Jag äääälskar scenen då Buffy börjar sitt blabbedi-blabb och Andrew inte ens vill ha med det på film och t.o.m. Willow spejsar ut. Jag älskar att nån (kanske alla) skribenter inser att Buffys pompösa tal börjar tära. (Iofs hade de ju insett det hela tidigare iom att jag antar att Angel fick spoofa Buffy i avsnitt 4.09.) Så man kan ju hoppas att det inte blir så många tal framöver...
Jag gillar dessutom de överdrivna scenerna som den i köket, "We are as gods!" och Andrews versioner av hur han dödade Jonathan med överdrivna "NOOO" och "Aaaargh!"
Jag tycker också att scenen då Buffy får Andrew att gråta är verkligt bra. Det där behövde Andrew verkligen erkänna både för sig själv och andra. Slutet då han stänger av kameran mitt i sin monolog. Nice.
Det finns bitar jag inte riktigt gillar i detta avsnitt också, men jag kommer inte riktigt ihåg vilka det var nu...
Nåväl, ett underhållande avsnitt med tydlig identitet som ändå för arcen vidare.
7 av 10
Nu går jag med tveksamma steg vidare mot LMPTM...