Queer as Folk

[Ai]

Båda.

Laddade också ner nån "VH1 goes inside QaF", 20 min långt (spoiler s4), och några korta intervjuer. Vet inte om det är old news. Us-versionen då.

Du prins bland tiggare, pärla bland svin!!

Allt för mina honeycuttar.

Du kommer att slagit rekord i erhållna lovebunnies när du kommer hem misstänker jag.

[Ai]

Japp - nu har jag allt. Intervjuer, VH1 special, säsong 2 och första avsnittet. This bunny is a gloriously HAPPY bunny!
Love= Zoë, Bunny=Hoppekanin

[Ai]

Excuse me, I mean, I'm just looking, but I don't... I mean, what's the best place to go?

Depends what ya're afta'. If ya wann bassta'ds - ya go in dere! An' if ya wann wankers, go in dere. An' if ya wann selfish little meatin' piss tards dickheads, then PICK A BUILDIN'!

HAHAHA!! Bril!

[Tob]

Fan vad bra! Tusen tack, tack, tack......tack.

Nu "slipper" jag köpa det. På det stora hela kanske det är en förlust, men nu känns det inte som det.

[Ai]

Om nån nånsinn tvivlar på om Stuart verkligen är så självupptagen som han verkar:

Stuart: Listen, I have to spend every single day living with me so I know for a fact: I'm lovely. I'm completly lovely. Danny! How's things?

Danny: Not so bad.

Stuart: How's Peter?

Danny: Still dead.

Stuart: Oh, yeah. Shit, sorry, forgot. Ooops!


HUMOR!

[Ai]

Det spelar absolut ingen roll hur mycket jag än älskar Emmet... ALEXANDER!!! Bless his faaaaab heart!!

[Ai]

QaF/UK 1x07
Alexander: My name is Christine Cagney...

Insiderskämt är alltid roligast!

[Tinwiel]

Tam! Tam! Du är fanimej bäst! Fatta hur glad jag blir nu!

[Tinwiel]

Allt för mina honeycuttar.

Haha! Det skulle kunna vara benämningen på QAF-fans (av den amerikanska serien i alla fall). Jag kom ihåg att vi hade en diskussion om vad Buffyverse-fans kallades, och förslag som Buffsters, Buffistas osv lades fram (ungefär som trekkies, eller vad det nu heter). Vi skulle kunna vara honeycutts.

[Tam]

Äsch, det var så lite så. Ni är så snälla.

[Tinwiel]

QAF (UK) 1x01
Hehe.. klubben heter t.o.m Babylon..

Det här var ju väldigt likt den amerikanska piloten, förutom att det är mera.. "brittiskt". Bra fart, lite överspel ibland, men det är ju definitivt i den amerikanska i början också. Svårt att säga nåt om karaktärerna än eftersom det bara är första avsnittet, så jag avstår från det.

Stuart var bara 12 år vid duschincidenten! Brian var ju i alla fall 14... jeesus, vad ungt.

Haha... Stuart ritar gubbar på väggarna när han är hög.
"It's the pens, I've got to get rid of the pens".

[Ai]

Bra Tin, kolla lite UKver så kommer jag ikapp!

Fast risken finns att jag börjar skriva om UK också.... och då menar jag naturligtvis mer än jag redan gjort....

[Tinwiel]

QAF (UK) 2x02-03
Tre avsnitt in i serien så ska jag sammanfatta min uppfattning om karaktärerna hittillls:

Den enda som jag inte riktigt gillar är Nathan. Jag vet inte om det är att han spelar över lite för mycket eller... eller så är det bara för att jag saknar Justins charm. Även om Nathan ser äldre ut och är snyggare så är han inte i närheten Justins charm och finurliga leende. Men man ska väl inte jämföra antar jag.. Som karaktär så känns Stuart något "helare" här än vad Brian gör. Brian var lite överdriven i början, och "kallare", än vad jag upplever att Stuart är. Fast samtidigt så lyckas Gale förmedla karaktärens sårbara inre bättre än Stuart, men det kan ju bero på att avsnitten är så korta och att jag färgas av att jag har sett 5 säsonger av Brian och 3 avsnitt av Stuart..

Alla 3 avsnitten var bra, fast man har väl inte kommit nånstans utvecklingsmässigt, när det gäller karaktärerna, men men, det kommer nog.

Positiv överraskning var Teds karaktär, som jag trodde var Emmets i början. Jag är ju inte så förtjust i Ted, men Phil var hur charmig som helst. Smilgropar! Sen när jag insåg att det var "Ted" så blev jag lite ledsen för jag förstod att dom skulle ta ihjäl honom.

Serien är väldigt brittisk i den bemärkelsen att alla är "fulare", dvs ser ut som vanliga människor, inte biff-fest. Det är positivt för att det är mer genuint, mer äkta, men samtidigt så saknas ögongodiset lite grann... (*host*gale*host*)

[Tinwiel]

Bra Tin, kolla lite UKver så kommer jag ikapp!

Fast risken finns att jag börjar skriva om UK också.... och då menar jag naturligtvis mer än jag redan gjort....

Hehe... hur man än gör så har man ändan bak, eller hur Ai?

[Ai]

Nu har jag maratontittat igenom UKver och det första som slår mig är hur längesen det verkligen är sen jag såg den! Mina minnen av den stämmer inte helt överrens med verkligheten, men det gör ingenting alls - det var som att se serien från början med inslag av deja-vu. Så det var bara trevligt! Jag återkommer med en utförligare rec, men nu ska jag fortsätta med genomtitten/rec skrivningen av USver som jag (och Tinne) börjat på.

[Tinwiel]

Jag tittar nog igenom UK idag.. det går rätt så snabbt. "Två" säsonger på en dag, det måste nästan vara rekord för mig, tror jag.

[Tob]

3.14

Damn. Vilket lyckligt slut. Inte lyckligt som smetigt och översentimental, utan bara lyckligt. Ett ärligt lyckligt slut. Sånt kan jag uppskatta, och jag fick det bekräftat nu.

Sen, grymt läcker scen, när alla springer ut på gatan och bilden sakta men säkert återfår sin färg.

Däremot känns det samtidigt lite avslaget. Jag känner inget nödvändigt behov av att dra igång säsong 4 nu, precis nu.

Om säsong 3
Säsong 3 är nog den bästa säsongen hittils. Man har polerat bort mycket av den "glassiga" ytan som jag tycker säsong 1 och 2 lider av en del. Möjligt att man inte upplever det så när man ser om serien då det mesta blir mer mångbottnad och tyngre då.

[Tinwiel]

UK 1x04-05
Jag gillar The Theme Song förresten. Den är "plonkig".

Begravningen: Musiken som spelas är "I lost my heart to a starship trooper". (om jag hörde rätt).

I ep5 har det gått undan, Nathan har redan flyttat in hos "Debbie",men vi får inte någon riktig förklaring. Eller jo, vi får en halvdan förklaring lite senare i avsnittet, men den låter inte rimlig alls. Detta verkar vara ett av problemen som serien lider av hittills, att allt går så fort undan och man får ingen förklaring eller ingen djupdykning i karaktärerna.

Jag tycker fortfarande att Stuart verkar trevligare som person, än Brian. Slibbigare och inte lika intressant, men ändå trevligare (men gissa vilken som är min favorit ändå ). Jaja, jag ska försöka sluta jämföra.. i can't help myself.

Cameron är så mycket snyggare än Dr Dave.

Vince är Dr Who-fanboy. Russell T Davies går sedan vidare och gör 2000-talets första version av Dr Who. Där ser man.

Nathan är fortfarande störig tycker jag. Jag gillade när han pratade med Donna (så hette hon va?) om hur hon inte kunde förstå nåt för att hon var straight. Hon svarar:
"I'm black and I'm a girl. Try that for a week".

Ha! Go Donna!

[Tinwiel]

Om säsong 3
Säsong 3 är nog den bästa säsongen hittils. Man har polerat bort mycket av den "glassiga" ytan som jag tycker säsong 1 och 2 lider av en del. Möjligt att man inte upplever det så när man ser om serien då det mesta blir mer mångbottnad och tyngre då.

Det är jätteroligt att se om serien. Man är ju redan kär i karaktärerna, vilket man inte var första gången, så nu sitter man bara och myser åt att se dom igen. Och självklart så märker man nya saker och kan analysera mycket mer om man vill.

[Ai]

[1x20]

Säsongen börjar dra ihop sig och det är dax för King of Babylon!

Top:

- Lojalitet. Emmet litar inte på Blake. Inte ett dugg. Och låter honom veta det. O. Av. Brutet.

E: "It's starting to feel periously like a couples night. Seams I'm the only single boy left."
B: "Excuse me. What the fuck do you think I am?"
J: kommer springande och kastar sig på Brians arm "Are we going to Babylon."
E: *LMAO*
B:
J: "What?"
Humor!

- Dr Dave är inkonsekvent med sin PC. Och vi gillar honom lite mindre. Dom slitna 501 till trots...

- Justin! Tävlingen är ju helt klart fixad av Sheeba, aldrig att Justin vunnit annars. Men vem kan motstå Sunshine's puppydog eyes när Brian sårat honom för säkert miljonte gången?
Poledance! Jag vill ha en egen Justin dansandes till "Highschool Confidential" i mitt vardagsrum! Fan, jag kan aldrig se mig trött på den scenen! Att det samtidigt utspelar sig lite drama i baren gör inte heller ont... Hittar jag en bra screencap på Justin härifrån så byter jag fan avatar igen.

- Brian. Bli slagen på eget spel är inte kul. trick: "I suppose we could have a threeway. Only... he's kinda' old..." Ouch! Helt klart en kombination av svartsjuka och whiplash som forsar genom Brian när han ser Justin under trappen. Kanske inte just svartsjuka för att nån annan har Justin. Men för att han inte är ung längre, och dom är det fortfarande. Whiplash för att hans värld just precis tvärnitat, och han var inte rikitgt beredd... Lite synd att han inte fick mogna i den känslan lite längre eftersom Deb och Mel kommer....

- Vic. Det gör mig ont när det går illa för Vic. Som jag sagt förut så ser jag Vic som Brian tjugo år senare, så går det illa för Vic kan det gå illa för Brian...

- Slutet. Justin visar igen att han har självinsikt. Att Brians självförtroende är en av sakerna han är attraherad utav och att han nu gett det en knäck. Alltså blir det hans jobb att lappa ihop det igen.

Bottom:

- Emmets tråkiga romans. Lessen - men den är trååååååååååkig! Dessutom stjäl den tid från Poledance!Justin... och det är aldrig bra!

[Tinwiel]

UK 1x06-07
Scenen mellan Cameron och Stuart i ep06 var bra, den första scenen där det bränner till lite hittills.

07=överraskningsfestavsnittet. Nästan exakt som i den amerikanska. Stuart säger till Vince att han ska "run like the wind" och kysser honom. Det var inte snällt, tänkte jag, riktiga Brian-takter.. sen kommer uppföljningen med tjejen från jobbet och Stuart ser till att stöta bort Vince riktigt ordentligt. Trots att jag inte finner karaktärerna lika engagerande som i USver. så måste jag ändå säga att Stuart och Vince-relationen har en del krut i sig även här. Kanske mer här. Man tycker riktigt synd om Stuart på slutet.. sen har han ju Nathan.. som jag fortfarande inte gillar. Han är en bortskämd snorunge, långt ifrån den lillgamla, dvs barnsliga men ändå kloka Justin. Det kanske är hur skådisen spelar rollen, jag vet inte.. Fast det var coolt hur Nathan dissade Stuart när han hade chansen att få klämma lite och istället tog på sig kläderna, sa några kaxiga saker, och gick därifrån.

[Tinwiel]

[1x20]E: "It's starting to feel periously like a couples night. Seams I'm the only single boy left."
B: "Excuse me. What the fuck do you think I am?"
J: kommer springande och kastar sig på Brians arm "Are we going to Babylon."
E: *LMAO*
B:
J: "What?"
Humor!

Så bra! Han har det inte lätt, Brian...

[Ai]

[1x21]

Näst sista avsnittet och det är ett typiskt mellanavsnitt.

Inga direkta bottnar, mest bara en massa medelmåttighet. Så jag skriver bara topparna.

- Emmet och Vic. Ingen går nedför en gata med en paj mitt i vintern som Emmet Honeycutt. Och ingen ljuger som honom. Vic är chanslös.

- Brian och Justin. Justin är verkligen som kinesisk vattentortyr för Brian. Droppe för droppe nöter han ner honom. Här flyr han en känslostorm för första gången genom att (försöka) ta en dusch. Han bryr sig. Verkligen bryr sig. Och det är stort och farligt för Brian Kinney.

- Gus' mössa!! Jag vill ha en sån mössa till Zoë. Älskade den ännu mer när jag såg hur han behandlade den i bloopersrullen!

- Vic.
"When I look in the mirror, I see someone I barely recognize. I still imagine that I'm likeBrian -- able to walk into any bar, and have almost anybody that I want. And I had plenty, too. But now. Instead I see this tired, somewhat faded older man. Who measures his life from a pill bottle. And who nobody wants. I can't even remember the last time someone looked at me. Or even touched me. It was probably that Filipino nurse who gave me that barium enema. That was a treat. So, when this handsome young man expressed interest, I wanted to drop to my knees right there.
That's the worst part. Worse than being arrested. Or put in jail. Or having to go to court.

It's that ... I believed him."

Och jag vill också lägga armarna om denne slagne man.

Hela monologen är väldigt teatralisk - men Jack Wetherall får den att funka. Tack och lov. Tänk att inte fått den alls.

- Temmet!
E: ang Melanies proffsighet "Compared to her I feel so ignorant. So usless."
T: "You are. On the other hand: she doesn't have your hight, or your ability to wear chartruse in the daytime. So it evens out."

- Brian berättar inte att han inte fick jobbet för att få Michael att åka med Dr Dave. Och visar ännu en gång att han är osjälvisk när det kommer till kritan. Att han sätter sina vänner framför sitt eget välbefinnande.

[hela serien]

Det är en del "första" i det här avsnittet: Brian säger att han ska ta en dusch när Justin tvingar in honom i ett känslomässigt hörn. Det är också första gången han försöker sälja loftet. Ärligt så tappade jag räkningen efter ett tag - men det är fantastiskt att inte Jennifer Taylor tillslut inte sålde det bara för att få slut på allt hattande fram och tillbaka....

[Tinwiel]

Hela serien. Ai: Jag får det till tre gånger, eller har jag missat nån gång? Ett: när han skulle flytta till NY. Två: När han hade betalat den där annonsen, förlorat jobbet och var pank. Tre: När han hade köpt huset på landet. Hmm.. fast det känns som att det var fler gånger. Hattande ja.

[Ai]

[1x22]

HUR ska jag kunna skriva nåt om det här avnsittet utan att bal-scenenska överta allt? Nåja... vi får väl se...

Brian fyller trettio!!! Staaaaaaaackars liten! Om han nånsinn skulle berätta om den värsta veckan i sitt liv skulle den här ligga högt i topp!

Top:

- Dead Faggot Society. Ballongerna! STOR Humor!

E: Ang Michaels flytt "Oh, mygod." *snyftar* "My life's going to be so empty."

Brian: "You still have me. I'm not going anywhere."

Emmett: ser på Brian "Hurray!" går iväg

STÖRRE Humor!

- Justin bjuder Brian till skolbalen. Den pojken är bara så modig! Och han älskar Brian så mycket att det gör ont att titta på honom.

- Justin och Daphne. Dom scenerna är alltid så bra. Dom har ett sånt otvunget flyt mellan varandra.

- Debbie kan inte släppa! Mikey överlåter ansvaret av den viktigaste personen i sitt liv till Justin. Och visar att han tillsist definitivt accepterat honom.

- Brian försöker göra en Michael Hutchence. Och Mikey räddar honom. Och läser lusen av honom. Mikey-way. "You will always be young and you will always be beautiful! You're Brian Kinney for fuck sake!!"

- Balen. Baaaaaaaaaalen!!! Jag har alltid varit barnsligt förtjust i dom gamla technicolor MGM musikalerna. Den kärleken har spillt över i Baz Lurmans Strickly Ballroom och Molin Rouge, bland annat. Så Brian och Justin på dansgolvet i spotlightdans till the Drifters? Nope. Ya' can't top that! Jag kommer på mig själv att hålla andan och inte kunna tänka en vettig tanke när Brian lyfter Justin och kysser honom... Nix. Inte. En. Vettig. Tanke. Så när *morr* Hobbes *spotta* kommer... det är som en kalldusch. Visserligen - efter alla år med Joss borde jag vara förberedd. Detta är det närmaste Brian och Justin varit i hela serien, så...
Brians förtvivlan. Det skär i hjärtat.

- Sjukhuset. Inte ens när Brian brutit ihop över sin far så har han varit såhär krossad. Gale *FUCKIN'* Harold!!!!!!!!! Snyggt med dom inklippta bilderna från första avsnittet från samma sjukhus. Liv och död. Brian, Michael och Justin.

Musiken också. Usch. Tårarna rinner...

Ohyggligt bra säsongsavslut! Dom kan inte ha tappat många tittare i uppehållet.

Bottom:

- Dr Dave.

[Tinwiel]

Ai, nu blev jag nästan grinfärdig när jag läste din recension. Så förbannat bra det avsnittet är.

[Ai]

[2x01]

En tradition startas:

xx: "Hey Todd. How's it going?"
T: "Fine!"



- Painmanegement á la Brian Kinney. Sex, sprit och droger. Och självplågeri genom att sitta nätterna igenom och titta på Justin drömmandes mardrömmar. Han har perfektionerat självmedecinering. He feels no pain... eller?

- Emmets intervjuteknik. Jag har alltid funderat hur Peters arbetsvecka var den gången. Vad tänkte han när han insåg att dom kallat ett antal statister som skulle spela "Emmets trick #1", "Emmets trick #2" osv. för ett avsnitt! Han borde ha tillbringat en hel dag utan byxor, ideligen träffandes nya människor som får order om att: "Drop pants. Get on him. ACTION!"

- Dr Dave är b-o-r-t-a!!!! 'Nuff Said.

- Sunshine. Man vill bara stryyyyypa Hobbes! Det är en sån tydlig skillnad på honom sen förra säsongen. Han ser likadan ut. Men det är definitivt inte samma kille. Några snabba sekunder med Brian är han den unga naiva Justin - men sen är han borta. Det må vara så att Justin är den som är skadad. Men det är helt klart Brian som är trasig. När han sen hjälper Justin med terapin så är det lika mycket Justin som hjälper Brian. Så när Brian tar sitt hjärta och lägger det i händerna på Jennifer Taylor och hon inte inser det så känner vi som publik exakt hur jobbig promenaden ner till jeepen är.

I died today
but I'm still breathing
bleeding
for now
and broken

[Tob]

4.01
Ted är en idiot, men uppenbarligen mår han åt helvete, och med facit i hand så är det berättigat, han har verkligen inget kvar alls. Visst är det självförvållat till stor del. Hur mycket självömkan det egentligen var i det han sade till Emmet är väl svårt att säga. Uppenbarligen tolkade Emmet det som merparten självömkan, då jag tyckte det var rejält grovt, fan, sitta och uppmanna självmord till någon som precis har förklarat att man inte har något att leva för är grovt. Är fortfarande chockad över orden som bubblade ur Emmet. Kan inte heller bestämma mig över om jag skall bli förbannad på honom eller hylla honom för att han stod upp, och besegrade sitt godhjärtade jag. Engagerande blev det iaf.

Brian blir alldeles rörd. Han tackar dessutom och besegrar sin stolthet. Yay!

Klippningen i slutscenen var effektiv.

[Ai]

[2x02]

Linedancing på Babylon. Jag minns när vi gjorde sånt på skoldanser...

- På Babylon försöker Mikey vara Brian medans Brian inte är sig själv alls.

- En av dom få scenerna mellan Lindsey och Brian som inte helt suger! Är det för att dom agerar mot gungställningen och inte mot varandra?
(Är inte gratchet hylsnyckel?)

- Justin och Jennifer. Det är definitivt inte samma kille som förra säsongen. Randy Harrison!

- Jennifer frågar Brian om han vet hur det känns att stå brevid och vara helt hjälplös. Ja, det vet han!

(När Jennifer kommer till loftet har jag alltid funderat om inte det blivit ett skrivfel i manus! Repliken: You two have a lot in common. Känns mer logisk från Brians trick, efter utläggningen hur usel Brian var och vilken besvikelse det var.)

- Triggering. (Undras om Brian nånsinn träffade psykologen i bastuklubbarna igen? Och om han blev tvungen att "betala"? ) Jag finner mig helt mållös igen. Och det behövs inte många sekunder av B/J i frackar och the Drifters... Parkeringsgaraget. Ljudeffekten från baseballträt. Och magen knyter sig. Brian är nära att bryta ihop och Justin försöker "laga" Brian när syftet var tvärtom.

- Emmet. Where is your pride? Your dignity? För att i nästa sekund skutta iväg och polera silver - naken - för pengar!

- Ted får en läxa. Alla som är straight, medelålders, medelklass är inte homofober.

- Slutet. Det är så fint och ger en verklig hemlik känsla att Brian plockar undan i köket och släcker ner. Det är inte ofta man ser sånna naturliga saker som inte har ett egentligt syfte för handlingen.
Att hela scenen är vacker känns överflödigt att utveckla. Att dom "lagar" och tröstar varandra. Det är inte ensidigt. Justin kan äntligen låta nån komma nära utan att få panik. Brian kan äntligen se att Justin är ok. Och sjalen har spelat ut sin roll.

[Tinwiel]

Tob:
Jag tyckte att det var skitbra att Emmet sa åt Ted att ta livet av sig. Vad skulle han ha gjort? Vad han än hade sagt så hade Ted bara kommit på nåt annat självömkande och negativt att säga, Emmet hade ingeting mer att ge. Att skälla ut honom på det här sättet kunde i alla fall få Ted att vakna upp. Emmet kanske inte var sitt godhjärtade jag, men han var fortfarande sitt kloka jag, även om han inte fattade det själv. Annars hade han bara spelat med och blivit medberoende i Teds sjukdom.