Nej, nu kan det vara dags för mig att prata lite om Firefly, känner jag.
Jag är så kär, så kär i den här serien, så det gränsar till det omöjliga. Det enda man behöver göra är att se "Serenity" för att förstå varför. Från det att Mal dyker upp på skärmen och vidare till tonerna av "You can´t take the sky from me" så sitter jag bara med ett fånigt leende på läpparna.
Wash och hans dinosaurer. *jepp, fånleende igen* "Curse your sudden but inevitable betrayal!"
Kaylee´s "I love my captain." Vem gör inte det.
Det som slår mig nästan med detsamma är hur bra kemi alla skådespelarna har med varandra. På så sätt känns det nästan inte alls som ett pilot-avsnitt. Joss har verkligen lyckats hitta precis rätt människor för varje roll. Det känns redan som om de är en familj, en något dysfunktionell sådan... men ändå en familj.
Precis som Willow och Cordy är "hjärtat" i Buffy/Angel så tycker jag att Kaylee är detsamma i Firefly. Att se henne bli skjuten var en smärre chock och det var särskilt intressant att se Jayne´s reaktion senare, utanför sjukhytten.
Egentligen skulle jag kunna nämna varenda scen i det här avsnittet, för jag tror inte det finns något jag inte gillar.
Men jag fullkomligt
älskar River/Simon-scenen, när hon erkänner att hon inte trodde att han skulle komma och rädda henne och han svarar:
"Well, you´re a dummy."
Firefly hade en sådan potential och så många historier att berätta att det gör fysiskt ont att det tog slut så abrupt. Fast filmen, ja
filmen! Jag längtar något så oerhört. Tills dess kommer jag att fortsätta nöta ut varje avsnitt så mycket det bara är möjligt.
"I walk, I talk, I shop, I sneeze. I'm gonna be a fireman when the flood rolls back" - Restless