"The Gift" inleds, precis som hela säsongen, med ett möte med en vampyr. Då var det Dracula, vampyrernas vampyr, urfadern till hela myten, med all sin special dirt och sina bugeaters och yada yada yada. Nu är det hans raka motsats; ett rent rovdjur, fullständigt okunnig om allt vad mytologi och historia heter, bara ute efter blod.
SPIKE: 'Cause it's always got to be blood.
Buffy dräper honom inte helt utan problem; hon riskerar definitivt livet när hon går i klinch med den bjässen - men det är något så rutinmässigt att hon när hon får frågan vad det gällde bara rycker på axlarna och svarar "vampyr".
Som sagt, hela blodgrejen är lite förbryllande. (Speciellt som jag verkligen tvivlar på att de små snitt Doc gör skulle kunna tömma Dawn på blod... fast å andra sidan, det kanske är poängen.) Men i övrigt är detta fullständigt... nifty. Från början till slut.
- Grälet mellan Buffy och Giles. Det är första gången på mycket länge som Giles har höjt rösten mot henne. Diskussionen, där det ju faktiskt är Anya - av alla människor - som kommer med lösningar. (OK, lite kan jag tycka att de är väl fjömsiga med att spara andra människor, både när det gäller Ben och när det gäller de mentalsjuka på bygget; ett par avsnitt tidigare kolavippade de ju riddare på löpande band. Men men.)
- Försoningen mellan Buffy och Giles.
- Försoningen mellan Buffy och Spike.
BUFFY: We're not all gonna make it. You know that.
SPIKE: Yeah. Hey. Always knew I'd go down fightin'.
Spike är stark, näst intill odödlig, och tänker inte låta något hända Dawn. Så givetvis, när Buffy säger så, tänker han att om någon ska dö ikväll så är det han. Spike har alltid varit en romantiker, och att offra sig för den han älskar hade varit det perfekta slutet för honom. Att det ska sluta tvärtom finns inte ens i hans (själlösa och egocentrerade) världsbild.
TARA: You're a killer!
(Tror ni Giles, morgonen efter, undrar om hon menade Ben eller Buffy...?)
- Finten med Buffybot är verkligen snyggt gjord. Exempel: strax innan de beger sig in på byggplatsen hör vi Buffy säga "Will, you're up." Direkt efter det klipper Joss till Buffybot - och givetvis tar vi för givet att det är Buffy, vi hörde henne ju just säga något.
- Fighten! Hammaren! Mordet! Apokalypsen!
- Och så, förstås, slutscenen. Willow och Tara som hjälper varandra att stå, Xander som bär Anya, Spike som måste huka sig i skuggorna och inte ens kan gå och ställa sig bland de andra, och Giles som verkar förstå redan innan Dawn hunnit förklara för honom. Alla lyckades de med målet, de stoppade apokalypsen, de räddade Dawn - men till ett pris de aldrig ens hade tänkt sig.
Det finns ju en ganska otäck underton i Buffys offer.
BUFFY: I knew ... what was right. I don't have that any more. I don't understand. I don't know how to live in this world if these are the choices. If everything just gets stripped away. I don't see the point. I just wish that... I just wish my mom was here.
Buffy ÄR trött på att vara the slayer, bokstavligt talat dödstrött. Det har smugits in ända sedan "Fool For Love".
SPIKE: That final gasp. That look of peace. Part of you is desperate to know: What's it like? Where does it lead you? And now you see, that's the secret. Not the punch you didn't throw or the kicks you didn't land. Every Slayer... has a death wish.
Hon har bara ett mål kvar nu, att se till att Dawn inte dör. Någon som tvivlar på att hon menar att hon skulle döda rentav Giles eller Willow hellre än att låta Dawn dö? Talande replik ur originalmanuset:
GILES: She's not your sister.
BUFFY: No. She's not. She's more than that. More than family... my sister, my daughter...
XANDER: She's your sister and your daughter?*
BUFFY: She's me. The Monks made her out of me. I hold her and I feel closer to her than... It's more than just the memories they built, it's physical, it's... Dawn is a part of me. The only part that I...
Och solen går upp över Sunnydale och allt faller på plats. Hon kan slippa alltihop och rädda världen på en gång. Hon behöver bara ta ett par steg...
Herregud, detta är så vackert. Så sorgligt. Och så bra. Det hade varit ett perfekt slut på hela serien. (Då hade vi ju iofs inte fått den fantastiska s6, så...)
*
Återigen, notera likheterna mellan vampyrerna och vampyrdråparen; jfr det minst sagt komplicerade släktskaps/kärleks/familjeförhållandet mellan Darla, Angelus, Drusilla och Spike... eller jfr syster-/flickvänsmetaforerna mellan både Buffy och Faith i s3, och mellan Willow och Tara i "Tough Love"...