Lista era topp tio Buffy-avsnitt! (SPOILERS ALLA SÄSONGER)

Här kan vi prata om det mesta som rör Buffy

Inläggav caffeineaddict » lör apr 17, 2004 13:41

Jag håller med Off helt om Angels motiv. Jag ser inget ologiskt i att Angel är avundsjuk bara för att andra saker har hänt i hans liv (särskilt med tanke på att det är just Spike också). Man kan helt klart känna sig svartsjuk på ett ex:s nya pojkvän även om man inte är helförälskad i henne längre.

Och jag älskar de scenerna, faktiskt. Damn it, jag älskade Chosen helt och hållet när jag såg om den. De scenerna hade jag faktiskt inga som helst problem med andra gången. Det är samma grej som när Willow hoppade över till Angel, man agerar annorlunda när man är med människor man inte har sett på ett tag, och Buffy/Angel har alltid varit ett komplicerat och djupt förhållande. Om inget annat så tror jag att Angel kunde se sin tripp till Sunnydale som ett sätt att komma bort från allt det hemska som precis hade hänt på hemmaplan och gjorde att han kunde andas (figure of speech) lite lättare i några minuter.


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36748
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav Off » lör apr 17, 2004 16:24

Den scenen jag inte gillar är första mötet när Angel står och tittar "ohh you are going to get it" eller vad han säger. Efter det har jag inga problem med Angel-Buffy
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav VelocityBoy » lör apr 17, 2004 22:31

AKS: Dead things är verkligen super som jag ser det jag tog inte med den fina scenen där Spike och Buffy håller sina händer mot kryptans dörr... det är bara så snyggt (det som diskvalificerade den scenen var Bushs horribla låt som spelade under tiden... jag skulle få ha valt alla poplåtar och band som spelade i serien :D )

Dirty girls är bra helt klart men jag tycker att Touched (undrar varför :) )
och Conversations with dead people (Sarah!) är bättre och båda var nära att komma med på min lista.

Nåja så farlig tycker jag inte att scenen, Angel/Buffy alltså, är att han är avundsjuk på Spike är förståeligt men det som pajar det är kyssen för det blir lite svårt att förklara, som du skriver, med tanke på s4 Angel (svartsjuka ja (Spike och Angel har ju all sin historia trots allt) hångel nej :) ) och dessutom så känns det lite märkligt, som Joss själv säger, att Buffy och Spike sover i varandras armar en halv akt senare.
Användarvisningsbild
VelocityBoy
Zeppo
 
Inlägg: 3507
Blev medlem: 06 feb 2004
Ort: Stockholm (ex-Luleåbo)

Inläggav VelocityBoy » lör apr 17, 2004 22:36

Jag vill för övrigt klargöra att även om jag är ett entusiastiskt (det låter bättre än maniskt :D ) Spuffy fan så är en utav mina absoluta favorit karaktärer i Buffyverse Angel... när Angel är småaktig eller osäker på sig själv är han helt bedårande (och när han är våldsam är han som en naturkraft... så cool!) men jag tycker att Angel s3 spoiler Angel-Cordy (det finns ingen fånig kortform på det eller?) är det som passar honom bäst.
Användarvisningsbild
VelocityBoy
Zeppo
 
Inlägg: 3507
Blev medlem: 06 feb 2004
Ort: Stockholm (ex-Luleåbo)

Inläggav AKS » sön apr 18, 2004 0:05

Okej, jag kan förstå att Angel är avundsjuk. Damn, I am a bit tipsy så ursäkta mig om detta makes the kind of sense that's... not (för att parafrasera eller möjligtvis citera den käre Oz). Okej, jag kan förstå det (tro mig!). Men jag kan inte förstå att Angel gör en grej av det!! Förstår ni vad jag menar? Han har förlorat sin son för mindre än en vecka sedan och Cordy... ja, ni vet. Mindre än en vecka senare orkar han kommentera en sån sak till buffy på ett småaktigt sätt. Shit, jag kunde inte bry mig mindre om dylika saker en vecka efter att mitt husdjur dött. Och det hade vare trovärdigt om det varit Cordy á la BtVS S2, men inte Angel á la AtS S4... Hoppas ni förstår varför jag reagerar på den scenen nu. Det är alltså inte det faktum att Angel är svartsjuk utan snarare det faktum att han *orkar* göra en grej av det.

Jag kan inte tycka om en sådan scen även om den är "kul" eller ett "shout out" till tidigare säsonger. It's wrong-wrong-wrong! Han har förlorat sin son för helvete!
Last.fm | Avatar av: B-F

Well done. Here come the test results: "You are a horrible person." That's what it says: a horrible person. We weren't even testing for that.
-- Portal 2

A pit is not complete without a Freeman climbing out of it.
-- vortigaunt i Half-Life 2: Episode 2
Användarvisningsbild
AKS
Official Goddess
 
Inlägg: 20301
Blev medlem: 13 sep 2003

Inläggav caffeineaddict » sön apr 18, 2004 2:44

AKS: Jag förstår vad du menar. Jag håller dock inte med. Agree to disagree?


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36748
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav Off » sön apr 18, 2004 3:08

Aight its not right, itäs wring!
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav AKS » sön apr 18, 2004 12:55

caffeineaddict: Sure. It's a deal. :) Men jag tycker att karaktärsutveckling fuckas upp rejält med Chosen. Me not like!
Last.fm | Avatar av: B-F

Well done. Here come the test results: "You are a horrible person." That's what it says: a horrible person. We weren't even testing for that.
-- Portal 2

A pit is not complete without a Freeman climbing out of it.
-- vortigaunt i Half-Life 2: Episode 2
Användarvisningsbild
AKS
Official Goddess
 
Inlägg: 20301
Blev medlem: 13 sep 2003

Inläggav dajacke » ons apr 21, 2004 19:00

Har inte sett Säsong 7 och inte de 3 sista avsnitten av Säsong 6 än, men jag listar mina Topp 10 hittils:

1. Once More With Feeling. Solklar etta! Hinton Battle är underbar i sin roll.

2. The Body. Jag hade så nära till at bryta ihop under hela avsnittet. *snyftar vid tanken* Anya's "I don't understand"-scen är bland det mest gripande jag någonsin har sett (hittills).

3. The Gift. Det slutet... *ryser vid tanken* Nära till tårarna här med.

4. Hush. Otroligt bra manus, snygg regi, bra skådespeleri. Fantastiskt!

5. Restless.
"I'm looking for man. A salesman."
:D Otroligt snygga drömsekvenser, Spike's scener i Giles' dröm är ju bara downright svinkul.

6. The Zeppo. What can I say? Jag är ett Xander-fan och det här avsnittet är bland de roligaste jag har sett (hittills).

7. Seeing Red. Otroligt bra. Tvistade med mig själv om det inte borde hamna högre, men ju så många favoriter. Tucker är rolig och klantig, Warren är ond och kall (gillar hans "magalomania" här), Spike goes crazy och slutet, SLUTET! Så dramatiskt gripande, särskilt eftersom jag inte har sett fortsättningen än. Och en grymt och kallt sinne för humor i förtexterna.

8. Innocence. En stor vändpunkt. Älskar det här avsnittet.

9. Passion. Tony Head som förtvivlad. Scenen med rosen är bara mördande.

10. Superstar. Danny Strong får visa upp sina talanger. :D Ett komiskt väldigt bra avsnitt. Tål att ses många gånger.

Sen tål att nämnas "School Hard"(eftersom Spike dyker upp där), Lover's Walk (Spike kommer tillbaka :)) Becoming Part 1 & 2, Bargaining Part 1 & 2.
Användarvisningsbild
dajacke
Minion
 
Inlägg: 143
Blev medlem: 11 feb 2004
Ort: Norrköping

Inläggav sus@n » tor apr 29, 2004 19:55

Här kommer nu min slutgiltliga lista

*spänningen stiger*

*1* Chosen
*2* OMWF
*3* Hush
*4* The Body
*5* Becoming (båda delarna)
*6* Selfless
*7* Empty Places
*8* The Gift
*9* Tabula Rasa
*10* Storyteller

Ni ska veta att det har varit väldigt svårt. Efter första "uttagningen" hade jag 26 alternativ att ha med på tio i topplistan här är de som åkte ut:

Propecy Girl, Passion, I only have eyes for you, Helpless, Enemies, Something Blue, Who are you?, The Yoko Factor, Conversations with dead people, Fool for Love, Chrush, Intervention, After Life, Older and Faraway, Villians, Two To Go och Grave. Som jag har nämnt i någon annan tråd så innehåller varje avsnitt någon höjdpunkt så det är mycket svårt!

Säsongs - lista

Säsongerna i den ordning som jag tycker de är bäst:

S7 (SUPRISE!)
S5
S6
S3
S2
S4
S1

Absolut inget ont mot S1 och S4, och det var en mycket hård gräns emellan de tre första platserna de kunde ha kommit på första plats allihop. Jag tror att jag är ensam att både ha ett S7 avsnitt i topp och S7 som bästa säsong men jag tyckte den säsongen hade mycket bra trots att vissa saker var sämre, eller så är det bara för att jag såg den senast.
Användarvisningsbild
sus@n
Witch
 
Inlägg: 4024
Blev medlem: 26 dec 2003
Ort: Torekov/Skåne/Sverige

Inläggav dajacke » fre apr 30, 2004 18:45

Listan måste måste uppdateras efter de sista Säsong 6-avsnitten:
1. Once More With Feeling
2. The Body
3. The Gift
4. Restless (efter lite omtänkande)
5. Grave
6. Hush
7. The Zeppo
8. Fool for love
9. Seeing Red
10. Passion

(11. Innocence)
Användarvisningsbild
dajacke
Minion
 
Inlägg: 143
Blev medlem: 11 feb 2004
Ort: Norrköping

Inläggav dajacke » sön jul 25, 2004 12:54

Nu när jag äntligen har sett hela serien så är det dags för ytterligare en uppdatering av listan.

1. Once More With Feeling
2. The Body
3. The Gift
4. Chosen
5. Restless
6. Hush
7. The Zeppo
8. Fool for love
9. Seeing Red
10. Conversations with dead People

Bubblare:
Storyteller
Amends
Selfless
ANGEL: I'm in a meeting, Spike.

SPIKE: Oh, I'm sorry. I didn't care.



Bill Bailey: I'm a post-modern vegetarian. I eat meat - ironically.
Användarvisningsbild
dajacke
Minion
 
Inlägg: 143
Blev medlem: 11 feb 2004
Ort: Norrköping

Inläggav caffeineaddict » sön jul 25, 2004 13:18

Willy: Vad fick dig att anse att Grave förtjänade ett sådant svandyk av listan helt och hållet? Bara nyfiken.


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36748
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav dajacke » sön jul 25, 2004 16:39

Ah, missade att lägga in det på ny plats. Ska korrigeras.
ANGEL: I'm in a meeting, Spike.

SPIKE: Oh, I'm sorry. I didn't care.



Bill Bailey: I'm a post-modern vegetarian. I eat meat - ironically.
Användarvisningsbild
dajacke
Minion
 
Inlägg: 143
Blev medlem: 11 feb 2004
Ort: Norrköping

Inläggav dajacke » sön jul 25, 2004 16:40

1. Once More With Feeling
2. The Body
3. The Gift
4. Chosen
5. Restless
6. Hush
7. The Zeppo
8. Fool for love
9. Grave
10. Conversations with dead People

Bubblare:
Seeing Red (Skulle ha varit så i förra inlägget, missade det.)
Storyteller
Amends
Selfless

Välkomna med kommentarer på listan. Debatterar gärna.
ANGEL: I'm in a meeting, Spike.

SPIKE: Oh, I'm sorry. I didn't care.



Bill Bailey: I'm a post-modern vegetarian. I eat meat - ironically.
Användarvisningsbild
dajacke
Minion
 
Inlägg: 143
Blev medlem: 11 feb 2004
Ort: Norrköping

Inläggav sus@n » sön jul 25, 2004 18:10

Den enda som jag reagerade på c0bra var The Zeppo (nu lär caffeboy protestera), den tycker jag är en topp-tio. Kommentera gärna min lista också (den är lite högre upp)
Användarvisningsbild
sus@n
Witch
 
Inlägg: 4024
Blev medlem: 26 dec 2003
Ort: Torekov/Skåne/Sverige

Inläggav dajacke » sön jul 25, 2004 18:37

Tyckte du hade valt väldigt bra avsnitt på din 10-i-topp. Tänkte nästan sätta "Chosen" på 2: plats, men gillar både The Body och The Gift väldigt starkt. Håller helt med dig att Säsong 7 är den bästa säsongen, följd av Säsong 6 och Säsong 3.
Any comments on that?
ANGEL: I'm in a meeting, Spike.

SPIKE: Oh, I'm sorry. I didn't care.



Bill Bailey: I'm a post-modern vegetarian. I eat meat - ironically.
Användarvisningsbild
dajacke
Minion
 
Inlägg: 143
Blev medlem: 11 feb 2004
Ort: Norrköping

Inläggav sus@n » sön jul 25, 2004 18:41

Precis samma tankegång då William :) I stort sett. De flesta tio-i-topp brukar se ungefär samma ut dvs. vissa avsnitt som, becoming och omwf brukar nästan alltid vara med, samt The Body & The Gift.
Användarvisningsbild
sus@n
Witch
 
Inlägg: 4024
Blev medlem: 26 dec 2003
Ort: Torekov/Skåne/Sverige

Inläggav dajacke » sön jul 25, 2004 18:46

Jo, precis, men det är ju också otroligt starka avsnitt. Även om alla har sina favoriter. Jag är personligen inte lyrisk över Becoming. Mycket bra avsnitt båda två, absolut, men inte tillräckligt för en 10-i-topp för min del. Även om Säsong 2 faktiskt är väldigt bra i sina partier.
ANGEL: I'm in a meeting, Spike.

SPIKE: Oh, I'm sorry. I didn't care.



Bill Bailey: I'm a post-modern vegetarian. I eat meat - ironically.
Användarvisningsbild
dajacke
Minion
 
Inlägg: 143
Blev medlem: 11 feb 2004
Ort: Norrköping

Inläggav caffeineaddict » sön jul 25, 2004 22:23

Willy: Fast det är iofs bara ren galenskap från din sida. ;) Det krävs på min ära en omtitt av Becoming!


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36748
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav dajacke » mån jul 26, 2004 1:15

Kan nog hålla med dig där. :) Var ju ett bra djävla tag sedan jag såg dem. Hmm, får bli en repriskväll snart alltså. :D
ANGEL: I'm in a meeting, Spike.

SPIKE: Oh, I'm sorry. I didn't care.



Bill Bailey: I'm a post-modern vegetarian. I eat meat - ironically.
Användarvisningsbild
dajacke
Minion
 
Inlägg: 143
Blev medlem: 11 feb 2004
Ort: Norrköping

Inläggav Nightwish » tis aug 10, 2004 15:49

jag har bara sett fyra säsonger men av dem så har jag valt ut
nio avsnitt som jag tycker mest om.

1. Becoming 2 (Den är helt enkelt bra min absoluta favorit)

2. becoming 1 (en av de bästa! helt klart...)

3. Amends (ett hjärtgripande avsnitt som jag måste ha sett minst hundra gånger vid det här laget.)

4. wild at heart (speciellt när willow ser oz och Veruca tillsammans)

5. Lowers walk (mycket rolig och Spike.... säger bara det här- helt underbar!

6. Restless (asbra. det märktes att det var en dröm, man levde sig liksom in i det. Det blir något andligt över det hela, rolig var den också.

7. jag antar att innocence är det avsnitt när Angel blir trräffad av en pil. jättebra. toppen exelllent...

8. Hush. (lite ruggig och så det är kul de där gentlemännen var scary....

9. who are you? bra.

jag kan inte komma på en tia men jag har läst manuset till "Crush" och det verkar vara ett extremt bra avsnitt. om jag hade sett den hade det nog blivit min 2:a
They say that women change: 'tis so: but you
are ever- constant in your changefulness
like that still thread of falling river, one from
sourceto last embrace in the still pool
ever-renewed and ever-moving on
from first to last a myriad water-drops...
Nightwish
Demon Fodder
 
Inlägg: 5
Blev medlem: 10 aug 2004

Inläggav sus@n » tis aug 10, 2004 15:56

Nightwish skrev:
7. jag antar att innocence är det avsnitt när Angel blir trräffad av en pil. jättebra. toppen exelllent...



Nej det är Graduation day Part 1 säsongsavslutningen på säsong 3. Innocence är ett av dubbelavsnitten i Säsong 2 SPOILER S2 Det där Angel precis blivit ond
Användarvisningsbild
sus@n
Witch
 
Inlägg: 4024
Blev medlem: 26 dec 2003
Ort: Torekov/Skåne/Sverige

Inläggav Tob » tis aug 10, 2004 17:28

Det är ju nästan så att man fasar inför att sätta ihop en sådan här lista. Det finns ungefär 5-6 avsnitt som är givna på top 10. Men i vilken ordning är omöjligt att säga.

Får väl också passa på att säga välkommen till Nightwish. Nightwish är för övrigt, nog den bästa (rock) gruppen. :)
World gonna end... where else would I want to be?
- Xander, Grave 6.22
Användarvisningsbild
Tob
Watcher
 
Inlägg: 6302
Blev medlem: 01 maj 2004
Ort: Borås

Inläggav Tob » fre aug 20, 2004 13:38

Becomming Part 2, Hush, The Body, Grave och Conversaations with dead people är det avsnitt som jag gav en tia. Skall jag försöka rangordna dem så lär det nog bli så här:

1. The Body (Så välspelat, så välskrivet och så välregisserat)
2. Hush (Samma motivering som The Body, dock något mer lättsamt, vilket ifs inte behöver vara något negativt, Hush har andra kvaliteer)
3. Becomming Part 2 (Detta var väl avsnitt som fick mig att inse vilken helt jäva fantastisk serie jag hade (har) att göra med)
4. Grave (Grave får även representera dem 3 sista avsnitten ur S6, den särklasst bästa serien av sista avsnitt.)
5. Conversation with dead people (Är det någon av dessa som känns lite osäker så är det väl detta avsnitten, ingen klockren tia som de andra, men ändå en svag)

Därefter följer säkert 15-20 avsnitt som har fått en nia i betyg, av varierande grad. Skall försöka att lista dem i en någerlunda ordning.

6. Once more with feeling (Som musikal hatare så var det långt ifrån självklart att detta skulle bli en hit. Som tur var så blev det det, och OMWF är definitvt ett av de mest anmärkningsvärda avsnitten)
7. The Gift (Förmodligen hade jag lite väl stor förväntningar på avsnittet, då jag verkligen ville att det skulle vara något i hästväg)
8. Restless (Som lynch fanatiker så kan man inte annat än älska detta avsnittet, kommer förmodligen att bli en tia vid omtittningar)
9. Wild at heart (grymt underskattat avsnitt, kändes riktigt vasst efter första titten)
10. Seeing Red (Riktigt bra)

En del andra nior: When she was bad, Innocence, Faith avsnitten i S4, Tabula Rasa. mfl.
World gonna end... where else would I want to be?
- Xander, Grave 6.22
Användarvisningsbild
Tob
Watcher
 
Inlägg: 6302
Blev medlem: 01 maj 2004
Ort: Borås

Inläggav Zaxx » fre aug 20, 2004 13:50

Jag klarar inte av att lista dem ÄN, måste fundera mer... men här är några som hamnat på listan, på första uttagningen:

OMWF
Hush
Becoming prt2
Chosen
The Gift
Fool for Love
Passion
Doppelgangland
Seeing Red
Angel
Tabula Rasa
The Prom
Something Blue
Grave
Halloween
Amends
Användarvisningsbild
Zaxx
Gay-polis, Buns of STEEL
 
Inlägg: 16868
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Göteborg

Inläggav Off » fre aug 20, 2004 15:00

Zaxx jag trodde inte du gillade the prom? :rolleyes: :D
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav Zaxx » fre aug 20, 2004 15:06

Läs mina inlägg i The Prom tråden då :)
Användarvisningsbild
Zaxx
Gay-polis, Buns of STEEL
 
Inlägg: 16868
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Göteborg

Inläggav latarmig » tor aug 26, 2004 3:14

VARNING: FULL SPOILERRISK (ÄVEN INNE I KOMMENTARERNA)

Ända sedan jag registrerade mig här i februari har jag haft för avsikt att presentera min rangordning. Det har inte blivit av förrän nu, jag har dragit på det eftersom det är så svårt att jämföra olika avsnitt. Hur avgör man om ett visst komediavsnitt är bättre än ett visst dramatiskt dito, och hur sätter man dem i relation till ett visst aktionäventyr? Det är dessutom förskräckligt många episoder att hålla reda på. I början av sommaren när jag gjorde en ny genomtitt av alla säsongerna skrev jag emellertid upp alla avsnitt som jag skulle kunna tänka mig att ha på en tio i topp-lista. Det blev till sist 29 stycken. Därefter återstod arbetet att välja ut tio och sedan att rangordna dem. Nu är det äntligen gjort.

För den som inte vill läsa kommentarer kommer först en enkel lista, därefter följer samma lista kommenterad. Sist följer några kommentarer kring avsnitt som hamnat utanför de tio bästa. Som synes är det avsnitten med starka känslor och mycket smärta som gjort mest intryck, och därigenom är det också en viss koncentration på säsong fem och sex.

Era kommentarer är givetvis mycket välkomna. Själv har jag en tendens att skriva mycket (vara tjôtig, som det heter på göteborgska), men låt inte det hindra er. Oavsett hur kortfattade ni är så är kommentarer alltid välkomna. Som kortast en glad smiley (skriver ni en arg smiley vill jag nog däremot gärna ha en förklaring ;-) ).

Rangordning över de tio bästa BtVS-avsnitten:
1. 6x17 "Normal Again"
2. 5x16 "The Body"
3. 6x19 "Seeing Red"
4. 5x19 "Tough Love"
5. 6x22 "Grave"
6 3x11 "Helpless"
7. 4x19 "New Moon Rising"
8. 7x07 "Conversations With Dead People"
9. 7x03 "Same Time, Same Place"
10. 2x01 "When She Was Bad"

1. 6x17 "Normal Again"
Det som får det här avsnittet att inta förstaplatsen är dess kompromisslöshet. Det är verkligen otäckt, och inte på grund av sjukhusmiljön eller att Buffy är nära att döda sina vänner, utan på grund av att historien är så logiskt stringent. Detta kan kanske behöva förklaras: BtVS utspelar sig i nutid. År 2002 i serien är år 2002 för oss, samma president i USA, samma musik på hitlistorna, samma nyheter och så vidare. När Buffy vaknar upp på sjukhuset ställs därmed två världar som inte är så olika mot varandra. Båda presenteras i avsnittet som lika verkliga, det vill säga med samma krav att räknas som sanna, och det är vi tittare som har att avgöra vilken som gäller. Den ena världen känner jag igen i alla avseenden, det är den jag själv lever i till vardags, den andra världen är befolkad av superhjältar, demoner och vampyrer, som bor i en stad som jag inte kan slå upp i min atlas. Det här avsnittet ger mig inget annat val än att se det som troligt att på ett mentalsjukhus någonstans i Los Angeles sitter i detta nu en ung kvinna vid namn Buffy Summers, djupt psykotisk och för resten av sitt liv (?) fast i en egenhändigt konstruerad fantasivärld. Allt vi har upplevt vid hennes sida genom åren har varit oriktigt och inget av det har inträffat, istället har vi avsnitt för avsnitt fått följa hennes sjukdoms utveckling. Det här är sannerligen ett fasansfullt avsnitt, men ack så bra.

2. 5x16 "The Body"
När man gör en TV-serie eller en film finns det vissa regler man måste hålla sig till. Vissa är uttalade, som exempelvis hur mycket den får kosta, eller att man måste hålla sig inom censurreglerna, men de mer intressanta är outtalade. "The Body" bryter mot de mest fundamentala implicita reglerna för hur TV- och filmskapande får gå till, och det är gjort på ett lysande sätt. TV-serier och film bygger på igenkännbara stereotyper. Man känner lätt igen de karaktärer som presenteras och de har sina givna funktioner. Det här är inte någonting som bara karakteriserar dåliga eftermiddagssåpor (även om det är extra tydligt där) utan även mästerverken följer det här mönstret (det gäller för övrigt i lika hög grad inom litteraturen). En av reglerna är att en väl presenterad karaktär (som exempelvis en som varit med sedan första avsnittet och fem säsonger framåt) inte kan dödas utom efter strikta regler. Huvudkaraktärer kan bara dödas om deras bortgång förbereds minutiöst. Man kan exempelvis göra en film om någon med aids och följa hennes kamp mot sitt öde. Då står det från första avsnittet (TV-serie) eller från de första minuterna (film) klart hurdan utgången kommer att bli. Ingen tittare behöver bli förvånad. Det är här Joss Whedon bryter mot allt som är heligt. Har han ingen skam i kroppen? Kan han inte skilja mellan verklighet och fantasi? Det är bara i verkliga livet som ond bråd död för ens närstående, verkligen är bråd. I filmens värld är den väl förberedd eller obefintlig, det borde han veta. Nu är det inte bara att Whedon bryter mot spelets regler som gör det här avsnittet (och många andra) bra. Hade det varit så enkelt så hade var och en som bryter mot konventioner varit ett geni (gå fram till en gammal tant och vråla svordomar åt henne, kasta ut soporna genom fönstret). Det är betydligt svårare att göra någonting bra än att bara bryta mot regler. Beethoven har uttryckt det här bäst: "Jag lär mig alla regler för att veta det bästa sättet att bryta mot dem" (fritt citerat). Det är precis det Joss Whedon gör, han bryter mot reglerna på ett sätt som får en att dra efter andan.

Innan jag går vidare till att kommentera nästa avsnitt måste skådespelarinsatserna nämnas. I det här avsnittet görs några av de bästa prestationerna i hela serien. SMG har sällan varit bättre (se kommentaren till "Prophecy Girl"). Det är svårt att förstå dem som envisas med att se SMG som B-skådis när man sett det här. Alyson Hannigan måste också få några ord. Enligt min mening är hon den klart bästa skådespelaren av dem alla. Hennes scen när hon försöker bestämma sig för vilken tröja hon ska ha är närmast oöverträffad när det gäller att förmedla sorg. Första gången jag såg den slogs jag av skillnaden mellen hennes scen och den påföljande av Emma Caulfield. Emmas tolkning av svårigheten att förstå mänskliga känslor verkade närmast amatörmässig i jämförelse. Sedan dess har jag förstått att det är just den scenen som är favoriten i det här sällskapet. Men även om jag nu uppvärderat Caulfields prestation betydligt så står den fortfarande i skuggan av Hannigans.

3. 6x19 "Seeing Red"
Om man i "The Body" blir förvånad över att Joyce verkligen dör, så är ändå Taras död betydligt mer chockerande. Att låta henne dö av en kula avlossad från ett vapen hon vare sig ser eller har en aning om är ett mycket ovanligt ( och givetvis förbjudet) grepp. Bara att låta någon dö av skjutvapen är underligt, det händer nästan aldrig i BtVS.

Andra scener som måste nämnas är Dawns reaktion på att Willow och Tara är ihop igen. Allt är förlåtet Dawn, du må ha varit en pina i röven under rätt så många avsnitt, men hur skulle man kunna annat än älska dig efter det här? Hennes hejdlösa fnitter och glädjetjut gör mig glad. Som Willow säger så är allt en härva och hela deras tillvaro faller isär, när då Dawn ser att någonting blir helt igen så återfår hon tron på livet. Det här är också en av de små ledtrådar man då och då får till Taras betydelse för sammanhållningen. Hon är den som tar hand om dem, den som utan att vara särskilt mammig av sig ändå fungerar som en fast punkt. Det hade varit underbart att få följa Taras utveckling lite längre, jag tror den skulle ha blivit spektakulär.

Ytterligare en scen som måste nämnas är våldtäktsförsöket. För min del skiljer det sig från övergrepp mot andra kvinnor på så vis att jag aldrig för en sekund varit orolig för att Buffy verkligen skulle bli våldtagen, att Buffy kan freda sig ser jag som självklart. Det som gör det här till ett huvudnummer i avsnittet (även om Tara är ojämförligt viktigare för mig) är istället förutsättningarna för våldtäktsförsöket. De flesta övergrepp man hör talas om i tidningar och på nyheterna handlar om att främmande män angripit kvinnor. Dessa angrepp kan ske på olika sätt, hon och han träffas på krogen, eller hon kan bli angripen utomhus av någon som hon aldrig sett förut, eller i vissa extremfall är det någon som tar sig in i kvinnans hem och förgriper sig på henne. Så är inte fallet i det här avsnittet. Istället finns det en annan mer anonym sorts våldtäkter som förmodligen är mycket vanligare, som det talas mer tyst om, men som passar bättre att jämföra med. Det är övergrpp där parterna känner varandra väl. Våldtäkter inom äktenskapet, eller mellan vänner eller arbetskamrater. Hit hör Spikes övergrepp. När Buffy till att börja med inte försvarar sig så är det just för att de känner varandra så väl, hon vädjar istället till honom. Det tillhör umgängesreglerna för människor att man inte tar till våld det första man gör, det tar emot att göra någonting så definitivt som att ge någon på nöten, och som alla regler så kan de missbrukas av den andra parten. När Buffy möter ett monster så är reglerna klara från början, döda eller dödas, och ett vanligt monster skulle knappast ens unnat röra henne innan det funnit huvudet skilt från resten av kroppen. Men så gör man inte mot dem man känner trots att det som händer är hemskt.

Ser man det hela från Spikes perspektiv istället för Buffys så blir han inte medveten om att han försökt att våldta henne förrän han stoppats. Det är först då vad han har försökt göra slår honom. Han är ute efter att övertyga Buffy om att hon kan hysa känslor för honom, och att hon till och med älskar honom. Vägen till att göra Buffy medveten om hennes kärlek går underligt nog via köttslig kontakt, så om han kan få henne att känna åtrå så skulle han därigenom få henne att inse att hon älskar honom. Inte den mest övertygande argumentationen.

4. 5x19 "Tough Love"
Willow och Tara! Egentligen behöver man inte säga mer (vilket givetvis inte hindrar mig från att fortsätta). Nästan varenda scen med dem tillsammans är underbar. Möjligen får de avdrag för grälet som ju handlar om en småsak, men Willows småaktighet har en lång historia och att hon reagerar kraftigt på grund av ett ordval stämmer väl in på hennes karaktär, så det är inte så konstigt. Tara som sinnessjuk är fantastisk. Det har alltid förvånat mig att Ambers förnämliga rollprestation inte fått mer utrymme i diskussionera här. Detta särskilt som JM hyllats så mycket för sitt sätt att spela galen. I mitt tycke är det fråga om helst skilda sätt att skildra galenskap. JM gör en traditionell tolkning enligt receptet för hur galna människor framställs i film. Det är en mycket bra rollprestation, men det ideal den närmar sig är knappast sinnesjuka människor i verkligheten utan bilden av hur dessa bör presenteras på film. När Tara blivis sinnessjuk är det däremot på riktigt, hon har blivit en lallande idiot. Hon är fullständigt försvarslös och man kan bara tänka sig hur krävande det måste vara att se efter henne dygnet runt. Det här är en av de bästa rollprestationerna i hela serien. Samspelet mellan henne och Alyson är också lysande och Willows omtanke om, och kärlek till, Tara är gripande. Avsnittets sista scen är så vacker och själva slutet så hemskt.

Willow: It’s okay. I can do this. I’m gonna take care of her. Even if she never. . .
Dawn looks up at this.
Willow: softly She’s my girl.

Strax därpå rämnar huset och Glory står vid den raserade väggen.

5. 6x22 "Grave"
Det här kallar jag en säsongsavslutning. Som så många andra sagt innan mig så är det uppskattat att det inte är Buffy som räddar världen utan att hon har en ovanligt undanskymd plats i upplösningen. Det kan bli lite för förutsägbart om alla alltid håller sig till sina givna roller (hjälten är hjältemodig och fegisen fegar sig). Anya, Giles och framförallt Xander tar istället rollen som världens beskyddare. Som alltid övertygar Alysons skådespelarkonst. Hennes mörka sida är övertygande och det blir ännu bättre när denna till sist lyses igenom av Xanders kärlek. Den gradvisa transformeringen av henne under tiden hon försöker skada Xander är underbar.

Är det förresten ingen som tänkt tanken att Giles och Anya skulle kunna bli ett par? Redan i "Tabula Rasa" (6x08) visade de att det fanns en viss kemi emallan dem och här känner jag också att de passar bra ihop. Inte så att någon av dem visat några tecken på intresse för den andra, utan den här tanketråden kommer helt från mig.

6. 3x11 "Helpless"
Monstret är i och för sig ovanligt bra men det som gör episoden till något extra är relationen mellan Buffy och Giles. Den har varit fint skildrad redan tidigare, men just här är Giles som fadersfigur och Buffys behov av en dylik särskilt mycket i centrum. Trots alla spänningar dem emellan så står det klart att de kommit närmare varandra när prövningarna är över. Här finns så många fina scener, när Buffy försöker få Giles att ta med henne på is-showen, när Giles berättar för Buffy att han drogat henne, och inte minst scenen när Giles får sparken. Det står helt klart att Giles är den bästa pappa Buffy skulle kunnat få. (4x12 "A New Man" Giles: absent male role model. Absent my ass)

Det enda som egentligen stör mig med hela Giles/Buffy-relationen är det ständiga skyddet mot pedofili och incest. I mina ögon är det lite överdrivet. Det här gäller i och för sig inte det här avsnittet utan snarare hela tanken på Giles som surrogatpappa. Ständigt poängteras det hur frånstötande det är att Giles skulle ha några som helst sexuella (och till och med romantiska) drifter. Det här förekommer passimt sedan första säsongen och jag tror det försvinner i femte säsongen (först då betraktas Buffy med självklarhet som vuxen). Exempel är Faiths kommentar om att Giles ser bra ut, vilket möts med rysningar, och inställningen till Giles relation till Ms. Calendar. Visst, barn tycker inte om att se sina föräldrar som sexuella varelser och gör man då Giles till fadersfigur så är det effektivt att folusera på den aspekten, men måttlighet i pekpinnepekandet är också bra.

7. 4x19 "New Moon Rising"
Återigen ett avsnitt med Willow i huvudrollen Alyson Hannigan är så bra att man inte kan få nog av henne. Det ena underbara ansiktsuttrycket följs av det andra, och vartenda ett passar exakt för att uttrycka just det som scenen avser att förmedla. Att hon sedan är precis lika bra på sina repliker (att säga någonting utöver orden) gör det inte sämre. Stackars Oz men det var nog bäst som skedde. Avskedet från Oz i bussen river hjärtat ur kroppen på en ("I wrote you so many letters... but I didn’t have any place to send them"), och återföreningen med Tara sätter det tillbaka på sin plats igen ("Tara: I-I understand. You have to be with the person you l-love. Willow: I am).

8. 7x07 "Conversations With Dead People"
Det här är mästerligt, det ligger ett sådant allvar bakom samtalen. Man vet att varje ord är vägt på guldvåg av författarna, det finns skäl till att karaktärerna säger så och inte så. Det är dessutom så många samtal mellan levande och döda, det var någonting jag inte tänkte på första gången jag såg det. Särskilt har jag fäst mig vid två samtal: Buffys, och Willows. En konsekvens av att avsnittet är så djupt är att det inte lämpar sig för nybörjare. Oavsett hur bra det är så går det inte att förstå om man inte är väl insatt i BtVS. "Conversations With Dead People" verkar i det närmaste vara specialgjort för fansen.

9. 7x03 "Same Time, Same Place"
Jag vet inte om någon märkt det, men jag är allt lite förtjust i Willow. :-) Att hela konceptet med alternativ tid är gammalt stör mig inte det minsta. Det är bra utfört, och det räcker för att göra mig nöjd. Scenen i källaren med Spike är fyndig och likaså alla dessa småljud som hörs mellan tidszonerna. Det är ett bra grepp att ha en sådan liten förbindelse mellan världarna. Att sedan gnarlen är det enda monster i hela serien som får mig rädd gör inte avsnittet sämre. Som mer älskvärda motvikter mot denna hemska varelse har vi den paralyserade Dawn och särskilt Anya ("It did get a little sexy didn't it?").

10. 2x01 "When She Was Bad"
Det är med det här avsnittet BtVS går från att vara en tämligen vanlig ungdomsserie och därmed från att vara någonting man kan ha eller mista, till att bli någonting unikt. Inte bara så att det går från att vara en ungdomsserie till att rikta sig till vuxna. Nej, den är fortfarande i stora delar riktad till ungdomar även om utvecklingen mot en vuxen publik har startat. Vad som händer är snarare en kvalitetshöjning av stora mått, serien har på två avsnitt (det började så smått i "Prophecy Girl") passerat det mesta som görs för TV-mediet. Jag har skrivit om det här tidigare, så kortfattat ska bara sägas att en hjälte som bär sig riktigt illa åt är någonting som inte får förekomma. Återigen är det alltså Joss förmåga att bryta mot inarbetade konventioner för hur TV-serier ska se ut som gjort avsnittet till vad det är.

-------------------------------------------------------


De övriga avsnitten jag hade på min lista efter att ha sett serien i somras listas nedan i avsnittsordning, med kortare kommentarer.

1x12 "Prophecy Girl"
Här återfinns SMGs kanske allra bästa skådespelarprestation i hela serien. Hennes övergång från det upprörda "I don't care" till upprepningen av samma fras med tillkämpat lugn får huden att knottra sig på mina armar. Likadant något tidigare i samma scen när hon börjar fnittra smått hysteriskt efter att ha fått sin dödsdom. Försök att likställa detta med Kultjägarna eller Cykelpoliserna om ni kan.

2x06 "Halloween"
De komiska avsnitten når inte riktigt ända fram på min lista vilket inte hindrar att många av dem är riktigt bra. Cordelia är underbar här.

2x17 "Passion"
Ett av andra säsongens starkaste avsnitt.

2x22 "Becoming Part. 2"
Spike och Joyce tillsammans. :-)

3x05 "Band Candy"
Med både Giles och Joyce som favoriter är det inte förvånande att det här avsnittet värderas högt.

3x07 "Lover's Walk"
Det här är ett av dem som ligger på gränsen till att vara med på tio i tpp-listan.

3x16 "Dopplegangland"
Som sagt, de komiska avsnitten är alla väldigt bra.

3x20 "The Prom"
Avslutningen är så ljuvlig den kan bli. Tyvärr är det så kort tid av hela avsnittet, men skulle man fortsätta listan så skulle det här finnas med inom tio till femton.

4x09 "Something Blue"
Det jag gillar mest med detta och avsnitten runt omkring det, är att Spike knyts till scooby-gänget. Han är inte längre en vampyr vilken som helst, som är farlig och kan anfalla när som helst, utan han får en relation till gänget.

4x10 "Hush"
Varför är inte detta med på listan? Mitt enda svar är att det finns så mycket som är bra och att en stor del av seriens attraktionskraft ligger i dialogen. BtVS dialoger är för det mesta utsökta. Visst är det roligt med ett tyst avsnitt, och visst är det bra - men för att nå ända fram behövs språket.

5x06 "Family"
Eftersom jag älskar Tara så värdesätter jag det här mycket. Allting där hon får mycket tid är bra.

5x14 "Crush"
Dawn: "Oh, come on. You didn’t notice? Buffy, Spike is completely in love with you."
Buffy: "Huh?"
Buffys uttryck här är obetalbart. :-D

5x18 "Intervention"
Spikes vilja att ta stryk för Buffy är imponerande (man vet att han fått mycket stryk när det gått så långt att Xander visar medkänsla med honom). Buffys tolkning av buffyboten med påföljande kyss när hon fått veta att Dawn inte förråtts, är inte någonting man glömmer i första taget. Buffy i öknen är jag däremot villig att aldrig någonsin tänka på igen.

6x05 "Life Serial"
Är det här ett komiskt avsnitt eller ett hemskt? Gränsen är vag, men bra är det.

6x07 "Once More, With Feeling"
Till skillnad från de flesta här (av avsnittskommentarerna att döma) så älskar jag musikaler. Allt från de riktigt gamla svartvita 30-tals-filmerna via storhetstiden på 40- och 50-talen med Gene Kelly och Fred Astaire till de nyare varianterna. Men det här innebär också att jag har stora krav på just musikaler. Berättelsen här är utmärkt, den slår de flesta musikaler, vilka brukar ha en rätt fånig story, och musiknumren är välskrivna med flera olika genrer representerade. Det enda som drar ner betyget är att så få av de ordinarie skådespelarna är bra sångare. Undantagen är ASH och Amber (vilka skulle förgylla vilken ensemble som helst med sina röster och närvaro), men de andra är inget vidare (Buffy är hyfsad). Samtidigt skulle det varit helgerån att dubba dem, ska de ha en musikal måste det vara de själva som sjunger. Kontentan är att trots att det här är ett riktigt bra avsnitt så kommer det inte in bland topp tio.

6x08 "Tabula Rasa"
Upplösningen är fruktansvärd, och fruktansvärt bra.

6x18 "Entropy"
Mer smärta. Stackars allihop, men så här skapar man en effektiv uppbyggnad inför ett av de bästa avsnitten överhuvudtaget.

7x18 "Dirty Girls"
Är Faith med så är det sevärt, en enkel regel som stämmer. Att man äntligen får se ett stort slag med de potentiella slayers i strid gör inte det hela sämre. Det här är så spännande att knogarna vitnar i soffan.

7x22 "Chosen"
En värdig avslutning på serien. Det finns vissa hål i berättelsen men i stort är det här utmärkt och nästan så bra det kan bli.
latarmig
Big Bad
 
Inlägg: 2342
Blev medlem: 23 feb 2004
Ort: Göteborg

Inläggav sharatec » tor aug 26, 2004 10:42

latarmig: Imponerande lista, med några av de mer tankeväckande kommentarerna jag haft nöjet att läsa på länge! Oavsett i vilken mån jag håller med dig om allt (jag återkommer på det när jag äntligen kommer mig för med att göra en egen lista) så är det en fascinerande genomgång, och vissa utlåtanden är rent underbara (främst, men inte enbart, allt om The Body och våldtäktsdiskussionen (sensationell!) i Seeing Red). Får verkligen lust att se om... typ... hela serien nu! :D
Burn the land and boil the sea
You can't take the sky from me


Jag är underbar. Det står på internet, så det måste vara sant! källa: http://www.buffyforum.se/viewtopic.php?p=80105#80105
Användarvisningsbild
sharatec
Big Bad
 
Inlägg: 1026
Blev medlem: 30 jan 2004
Ort: Linköping

FöregåendeNästa

Återgå till Allmänt om BtVS



Vilka är online

Användare som besöker denna avdelning: Inga registrerade användare