BUFFY: I have to do this. Just let me go.
SPIKE: I can't. I love you.
BUFFY: No, you don't!
Yikes. Just när man tror att s6 inte kan bli mörkare...
"Dead Things" är ett mycket bra avsnitt. Det är ett obehagligt, nästan sadistiskt avsnitt, men det är jävligt bra.
Spike fortsätter sin kombinerade uppeppning och nedrivning av Buffy. Hur mycket det än bär mig emot, och hur mycket jag än gillar hur deras "förhållande" beskrivs här, så blir jag mer och mer tveksam till Spuffy som en god sak (det är en god berättelse, men det är inte samma sak) den här omtitten. Spike är verkligen - även om jag inte är säker på att han inser det själv -
jävligt ful mot Buffy i de här avsnitten. Psykologisk, känslomässig tortyr. Han vill ha henne, och det här är sättet han gör det på. För varje "you're better than this" finns det ett "you always end up in the dark". Givetvis är en del av hans taktik att skilja Buffy från resten av gänget - han vet mycket väl, och har gång på gång sagt, att det är de som håller henne kvar i sin värld.
Men samtidigt är han ju också beredd att stå ut med den del för Buffys skull. Scenen mellan Buffy och Spike i gränden - speciellt när Buffy sitter på Spike och bankar på honom/sig själv - är ju Buffy/Faith all over again, men jag gillar det. Man kan tycka att Buffy reagerar lite väl starkt över att ha dödat en människa - det är ju inte första gången. Men det ligger ju definitivt nånting i det Dawn säger.
DAWN: You don't want to be here with me. You didn't want to come back. I know that. You were happier where you were. You want to go away again.
Precis som i "Gone" får Buffy en väg ut ur det här helvetet hon befinner sig i - och (återigen, inte olikt Faith) väljer hon att ta den.
Och givetvis lyckas alla säga saker som påminner Buffy om hur fel hon handlar, även om de inte själva vet det.
XANDER: You've been going at it too hard, Buffy. We hardly ever see you, what with slinging the double meat and pounding the big evil.
ANYA: You are looking a little pounded.
Här finns t o m lite humor:
SPIKE: I went back and I took care of it. It doesn't matter now. No one will ever find her.
COP #1: Where'd they find her?
COP #2: The river. She washed up half a mile from the cemetery.
SPIKE: Oh ... balls.
Trion tar plötsligt en väldigt otäck sväng. Warren visar sig för vad han egentligen är, och som vi anat ända sedan "I Was Made To Love You" - en sexistisk psykopat som inte har några som helst samvetsproblem med saker som våldtäkt och mord, så länge han inte åker fast. Och som har varit smart nog att omge sig med "kompisar" för oskyldiga för att inse vart de är på väg. Ärligt talat, vem har inte drömt om att få drömflickan att älska en? De har bara aldrig tänkt på vad det skulle innebära i praktiken... och reaktionerna på Katrinas död säger allt om gänget: Warren börjar genast fundera på hur han ska vända det till sin fördel, Andrew blir livrädd att åka fast, och bara Jonathan inser vad det är de har gjort.
JONATHAN: Well, the night's young. Gotta be some more girls we could kill.
Och så är Tara med lite mer och är så smått på väg tillbaka in i gänget. Den lilla Tara/Willowscenen utanför Magic Box är fin, liksom den på Doublemeat
TARA: I have this sudden urge to dedicate my productive cooperation.
men slutscenen är ju... yikes. Här ser vi ändå en skillnad mellan Buffy och Spike: Spike skulle inte få dåligt samvete för vad han gör.
TARA: I-It's okay if you do. He's done a lot of good, and, and he does love you. A-and Buffy, it's okay if you don't. You're going through a really hard time, and you're...
BUFFY: What? Using him? What's okay about that?
Herregud, vilket höjdaravsnitt. Brukar kunna glömma bort det ibland av någon anledning.