Vilken Säsong gillar du bäst? **spoilers alla säsonger**

[noike]

Dessutom känns säsong tre till stora delar som en återanvändning av säsong två. I första halvan händer det dessutom väldigt lite med karaktärerna. Faith, borgmästaren, "Lover's Walk" och "the Prom" och hur jämn säsongen är i övrigt är det som sticker ut, men inte ens det räcker för att ta säsongen i närheten av bästa av sju.

[VelocityBoy]

Jag tror att jag tycker så här:

1. S5 (pga av Stalker!Spike, redemption!Spike, den mörkare stämningen, Spike och Dawn vänskapen, Buffy/Sarah)

2. S7 (kanske nyhetens behag... Redemption!Spike, Spuffy, hårda Buffy, Dawns revansch, Andrew, Anya (hennes klart starkaste säsong), Buffy/Sarah)

3. S6 (pga av den kolsvarta storyn, redemption!Spike, Spuffy, The Trio, Buffy/Sarah, "Once more with feeling". Minus för whiny!Dawn och magi/drog metaforen)

4. S2 (pga av excellenta big bads, Sarah dominerar som Buffy, Xander/Cordy samt hur serien växer upp så fantastiskt)

5. S4 (pga Willow (hennes bästa säsong), Willow/Tara, Spike samt extremt många bra individuella avsnitt, Harmony, Anya. Minus för Adam och The Initiative)

6. S3 (pga Buffy/Sarah, Faith, The mayor, att serien fortfarande växer upp. Minus för att Buffy/Angel affären blir för utdragen.)

7. S1 (Alla karaktärerna är på plats, dialogen är underbar, Willow är såååå söt men storyn saknas i många fall).

Jag har kanske sagt Buffy/Sarah för många gånger men hellre det än att det bara tas för givet.

[latarmig]

Eftersom det inte finns någon varning i rubrikraden till den här tråden blir jag tvungen att spoilermarkera mina kommentarer. Det här känns idiotiskt (det blir ju så fult) och jag tycker det är en självklarhet att en sådan här tråd ska ha full spoilervarning. Om någon moderator bestämmer sig för att ändra rubriken vore jag tacksam.

Edit: Tack för den ändrade rubriken. Det var uppskattat.

Över till innehållet...

Rangordning av säsonger

1. Säsong 6
2. Säsong 5
3. Säsong 7
4. Säsong 4
5. Säsong 3
6. Säsong 2
7. Säsong 1

Kommentarer: Först följer ett avsnitt om hela BtVS, därpå följer kommentarer till varje säsong.

BtVS kan delas in i tre delar. De första tre säsongerna bildar en del, säsongerna fyra till och med sex en andra, och den sjunde säsongen står för sig.

Del1. Utgångspunkten och den sammanhållande faktorn i den första delen är High School-miljön samt att de flesta av huvudrollsinnehavarna inte är vuxna. Att de är ungdomar innebär att de är beroende av andra människors beslut främst (föräldrar och lärare) för beslut som vuxna människor tar själva. Den fysiska plats som i hög grad definierar serien är biblioteket. Att allting roterar kring detta gravitationscentrum gör att man hela tiden känner sig hemma i serien oavsett vilken säsong man tittar på (och även om man som strötittare ser ett avsnitt då och då).

Del 2. Brottet i fjärde säsongen är brutalt, och oerhört effektivt illustrerat genom Buffys egna svårigheter att anpassa sig. Dessa svårigheter är en direkt motsvarighet till tittarnas fruklösa sökande.efter den hemtama utgångspunkt man blivit så van vid. Det är ingen tillfällighet att de första avsnitten av många förstagångstittare värderas lågt, medan en andra omtitt brukar resultera i omdömen som att "det här var ju inte så illa som jag först tyckte". Till sist finner både tittare och seriens karaktärer sig tillrätta, människor har en tendens att skapa sig en hemmiljö. Det är emellertid inte universitetet som blir navet, och den centrala plats som biblioteket tidigare haft ersätts aldrig helt. Istället blir allting mer utspritt, Giles hem blir det närmaste en fast punkt man kan komma men det finns ett flertal andra platser som fungerar som hemmiljö: Buffys och Willows rum, Xanders källare och senare hans lägenhet, Spikes krypta och som alltid Buffys hem. Det som håller samman säsongerna fyra till sex är därmed inte lokaliteten, istället handlar det om utveckling. När ungdomar blir vuxna skapar de sig en plats i världen och det är denna resa vi följer under säsongerna. Dels handlar det om att skaffa sig jobb, familj och annat som tillhör vuxenlivet, dels och i än högre grad är det fråga om känslomässig utveckling. Att inte bara bli vuxen utan också klara att leva som sådan är ett stort steg. När den sjätte säsongen nått sitt slut har de inblandade kämpat med inre demoner (de yttre är bara "window-dressing" som det så vackert heter), de har inte alls lyckats särskilt bra, och de flesta av dem kan ses som rätt misslyckade efter flera allvarliga misstag. Men alla motgångar till trots så är de nu vuxna.

Del 3. Den sista delen består enbart av en säsong och den har en helt annorlunda karaktär än någon av de andra. När det gäller kontinuitet så hänger säsongen givetvis väl samman med de övriga, men det pågår inte mycket till personlig utveckling, det som finns är händelseutveckling. Ett undantag måste göras för Dawn som ju är tonåring och naturligtvis utvecklas hela tiden, men för de vuxna är det inte det som är det viktiga. Det sammanhållande momentet för sista säsongen är istället äventyr. Sjunde säsongen kan beskrivas som Star Wars goes demon hunting (en sådan jämförelse förutsätter givetvis att man tänker sig att Star Wars hade haft en okonventionell och oförutsägbar handling). Likheten med Star Wars är annars att arcen är gigantisk, berättelsen världsomspännande, och allting är betydligt mer storslaget (så mycket man klarat att åstadkomma med en TV-seriebudget) än i de tidigare säsongerna.

Ranking

1. Säsong 6
Det som gör att den här intar förstaplatsen är dess smärta, sorg, lidande och så vidare (i stort sett alla liknande beteckningar kan appliceras på den). Lite känns det som om jag vältrar mig i andras olycka, för trots att jag älskar personerna som det går illa för och trots att jag vill dem allt väl - så är det ändå just att det går åt helvete som får mig att älska säsongen.

2. Säsong 5
Samma sak gäller här som för säsong sex, det är all känslomässig vånda som gör den till en favorit. Det som skiljer den från sexan är att arcen är mindre genomarbetad. Sedan är jag inte heller förtjust (för att uttrycka mig försiktigt) i säsongsavslutningen och det drar ner betyget även om jag inte kan låta det avsnittet förstöra omdömet av hela säsongen.

3. Säsong 7
Yippie, nu ska vi slå The First på dess immateriella käft! Älskar ett riktigt gott äventyr och det är ytterst sällan dylika, som här, levereras inramade av en utmärkt berättelse. Arcen i säsong sju imponerar stort på mig. Det går precis som under alla de andra säsongerna lite försiktigt i början men allteftersom förstår man att här är någonting riktigt stort på gång. Slutet förbereds omsorgsfullt och blir för en gångsskull inte till ett antiklimax. Det är annars det vanliga när förväntningarna trissats upp under alltför lång tid.

4. Säsong 4
När jag först såg den här säsongen tyckte jag den var sämst, men den har växt efterhand. Det finns så många detaljer som man behöver se igen (både en och två gånger) för att lägga märke till. Dessutom tar det tid för våra vänner att etablera en ny relation efter High School och nu tycker jag det är bra att de inte bara låtsas som om allt är som vanligt trots att alla deras liv har förändrats radikalt. Att Adam är en usel Big Bad stör mig inte alls. Monster intresserar mig inte förrän våra vänner får en relation till dem, först då blir de intressanta (som Spike till exempel). Säsong fyra och sju har länge kämpat om tredjeplatsen, fram till innan sista omtitten hade jag säsong fyra på tredje plats, men ändrade mig senast då jag satt och myste till alla godbitar i säsong sju.

5. Säsong 3
Det här är så bra, hur kan det komma sig att den ändå ligger så långt ner? Säsong tre är kulmen på hela High School-arcen (om man kan uttrycka sig så). Alla har sina roller och det finns tillräckligt mycket historia för att man ska kunna relatera varje ny händelse till det som varit. En annan sak som talar till den här säsongens fördel är att man har en karismatisk Big Bad.

6 Säsong 2
Det här den första säsongen där man tydligt ser att det inte är fråga om en traditionell ungdomsserie. Här startar det allvar som kännetecknar alla senare säsonger: Alltifrån att Buffy frångår den moraliska överhöghet som följer med hjälterollen, till beslutet att döda sin käresta för att rädda världen. Men inte bara allvaret börjar, även personlighetsutvecklingen tar här sin början även om det till att börja med bara är tecken man får se (de stora stegen tas först i säsong fyra). Då Angel aldrig varit någon favorit för mig i BtVS (han passar betydligt bättre i sin egen serie) så drar fokuseringen på honom ner betyget något.

7. Säsong 1
Minst bra (jag vägrar säga "sämst") i BtVS, men ändå så charmig. Persongalleriet presenteras och trots att det är fråga om traditionella stereotyper som man redan sett i åtskilliga TV-serier, så är det svårt att inte falla för dem. Det är inte mycket till arc även om det finns vissa ansatser. En mer utförlig utläggning om första säsongen har jag gjort i den översiktliga tråden om säsong ett.

[Mackan]

EDIT: Efter Offs snabba ingripande tar jag omedelbart bort alla spoilertaggar


Dags att ge sig in i den här diskussionen
Som latarmig redan har påpekt (flera gånger) borde det absolut vara spoiler-varning på hela den här tråden (*hint, hint* alla moderatorer).
Men nu är det inte det så då får det bli stora, svarta blobbar istället.

Den korta versionen av min, högst personliga, ranking:

1. S5
2. S6
3. S4
4. S2
5. S3
6. S7
7. S1


En lite längre version med en del osorterade kommentarer...

S5. En bra balans mellan humor/action/drama ger den totalt sett bästa säsongen.
Glory funkar som "big bad" och är rätt kul tillsammans med sina minions.
Spikes utveckling är riktigt bra och Willow/Tara får en hel säsong tillsammans.

Favoritavsnitt: Family, The Body, The Gift.


S6. Jag är lite kluven till denna säsong. Den är ju en av de mest engagerande och karaktärsdrivna, men blir nästan lite väl deprimerande att titta på ibland.
När det gäller säsongens "big bad", tyckte jag vansinnigt illa om Trion i början, tyckte mest att de var larviga. Warren axlade rollen som skurk bättre på slutet men jag blev aldrig riktigt övertygad av de andra.
Hela magi/drog/beroende-metaforen blir även lite väl (läs extremt) övertydlig. Men överlag väldigt få djupdykningar och hela seriens bästa avsnitt (OMWF).
Och trots att jag hade (och har) svårt att komma över hur Tara skrevs bort ur handlingen är ändå avslutningen stark.

Favoritavsnitt: OMWF, Tabula Rasa, Villains, Two to Go, Grave


S4. Det var lite svårt att få in känslan i början (kanske mest för att jag hade ett så långt uppehåll mellan S3 och S4) men det tar sig rätt fort.
Jag har inte alls samma problem med Riley (eller Adam) som många andra och tycker båda funkar ok.
Willow blommar ut och mitt favoritpar bildas när Tara dyker upp
Intressant vändning med Spike.
Jag gillade "über-buffy" på slutet och det allra sista avsnittet är ju rejält annorlunda (och bra!).

Favoritavsnitt: Hush (näst bästa avsnittet någonsin), New Moon Rising, Restles


S2. Säsongen då jag gick från att tycka att "det här är ju rätt bra" till att bli rejält fast. Rätt ojämn säsong som blandar bottennapp med några mästerverk.
Angelus är nog den bästa "big bad" (i konkurens med the Mayor).
Spike & Drusilla är helt vansinngt bra! De är bra var för sig men tillsammans når de nya (skruvade ) höjder. En av relationerna i hela serien med bäst kemi mellan skådisarna/karaktärerna.

Favoritavsnitt: Halloween, Innocence, Passion, Becoming part 1 & 2.


S3. Egentligen är det rätt jämnt mellan S2 och S3 och trots att S3 är jämnare tykcer jag ändå att det ibland blev lite upprepning från S2.
Buffy/Angel-historien börjar bli en aning uttjatad när Angel är tillbaka och mest går runt med ett plågat ansiktsuttryck.
Faith och the Mayor är bra men griper ändå inte tag i en på samma sätt som Spike/Dru/Angelus i S2.

Favoritavsnitt: Doppelgängland, Graduation Day part 1 & 2.


S7. Jag blev rätt missnöjd med denna säsong. Jag kom på mig själv flera gånger att sitta och tänka på hur mycket bättre det skulle kunna ha varit.
Att få Kennedy som ersättning för Tara var ju enbart sorgligt. Som karaktär både oinspirerat skriven och taffligt spelad och den totala avsaknaden av kemi mellan Aly och Iyari gör det hela mest plågsamt.
Alla potentials som springer runt och trampar varandra på hälarna är mest irriterande och det är för många hopp och ologiska hål i storyn.
Några ljuspunkter finns dock. Spike är (som vanligt) bra och Faith gör en välkommen come back.

Många säger dock att säsongen vinner på en om-titt. Jag är skeptisk men får se vad jag tycker när jag kommer så långt

Favoritavsnitt: Conversations With Dead People, Lies My Parents Told Me, Chosen (med viss tvekan).


S1. Man ser att det finns potential i serien, men det tar, helt naturligt, ett tag för konceptet att "sätta sig". Willow är (som alltid) söt
Många rätt dålig avsnitt, men en bra avslutning.

Favoritavsnitt: Prophecy Girl.


Det var allt, hoppas någon orkade läsa ända hit

[Off]

Nu får ni spoila

[Nea]

Mackan, mycket intressant läsning! Kul att du skrev vilka dina favoritavsnitt för varje säsong är också.

Dina favoriter för säsong 2 och 6 är precis likadana som mina.

Känner att jag nog borde se över min egen lista...

[JRT]

Kom på att jag faktiskt inte skrivit i den här tråden utan bara röstat... Listan är som följer:

1. S2
Säsong 2 hamnar på en självklar förstaplats. Trots att säsongen är mycket ojämn och innehåller några tveksamma avsnitt så vägs det upp av ett antal suveräna avsnitt, Angelusarcet som helhet för att inte tala om den suveräna triangeln Angelus/Drusilla/Spike.

Avsnitt att nämna: Surprise/Innocence, Passion, Becoming 1+2, även When She Was Bad, Halloween, What's My Line, School Had.
Avsnitt att glömma: Some Assembly Required, Inca Mummy Girl, Reptile Boy.

2. S3
Säsong 3 är också mycket bra, jämnare än tvåan, men saken är väl att det finns inga avsnitt som sticker ut som Innocence/Passion/Becoming. Inga jättedåliga avsnitt heller, utan det är helt enkelt en jämn och bra säsong. Angel är förstås superbrooding genom så gott som hela säsongen, men det är realistiskt efter förra säsongen.

Avsnitt att nämna: Enemies, Revelations, Lover's Walk, Amends, The Prom, Graduation Day - främst part 2.
Avsnitt att glömma: Inget är riktigt dåligt, men Anne är en svag öppnare och Gingerbread en tveksam avslutning på första halvan av säsongen.

3. S5
Ett antal riktigt bra avsnitt och en bra säsongsavslutning. Spike är bättre än i säsong 4. Gillar framförallt då man visar att han faktiskt fortfarande är själlös och ond, som i Crush.

Avsnitt att nämna: Crush, The Body, Forever, The Gift, Fool for Love.
Avsnitt att glömma: Into the Woods, Listening to Fear.

4. S7
En del bra avsnitt, stora minus för Kennedy och the Potentials. Faith och Angel gär gästinhopp vilket alltid är bra och säsongen är bitvis utmärkt rå och hård - aldrig fel.

Avsnitt att nämna: Chosen, Sleeper, Dirty Girls, Lies My Parents Told Me, Conversations With Dead People.
Avsnitt att glömma: Help, Him, Potential. Killer In Me är också i riskzoonen för att hamna här pga. Willow/Kennedy som jag anser är en värdelös och tråkig pairing.

5. S6
Säsongerna 5/6/7 har jag svårt att rangordna, det som placerar sexan längst ner av de tre är nog framförallt Trion, som jag aldrig riktigt gillat. De är roliga bitvis men för ofta mer fåniga än intressanta. Blev aldrig övertygad av dem. Pluspoäng för mörkret och de avslutande avsnitten i säsongen, samt ytterligare ett antal som är bra. Håller med tidigare skribent att den övertydliga magi-drogmetaforen är övertydlig och blir tröttsam. Minus även för gnäll-Dawn.

Avsnitt att nämna: Villains, Grave, OMWF, Tabula Rasa.
Avsnitt att glömma: As You Were, Double Meat Palace.

6. S4
Har aldrig varit särskilt imponerad av den här säsongen. De "mästerverk" som alla tycks gilla, Hush och Restless, är förvisso bra, men har aldrig varit några favoriter för min del. Riley, the Initiative, Adam och ett stort antal dåliga avsnitt drar ner betyget ytterligare. Som stor Angelfanatiker anser jag förstås även att första säsongen utan honom har mycket svårt att hitta någon bra balans.

Avsnitt att nämna: Pangs, Something Blue, Who Are You, The Yoko Factor.
Avsnitt att glömma: Beer Bad, Doomed, The I In Team, Goodbye Iowa, Superstar, Where the Wild Things Are, The Initiative.

7. S1
Det som talar emot säsong ett är helt enkelt att det är den första säsongen, man testar sig fortfarande fram vilket märks. Karaktärerna är fortfarande färska och har - helt naturligt - ännu inte så många lager, det tar ju tid att ge dem historia och hitta deras utmärkande drag. En annan förlust i första säsongen är bristen på bra scoremusik, vad hade väl Christopher Beck inte kunnat göra med Angel och Prophecy Girl...?

Avsnitt att nämna: Angel, Prophecy Girl, Nightmares.
Avsnitt att glömma: I Robot You Jane,The Puppet Show, Teacher's Pet.

[Nea]

JRT, hmmm din lista är märkligt lik min egen lista. Hehe.

[JRT]

Då har du helt enkelt väldigt god smak, Nea!

[latarmig]

Tack för rubrikändringen Off.

[sus@n]

sus@n nu ska vi se om jag fattar det här rätt. Du gillar Beer Bad men gillar INTE Faith

Skoj att läsa nu när det faktiskt är så att FAITH är en av mina favorit karaktärer nu!

[Noggster]

Av lathet tänker jag bara skriver vilka säsonger jag gillar mest utan någon motivering, time is money people!

1. Season 5
2. Season 6
3. Season 7
4. Season 3
5: Season 2
6: Season 4
7: Season 1

Gränsen mellan säsong 1 och säsong 4 är tunn, säsong 4 vinner pga Hush och restless.

[Tinwiel]

ok då, jag skriver väl en lista då..

1. s6. Jag tycker inte att säsong 6 har något dåligt avsnitt, förutom möjligtvis "doublemeat palace", och jag älskar både Spike/Buffy-förhållandet, och the Trio. The Trio är ju jätteroliga ju, visst larviga men det är ju poängen, och även larviga människor kan ju vara komplexa och farliga, som det visar sig. Jag har läst kritik (på andra buffy-siter) om att s6 skulle vara för deprimerande, jag förstår inte alls, visst, den är mörk, men den är ju intressant hela tiden och blir aldrig deppig bara för att vara deppig. Dessutom så har den ju flera väldigt roliga avsnitt och scener (Once more with feeling, Tabula Rasa, Gone, och när Andrew åkte upp i taket med den där raketryggsäcken höll jag på att ramla ur sängen, så mycket skrattade jag.. Dan efter när jag satt på biblioteket kom jag helt out of the blue att tänka på samma scen, och skrattade ut högt.. pinsamt.. man ska va tyst på bibblan ju..) Jag kan hålla med om att liknelsen mellan Willows magi-beroende och knark inte funkade så bra, det hade kunnat lösts på ett annat sätt. Dock så visar det att alla karaktärer i denna säsong är komplexa, visar olika sidor av sin personlighet och får utvecklas genom säsongen.

2. s5. Många bra avsnitt, intressanta karaktärsutvecklingar (spike!!), spike och buffys relation till varandra blir aldrig tråkig, och här finns flera riktigt bra avsnitt (ääälskar Fool for love, och The Body och the Gift var fruktansvärt sorgliga....) Glory som Big Bad funkar bra, hon är ju utflippad så det räcker till och blir över i alla fall..

3. s2. Eg finns det många halvdana avsnitt här, som har påpekats av många av er, men men, BECOMING part 2, herregud, det är ett av dom bästa Buffy-avsnitten, definitivt uppe på min topp 5. Jag var helt förstörd när jag hade sett det. "Innocence"- mitt hjärta led med Buffy och Angelus är dessutom bland det läskigaste som finns. *ryser när jag tänker på det*

4. oj, nu blev det svårt... jag tror att s3 och s7 måste hamna på delad fjärdeplats. Dom är så olika men bra ändå båda två. S7 är dramatisk och Spike är som alltid en favorit, den karaktären lyckas alltid få mig intresserad (och nä, det är inte bara för att han är snygg.. ) "i'm insane, what's his excuse"- säger väl allt! S7 har dessutom Andrew, som jag skrattar åt bara han visar sig. S3 är klassisk och jämn, men har inga avsnitt i klass med Becoming, OMWF, eller Fool for love. Dock så har den Band Candy, Lovers Walk och det är sista säsongen för Cordelia, och hennes one-liners är ju helt underbara.

5. s4. Lite oengagerande ibland men ändå bra (alltså jag gillar ju alla säsonger eg..) och Hush är ju döbra, blev faktiskt lite rädd då... Spike, som vanligt lysande ("for the safety of puppets, and christmas, right").

6. s1. Jamen den är ju så mycket kortare än dom andra säsongerna! Det finns inte samma djup i story och i karaktärerna som finns i de andra säsongerna. Dock så är det fortfarande BTVS, och man älskar ändå Willow, Xander, Buffy och Giles för att dom är Willow, Xander, Buffy och Giles.

Sådärja.. åh, nej, jag måste lära mig att skriva kortare inlägg....

[RalfiParpa]

Alla säsonger är ju egentligen jättebra. Den här listan ser nog annorlunda ut om jag gör den imorgon. Men för alla er listfetischister:

1. Säsong 5.
2. Säsong 3.
3. Säsong 7.
4. Säsong 6.
5. Säsong 4.
6. Säsong 2.
7. Säsong 1.

01. Säsong 5
Störst, bäst och vackrast. Trots utomjordingar, riddare i plastiga brynjor och en hopplöst felanvänd Dracula är säsong 5 den jag helst återvänder till. Fantastisk huvudberättelse som nådde ett oväntat klimax med Buffys död. Massor av karaktärsfördjupning och bakgrundsberättelser till de karaktärer som relativt nyligen blivit regulars: Spike, Tara och Anya (även om Anyas riktiga livshistoria kom först i "Selfless").

Bättre episoder: "Fool For Love", "The Body", "The Gift" .
Sämre episoder: "Buffy Vs. Dracula".

02. Säsong 3
Faith stal våra hjärtan, Mayor Wilkins skrämde oss och The Scoobies växte upp och hade typiska tonårsfunderingar om framtiden som vilken 18-åring som helst kunde relatera till. Dessutom förlorade Xander och Willow sina oskulder, lyckligtvis inte åt varandra. Väldigt jämn och framåtskridande säsong.

Bättre episoder: "Anne", "Doppelgangland", "The Prom" (!), "Graduation Day Part 1", "Graduation Day Part 2".
Sämre episoder: "Dead Mans Party", "Earshot".

03. Säsong 7
Den oförtjänt mest bespottade säsongen som jag bara måste försvara. Antagligen hatad eftersom den är så annorlunda, fokus har tagits från kärnkaraktärerna och lagts på händelserna och kampen. The First är helt enkelt den elakaste big bad som Buffy har haft att göra med och Caleb är ingen svärmorsdröm han heller. Har knappt några fristående avsnitt och det älskar jag. Historien fortlöper snyggt utan att någonsin kännas utspädd. Och ärligt talat, vem blev inte gråtfärdig när de fyra kärnkaraktärerna återförenades inför den avgörande slutstriden? Dessutom massor med Andrew och Faith!

Bättre episoder: "Selfless", "Conversations with dead People", "End of Days", "Chosen".
Sämre episoder: "Help", "The Killer in Me".

04. Säsong 6
Mörk. Willows magimissbruk är antidrogpropaganda på hög nivå. Ibland rolig på helt fel ställen. Saknar både big bad och huvudberättelse men lyckas ändå hamna på en smickrande fjärdeplats tack vare otrolig karaktärsutveckling, inte minst i "Once More, With Feeling".

Bättre episoder: "Once More, With Feeling", "Two to Go", "Grave".
Sämre episoder: "Flooded", "Dead Things". Inte Doublemeat Palace!

05. Säsong 4
Har ett rätt ambivalent förhållande till den här mellansäsongen. College är nytt och spännande men både Adam och The Initiative framkallar gäspningar (och vems idé var det att döpa säsongens big bad till ADAM?). Istället är det Joss mästerliga (och högst fristående) avsnitt som gör att den här säsongen hamnar framför säsong två.

Bättre episoder: "Hush", "Who Are You?", "Restless"
Sämre episoder: De flesta andra men i synnerhet "Doomed" och "Primeval".

06. Säsong 2
Ojämn var namnet. Becoming är givetvis en eminent säsongsavslutning men vägen dit är lång och kantad av en hel del mindre minnesvärda avsnitt. Ärligt talat vill jag helst glömma hälften av avsnitten.

Bättre episoder: "Becoming Part 1", "Becoming Part 2".
Sämre episoder: "Some Assembly Required", "Inca Mummy Girl" och I SYNNERHET "Go Fish".

07. Säsong 1
Den trevande första säsongen. Effekterna är 60-tal och några episoder är skrattretande billiga. Fortfarande långt ifrån dålig. En inledning helt enkelt.

Bättre episoder: "Prophecy Girl"
Sämre episoder: "The Pack", "Nightmares".

[VelocityBoy]

Bättre episoder: "Once More, With Feeling", "Two to Go", "Grave".
Sämre episoder: "Flooded", "Dead Things". Inte Doublemeat Palace!

Vi tycker verkligen olika för jag hävdar att "Dead things" är det näst bästa avsnittet i hela serien...

Annars är jag jätteförtjust i "Buffy vs Dracula", "Help", "Nightmares" och jag gillar "The Pack".

[CheeseGuy]

1. Säsong 7
+ Säsongen är väldigt jämn. De sämsta avsnitten, "Him", "Potential" och "The Killer In Me", är överlägsna de sämsta avsnitten i de andra säsongerna (det är bara säsong 3 som är ungefär lika jämn).
+ Jag gillade handlingen skarpt. Alla ledtrådar som började redan i första avsnittet var lysande, och även om det kändes lite förenklat i slutet så användes den väldigt bra.
+ Många har klagat på att karaktärerna hamnar i bakgrunden, och även om det stämmer till viss del så finns det trots allt några briljanta karaktärsavsnitt, t.ex. "Selfless", "Storyteller" "Conversations with Dead People", och "Lies My Parents Told Me".
+ Säsongen är härligt brutal.
+ Caleb. Nathan Fillion. Kul tradition förresten att låta Firefly-skådespelare vara Big Bads i Buffy och Angel.
+ Andrew. Ruskigt mycket bättre än i S6.
- Potentials. De är ganska irriterande, men jag måste påpeka att de är klart bättre när man ser om säsongen. Men de kunde ha använts mycket bättre.
- Giles. Ideén att vem som helst kan vara The First är briljant, men att låta Giles gå runt i fyra (?) avsnitt utan att röra något är bara fånigt. Och jag saknade gamla Giles. Men han fick ett stort uppsving i End of Days/Chosen ("I think it's bloody brilliant").
- Säsongen saknar ett riktigt svinbra avsnitt i stil med "Innocence", "Passion", "Becoming", "The Body", eller OMWF. Edit: Okej, CWDP är på gränsen.
- Plotholes.

2. Säsong 5
+ The Body. Fool for Love. The Gift.
+ Dawn. Hon dök plötsligt upp och alla betedde sig som att hon alltid hade varit där. Hon hade klockren kemi med alla, så det fungerade väldigt bra.
+ Handlingen. Tyvärr uteblev en förklaring till nästan allt som hände (The Key, munkar, The Knights of...), men den fungerade ganska bra ändå.
- Riley. Han var bra (jag kan t.om. sträcka mig så långt som "rolig" och "intressant") i S4, men här blev han mest tråkig.
- Logiska luckor/plotholes. Överallt.
- Glory var ganska irriterande. Men hennes minions var obetalbara.
- Säsongen är väldigt ojämn.

3. Säsong 6
+ Allt är mörkt. Inte bara själva handlingen (folk dör och blir onda), utan karaktärerna. Mer än bara ytligt mörker, alltså.
+ I stort sett hela säsongen fokuserar på karaktärerna, och det är väldigt intressant och engagerande.
+ OMWF.
+ Trions utveckling är fantastisk. Warren är en briljant karaktär. Det är bara Andrew som inte tillför särskilt mycket, men han äger ju i säsong 7 istället.
+ Willow/Tara - det händer faktiskt något.
- Magi/drog-metaforen är fånig. Det behandlas mycket bättre i slutet av säsongen och säsong 7.
- Alldeles för många avsnitt som inte är särskilt lyckade ("All the Way", "Wrecked", "Doublemeat Palace").
- Xander och Anya är ganska tråkiga. Visserligen är det ofta de mörka omständigheterna som ställer till det, men säsong 5 och 7 är också mörka, och då är i alla fall Anya väldigt rolig ändå.

4. Säsong 3
+ Säsongen är vansinnigt jämn.
+ The Mayor är fantastisk Big Bad. Hans relation till Faith är underbar.
+ Faith.
- Precis som säsong 7 så är det inga riktigt bra avsnitt (som skulle platsa på en Top 10-lista eller liknande).

5. Säsong 4
+ Spike.
+ Jag tyckte faktiskt om The Initiaive. Men det är synd att Maggie Walsh försvann så tidigt.
+ Mycket komedi som fungerar bra.
+ Hush. Restless.
- Adam.
- Beer Bad.

6. Säsong 2
+ Säsongen har fyra av de sex bästa Buffyavsnitten, "Innocence", "Passion" och "Becoming" (1 & 2), vilket förstås är överlägset alla andra säsonger.
+ Angelus, Spike och Drusilla.
+ Handlingen är väldigt oförutsägbar.
- Det är alldeles för många avsnitt som är på gränsen till dåliga, t.ex. ("Some Assembly Required", "Inca Mummy Girl", "Bad Eggs", "Go Fish").
- Det händer inte särskilt mycket innan "Suprise".

7. Säsong 1
- Handlingen är ganska ointressant.
- Nästan bara fillers.
- Lågbudget.
- "Teachers Pet" och "I robot, you Jane". I samma säsong. Usch.

Jag är ganska säker på att säsong 7 är bäst, och väldigt säker på att säsong 1 är sämst, men resten är väldigt tveksamt. Och det är ett enormt gap mellan säsong 1 och den näst sämsta säsongen.

[Off]

- Säsongen saknar ett riktigt svinbra avsnitt i stil med "Innocence", "Passion", "Becoming", "The Body", eller OMWF.

Jag hävdar att CWDP får plats på en sådan lista men jag vet att det finns en hel del motstånd hos andra när man gör det uttalandet . Tycker Choosen kan få plats på svinbra-listan också.

[CheeseGuy]

- Säsongen saknar ett riktigt svinbra avsnitt i stil med "Innocence", "Passion", "Becoming", "The Body", eller OMWF.

Jag hävdar att CWDP får plats på en sådan lista men jag vet att det finns en hel del motstånd hos andra när man gör det uttalandet . Tycker Choosen kan få plats på svinbra-listan också.

Jag älskar CWDP och Chosen, men jag tycker inte riktigt att de är i klass med avsnitten jag nämnde. De hamnar precis utanför listan.

[noike]

Jag hävdar att CWDP får plats på en sådan lista men jag vet att det finns en hel del motstånd hos andra när man gör det uttalandet :) . Tycker Choosen kan få plats på svinbra-listan också.

CWDP, Chosen, Storyteller och Lies My Parents Told Me tycker jag förtjänar att vara med på en topp -20-lista i varje fall även om de inte tar sig upp på topp 10.

[Tob]

CWDP är kommer upp på en svinbra lista IMO. Faktiskt en av få klockrena fullpoängare. Närmare bestämt en av 5. Så den kommer till och med upp på en top 5 lista. Chosen hamnar troligtvis strax utanför en top 10.

[CheeseGuy]

Jag har tänkt efter lite, och CWDP är faktiskt det sjätte bästa Buffyavsnittet (om man räknar Becoming som ett). Så det är på gränsen till svinbra. Chosen hamnar precis utanför Top 10, tillsammans med 5-10 andra episoder som är omöjliga att jämföra, bl.a. Storyteller och Selfless).

[sus@n]

- Riley. Han var bra (jag kan t.om. sträcka mig så långt som "rolig" och "intressant") i S4, men här blev han mest tråkig.

Det var skoj att du tycker samma som mig om detta, många säger tvärtom (men jag tycker han är underbar i avskedesscenen och Buffy VS Dracula)

[RalfiParpa]

Bättre episoder: "Once More, With Feeling", "Two to Go", "Grave".
Sämre episoder: "Flooded", "Dead Things". Inte Doublemeat Palace!

Vi tycker verkligen olika för jag hävdar att "Dead things" är det näst bästa avsnittet i hela serien...

Annars är jag jätteförtjust i "Buffy vs Dracula", "Help", "Nightmares" och jag gillar "The Pack".

Bättre än "Once More, With Feeling"? Bättre än "The Body"? Bättre än "Hush"?

CheeseGuy: Din lista var ju ganska lik min. Kul att man kan tycka så lika men ändå så olika. Vi behöver fler säsong 7-anhängare.

[VelocityBoy]

Bättre än "Once More, With Feeling"? Bättre än "The Body"? Bättre än "Hush"?

Japp... det är bara "Fool for love" som är bättre iofs så är både "The Body" och OMWF med på min top 10 lista.

CheeseGuy: Din lista var ju ganska lik min. Kul att man kan tycka så lika men ändå så olika. Vi behöver fler säsong 7-anhängare.

Jag tycker att s7 är den näst bästa säsongen efter s5 och bara en liten aning före s6.

[Pazuzu]

Är lite lat och hoppar över motiveringarna:

1. S6
2. S5
3. S2
4. S7
5. S3
6. S4
7. S1

Reservation för eventuella ändringar.

[Magga]

orkar inte heller motivera
inte nu iaf, kanske senare

1. s6
2. s5
3. s3
4. s7
5. s2
6. s4
7. s1

[sharatec]

Hittade följande som jag börjat skriva på någon gång... Som vanligt tröt inspirationen efter ett tag, men jag lägger upp det jag skrivit - kanske rentav uppdaterar det om jag orkar avsluta någon gång.

Topplistan över Buffy-säsonger (och allt som låter som fakta är givetvis bara åsikter!):

1: Säsong 6
Bästa avsnitt: Once more, with feeling måste rimligen vara det bästa, men även de 4-5 sista episoderna är mycket starka.
Minst bra avsnitt: Doublemeat palace blir tyvärr inte särskilt mycket bättre när man ser om det heller…
Bästa karaktär: Tara, i hård konkurrens; många av karaktärerna är som bäst i den här säsongen – hedersomnämnanden till Buffy, Warren, Spike och Willow. Tara vinner dock på den styrka hon uppvisar, inte minst i insikten att hon är värd att skyddas från ett dåligt förhållande.
Säsongshandling: Svårbedömd, eftersom det är så många teman som förekommer parallellt och ofta (Buffys åter-från-graven-ångest, Willows magimissbruk, Trions allt mörkare dragning). Dock snygg sammanfattning av allt detta på slutet.
Big Bad: Frågan är väl vem man ska se som the Big Bad i den här säsongen – jag själv lutar starkt åt Warren, på grund av hans roll som pådrivande kraft i Trion. Han är också en extremt fascinerande karaktär, just på grund av att han är människa och har en själ. Väljer man att se Dark Willow som säsongens Big Bad så är även hon intressant, i synnerhet i att hon fortfarande har drag av Willow, men hon blir inte obehaglig på samma sätt som Warren ”kvinnohatande psykopat med attitydproblem” Meers.
Generella fördelar: Bra skådespeleri, stort mod i att ta serien till en betydligt mörkare plats än tidigare, och en synnerligen spännande säsongsavslutning. Extra poäng för att Buffys ångest trots allt klaras av (om än inte försvinner helt) i sista avsnittet, och för en underbar sista scen i säsongen.
Generella nackdelar: Inga egentligen; vissa avsnitt är inte så medryckande (Doublemeat palace och As you were för att ta några exempel), men så är det i alla säsonger.
Allmänt omdöme: Säsong 6 är sanslöst bra, och värdig en förstaplacering även om glappet till säsong 7 inte är särskilt stort. Jag kan dock förstå att vissa personer inte alls gillar säsongen, eftersom den skiljer sig ordentligt från de andra.

2: Säsong 7
Bästa avsnitt: Chosen är rätt svårslaget när allt kommer omkring, men det finns flera värdiga kandidater.
Minst bra avsnitt: Him är vansinnigt underhållande under de sista tio minuterna, men är innan dess ofta fruktansvärt pinsamt och nära nog outhärdligt att se. Drew Z Greenberg är underskattad som författare, men här gör han verkligen bort sig emellanåt.
Bästa karaktär: Extremt svårbedömt, men min röst landar nog på Buffy här. Jag behöver inte tycka om henne eller hålla med henne, men hon är verkligen underbar i den här säsongen. Stora kramar till en hjälte som inte alltid har rätt och inte alltid har alla svar! Hedersomnämnande till Dawn, som här har sin bästa säsong.
Säsongshandling: Strålande! Det är framför allt den här punkten som gör att säsongen kampas med 6 om förstaplatsen på min lista. Och nej, jag har inga problem med alla potentials – inte ens första gången jag såg säsongen, faktiskt.
Big Bad: Det ska inte gå att slå the First, en entitet som jag tyckte var underhållande redan när den först dök upp i säsong 3, och den fungerar mycket bra i en så arc-bunden säsong; okroppsligheten blir en lagom stor begränsning. Dock blir the First kanske lite opersonlig ibland, så det är trevligt att vi även får Caleb – en onding som enligt mig passade väldigt lagom att ha med i fem avsnitt.
Generella fördelar: En ypperlig säsongshandling och flera starka scener (exempelvis Xanders tal till Dawn i slutet av Potential, Buffys avvisande attityd till Giles i slutet av Lies my parents told me, den brutala scenen då Xander mister sitt öga, samt stunden då alla potentials kallas in som Slayers), samt intressanta och omtyckta karaktärer – Andrew och Faith faller en in. Snygga dödsscener för Jonathan, Anya och Spike.
Generella nackdelar: Visst, säsongen har sina plotholes (jag förstår fortfarande inte exakt när alla Turok-haner kryper fram ur sigillet), men min huvudakliga invändning är att vissa avsnitt blir en aning innehållslösa – det är väl priset man får betala för en säsong som i princip saknar stand-alone-avsnitt.
Allmänt omdöme: En säsong som lever på den övergripande handlingen, och lyckligtvis är denna så pass bra att det fungerar utmärkt.

3: Säsong 5
Bästa avsnitt: The Body och The Gift får helt enkelt dela på den här platsen; jag är inte människa att avgöra vilket som är bäst.
Minst bra avsnitt: Jag har aldrig riktigt blivit kompis med The Weight of the world, även om det inte är direkt dåligt på samma sätt som de redan nämnda Doublemeat palace och (delvis) Him.
Bästa karaktär: Får nog lov att hålla på Spike här; han genomgår en mycket intressant utveckling i den här säsongen.
Säsongshandling: Lagom underhållande och medryckande, och lyckas flera gånger ge upphov till intressanta utbyten (med Giles och Buffys diskussion i början av The Gift som en favorit).
Big Bad: Jag tillhör den där kategorin som gillar Glory, och sällan tycker att hon är ”för mycket”. En fullt duglig onding som begränsas lagom av sitt behov av att suga ut förstånden ur folk och av att vara bunden i en dödlig kropp.
Generella fördelar: Helt enkelt en säsong med generellt hög standard och vissa lysande avsnitt, där The Body troligen är det mest intressanta och gripande (i det sista fallet dock i konkurrens med The Gift). Andra höjdpunkter är att vi får ett av seriens bästa Giles-ögonblick när han dödar Ben, att Warren Meers introduceras, och att Dawn dyker upp i serien. Jag älskade henne från första början, och tycker att tillfällena då hon verkligen är jobbig kan räknas på ena handens fingrar.
Generella nackdelar: Det går inte att prata bort att vissa saker fungerar bättre symboliskt än i praktiken – hela kaoset om Dawn-skapad-av-Buffy-Buffys-död-sluter-portalen-men-hennes-blod-rinner-inte-och-Dawn-blöder-fortfarande visar detta tydligt. I vissa stycken känns dessutom mycket i The Gift väl lånat från Becoming, part 2, men eftersom jag anser The Gift vara ett betydligt bättre avsnitt överser jag med detta.
Allmänt omdöme: Femman känns helt enkelt helgjuten och rakt igenom underhållande, med en hög standard på avsnitten. Förmodligen en ganska arc-bunden säsong, men inte på samma ständigt närvarande sätt som säsong 7.

4: Säsong 4

5: Säsong 3

6: Säsong 2

7: Säsong 1

[latarmig]

sharatec: Den här listan måste du fortsätta på med det snaraste. Mycket underhållande läsning och väldigt bra val av frågor. Genom dem får du fram precis det som kännetecknar varje säsong, både negativt och positivt. Kommentarer kring dina åsikter kommer när jag funderat lite över vad du skrivit.

[caffeineaddict]

Bra skrivet och schysst uppställning av saker att diskutera/kommentera, sharatec! Jag kan tänka mig att göra något liknande när "maratonet" är avslutat. Säger jag nu iaf.

[sharatec]

Tackar, tackar... Med sådan uppmuntran får man väl se till att avsluta också... Inte på några dagar, dock!

...och gör det, caffeine!