4x04 Slouching Toward Bethlehem

[dizzy]

Ett konstigt avsnitt är nog mitt bestående intryck. Ingen egentligen "egen" handling utan förde bara de olika karaktärernas historier framåt en del. Cordys minnesförlust som det mesta kretsade kring är jag lite tveksam till, det är ju inte den mest originella idén i tv-historien, så jag hoppas de gör nånting bra av det i fortsättningen. Även om de fick till det lite när hon tittade i sin high-school bok och på gamla foton.

Wesley och Lilah historien får det ta också gärna ta och hända något med snart, men det bör det väl göra efter det här.

Ger avsnittet en 6:a trots allt tror jag.


Men jag får säga att de förbluffar en ibland med detaljer som återkopplar bakåt i serierna. Brukar ibland gå in på sajter som buffyguide.com och cityofangel.com och läsa om avsnitten jag sett för att man kan få reda en del där om just detaljer och referenser som man missat annars.
Den här gången var det sången Cordy sjunger för att Lorne ska se hennes framtid, The greatest love of all. Har inte kollat upp det själv än men enligt Cityofangel sjöng hon just den i The Puppet Show, Buffy S1.

[latarmig]

sången Cordy sjunger för att Lorne ska se hennes framtid, The greatest love of all. Har inte kollat upp det själv än men enligt Cityofangel sjöng hon just den i The Puppet Show, Buffy S1.

Jodå det stämmer. Det var samma låt - känner igen den på alla falska toner. :-)

Är inte Lilah den sexigaste kvinnan i hela buffyverse? Jag älskar att se onda kvinnor på film, men avskyr att möta dem irl.

[caffeineaddict]

Tycker det är alldeles oerhört underhållande att se Angel-gänget ur amnesia-Cordys synvinkel. Roligt att se precis hur skruvat allt verkar ur en utomstående människas synvinkel.

Sen så är ju Wes/Lilah faktiskt riktigt, riktigt bra här i början av S4. På det hela så gillar jag det här.

Svag åtta känns rätt.

[latarmig]

Är det en AKS-åtta (sämst AtS en etta, bäst en tia), eller hur bedömer du? Buffyverse (BtVS och AtS ihop), whedonverse (dvs buffyverse + Firefly), eller räknar du till och med med andra serier?

Jag har inte röstat på ett enda avsnitt av AtS än för att jag inte bestämt mig för vilken bedömning jag ska gå efter. BtVS bedömer jag inklusive andra serier, vilket gör att de i stort sett alltid får höga poäng.

När det gäller den här delen av serien så är jag nästan enbart intresserad av rivaliteten och relationen mellan Wes och Lilah. Gillar vare sig Connor eller Cordy, men jag vet att allt blir bättre lite längre fram.

[caffeineaddict]

latarmig: Jag har försökt räkna allt jag ser (inkl. filmer) på samma skala. Vilket är ytterst problematiskt då 75% av alla Buffy/Angel-avsnitt får sjuor eller åttor. Men det känns så dumt att ge ens She (det värsta Buffyverse-avsnittet by far) en 1:a då det ändå är många mil bättre än t.ex. Air Force One.

[caffeineaddict]

Dollarsedelscenen! Dollarsedelscenen! Dollarsedelscenen!

Dollarsedelscenen (nämnde den ovan) får mig att vilja ta bort ordet "svag" i "svag åtta".

[darkstar]

Följande inlägg skulle postas som ett svar men jag tryckte på fel knapp...
Gör ett till försök, sorry...

Jag har börjat se om Angel säsong 4 och det här avsnittet är bättre än vad jag mindes det. Jag minns fortfarande vad som kommer att hända men nu syns alla detaljer klarare.
Parallellerna till uppenbarelseboken i Bibeln nämns i detta avsnitt, the book of revelation tror jag Lorne kallar det, men när jag såg avsnittet utan text så missade jag den parallellen.
Jag missade naturligtvis inte alla religiösa tecken som finns i den här säsongen, flera av dem är uppenbara.

[sus@n]

Jag gillar faktiskt hur de tar tag i Cordys minnesförlust. Den behandlas rätt och alla minnen är roliga att återuppleva (sunnydale, frisyerna) dessutonm är Wes/Lilah bra (det trodde jag aldrig jag skulle säga efter slutet i säsong 3)

[dizzy]

Här har det ju tillkommit lite inlägg som jag inte kände igen. Kan bli lite confusing när man inte tittar på vilket år de är skrivna. Mitt första var ju nästan ett år gammalt.

Det jag tänkte skriva var var namnet på avsnittet kommer ifrån, en dikt av Yeats som heter The Second Coming, och som slutar så här.

And what rough beast, it's hour come round at last,
Slouches towards Bethlehem to be born?

Och det är ju inte helt opassande, utan att gå in på spoilers för det som följer.
Tror mitt betyg också blir ett snäpp högre efter att ha sett om det.

[Koala]

Bra avsnitt. 7a! nada more

[Johannah]

Första intrycket? Ett av de sämre avsnitten i AtS. Tycker verkligen inte om det här med Cordelias minnesförlust - blä. Får väl se hur det artar sig...

[Yog-Sothoth]

latarmig: Jag har försökt räkna allt jag ser (inkl. filmer) på samma skala. Vilket är ytterst problematiskt då 75% av alla Buffy/Angel-avsnitt får sjuor eller åttor. Men det känns så dumt att ge ens She (det värsta Buffyverse-avsnittet by far) en 1:a då det ändå är många mil bättre än t.ex. Air Force One.

Du glömmer inte Beer Bad va? Skulle bara kolla.

[caffeineaddict]

latarmig: Jag har försökt räkna allt jag ser (inkl. filmer) på samma skala. Vilket är ytterst problematiskt då 75% av alla Buffy/Angel-avsnitt får sjuor eller åttor. Men det känns så dumt att ge ens She (det värsta Buffyverse-avsnittet by far) en 1:a då det ändå är många mil bättre än t.ex. Air Force One.

Du glömmer inte Beer Bad va? Skulle bara kolla.

Nej då, Beer Bad är betydligt bättre än She och AF1 även om inte så där överdrivet bra. Titta i BB-tråden så kommer du hitta mer än en försvarare av avsnittet, och då är jag inte ens en av dem.

[Pazuzu]

Vet inte riktigt vad jag ska säga om det här avsnittet, men jag gillar det i varje fall. Det blandar både komik (scenen där Angel springer och gömer burkarna med blod för Cordy är hur roliga som helst ) med tragik.

Jag trodde att jag skulle börja gilla Connor mer, men än känns han bara obehaglig tyvärr.

[Joamna]

Bättre än förra avsnittet iaf måste jag säga. Gillar Wesley/Lilah grejjen och är mer än nyfiken på att se hur den "relationen" utvecklar sig..

Cordelia med minnesförlust känns lite sådär. Men som sagt så bidrar den iaf till några roliga saker, som när hon tittade i sin "yearbook", Angel som springer runt med blodet osv. Sen så tycker jag också om att hon valde att stanna med Connor isället för Angel och co. Smart sätt att väva in honom lite mer också.

Tycker alltid så synd om Lorne när han råkar illa ut. Han har precis kommit loss från sitt helvete i Las Vegas också får han en hälsning av W&H.

[A bear]

Med tanke på allt snack om apokalyps etc som redan varit i s4 känns det som om man borde posta hela Yeats poem:

Turning and turning in the widening gyre
The falcon cannot hear the falconer;
Things fall apart; the centre cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
The ceremony of innocence is drowned;
The best lack all conviction, while the worst
Are full of passionate intensity.
Surely some revelation is at hand;
Surely the Second Coming is at hand.
The Second Coming! Hardly are those words out
When a vast image out of Spritus Mundi
Troubles my sight: somewhere in the sands of the desert
A shape with lion body and the head of a man,
A gaze blank and pitiless as the sun,
Is moving its slow thighs, while all about it
Reel shadows of the indignant desert birds.
The darkness drops again; but now I know
That twenty centuries of stony sleep
were vexed to nightmare by a rocking cradle,
And what rough beast, its hour come round at last,
Slouches towards Bethlehem to be born?

[Pazuzu]

A bear: Har du redan hunnit till s04? Har för mig att du nyss hade blivit färdig med s01?

[A bear]

Jag har legat med 39 graders feber hela helgen och glott på Angel. Hoppat något avsnitt här och där. Inte gittit skriva mycket. Vet inte hur mycket jag minns...

[Pazuzu]

Jag har legat med 39 graders feber hela helgen och glott på Angel. Hoppat något avsnitt här och där. Inte gittit skriva mycket. Vet inte hur mycket jag minns...

Ok. Jag blev lite rädd där och trodde du helt hade gett upp Angel, och gick in och läste avsnittstrådarna hej vilt.

[A bear]

Nejdå. Tvärtom. Tyckte både s3 och fyra första avsnitten av s4 har varit helt OK, bitvis lysande (s2 inte fullt så mycket, även om jag gillade Darla-arcen). Fortfarande inte så att jag är helt såld på serien som helhet, men... jag behöver i alla fall inte tvinga mig att se avsnitten, som jag fick göra med några i s1.

[caffeineaddict]

A bear: Imponerande! Johannah-hastighet! Synd bara att du var sjuk och därmed kanske inte har superkoll på allt som hände. Vilka avsnitt skippade du och varför?

[A bear]

Oj... minns inte. Några rejäla skutt i s2 eftersom jag fått tag på boxarna för s3 och s4 och ville komma dit utan att behöva vänta på att tanka ner alla s2-avsnitt i ordning... Ska väl gå tillbaka vid tillfälle och titta igenom det igen. När jag är mer sammanhängande.

[Johannah]

Hoppat något avsnitt här och där. Inte gittit skriva mycket.

Man hoppar inte bara över Angel-avsnitt bara så där. (Men jo, jag är enig om att det är rätt att avråda skeptiker för att se 1x13 med en gång.) Jag är chockad!

But yes, very impressing in deed! Du har ju racat på snabbare än mig Bara det att jag satt som fastnaglad vid teven och med nerverna utanpå. Skrattade, skrek, var förbannad och grät. Nu måste jag för attans komma igång med min omtitt igen. Fastnade någonstans i början på S2. Jag vet att Darla-arcen har börjat, och trots att jag avskydde (lite väl starkt ord kanske) den när jag såg den ser jag faktiskt fram emot den nu. Men ännu mer till S3 - my favourite. Blir nog till att titta på Angel hela natten nu, trots att jag borde sova. Jag hoppas att jag har engagemang nog att skriva lite i avsnittstrådarna också.

[Gordo]

Ibörjan satt jag bara och var irriterad på hela Cordy-grejen. Men efter ett tag tycker jag att det blev något bättre. Det kanske var; Was I a spy? repliken som ändrade det.

Att Cordy numer endast litar på Connor och att Wes och Lilah har någon typ av känslor för varandra tycker jag var det bästa med det här avsnittet. Men så särskilt bra tycker jag fortfarande inte att det är. Måste säga att jag är lite besviken på säsong 4 så här långt. Tur att jag bara sett fyra avsnitt. Mycket kan fortfarande ändra på sig.

[Binchy]

Åh, vad jag tycker synd om Cordy i det här avsnittet. Har upplevt något liknande ett par gånger, men bara under några minuter, max en halvtimme. Efter EP-anfall är först allting tomt, i alla fall för mig, sedan kommer minnet tillbaka bit för bit, fram till ett par minuter innan anfallet, som aldrig kommer tillbaka.

De har det inte lätt, gänget, hade de berättat allt genast, hade väl Cordy gått in i koma, men eftersom de försöker undanhålla de skummaste detaljerna så känner hon sig sviken. Bara Connor säger rakt ut som det är, och han lämnar de små detaljer som ju är så viktiga; "you like shoes, and doughnuts".

Framtiden verkar allt annat än ljus, om man ska tro Lorne, och varför skulle man inte göra det. Lustigt att Cordy väljer samma sång hon sjöng i The Puppet Show.

[Lipton]

Åh, vad jag tycker synd om Cordy i det här avsnittet. Har upplevt något liknande ett par gånger, men bara under några minuter, max en halvtimme. Efter EP-anfall är först allting tomt, i alla fall för mig, sedan kommer minnet tillbaka bit för bit, fram till ett par minuter innan anfallet, som aldrig kommer tillbaka.
.

Jag har också varit med om det ett antal ggr, lite förvirrande när de frågar vad men heter eller var man bor efteråt för att kolla att man är med, och man måste tänka efter ett bra tag för att komma på det.

[Binchy]

Åh, vad jag tycker synd om Cordy i det här avsnittet. Har upplevt något liknande ett par gånger, men bara under några minuter, max en halvtimme. Efter EP-anfall är först allting tomt, i alla fall för mig, sedan kommer minnet tillbaka bit för bit, fram till ett par minuter innan anfallet, som aldrig kommer tillbaka.

Jag har också varit med om det ett antal ggr, lite förvirrande när de frågar vad men heter eller var man bor efteråt för att kolla att man är med, och man måste tänka efter ett bra tag för att komma på det.

Att få höra senare att man svarat väldigt konstigt FÖRE man själv kommer ihåg att de frågat, är rätt surrealistiskt.

[Lipton]

Åh, vad jag tycker synd om Cordy i det här avsnittet. Har upplevt något liknande ett par gånger, men bara under några minuter, max en halvtimme. Efter EP-anfall är först allting tomt, i alla fall för mig, sedan kommer minnet tillbaka bit för bit, fram till ett par minuter innan anfallet, som aldrig kommer tillbaka.

Jag har också varit med om det ett antal ggr, lite förvirrande när de frågar vad men heter eller var man bor efteråt för att kolla att man är med, och man måste tänka efter ett bra tag för att komma på det.

Att få höra senare att man svarat väldigt konstigt FÖRE man själv kommer ihåg att de frågat, är rätt surrealistiskt.

Jag vet faktiskt inte om jag förstår den meningen.
Men visst är allt konstigt ett tag innan och för mig upp till en vecka efter, man kan nästan tro att man blivit senil. Nån timme innan så kommer jag inte i håg vad folk säger, det går in i ena örat och ut genom andra bokstavligt talat, och när jag ska svara så kommer jag inte i håg vad jag ska säga. Man måste verkligen framstå som en dåre för den man står och pratar med.

[Binchy]

Uttryckte mig nog lite svävande där, sorry.

Vad jag menar är att jag har kommit till medvetande korta stunder och sedan "försvunnit" igen. Under de korta stunderna har jag sagt skumma saker, och jag har inget som helst minne av de stunderna. Att sedan få höra alla dumheter man sagt då, är både lite kul och lite pinsamt, och rätt surrealistiskt. "Surreal, but unpleasant" för att parafrasera Hugh Grant i Notting Hill.

[Tob]

Jag gillar Cordy med minnesförlust. Eller gillar och gillar. Hon har minnesförlust punkt slut. Bra flyt rakt igenom, dialogdrivet, men aldrig segt och slött. Gillar framförallt utgången av avsnittet att Connor är den Cordy litar på, och sen känner sig sviken av gänget.