Glorificus skrev:Har precis sett I am David, skriven och regisserad av Paul Feig (jupps, Freaks & Geeks-skaparen Paul Feig).
Jag vet inte om det är min svaghet för "barn i krig"-filmer som påverkar mig, men jag måste säga att det här var väldigt bra. Kunde ha varit mindre barnvänligt - men det blev aldrig over-the-top, så historien klarade sig från att bli Disney-aktig. Vackert foto (inspelad enbart i Bulgarien!) och suverän musik höjde helhetsupplevelsen av filmen ytterligare några snäpp.
Filmen är baserad på en bok om en tolvårig pojke, David, som aldrig sett något annat än ett fångläger i Bulgarien. Han får hjälp att fly därifrån och försöker på egen hand ta sig till Danmark, men plågas av minnen från lägret och ovetskapen om vem han är. Det som gör historien intressant, och som man tagit fasta på i filmen, är att pojken aldrig sett vardagliga saker eller kunnat lita på andra människor. "Trust no one" upprepas några gånger och bara det uttrycket ger förstås lite X-files-vibbar, men det glömmer man snabbt tack vare den fängslande historien... med starka scener som där pojken ombeds att le för att få en bit bröd men inte vet hur man gör... Det är en gripande film, men med inslag av humor, och det märks att Paul Feig har lagt ned mycket omsorg på hela projektet.
Det som drar ned filmen lite är dels valet att låta alla prata engelska (i medelhavsländerna?!) - men enligt Feig själv ville han att man skulle koncentrera sig på skådespelarnas ansikten och inte distraheras av att läsa undertexter (pfft, amerikaner) - och dels det lite sockersöta som ändå skymtar fram (ungefär som om det vore Bambi som är ute på äventyr). Men det uppvägs av suveräna skådespelare, ett överlag bra manus med starka teman och vackert foto och musik, samt att historien är relativt oförutsägbar.
Ska definitivt köpa dvd:n för att lyssna på kommentarspåret. Och se filmen igen. 4/5.
Jag sade att jag skulle köpa den och det gjorde jag och har nu sett den också. Är inte riktigt lika lyrisk som Glory. Jag gillar temat i filmen skarpt. Hur man skall kämpa för att hitta något att leva för och det finns verkligen en hel del scener som är riktigt bra. Scenen som Glory nämner givetvis, men även scenen då han frågade flickan, Maria, om han log. Även om jag är svag för filmer med ett mörkare foto, älskar alla flashbackscener från lägret i filmen, så är den otroligt vacker. Miljöerna och fotot är strålande. Musiken gör sitt också, ett mycket stiligt soundtrack må jag säga.
Annars så känns den rätt spretig, historien drivs av en hel del luddiga händelser som känns malplacerade och inte helt trovärdiga. Mycket i filmen tar jag inte på allvar och då är det problem med tanke på genren. På något sätt känns det som att den inte vet riktigt vart den är på väg. Barn i huvudrollen kan alltid bli problem, jag kan väl inte påstå att Ben Tibbler gör bort sig i rollen som David, men något anmärkninsvärt var det inte och det hade nog behövts om det skulle kunnat bli riktigt bra. Att folk pratar Engelska i sig stör inte mig så mycket, däremot att var och varannan människa bröt på någon halvtaskig itialensk brytning går mig på nerverna och en sak till var när det unga paret som har problem med bilen försöker prata Engelska med David och kvinnan påpekar att mannen bör nog försöka sig på Italienska. Men ffs varenda italienare har pratat Engelska i filmen, på två sekunder tappar filmen otroligt mycket hos mig, blir galen på sånt.
5/10
Men den var bra.
