Den här tråden är ju spoilermärkt, så varför alla svarta fält?
Nu går jag helt enkelt igenom alla Big Bads, i kronologisk ordning:
The Master - Säsong 1
Inte alls särskilt bra egentligen. På många sätt urtypen av en skurk; en maktgalen patriark som inte "tolererar misstag". Gäsp. Dessutom har han ett sällsynt töntigt namn.
Angelus - Säsong 2
Ljusår bättre än The Master. Stark på grund av hans personliga koppling till Buffy, något som en bra skurk behöver. Kanske lite för nyckfull och oberäknelig för min smak, jag föredrar skurkar som sitter i mörkret och planerar, ungefär som....
Borgmästare Richard Wilkins III - Säsong 3
Det här är en skurk. Jag hänvisar till det jag skrev om honom i Säsong 3-tråden:
http://www.buffyforum.se/viewtopic.php?p=83375#83375.
Adam - Säsong 4
Frankensteins monster som lider av en existentiell kris? Nej tack. Seriens sämsta skurk.
Glory - Säsong 5
I min mening underskattad. Jag menar, en divig underklädesmodell/mordisk blodsgud, vad är finns det att inte gilla?
Livet - Säsong 6
Först fanns bara Trion. Medan Buffy tvingas skaffa ett skitjobb för att kunna betala hyran lever Trion ett bekymmerslöst liv i ett fantasiland. De undviker allt ansvar och förlitar sig på sina leksaker. Tre patetiska män. The Scoobies växer upp, The Trio stannar i uppväxten.
Det här är i mitt tycke säsongens viktigaste budskap och det görs lyckligtvis aldrig lika övertydligt som t.ex. drogmetaforen (om man nu kan kalla det så).
När verkligheten till sist slår Trion i ansiktet drabbas de av panik och än en gång blir leksakerna lösningen. Det här resulterar i en neråtspiral och det oförlåtliga som Warren slutligen gör betraktar jag som verkligheten som biter honom i ändan. Så livet är seriens om inte bästa, så i alla fall viktigaste antagonist.
The Firs - Säsong 7
Jag gillar The First. Personifieringen av ondska passar bra för den sista säsongen och The First är dessutom den enda skurk som är verksam i flera säsonger.