Film 3: Film Goes To Monte Carlo

[caffeineaddict]

Då har jag precis sett om Stardust och den är minst lika bedårande, rolig, underhållande och charmig som jag mindes den. Jag lär se den minst en gång per år framöver kan jag tänka mig.

Härligt att hitta en ny sån film. Hmm, undrar vilka filmer från senare år som jag kan se mig se om oändligt i stadig takt är... Serenity och Shaun of the Dead möjligen. De har jag ju redan sett tre-fyra ggr var och har inga problem med att tänka mig se igen inom kort.

[AKS]

Jag tror inte att jag har nån film alls från senare år förutom Stardust. Måste kolla... Eller kom på: Bridget Jones's Diary. Jepp, den blir jag aldrig less på och Mr Darcy är ju med! *swoon*

Nu då jag kollade DVD-hyllan för att se om jag kunde hitta se om-filmer från senare år så såg jag The Crow ståendes där!! 1995-1997 skulle jag tro att jag såg den flera gånger per år (VHS-utgåvan då), men sen dess så har det inte blivit en enda gång. Det var väldigt intensivt ett tag där. Men nu är det dags igen! Fram på vardagsrumsbordet med den bara så ska jag försöka se den imorgon.

[Rombat]

Forrest Gump, Clerks 2, The Return of the King, Big Fish, Hogfather, Mean Machine, Remember the Titans och Treasure Planet ser jag nog 1-2 gånger om året.

[Matt]

Jag tror inte att jag har nån film alls från senare år förutom Stardust. Måste kolla... Eller kom på: Bridget Jones's Diary. Jepp, den blir jag aldrig less på och Mr Darcy är ju med! *swoon*

Nu då jag kollade DVD-hyllan för att se om jag kunde hitta se om-filmer från senare år så såg jag The Crow ståendes där!! 1995-1997 skulle jag tro att jag såg den flera gånger per år (VHS-utgåvan då), men sen dess så har det inte blivit en enda gång. Det var väldigt intensivt ett tag där. Men nu är det dags igen! Fram på vardagsrumsbordet med den bara så ska jag försöka se den imorgon.

Jag har sett den över 20 gånger

[AKS]

Helt rätt av dig, tycker jag.

Förutom de nyare filmer jag ser en gång per år finns naturligtvis Aliens för mig. The Terminator och T2 ser jag då och då, men inte alltid en gång per år. Detsamma gäller Titanic och LotR-filmerna.

[caffeineaddict]

Kanske inte lika mycket nu längre, men original-Star Wars-trilogin, tre första Alien, tre första Die Hard, tre första Indiana Jones, två första Dödligt Vapen, två första Terminator, Jurassic Park, Magnolia, Casablanca, Titanic, Reservoir Dogs, Pulp Fiction, Silence of the Lambs, Big Lebowski och Blade Runner har man ju sett en löjlig massa gånger...

[AKS]

Mm, jag har också en hel hög med filmer som jag sett många gånger, men många av dem har fallit lite i glömska (se The Crow) och det blir inte regelbundet så att jag ser om dem.

[Rombat]

Åh, Jurassic Park! Den skulle man kanske ta och se igen.

[AKS]

Den har jag inte sett än. Det blir väl om några år...

[caffeineaddict]

Den har jag inte sett än. Det blir väl om några år...

Alls!?

Mycket av min kärlek för den är säkert nostalgi dock. Man var ju 10 när den kom, då var det den bästa filmen i världen!

[AKS]

Nej, inte alls. Bara trailers och sånt.

[Rombat]

Jag fullständigt dyrkade den filmen när den kom. Jag menar, dinosaurier! Även om de kallar Deinonychus för Velociraptor bara för att det låter bättre. Detta retade mig något fruktansvärt som dinosaurienördande nioåring.

[AKS]

The Crow

Precis lika bra som jag minns den. Fantastiskt mörk film på alla sätt och vis, men också väldigt hoppfull. Förutom detta så är den dessutom riktigt snygg och huvudtemat (musik) älskar jag.

Det enda jag var förvånad över var att det inte var fler Sarah/Eric-scener. Nu är det väl tio år sedan jag såg filmen, men jag kommer ihåg det som att den delen var större än vad den visade sig vara. Antagligen är det väl så att det var min favoritdel av filmen så det är därför jag kommer ihåg det.

I alla fall, riktigt bra film och jag kan garantera att det inte tar tio år innan jag ser om den igen. Konstigt att det tagit så lång tid faktiskt, med tanke på hur många gånger jag sett filmen.

[Glorificus]

Lars and the Real Girl
Jag var helt förälskad i den här filmen efter fem minuter (jag kollade t.o.m tiden). Och det höll i sig, hela historien var både underhållande och emotionellt intressant rakt igenom. Som caffe skrev tidigare så var det en både rolig och sorglig film, och med fantastiska skådespelarinsatser. Jag verkar däremot ha fallit för den ännu mer... 9/10! En av mina filmfavoriter hittills i år.

Bara det att jag inte kunde låta bli att skratta högt samtidigt som det var tragiskt när Lars bestämde sig för att Bianca blivit sjuk.

Favoritscen: Hjärt- och lungräddningen på nallebjörnen! Hela den scenen fångade karaktärerna och handlingen otroligt bra.

Regin och fotot var för det mesta bra, ibland väldigt bra men inte hela tiden, så det är mest det som drar ned betyget lite för min del. Historiemässigt fanns det en dragning åt montagehållet där ett tag även om de inte föll i den fällan helt och hållet. Och kyrktanten-karaktären (och skådespelerskan) tyckte jag var lite svag.

Men Ryan Goslings insats..! Han som spelade brorsan gillade jag också, brödrarelationen var väldigt intressant. Emily Mortimer, wow. Allting med Patricia Clarkson.

Stort plus för att så mycket lämnades osagt. Och att vi inte gavs ett slut där allting fått en lösning, samtidigt som det avslutades på en positiv not. På en begravning, och hur ofta händer det? Underbart.

(edit) Ooh, jag kom precis ihåg ett av mina favoritcitat... "What would Jesus do?" (/edit)

[AKS]

Jag har nu sett dokumentären Paradise Lost 2 som vi diskuterade i Buffy i utländsk media-tråden eller nåt (hey, offtopic är ontopic och vice versa).

Inte lika bra som den första tycker jag, men så sitter man ju här nu och vet att åtta år efteråt så är Damien et al fortfarande i fängelse och detta trots att det nu framkommit att inte ett enda DNA-bevis binder pojkarna vid mordet. Tydligen är det nån styvfar till en av småpojkarna, men inte Byers-mannen vad jag kan förstå.

I vilket fall så är kanske mitt största problem med dokumentären att de så hårt försöker få byers att framstå som galning och potentiell mördare. Visst, många underligheter där och han är nog galen också, men nu känns han -- precis som hårdrockskillarna som gick omkring svartklädda -- som en bekväm måltavla. Han pratar konstigt, sitter och sjunger vid sin bandspelare, har dragit ut tänderna, frun dog utan att orsakerna kunnat fastställas... Men vad jag vet finns det precis som för Damien och de andra bara circumstantial evidence även för Byers. Inte ens det (vilket väl även gäller Damien). Så det känns taskigt och fyllt av dubbelmoral att i dokumentären få honom att framstå som skyldig. Bättre om de bara fokuserat på de senaste händelserna vad gäller bevisningen för Damien och de andra.

De visade faktiskt obduktionsbilder och mordplatsbilder på pojkarna i denna dokumentär. Jesus!

(edit) Länk till första delen (YouTube) av en intervju med Damien med Larry King:
http://www.youtube.com/watch?v=sYT9QgWVpsc (/edit)

[adolvsson]

The Crow

Du inspirerade, och min egen VHS ligger nerpackad någonstans, så jag plockade hem den igår. Har inte sett än men jag kollade in några brottstycken (jäklar, jag har ett nytt favoritord) nyss och insåg två saker. Dels att jag inte kommer kunna vänta med omtitten, den ligger nog bara ett popcornpoppande bort, och dels att jag måste gräva fram seriealbumet härnäst. Har du läst den, den som filmen baseras på? Väldigt bra skit, snyggt tecknad i varierande stilar (av samme man, ska tilläggas, tillika författaren). Det var några år sen jag läste om den sist, skulle passa bra nu, jag har ju upptäckt Joy Division sen dess och gissningvis kommer dom citerade texterna säga mig mer nu än då.

[AKS]

Har du läst den, den som filmen baseras på? Väldigt bra skit, snyggt tecknad i varierande stilar (av samme man, ska tilläggas, tillika författaren).

Nej, då det gäller serier har jag bara läst (i vuxen ålder): några Sandman, Fray och fyra Buffy. Men jag skulle definitivt kunna tänka mig The Crow. Finns det nån samlingsbok?

[adolvsson]

Men jag skulle definitivt kunna tänka mig The Crow. Finns det nån samlingsbok?

Jupp. Enkelt kallad The Crow. Av James O'Barr. Finns andra samlingar också, ett par andra miniserier och en kortlivad pågående från början av det här årtusendet har jag för mig, men det här är originalet och den som gäller. Verkar gå bra att få tag på och kostar inte skjortan.

[AKS]

Domo arigato! Ska ta och beställa den från Adlibris så kan jag betala när jag fått lön.

[adolvsson]

Domo arigato! Ska ta och beställa den från Adlibris så kan jag betala när jag fått lön.

Hurra! Och varsågod. Det känns så bra i själen när man får pusha ett seriealbum. Gav mig av och leta upp mitt gamla vällästa exemplar, hittade andra det börjar bli dags att läsa om. Preacher, t ex. Serietidningar FTW!

Eric screams and screams and pounds his head against
the wall until phantom fire trucks race across his vision.
All he wants is pain.
Pain and hate.
Yes, hate.
But never fear. Fear is for the enemy.
Fear and bullets.

Fan. Jag ska se om filmen, har letat fram seriealbumet och har hittat den kortlivade TV-serien - en full säsong - med Mark Dacascos som Draven. Det här kommer inte vara bra för min mentala hälsa, och då menar jag inte att TV-versionen brukar få motsatsen till vad som kallas bra betyg. Bara att surfa efter citat, teckningar, bläddra i albumet ger feta rysningar.

It's not death if you refuse it...
It is if you accept it.

Romantiskt, vackert, deprimerande och ja, hoppfullt, fast jag inte tänkt så förut.

Okej, borde kanske titta, läsa, innan jag fortsätter skriva. Det kan nog bli ord av det här.

[caffeineaddict]

Fan. Jag ska se om filmen, har letat fram seriealbumet och har hittat den kortlivade TV-serien - en full säsong - med Mark Dacascos som Draven. Det här kommer inte vara bra för min mentala hälsa, och då menar jag inte att TV-versionen brukar få motsatsen till vad som kallas bra betyg. Bara att surfa efter citat, teckningar, bläddra i albumet ger feta rysningar.

Sen har du ju uppföljaren to kill all uppföljare!

[adolvsson]

Sen har du ju uppföljaren to kill all uppföljare!

Hah! Fast den var inte usel. Jag säger inte att den är bra, men jag minns den som okej och som den bästa av uppföljarna (vilket, det medges, inte är att säga för mycket), och David ser ut att ha sanslöst roligt i sin skurkroll, vilket bara det gör den värd en liten titt.

[adolvsson]

The Crow
Take your shot, Funboy. You got me dead bang.

Älskade den då, den är ändå bättre än jag kommer ihåg. Mycket bättre. Lågbudget hämndhistoria, baserad på serietidning, gör att The Crow verkar vara mindre än vad den är, när den är fylld med så mycket mer. Bakom action och under det gotiska finns romantik, tragik, och trots allt ett hoppfullt budskap om kärlek som någonting evigt.

Den stora tragiken är förstås förlusten av Brandon Lee. Eric Draven måste ha varit en av de första rollerna där han fick visa sin talang. Återigen under en yta av action, ger han karaktären mer mänsklighet än de flesta andra hade brytt sig om. Jag läste att han var ett fan av serietidningen, tog med sig albumet för att användas nästan som storyboards. Det syns. Han gestaltar en man som älskar och känner, känner sorg, och det syns tydligt.

Jag säger som AKS, konstigt att en omtitt dröjt så länge. Det får inte ta lika lång tid igen.

[caffeineaddict]

3:10 to Yuma (1957)

Well, that was sweet! Kanske inte det originellaste någonsin för ett fan av High Noon som undertecknad, men engagerande och med en del intressanta vinklingar som fick den att sticka ut en bit från alla standardwestern från samma period. Och Glenn Ford var faktiskt bra, jag tenderar tycka han är ganska träig annars. Dialogen kändes också skojigare än det mesta från den här genren (att den är baserad på en Elmore Leonard-förlaga kan ju säkerligen ha något med den saken att göra). Nu ska jag se nyversionen i helgen nån gång!

3,5 / 5

3:10 to Yuma (2007)

Remake som faktiskt förbättar originalet en del, samtidigt som den i stora delar håller sig mycket mer trogen än vad man kanske skulle kunna tro. Visst är den nya längre, och vissa delar i historien har ändrats, men det är ändå så pass nära att det mest blir en väldigt intressant studie i hur Hollywood-filmskapande från två olika perioder behandlar samma historia på olika sätt.

(spoiler båda versionerna) Exempelvis har vi ju blivit bittrare och mer cyniska som människor, samtidigt som vi vill hålla kvar i det romantiska med brottslingen vars hjärta, om inte gjort av guld, så iaf inte helt svart och mörkt. Så vi kan inte låta saker sluta riktigt så fullkomligt lyckligt nu som de kunde på 50-talet. Så naturligtvis måste good guy Dan gå döden till mötes efter att ha uppfyllt sitt uppdrag, medan hans son äntligen får respekt för sin far och fortsätter i hans fotsteg som en (förhoppningsvis) god man som ändå har lärt sig en del om människans mörkare natur från Ben Wade. Naturligtvis är det så vi vill att det ska fungera, även om det såklart fortfarande är pulp-romantik på hög nivå och ingenstans i närheten av "realism".

Sen blir jag för varje gång jag ser honom bara mer och mer imponerad av Ben Foster. Som Charlie Prince tar han verkligen en karaktär som knappt kan ha sett ut som mer än en "formatmall #2B: Psycho Killer" på manussidorna och får honom att leva och fanimig nästan explodera. Det är klart att han ändå får mer utrymme än samma karaktär fick '57, där han inte ens hade ett namn även om det ändå stod klart att en av Wades henchmen stod honom närmre och var den vi lärde oss känna igen som representant för "the outfit", men Charlie Prince är ett så klockrent exempel på när bra skådespel tar igen halvdant manusförfattande som jag överhuvudtaget kan komma på.

Att bygga ut Dans son till en större karaktär kände jag mig tveksam till först, och det gör också att slutet som sagt blir mer förutsägbart på sätt och vis, men jag får likväl erkänna att det fungerade ganska väl.

Småsaker kan jag fortfarande gnälla på: vi hade inte behövt både incidenten med Apache-indianerna och Luke Wilson. En hade räckt och hade kunnat ge oss den längre hotellrumssekvens som vi förtjänar och faktiskt fick mer av i 50-talsversionen. Samtidigt som man såklart kan förstå att publiken väntar sig en actionfilm och att en längre hotellrums-sekvens hade kunnat riskera sakta ner filmen för mycket. Borta från 50-talsversionen är ju också hela sidohistorien om att Dan och de andra känner mannen på diligensen som Wade mördar i början och vars bror är ute efter hämnd. Istället får vi Peter Fonda och gruvarbetaren med tortyrredskapen.

Sen gillar jag bara hur allt är guldfärgat och mer inspirerat av Leone än en gammal-västern som original-Yuma i ton. Intressant är också att det som nästan förändrats minst är filmens centrala förhållande, det mellan Dan och Ben. Det fungerade ypperligt 1957, och det fungerar lika bra här. Centralhistorien och centralkaraktärerna är de samma, och det är sidokaraktärerna och världen runt om som har utvecklats och inte av-romantiserats, men ändrats från 50-talets pulp-romantik till 2000-talets pulp-romantik.

4 / 5

[sp1keout]

Mean Machine, Remember the Titans

Add "Gridion Gang" och "The Longest Mile". Fängelsesport + Amerikansk fotboll. Fantastiska.

[Rombat]

Sett del 1 av The Colour of Magic nu. En del kul, en del mindre kul. Inte i närheten av Hogfather-kul.
Lite konstigt at den enda rollen som jag blev riktigt förtjust i var den jag var mest skeptisk till. Sean som Twoflower funkade faktiskt riktigt bra. Rincewind känns inte rätt. Han ska vara längre, mer utmärglad och, vid denna tidpunkt, yngre. Jeremy Irons som Havelock Vetiniari var kul, men jag retade mig lite på dialekten. Visst, kul med homagen att du faktiskt härmar Terry Pratchetts egen dialekt, men det är inte Patriciern för mig iaf. Och sen ska du sitta bakom ett skrivbord, inte gå omkring.

Och sen blir man lika glad varenda gång man ser mannen själv, mister TP. Hans cameo här var lite mer over-the-top än den i Hogfather, men ändå kul.

Och jag gillade inte att se Banjo som Bartender på The Drum. Banjo är Banjo och ingen annan.

[madskellig]

Jag har sett lite film på sistone:

Stardust - Var helt fantastiskt fin och underbar. Såg den med min bror och det var nog första gången på många år som vi både tyckte om en film. Ett helt klart framtida DVD köp. 4/5 eller 5/5... är inte riktigt säker.

27 Dresses - Var inte så bra, men det trodde jag väl aldrig egentligen att den skulle vara. Såg den mest för att den levererade ögongodis i form av James Marsden. I have no shame Några roliga ögonblick, lite charm, men inget speciellt. 2/5

The Mist - Helt ok, rätt spännande, men många händelser i filmen kändes lite väl plötsliga och han i huvudrollen var inte direkt en av de bästa skådespelare jag någonsin sett. 3/5.

[noike]

Sett del 1 av The Colour of Magic nu. En del kul, en del mindre kul. Inte i närheten av Hogfather-kul.

Håller med. Jag har å andra sidan mycket mindre problem med castingen än vad du har. De ser inte ut exakt som i boken? Big deal så länge de kan agera. Tror Irons kommer mycket mer till sin rätt i nästa DW-projekt. Men jag skyller väldigt mycket på förlagan. Man skulle behöva kasta bort och skriva om alltihopa för att få ut en fungerande historia.

[Rombat]

Sett del 1 av The Colour of Magic nu. En del kul, en del mindre kul. Inte i närheten av Hogfather-kul.

Håller med. Jag har å andra sidan mycket mindre problem med castingen än vad du har. De ser inte ut exakt som i boken? Big deal så länge de kan agera. Tror Irons kommer mycket mer till sin rätt i nästa DW-projekt. Men jag skyller väldigt mycket på förlagan. Man skulle behöva kasta bort och skriva om alltihopa för att få ut en fungerande historia.

Jag struntar i om de ser exakt ut som i boken, men lite trovärdighet vill jag ha. Rincewind är inte rätt någonstans. Så nu lägger jag mitt hopp på Cohen istället.

[LWes]

Fick se filmen Metropolitan (1990) av Whit Stillman i skolan idag. Den var jättebra. Jag önskar att det hade varit en tv-serie istället så att det fortsatte och fanns mer. Jag undrar om inte Gilmore Girls inspirerades mycket av den. Dialogen t.ex., och hela den här delen med sociala eliten som Rory's morföräldrar är del av påminner om Metropolitan, och det som gör att det känns som mer än en tillfällighet är att Chris Eigeman som spelade Nick i Metropolitan, var en regular i GG (spelade Jason Stiles i s4).
Får en att tro att skaparna av Gilmore Girls gillade den filmen eller nåt...