av A bear » mån mar 21, 2005 12:32
Har nu sett fram till avsnitt 14 (det var en väldigt lugn helg) och är inte fullt så impad längre. Känns som om de håller på att slarva bort hela den där magikänslan, och om det slutar med att alltihop har en enkel teknisk förklaring blir jag förbannad. Ingen bär sig liksom logiskt åt. Locke var oerhört fascinerande ett tag, men han börjar bli mest bisarr. Han slår ner Boone, binder fast honom i vildmarken och drogar honom, och Boone reagear med "hmmm, intressant, tror jag fortsätter hänga med honom"? Sawyer verkade ett tag ha oanade djup, men nu har hela hans handling gått till "sno saker, få på käften och ge tillbaka dem". Said är knappt med i handlingen långa bitar, och Shannon är den mest irriterande bifigur jag sett på mycket länge. Och så däremellan flashbacks som i och för sig bidrar till att bygga upp backstories, men... känns nästan som om vartenda avsnitt är skrivet på en väldigt hårt hållen mall. Öppna på en närbild av någons öga, någon hittar något, Sawyer snor det, flashback, Locke säger något vist, flashback, Sawyer får stryk, cliffhanger, slut. (Och nej, CGI-björnar överlever inte länge i vildmarken. När pixlarna tar slut svälter de ihjäl. Och borde inte alla män antingen ha helskägg eller vara renrakade då och då?)
Men har jag glott så här långt så... DÅLIG är den ju inte, bara tjatig. Blir det bättre?
"There's been a contamination."
"You're like the Michael Jordan of being a sonofabitch."
"I've been saying, anybody who didn't get that this is the last season after this scene was missing the point." - Joss Whedon, 7.01