Att det här skulle vara ett
A bear skrev:Oerhört trist avsnitt.
har jag svårt att gå med på, så här kommer kavalleriet till undsättning (även om en fullständig seger är omöjlig den här gången).
Till "Teacher's Pet"'s fördel måste sägas att det är roligt på ett fyndigt vis som ganska snart blir standard i
BtVS. Det är inte fråga om någon gapflabbhumor, utan det puttrar istället hela tiden. Nästan vartenda replikskifte har en lite tvist. Det går säkert inte trettio sekunder någon gång (inte ens i källaren) utan ett litet miniskämt. I sådana stunder tackar man gud för att serien kallas aktionserie och inte komedi, hade den blivit placerad i det senare genrefacket så hade de lagt på burkskratt (brrr... ryser av vämjelse).
Avsnittet i sin helhet går knappast att rädda, det är nog trots allt ett av de sämre i
BtVS (men kanske ändå inte på tio-sämsta-listan). Dess brister beror nog främst på den svaga övergripande handlingen, men kanske också på fröken French. Nu har jag inte feromon-TV så det kanske är orsaken, men jag har svårt att förstå allas upphetsning över henne. Att sedan bönsyrsan som specialeffekt inte är något under av tekniskt nyskapande kan kanske få vissa att backa, men själv bryr jag mig sällan om effekterna. Då är det värre att avsnittet verkar lite okoncentrerat skrivet. Som A bear redan påtalat är gaffelvampyren inkonsekvent skriven - antingen är han ett rejält hot (då besegras han inte i en handvändning bara för att Buffy är orolig för Xanders skull), eller så är han en vampyr som alla andra (men varför ska då Buffy få en speciell varning från Angel?). Dessutom hade jag gärna sett mer av Dr. Gregory innan han dog. Han hade gärna fått hänga med och få en allt större roll till han till sist gick ett hemskt öde till mötes.
Resten av första säsongen
Det finns flera tillfällen då han hade kunnat dö utan att man hade behövt ändra särskilt mycket. Han hade kunnat bli ett av Molochs offer ("I Robot... You, Jane", (1x08)), en som inte ger sig för Molochs vilja. Han hade kunnat bli dödad av the ugly man i "Nightmares". Marice hade kunnat döda honom på något raffinerat sätt i "Out of Mind, Out of Sight" (1x11), då hade man dessutom problematiserat den skapade bilden av honom som superläraren (inte ens han såg henne). Det hade också passat bra om han hade varit en av dem som fick sätta livet till under vampattacken mot skolan i "Prophecy Girl" (1x2).
I vilket fall dog han för snart, han var väl bara med i detta och det föregående?
Nu till det mer positiva. Avsnittet är mysigt, tack vare sammanhållningen mellan våra hjältar som nu vuxit sig stark. En indikation på det är att Xander blir sur på Buffy när hon varnar honom för fröken, man måste bli vänner innan man kan tillåta sig att bli sur på någon (om det är någon man bryr sig om). Ett annat tecken på samma sak är att Buffy och Willow tillsammans retar honom. Överhuvudtaget gillar jag tecknen på att de har blivit riktiga vänner. Att de blivit det är i och för sig inte alls konstigt. De har gått igenom en hel del tillsammans på de här få episoderna. "I faran prövas vännerna" brukar man säga, men man skulle lika gärna säga att man blir vänner av att utsättas för fara tillsammans.
Ett lite småroligt tillfälle är när Cordelia kommer in i bamba och säger att hon bara ska vara där så länge hon kan hålla andan, för att i nästa sekund skrika för full hals. Det spelet med motsatser är det kanske mest vanliga skämtet i TV-serier från USA överhuvudtaget, och det är i stort sett alltid överanvänt (någon säger "hon är alltid så tyst", varpå personen det talas om gallskriker). Det går inte att se kvart på valfri komediserie utan att det skämtet i någon variant är med, vilket innebär att det är med minst två gånger i varje avsnitt i varje serie. Usch! I
BtVS görs det här skämtet sällan rakt av (inte ens Cordelia-skämtet ovan är särskilt typiskt), utan istället skapas det med klipp. Sägs det någonting om en viss stämning till exempel så kan man vara säker på att nästa klipp bygger på de orden. I mitt tycke är även detta överanvänt, men det måste medges att man ofta får till väldigt snygga övergångar. Nå, i vilket fall är Cordelias reaktion så där lite lagom småputtrigt rolig.
Flutie är återigen fantastisk. En liten detalj får räcka även om hela hans scen om att Buffy ska se skolkuratorn är rolig. Det är det avslutande replikskiftet:
Mr. Flutie: No, you have to talk to a counselor and
start the healing. You have to heal.
Buffy: But Mr. Flutie, I. . .
Mr. Flutie: Heal!
Här visar Flutie upp sin dubbla karaktär som dels allas vår vän full av omsorg, och dels den auktoritäre laggivaren i ett enda ord. Det avslutande "Heal" är homofoniskt, (ett homofoniskt ord har samma uttal, men skiljer sig i stavning och betydelse från ett annat ord). "Heal" kan lika gärna läsas och förstås som "Heel" (svenskan kommando "fot" till en hund), och Flutie menar båda betydelserna på en gång ("läk", och "gör som jag säger").
Kanske beror det på att jag är kille, men jag gillar Xanders kontring angående det naturliga urvalet:
Blayne: Gotta carb up for my one-on-one with Miss
French today. When’s yours? Oh, right, tomorrow.
You came in second, I came in first. Guess that’s
what they call natural selection.
Xander: Guess it’s what they call a rehearsal!
Xander är rolig rakt igenom och hans ordvits på "bug" till Buffy när hon varnar honom för fröken French får mig alltid att le.
Xander: She’s not an insect! She’s a woman, okay?
And hard as that may be for you to conceive, an
actual woman finds me attractive. I realize it’s no
mystery guy handing out leather jackets, and while
we’re on the subject, what kind of a girlie name is
’Angel’ anyway?
Buffy: What does that have to do with. . .
Xander: It just kinda bugs me.
Vad är det förresten som får alla att tycka att namnet "Angel" är feminint? Just det omdömet återkommer då och då buffyverse igenom. Samma föreställning finns också i Sverige (inte om namnet utan om änglar). Men änglarna i Bibeln är alltid män, Gabriel, Mikael och så vidare. Vad jag vet finns inte en enda kvinnlig ängel nämnd i Bibeln. Kanske har de blivit förväxlade med keruber (fast de är väl också egentligen män?) eller än mer troligt med bokmärkesbilderna på småtjejer med vingar, som fanns förr i tiden.
Den riktiga fröken French är också rolig. Hennes förvånade min och "No dear. I'm right here." när Buffy säger att hon kan vara var som helst, är kul.
Till sist en liten detalj som säger en del om vad det är att vara en
slayerette. När allt är över och Xander och Blayne har blivit räddade tas deras uppvisade oskuld upp. När det inte längre går att förneka jungfruligheten säger Blayne att den som bara andas om det här kommer att få en stämning på halsen, varpå Xander tittar på honom och säger åt honom att hålla käft. Vad som visas här är Xanders verklighetsuppfattning. Han må leva i sin egenhändigt skapade fantasivärld en stor del av sin tid, där vad som är viktigt och vad som ska prioriteras inte är detsamma som för andra. Men han vet om det, han vet var han står och han kan när det behövs skilja det ena från det andra. Att dölja sin oskuld var viktigt för hoom, spelet mot Blayne och andra hade hög prioritet, men när det gällde så var det uppriktigheten mot sina vänner som gick i första hand.
"Never Kill a Boy on the First Date" (1x05)
Det är det draget Buffy refererar till när hon drar slutsatsen att hon inte kan fortsätta sitt förhållande med Owen. Xander må vara verklighetsfrämmande i många avseenden, men han (liksom Willow) vet ändå vad som gäller, till skillnad från Owen. Monster finns, de kan inte tänkas bort, försöker man så slaktar de en. När monstern dyker upp, då är det inte längre fråga om äventyr, då är det allvar. Den läxan efter att ha förlorat sin bäste vän går aldrig ur.