Bästa replik: För att det är en så härlig Cordeliascen (många sådana här) och verkligen sätter huvudet på spiken på Cordys karaktär:
GILES: Cordelia, have you actually ever heard of tact?
CORDELIA: Tact is just not saying true stuff. I'll pass.
Bästa popkulturreferens: BERGMAN!
CORDELIA: But you do know that you saw death.
WILLOW: Did it have an hourglass?
XANDER: Ooo, if he asks you to play chess, don't even do it. The guy's, like, a whiz.
Detalj jag inte lade märke till första gången jag såg det: Att Angelus visslar "Ode an die Freude".
Hej Joss Whedon:
CORDELIA: So this isn't about you being afraid of hospitals 'cause your friend died and you wanna conjure up a monster that you can fight so you can save everybody and not feel so helpless?
Cordelia kommer farligt nära att bli meta där; just den grejen, att hela serien är en metafor och monstren egentligen motsvarar själva livet, är ju en uttalad tanke med hela serien. (spoiler s5) Har man sett "The Body" känns ju mycket av "Killed By Death" genast lite mer också. Buffy kan inte slåss mot döden. Hon kan slåss mot monster, men det hjälpte inte Celia, och... Dessutom en hel del kontinuitet; Giles är helt off, och som blir tydligt inte minst i hans scen med Joyce sörjer han fortfarande Jenny. De andra måste tjata på honom för att han alls ska gitta bläddra i böcker, och han följer Buffys order utan att blinka. Han mår inte bra. Dessutom säger det en del om Buffy att hon redan som barn ville rädda människor.
Awww: Cordy. Man får nästan känslan av att hon måste stanna upp någon gång och fundera "Vad fan håller jag på med? BRYR mig? Hämtar kaffe åt XANDER?" Men hon gör det. Hon har blivit en del av gänget som vid det här laget är näst intill oundgänglig, och det utan att tappa något. Härligt.
Höh? När gick Willow en doktorandkurs i virologi?
Wow, detta är en bra serie: Xander och Cordy äger stort. Xander sätter Angelus på plats TVÅ gånger, viker inte från Buffys sida och räddar undan ungarna utan att blinka medan Buffy fajtas mot döden. Cordelia nedlåter sig till att flörta med vakten och säger precis vad hon tycker om alla, men det är hon som löser halva fallet. Det för inte säsongsarcen framåt speciellt, men det är ett bra karaktärsavsnitt.
EDIT: Tihi. Manusets beskrivning av lillpojken Ryan som ser dead people:
Think Christopher Walken at age ten.