Jag känner mig tom. Tårarna har runnit nerför min kind. Det känns som jag blivit lämnad av en kär vän.
För första gången i mitt liv har jag sett Buffy the Vampire Slayer, från början till slut.
Det här avsnittet hade allt. Förlåt, den här serien har allt. ALLT.
Framförallt så har den The Scooby Gang. <3
Jag har kunnat titta på mitt favoritgäng under sju säsonger och fått följa deras äventyr. Fått skratta med dem, delat deras sorg och delat deras glädje.
Något som känns tryggt är att jag aldrig kommer behöva säga hejdå till dem. Jag kommer se om den här serien, om och om igen. Läsa serieböckerna. Och framförallt så kommer jag att att ägna oändligt många tankar åt alla underbara karaktärer.
Den här serien har påverkat mig väldigt mycket och jag kommer alltid att ha Buffy-gänget i mitt hjärta.
Jag kommer alltid att minnas Willow, Buffy, Xander, Giles, Spike, Dawn, Anya, Tara, Oz, Joyce, Andrew, Faith, Cordelia och Angel och jag kommer att få ett leende på läpparna varje gång jag tänker på dem.
Att se Spike offra sig själv i Chosen är bland de finaste jag sett i Buffy the VPS. Så himla modigt och på något sätt vackert. Men samtidigt så hemskt och sorgligt.
Och Willow, finaste och vackraste Willow. Snacka om att hon har bevisat att hon har krafter.. först förlora Tara för att sen resa sig upp och visa vilken hjälte hon faktiskt är. För det är hon.
När Buffy blev huggen så jag så rädd. Men hon reste sig och bevisade att hon är den slayer hon faktiskt är (THE Slayer). Och fina, virriga Anya..
ALLA var så modiga.
Och jag glömmer dom Aldrig.