Tam skrev:- Varifrån får du att det skulle varit mindre inflytande från de andra författarna på Dollhouse än på de andra serierna? Snarast är det väl tvärtom, från vad jag hört.
- Att begränsningar är bra för kreativiteten gäller väl de flesta, och det är nåt Joss själv också ständigt säger i intervjuer. De intervjuer du säkert tänker på angående Dollhouse, och svårigheterna där, tyckte jag var mer ödmjuka och ursäktande än obstinata. Men du kanske kan ge exempel på vad du stör dig på? Och samtidigt:
Wrkänner att jag hade fel fast för mig kändes den som om att någon hade en långtgående idé som ska pressas in till varje pris. Och det jag tänkte på var att efter både Firefly (fast mer sårat och inte fullt lika uttalat) och Dollhouse kom "Jag älskar tv så mycket men jag ska aldrig någonsin jobba där mer föränn jag får göra exakt som jag vill."
- Vill du inte ha en massa bittert gnäll kanske du ska undvika intervjuer med manusförfattare. När Tim Minear pratar om X-files eller Drive är han väl värre än Joss nånsin varit.
Medhåll. Å andra sidan har jag aldrig sett någon som varit positiv till att ha arbetat på X-Files förutom Chris Carter.
- Ensemble-grejen i Dollhouse föll väl lite åt sidan i början när kanalen ville ha pang pang-stand alone snarare än en mer långsam historia som mer tog plats i huset.
Och han skapade serien mer eller mindre som en showcase för Elizas skådespelartalang som inte riktigt har den bredden rollen kräver. Ensamblegrejen är plan B. En bra plan B.
- Säsong 2 av Dollhouse är rafflande, inte virrig.
Här har du fel. Den är schizoid och har fått slut på medicinen. (Men den har svnitt som är riktigt bra så...)