NU snackar vi! Riktigt bra avsnitt.
Gillar skarpt scenen på Lilahs kontor. Först fördjupning i Lilah (som alltså faktiskt verkar bry sig om åtminstone en person i världen förutom sig själv), sen SAHJAHN! Fortsätter hävda att han är en av de coolare demonerna i Buffyverse. Varför kunde inte de här två fått en egen spinoff, eller åtminstone ett helt
Angelavsnitt som bara går ut på att se Lilah och Sahjahn sparra?
SAHJAHN: That's it? No "wow, how did he do that?" No screaming in terror? You 21st century types are so jaded.
LILAH: You're Sahjhan, aren't you? I may be jaded, but I do my homework. And there's a girl downstairs, she's got records on everything that ever happened. My company rocks.
Wesley drömmer mardrömmar, vaknar med skäggstubb och rakar sig inte förrän... äh... gör han någonsin det igen?
OK, så Holtz fearless vampire killers är lite fåniga. För många ansiktslösa typer, hade varit roligare med en tre-fyra hjälpligt utmejslade figurer. Och hamburgaren? Höh?
Men inget hindrar Wesley från att dominera här. Vi ser karln åldras och mörkna framför kameran i realtid. Hans iskalla min när han avslöjar Aubrey, hans möte med Holtz, den där fantastiska scenen mellan honom och Angel alldeles innan jordbävningen...
ANGEL: What's so funny?
WESLEY: Life. Life is funny. Listening to stupid people talking to hamburgers is funny. Worrying about things that will never... It's all so incredibly funny and - and beautiful.
Wesley är på gränsen att bryta samman här, men för ett ögonblick där tror jag han är lättad - lättad att han är galen. För givetvis kunde ingenting sånt här vara på riktigt. Konstiga profetior, pratande hamburgare, fäder som mördar sina älskade söner... och sen går den första profetian i uppfyllelse, och han måste inse att han har ett jobb att göra.
GUNN: Wesley's a good man. He'll do the right thing. He always does.