av The Buffster » ons okt 05, 2005 13:34
Så nu har jag sett ikapp Gilmore Girls. Har sett halva säsong 5 och början av säsong 6 på ganska kort tid. WOW. Jag hade verkligen, verkligen saknat Gilmore Girls. Det är helt klart den serie som har störst förmåga att göra mig glad… och ledsen. Jag har onekligen börjat bli väldigt, väldigt blödig på senare tid. Jag har gråtit hur många gånger som helst. Men när Lorelai friade till Luke så var det befogat. Man hade väntat i så många år, jag menar vad annat kunde jag göra. Dom är bara så perfekta för varandra. Äntligen. När Lorelai såg på honom och insåg hur mycket han älskade Rory och hur mycket hon älskade honom. Det var så otroligt fint.
Jag gillar verkligen hur serien har utvecklats och håller alltså med caffeine. Det känns som om Rory och Lorelai aldrig har varit så långt ifrån varandra. Visst, man vet att det kommer att ordna sig, men ändå. Jag gillar att dom vågar låta det vara så åtminstone ett tag. Men det gör ont.
Till skillnad från Illyria så gillar jag den utveckling som Rory går igenom. Hon har alltid varit mer eller mindre perfekt. Men det kan ju ingen, inte ens Rory, vara så saker som när hon känner att hon inte klarar av skolan, behöver tid att tänka, är osäker på sig själv och gör dumma saker berör mig alltid väldigt mycket. Jag antar att det har till stor del att göra med att jag identifierar mig med Rory på väldigt många sätt. Vi är ungefär lika gamla och just nu så behöver hon lite tid för att fundera ut vad hon verkligen vill göra. Vilket är exakt vad jag håller på med. Jag tog visserligen ett års paus innan jag nu ska börja läsa vad jag nu bestämmer mig för att läsa.
När Mr. Huntzberger berättade för Rory att han inte tyckte att hon hade det som krävdes för att bli en riktigt bra journalist så gick det verkligen rakt in i mitt hjärta. Aj. Återigen väldigt mycket identifikation. Precis det som han sa till henne har jag alltid varit rädd att någon ska säga till mig. Jag kan jobba hur mycket som helst i skolan och vara hur duktig som helst, bra betyg o s v, men tänk om det inte räcker? Så ja, mycket medkänsla med Rory. Egentligen kan man kanske tycka att hon överreagerar. Att bli journalist har alltid varit henne dröm och hon låter en person krossa den. Men när jag tänker efter så hade jag verkligen inte hanterat något sådant så mycket bättre. Jag hade blivit helt förstörd. Så jag tycker nog att Lorelai borde ha varit mer förstående. Brukar tycka att hon är världens bästa mamma men i det här fallet så kändes det inte riktigt som om hon förstod hur mycket Rory behövde hennes stöd. Lorelai kan mycket väl tycka att det är fel beslut att hoppa av Yale men hon borde inse att Rory kanske behöver tid att tänka. Dessutom blir lättare för henne att övertala Rory om hon inte stöter bort henne.
Av alla dom saker som har hänt under dom avsnitt jag har sett så har en sak berört mig mer än alla dom andra. Jag tänkte inte på det under avsnittet utan det slog mig precis efter. Rory visste inte att Lorelai och Luke var förlovade. AJ. AJ. AJ. Först tänkte jag att måste ha missat något men nej Rory visste inte. Det gör så ont men jag älskar det. Och att Luke och inte Lorelai berättade det. Jävlar.
Gilmore Girls lyckas beröra mig som få andra serier. Jag älskar också att det mitt i alla känslostormar är hur roligt som helst. Jag är verkligen helt överlycklig nu när Gilmore Girls har börjat igen. Serien har varit hur bra som helst i drygt fem säsonger. Säsong 4 (bortsett givetvis från säsongsavslutningen) räknar jag nog som en svacka. Säsong 5 var riktigt, riktigt bra men säsong 6 har definitivt potential att bli ännu bättre. Det har börjat fantastiskt!
Men, 6.04 borde komma idag va? Jag hittar det inte, jobbigt.
"Sweetheart believe me, this is way, way more bad boy than you're ever going to be able to handle."
(Tommy Gavin, Rescue Me 3.10)
"What kind of lawyer are you?"
"The troubled yet fun kind."
(Alan Shore, Boston Legal 4.03)|
musik |