Som sagt, även "Wrecked" har sina goda sidor. Det är ytterligare ett sånt där s6-avsnitt med desperation och depression och tårar och mörker, men just de bitarna tycker jag fungerar.
Det enda stora problemet är ju egentligen den där magi=knark-grejen. I tidigare avsnitt tycker jag det funkar utmärkt som en metafor, men när Crack - förlåt, Rack - och hans junkiekompisar dyker upp blir det bara för mycket. Och Amy som bryter sig in för att sno... timjan? OK, det ska väl vara humor, men det är inte speciellt kul. Det är "Reptile Boy"-varning på den metaforen. (Även om jag som Alysondyrkare har svårt att inte gilla scenen där hon ligger i taket...)
Annars fortsätter the queen of pain att svinga piskan, och träffar en del rejält ömma punkter. Buffy fortsätter spiralen neråt morgonen efter Spike - hennes självförtroende blir inte bättre direkt - och eftersom den enda hon kan vända sig till med det är Spike har hon definitivt problem.
SPIKE: Now, I admit it. You've had me by the short hairs. I love you. You know it. But I got my rocks back. You felt something last night.
Scenen när Dawn och Tara håller på att laga frukost och Willow och Amy ramlar in är pinsam. På ett bra sätt, alltså. Willow vet nog ändå att hon gjort fel, och sen får vi ju den där sorgliga scenen där hon låter Taras kläder krama om henne...
Och de sista, typ, 10 minuterna är faktikskt riktigt bra. Lite flashbacks till s2, med Buffy och Willow som talar ut i Willows sovrum och Buffy som sitter ensam och är rädd för en vampyr. Men äntligen inser Willow det som varit lite småtydligt ända sedan "Becoming" (och som togs upp i "Restless"):
WILLOW: It was. But I mean ... if you could be ... you know, plain old Willow or super Willow, who would you be? I guess you don't actually have an option on the whole super thing.
BUFFY: Will, there's nothing wrong with you. You don't need magic to be special.
WILLOW: Don't I? I mean, Buffy, who was I? Just ... some girl. Tara didn't even know that girl.
En viktig skillnad mellan Willow och Amy: Amy beskyller andra för sina problem, trots att hon själv ligger bakom dem. Willow accepterar till slut att magin är hennes ansvar - hon hade mycket väl kunnat lägga skulden på Buffy, som ju allt som oftast uppmanat henne att gå vidare eftersom hon då blir ett ännu starkare vapen i kampen mot ondskan - och att det är hon som måste sluta.