Buffy-litteratur

[Mischa85]

Är det någon som kan föreslå någon buffy bok, har inte läst någon än, men vill verkligen göra det, frågan är bara vilken som ska bli den första.

Nått tips?

Tack på förhand.

[noike]

Det finns en del bra facklitteratur som Seven Seasons of Buffy och allt vad de heter.

Menar du mer skönlitteratur så verkar de rätt ojämna och bäst verkar seriealbumen Tales of the Vampires och Tales of the Vampires vara. Vissa av prosaböckerna verkar vara rejält dåliga. Tyvärr.

[lilith]

Som noike sa, tyvärr är de ofta väldigt dåliga. Och noike skrev nog fel där: Tales of the Vampires och Tales of the Slayers, ska det vara.

Om du är lika förtjust som jag i Spike och Drusilla, kommer du nog att gilla "Spike & Dru, Pretty maids all in a row" av Christopher Golden. Den enda bok jag hittils kan rekommendera alls.

[noike]

Och noike skrev nog fel där: Tales of the Vampires och Tales of the Slayers, ska det vara.

Jo, jag gjorde visst det.

[Crashdummie]

Hmmm köpte en ganska rolig bok ett tag sen som Binchy rekommenderade - the ultimate slayer guide eller liknande. Får gå hem och kolla.

Där gick de igenom varje avnitt med roligt trivia dvs kul info om tex musiken, kändisar, citat.

varför har jag inte läst mer i den???

[A bear]

Michael Adams "Slayer Slang" ska visst vara väldigt läsvärd också om man är ute efter facklitteratur, BtVS ur ett lingvistiskt perspektiv.

[noike]

Michael Adams "Slayer Slang" ska visst vara väldigt läsvärd också om man är ute efter facklitteratur, BtVS ur ett lingvistiskt perspektiv.

Ja, väldigt bra. Något ytlig bara. Förord av Jane.

[madskellig]

Hmmm köpte en ganska rolig bok ett tag sen som Binchy rekommenderade - the ultimate slayer guide eller liknande. Får gå hem och kolla.

Kanske "The complete slayer" av Keith Topping? Den är hursomhelst varmt rekommenderad annars, väldigt bra.

Buffy skönlitteratur har jag inte läst så mycket av och det mesta jag läst har varit dåligt, men Faith boken "Go ask malice" var helt ok underhållning enligt mig.

[CheeseGuy]

Det är väl också bara det som Joss själv har skrivit (dvs serietidningarna som noike nämnde plus Fray, om jag minns rätt) som räknas som canon?

[Mischa85]

Tack, så mycket för tipsen... det får jag kolla upp så fort jag får tid.

[lilith]

Som canon brukar väl också räknas: Long Night's Journey och en del annat. Det är en debatt fans emellan, som jag förstått det.

Här kan man läsa om vad som är canon (om man är anal med såna saker):
Buffyverse canon

[Nyx]

Läste just en intervju med författaren till en ny bok om vampyrlitteratur (givetvis med kapitel om Buffyverse) som fanns länkad från Whedonesque idag och jag kan inte låta bli att citera:

You teach a class in Buffy studies! (I want to take that class!). What was it about Buffyverse that elevated it to not only a pop culture but also a scholarly iconic series?

What makes Buffy so great? That's easy, the writing. I firmly believe that Joss Whedon (the creator, and occasional writer and director of "Buffy," "Angel," and "Firefly") is a modern-day Shakespeare. His writing is effulgent (to quote Spike) and is nearly matched in quality by the rest of the Mutant Enemy writers. "Buffy" and the parallel series, "Angel," read like a 254-chapter novel. Not only do the story lines manage to be dramatic, comic, romantic, heart-breaking, erotic, suspenseful, and occasionally horrifying, the dialogue is by turn hilarious, gut-wrenching, ironic, and literary--and sometimes all the same scene! The actors, and there's very little attention given to them in the field of Buffy Studies, also contribute a great deal. Without their skills, all the distinguished writing in the world wouldn't have made the series work.

The Joss-Shakespeare connection! Länk till artikeln: http://cynthialeitichsmith.blogspot.com/2007/01/author-interview-deborah-wilson_17.html

Och jag håller med om att fackböckerna plus Golden's Spike&Dru hittills är de bästa buffyböckerna jag har läst!

[Daimone]

Här följer en recension av Buffy the Vampire Slayer and Philosophy: Fear and Trembling in Sunnydale, red. James B. South, General Editor William Irwin, Open Court, Chicago and La Salle, Illinois, 2003.

Det här är en antologi vilket innebär att den består av uppsatser skrivna av många olika författare. Självfallet följer att kvaliteten också den skiftar. Författarna är alla akademiker, de flesta av dem är filosofer, och uppsatserna kan samtliga karakteriseras som akademiska. Det här innebär dock inte att boken är särskilt svårläst. En viss kännedom om filosofi eller filosofihistoria skadar inte, men det är inget krav. Poängen i samtliga uppsatser går fram för var och en som sett serierna. Just det, "serierna", både BtVS och AtS behandlas.

Boken är uppdelad i fem sektioner (Codex) där uppsatser som behandlar likartade ämnen samlats. Underrubrikerna för sektionerna ger en aning om vad de behandlar:

Codex 1: It's kind of a Slayer thing: Buffy, Faith and Feminism
Codex 2: Don't speak Latin in fron of the books: Knowledge, Rationality, and Science in the Buffyverse
Codex 3: You're really enjoying this whole moral superiority thing, aren't you?: Buffy and Ethics
Codex 4: That's the kind of of wooly-headed thinking that leads to being eaten: Religion and Politics in the Buffyverse
Codex 5: You're all slaves to the television: Watching Buffy

Som man kan ana när man läser rubrikerna så hade inte hela serien visats när boken skrevs. Sjunde säsongen är i stort sett okommenterad (det finns en enda referens till ett avsnitt i säsong sju, 7x03). Det här är lite olyckligt, mer än en gång tänker man som läsare att hade författarna bara sett sista säsongen så hade de inte ställt den frågan eller dragit den lutsatsen (samma sak gäller om än i mindre grad för AtS).

Här ska jag bara ta upp tre av bokens tjugotvå uppsatser. Boken inleds starkt, vilket är ett smart drag av redaktören. Den allra första uppsatsen är utmärkt (alltså i Codex 1), den är skriven av Greg Forster som är "senior reasearch associate at the Manhattan Institute for Policy Reasearch", och bär rubriken "Faith And Plato: You're Nothing! Disgusting, Murderous Bitch".

Forster börjar med att särskilja tre moraliska riktningar som vampyrberättelser kan inordnas i.
1. En kristen syn där vampyrer ses som genuint onda varelser. Detta är den traditionella vampyrsynen som de flesta äldre vampyrberättelser ingår i.
2. En nihilistisk syn i Nietzsches anda där vampyrerna inte ses som onda eller goda. Istället är de ofta hjältar (tragiska eller inte) som överskrider den konventionella moralens bud. Den här sättet att beskriva vampyrer har blivit populär de senaste decennierna och de flesta nyskrivna vampyrberättelser utgår från den.
3. En eudaimonistisk moralsyn där människans (och vampyrernas) mål är att uppnå sin fulla etiska potential.

Forster konstaterar att Buffyverse varken platsar inom en kristen eller en nihilistisk sfär, istället är det nummer tre som gäller. Att moralen i buffyverse skulle vara helt svartvit där vampyrer alltid faller inom det onda är knappast fallet, det är lätt konstaterat, att buffyverse istället skulle stå utanför moraliska värderingar överhuvudtaget är lika absurt. I BtVS är moral oerhört viktigt. Nummer tre, att vi har att förverkliga vår inneboende potential, stämmer däremot enligt Forster utmärkt med den moralsyn som gäller i buffyverse.

Han tar Faith som exempel (spoiler BtVS säsong 3-4 och AtS säsong 1). Faith som slayer borde vara helt igenom god, det är åtminstone vad man kan förvänta sig av en hjältinna. Så enkelt är det emellertid inte och Faith går från att omhulda den enkla uppdelningen av varelser i onda och goda (1) till att helt strunta i moraliska begrepp (2) och istället gå efter tillfredställelse (därav avhoppet till borgmästaren). Till sist slår emellertid detta synsätt tillbaka på henne själv och i AtS så biter hon i det sura äpplet och försöker med Angels hjälp förverkliga det goda i sig själv (3). Genom den här historien om Faiths uppgång, fall och återkomst har ME visat vilken moralsyn som råder i Buffyverse.

---

Nästa uppsats är skriven av Neal King (Associate Professor of Humanities and Woman's Studies), den är rubricerad "Brownskirts: Fascism, Christianity, and the Eternal Demon" och är placerad i Codex 4. Kings utgångspunkt är att Buffy och scoobisarna har nästan alla känntecken på en fascistisk ideologi. Kampen mot det onda heroiseras, man kanaliserar sina aggressioner mot underlägsna raser, och man legitimerar sig själva genom hänvisning till urgamla anor. Att King gjort sig besväret att dra upp det här säger han beror på att han irriterat sig på sina kollegor som ser scoobisarna som ett gott exempel på en liberal och antiauktoritär "easy-going bunch" (s. 198). Enligt King uppvisar de istället en förvånansvärd rasism och han jämför scoobisarna med de brunskjortor som patrullerade genom gatorna i 30-talets Tyskland, på jakt efter byte. King uttrycker det så här: "BtVS is merrily racist. The Slayer destroys demons, and their undead half-breeds the vampires, pretty much on sight (unless she finds some other use for them)." Det som skiljer Buffyverse från fascismen är att Buffy och scoobisarna är och förblir hemliga. Så är det inte med fascismen. (Här måste inskjutas att King blandat ihop fascism och nazism. Det är egentligen nazism han menar. Nazismen är uttalat rasistisk, medan så inte är fallet med fascismen - men jag håller mig till Kings terminologi.)

Riktigt intressant blir det när King går vidare och funderar över vad som skulle hända om Buffy och de andra avslöjade demonvärlden för omvärlden och visade på det krig som hela tiden pågår. "Would not thousands of young girls swept up in wartime enthusiasm adopt this new womanhood: nice clothes, a determined stance, bloodied weapon in hand? [---] Imagine the sheer spectacle of a world crawling with death squads, worshipping physical fitness, clean dress, disciplined patrolling, the vitality of youth, and the purity of race in service of their society. BtVS would make a fine fascism indeed." Spoiler BtVS säsong sju Betänk att det här är skrivet innan säsong sju visats, det vill säga innan alla potentiella slayers över hela världen förvandlats till slayers.

Det verkar så här långt som om King hatar serien över allt annat, men så är inte fallet. Han är i och för sig mycket kritisk till den inte alltför väl dolda fascismen i serien, men han älskar den inte desto mindre och har ett förslag på hur han vill att den ska utvecklas.

Den begreppsliga skillnad som gör buffyverse rasistiskt är den mellan slay och kill. Det är en skillnad som Buffy oreflekterat tagit över från The Watcher's Council. Kings förslag är att istället skilja mellan ont och gott och strunta i vilka raser hennes motståndare tillhör. "I say let Buffy sacrifice whom she will without so much racist angst, be they bad boys, errant Gods, anyone demonic or human, whose deaths can make us jump in our chairs and teach us moral lessons." Spoiler 6x20 Lika pregnant uttrycks det när han talar om hur Willow flått Warren levande: "Willow must suffer for her crime; but I hope that she hasn't killed her last evil boy. I say remove the racism and make a Buffyverse that finds genuine evil within humankind (especially mankind) rather than projecting it outwards onto the demonic."

Också detta är en mycket tänkvärd uppsats. Hans argument om fascism (nazism) är inte av den arten att man kan avfärda dem med en axelryckning, och den som verkligen vill visa att han har fel får nog ett styvt jobb.

---

Den sista uppsats jag ska ta upp är också bokens sista. den ingår i Codex 5 (om tittarnas och kritikernas syn på BtVS), och är skriven av Michael P. Levine (filosofiprofessor) och Steven Jay Schneider (doktorand i filosofi). Uppsatsen bär titeln "Feeling for Buffy: The Girl Next Door" och har en tes som går fullständigt på tvärs mot min egen syn på serien, men just därför ser jag den också som intressant.

Tesen i uppsatsen är att akademiker som skriver om BtVS i stort sett alltid har fel. Akademikerna ser serien som mycket annorlunda gentemot det vanliga tvutbudet, och att ett flertal allvarliga ämnen av främst moralisk art behandlas däri, medan det enligt Levine och Schneider är precis tvärtom. Vad som gör BtVS till en succé är inte att den går utanför ramarna, det är istället att den är så vanlig och så mainstream som överhuvudtaget en serie kan vara. Enligt Levine och Schneider så är detta någonting som vilken tonåring som helst begriper och man måste vara akademiker för att inte fatta det.

BtVS är enligt författarna en serie som handlar om grannflicken, tjejen som man kan titta på och känna lust efter men som man inte får. Tittarna är fluktare (vilket är det vanliga för TV-serier) och får en viss insikt i tonårsflickans liv. Det som får oss att se BtVS vecka efter vecka är därmed vår lust efter sex, och inte mycket annat. Vi följer och intresserar oss i huvudsak för Buffys liv och i mindre grad för Willow, och även när det gäller henne så är det vår sexualdrift som styr vårt intresse.

Att sex är huvudtemat innebär också att BtVS inte är en skräckserie. De frågar sig hur många gånger man egentligen kan bli rädd när det kommer en hand upp ur en grav. "Forget the vampire stuff: it's just window-dressing." (s. 296) Det här är någonting jag själv håller med om, den eventuella skräck som finns i BtVS är alltid av psykologisk art och har ingenting med monster att göra. Ordet "skräck" passar inte särskilt bra för att beskriva våra känslor när vi tittar. Det är enligt min mening snarare vår omsorg om karaktärerna (vi är rädda om dem och vill dem väl) än skräck för de varelser som Buffyverse är befolkat av, som styr vår vånda.

Inte oväntat tar författarna Freud till hjälp för att få stöd för sin tes. Freuds uppsats "On the Universal Tendancy To Debasement in the Sphere of Love" från 1912 ger dem de argument de behöver. I korthet går Freuds uppsats ut på att det finns en konflikt mellan kärlek och sexuell lust, den vi älskar har vi svårt att känna lust till och tvärtom. För att lösa det här problemet kan män ha sex på ett sätt med dem de älskar som tar ner dem från pedistalen, (oralsex och så vidare). Kvinnor fungerar annorlunda och behöver ofta vara otrogna för att skapa den spänning deras liv som gör att de kan njuta av sex, när de nu inte kan njuta av det med den man de lever ihop med och älskar. När det gäller Buffy så är vi som sagt fluktare, vi älskar Buffy och är därmed lite impotenta i förhållande till henne, men eftersom Buffy har sex med förbjudna objekt (till exempel Angel) så kan även vi njuta av hennes eskapader. Allt enligt författarnas tolkning av Freud och deras applicering av den tolkningen på BtVS. Jag lämnar sista ordet åt Levine och Scheneider: "It is only the BtVS 'scholars' who fail to see the writing on the wall, and it is their loss, since it is herein that the show's most delectable pleasures lie."

Själv håller jag nästan inte med om någonting av vad de säger (förutom vampyrer som window-dressing, vilket är mycket välfunnet), men även uppsatser som går på tvärs mot ens egna föreställningar kan vara läsvärda, och det här är ett sådant exempel.

Jag har tagit upp tre av bokens tjugotvå uppsatser. Det finns många fler som är bra, och det finns egentligen bara en enda som jag tycker är riktigt dålig (fast inte ens den är så kass som det kapitel jag läste av What Would Buffy Do?) av Jana Riess. Det här är till skillnad från den en bok som varmt kan rekommenderas till vem som helst som har intresse av att ta sig en allvarlig funderare kring vad det är som gör BtVS så bra.

Håller fulkomligen med Levine och Shneider!

[HeY]

Håller fulkomligen med Levine och Shneider!

Läste du helt seriöst igenom hela den texten. Jag är ett Buffyfan och inte ens jag orkar läsa igenom allt det där, inte nu iaf, men det verkade vara ganska intensiv läsning du har gjort; mycket tid över?

[latarmig]

Jisses, här travar man in på BF efter en längre tids uppehåll och direkt stöter man på någon som har bemödat sig om att läsa ett av mina alster. Man kan bli lycklig för mindre. :-)

[Tam]

Här följer en recension av Buffy the Vampire Slayer and Philosophy: Fear and Trembling in Sunnydale, red. James B. South, General Editor William Irwin, Open Court, Chicago and La Salle, Illinois, 2003.
[...]
Nästa uppsats är skriven av Neal King (Associate Professor of Humanities and Woman's Studies), den är rubricerad "Brownskirts: Fascism, Christianity, and the Eternal Demon" och är placerad i Codex 4. Kings utgångspunkt är att Buffy och scoobisarna har nästan alla känntecken på en fascistisk ideologi. Kampen mot det onda heroiseras, man kanaliserar sina aggressioner mot underlägsna raser, och man legitimerar sig själva genom hänvisning till urgamla anor. Att King gjort sig besväret att dra upp det här säger han beror på att han irriterat sig på sina kollegor som ser scoobisarna som ett gott exempel på en liberal och antiauktoritär "easy-going bunch" (s. 198). Enligt King uppvisar de istället en förvånansvärd rasism och han jämför scoobisarna med de brunskjortor som patrullerade genom gatorna i 30-talets Tyskland, på jakt efter byte. King uttrycker det så här: "BtVS is merrily racist. The Slayer destroys demons, and their undead half-breeds the vampires, pretty much on sight (unless she finds some other use for them)." Det som skiljer Buffyverse från fascismen är att Buffy och scoobisarna är och förblir hemliga. Så är det inte med fascismen. (Här måste inskjutas att King blandat ihop fascism och nazism. Det är egentligen nazism han menar. Nazismen är uttalat rasistisk, medan så inte är fallet med fascismen - men jag håller mig till Kings terminologi.)

Riktigt intressant blir det när King går vidare och funderar över vad som skulle hända om Buffy och de andra avslöjade demonvärlden för omvärlden och visade på det krig som hela tiden pågår. "Would not thousands of young girls swept up in wartime enthusiasm adopt this new womanhood: nice clothes, a determined stance, bloodied weapon in hand? [---] Imagine the sheer spectacle of a world crawling with death squads, worshipping physical fitness, clean dress, disciplined patrolling, the vitality of youth, and the purity of race in service of their society. BtVS would make a fine fascism indeed." Spoiler BtVS säsong sju Betänk att det här är skrivet innan säsong sju visats, det vill säga innan alla potentiella slayers över hela världen förvandlats till slayers.

Det verkar så här långt som om King hatar serien över allt annat, men så är inte fallet. Han är i och för sig mycket kritisk till den inte alltför väl dolda fascismen i serien, men han älskar den inte desto mindre och har ett förslag på hur han vill att den ska utvecklas.

Den begreppsliga skillnad som gör buffyverse rasistiskt är den mellan slay och kill. Det är en skillnad som Buffy oreflekterat tagit över från The Watcher's Council. Kings förslag är att istället skilja mellan ont och gott och strunta i vilka raser hennes motståndare tillhör. "I say let Buffy sacrifice whom she will without so much racist angst, be they bad boys, errant Gods, anyone demonic or human, whose deaths can make us jump in our chairs and teach us moral lessons." Spoiler 6x20 Lika pregnant uttrycks det när han talar om hur Willow flått Warren levande: "Willow must suffer for her crime; but I hope that she hasn't killed her last evil boy. I say remove the racism and make a Buffyverse that finds genuine evil within humankind (especially mankind) rather than projecting it outwards onto the demonic."

Också detta är en mycket tänkvärd uppsats. Hans argument om fascism (nazism) är inte av den arten att man kan avfärda dem med en axelryckning, och den som verkligen vill visa att han har fel får nog ett styvt jobb.

(spoiler BtVS s8 - serietidningarna) Ja, jag vet inte om jag har så mycket att skriva om det, men intressant är det iaf att läsa det där i ljuset av fascism-liknelsen i 8.05 och slayerarméns nya roll som samhällets fiende. Om man nu bryr sig om s8...