av adolvsson » tor dec 08, 2005 22:50
2x10:
Ah, det obligatoriska juryrumavsnittet. Och jag ska väl på en gång erkänna att jag är svag för dom, speciellt sen jag såg 12 Angry Men, som är en av mina favoriter. Vad jag framför allt gillade, var att det inte var precis samma upplägg som i andra juryrumavsnitt. Jag hade väntat mig Veronica skulle vara den enda avvikaren, därför att hon med sitt superdetektivsinne lagt märke till någon knivig detalj, men istället är det den coola tanten i andra hörnet som börjar protestera, och ändå dröjer det innan Veronica hänger på. Det var uppfriskande att se.
Det var också uppfriskande att Keith fick detektiva på egen hand. Hoppas förresten att det finns en plats för Leo i serien, i framtiden. Jag gillar grabben, det erkänner jag.
Kanske borde jag insett att Megs liv låg pyrt till, men det gjorde jag inte. Åtminstone inte så kvickt, så dödsbudet kom ändå som en överraskning. När jag ser på film och TV kan jag rätt lätt hamna såpass inne i storyn att jag inte tänker på sådana där uppenbara saker. Det är en rätt trevlig egenskap att ha, upplevelsen tenderar bli bättre. Dödsbudet var för övrigt en av mina favoritscener, tillsammans med Logan som tittar kassetterna och förstör dom.
Tills Wallace dök upp. Yey Wallace!
Nej, om vi nu ska jämföra med förra årets precisinnanjuluppehålletavsnitt, var An Echolls Family Christmas onekligen bättre, men för mig beror det på att hela avsnittet kändes lite av, som om manusförfattaren, regissören eller redigeraren var nybörjare, eller hela casten fått en släng av någon elak influensa. För vad gäller storyn, och framför allt då ett par scener, har jag svårt att klaga.
Well, I like to eat cheese. And I sometimes like to think of cheese…How it came to be. The magic thing is that there’s just, you know, a cow. And then there’s the grass and the sunlight, and then here comes the cheese…It’s kind of amazing. - David Lynch
Blogg |
Twitter |
Instagram |
Facebook |
LinkedIn