Tobbe_E skrev:
Summan summarum, som innan, Trion är boven i dramat. Men jag faställer det inte, när man har sett allt och fått lite överblick på det hela så kanske dem växer. Avsevärt, vem vet.
Jag kan förstå på ett sätt om man har svårt för Trion, men dom (läs: ME) har en stor poäng i att inte göra ett supermonster ytterligare en gång.
Man måste ju inte gilla dom - det är ju hela poängen att dom är fåniga tycker jag, att dom inte är det här stora demonmonsterjagskasväljahelavärldenochdrickadinmammasBLOD. Att dom är just 'normala' och fåniga och ändå ställer till det så mycket!
Buffy beskriver ju mycket om hur det är att växa upp och ta ansvar. När s. 6 börjar så står hon inför en massa vardagssaker som alla gör i den åldern. När man måste börja ta ansvar för andra än sig själv och inser att dom stora 'monstren' i vardagen inte nödvändigtvis ser ut som just monster utan kan vara det där extra fönsterkuvertet som dimper ner i brevlådan, den där räkningen som stjälper allt omkring en. Små saker blir stora och dom problem man tyckte man brottades med tidigare känns inte så viktiga längre när det handlar om att överleva till nästa löning.... För mig är Trion detta. Dom små sakerna som var obetydliga när man var yngre som blir enorma när man måste fixa dom själv...
GHAA!! Det där blev djupare än jag menade!