lilith skrev:Ja! Häromdagen frågade min käre sambo mig vilken av säsongerna jag gillade bäst. Kan inte bestämma mig alls. Det är för bra. Idag när jag vaknade låg jag och tänkte på det hela (ja, sånt jag funderar på när jag drar mig) och kom fram till att Mad Men möjligen kan vara högst på min lista över absoluta favoritserier någonsin. Min kärlek är nästintill villkorslös. Det är så perfekt i både detaljerna i skådespeleriet, historieutvecklingen, karaktärsutvecklingarna (eller snarare kombinationen och samspelet av dessa), berättarteknik och även som tidsspegel. Dessutom är det så snyggt.
Fin kärleksbetygelse, helt och hållet på samma nivå som
(spoiler Mad Men 2.13) Petes för Peggy.Men riktigt så gränslös är inte min kärlek för serien. Det går bara inte att bestrida seriens rena kvalitet som drama. Allt är helt enkelt förträffligt och faktiskt konstnärligt på riktigt också. Men jag kan inte säga att
Mad Men berört mig på en själslig nivå på samma sätt som
Buffy the Vampire Slayer,
The Sopranos eller
Six Feet Under (mina tre favoritserier right there och jag kan nämna här att mitt patologiska kursiverande är en Wikipedia-skada.). Känslan är inte riktigt där för mig och känsla är vad som styr mig i allt (åt helvete med logik). Efter två säsonger är det bara
en scen i serien som gett mig den där känslan av - varning för ett sådant där prettoord som svenskar älskar att peka ut hur pretto det är - transcendens. Det är en liten scen i sista avsnittet av första säsongen som lyckas säga så mycket på ett lågmält, nästan omöjligt vackert sätt. Och det är inte den berömda
(spoiler Mad Men 1.13) scenen där Don presenterar "the carousel" heller. Jag antar att jag redan länkat till den men kan göra det igen bara för att den är så fin. (
(spoiler Mad Men 1.13) Här) är den. Känn det i själen när Betty säger att
(spoiler Mad Men 1.13) "Oh, adults don't know anything". Det är svårt att inte nicka instämmande.
lilith skrev:Behöver man vara orolig för säsong 3???
Det var tydligen så att kontraktförhandlingarna spårade ut lite. Matthew Weiner ville ha mer pengar för att fortsätta som showrunner och filmbolaget övervägde helt seriöst att ersätta honom, vilket hade slutat i katastrof eftersom
Mad Men är Matthew Weiner. Det verkar ha löst sig nu.