Once More, With Feeling (ej avsnittet) Spoilers BtVS&AtS

[A bear]

Det är ett gammalt beprövat knep, men Joss har gjort det till en konstform. Ni vet: man tar en replik i ett sammanhang så betyder den en sak. Sen tar man samma ord i ett helt annat sammanhang och den får en helt annan betydelse. Klockrent för att visa karaktärsutveckling, som komisk effekt, eller bara för att vrida på tårkanalerna.

WESLEY: It wasn't a relationship.
LÅTSASLILAH: There's a signed dollar bill in your wallet I think proves different. You knew how I felt.
WESLEY: You don't feel.
LÅTSASLILAH: The only true thing I ever—
WESLEY: You didn't love me... You couldn't...
LÅTSASLILAH: We'll never know now, will we?

ANGEL: What are you doing here, Lilah?
WESLEY: She's not here. It's not her. It can't be.
LILAH: There's a signed dollar in your wallet that says different.

Fan vet om inte Wesley och Lilah har den sorgligaste kärlekshistorian i hela Buffyverse. Båda vägrar erkänna att de faktiskt har känslor för varandra, de kan aldrig vara ärliga med varann - det får märkas i små gester. Första gången repliken om den där dollarsedeln kommer upp efter Lilahs död är det bara i Wes huvud. Andra gången är det Lilah själv som tar upp det, och bekräftar det han vägrade tro. Alldeles på tok för sent, visst, men ändå. Och jag gillar antydningen att Lilah kan vara här en sista gång just FÖR att de ändå älskade varann - och även om han misslyckades med att rädda henne och hon brinner i helvetet så skyller hon inte på honom. Lilah tar åtminstone ansvar för sina handlingar.

LILAH: Flames wouldn't be eternal if they actually consumed anything. But it means something that you tried.

Spike och Buffy har ju givetvis ett par såna där. Den här är kanske väl uppenbar, men lite dubbeltydig:

SPIKE: I can't. I love you.
BUFFY: No, you don't.

BUFFY: I love you.
SPIKE: No, you don't. But thanks for saying it.

Man kan debattera i evighet exakt vad Buffy menar när hon säger det där i "Chosen". Men svaret är lika intressant. I "Dead Things" ljuger Buffy: hon vet, hon har accepterat att Spike älskar henne - hur motbjudande hon än kan tycka att det är. "No you don't" är hennes försök att övertyga sig själv, tysta sitt samvete för hur hon behandlar honom, göra det enklare att göra det hon måste göra.

BUFFY: What? Using him? What's okay about that?

Så, med tanke på att "Chosen"-repliken så uppenbart är en spegling av "Dead Things" - hur ska vi tolka Spikes "No you don't"? Vem försöker han övertyga?




En variant är ju att upprepa en gammal replik - men ge ett lite annorlunda svar. Ta Faith. Varenda gång (fram till dess att hon kryper in i fängelset) som hon får frågan hur det är med henne har hon samma svar.

BUFFY: How are you?
FAITH: Five by five.
BUFFY: I'll interpret that as good.

JOYCE: You sure you're okay?
FAITH: Five by five.

Det är uppenbart att Faith INTE är OK, men den starke erkänner inte när något är fel. Allt är bra, inget gör ont, mänsklighet är en svaghet. Så händer allt det där, hon går frivilligt i fängelse utan att passera "gå", och tre år senare kommer speglingen:

FAITH: You OK?
WESLEY: Five by five.

Här är det tvärtom. Faith är den som har funnit ro, som ger sig in i striden på rätt sida därför att hon behövs. Wesley är den som verkligen slåss med sina inre demoner - och dessutom precis ramlat ut från tredje våningen och uppenbarligen inte mår särskilt bra rent fysiskt heller. Men precis som Faith gjorde tidigare sätter han upp väggen, allt är bra, allt är som det ska vara.

Men så kommer en twist. Faith misslyckas fullständigt, The Beast bankar skiten ur henne och Angelus - av alla - räddar hennes liv. Hon är halvdöd när hon kommer till Wesleys lägenhet.

FAITH: I could use a shower.
WESLEY: Of course. Faith, are you sure you're OK?
FAITH: A little sticky.

Att Faith här INTE säger sig vara five by five säger en hel del om hur hon förändrats. I stället för att stänga in släpper hon ut - på Wesleys stackars badrumsvägg. Och...

WESLEY: I'm not worried about the bathroom. Although I'm fairly sure my security deposit's a complete loss. I need to know you're in the game, Faith. All the way.
FAITH: Five by five, boss.

Den här är ju rätt given också - på temat "ingen är så god som de verkar".

VAMPWILLOW: Bored now. This is the part that's less fun. When there isn't any screaming.

VampWillow är ett monster. Willow är det gulligaste som finns. Det är väl demonen i VampWillow som talar, eller?

WILLOW: Some people just don't have that in them.

BUFFY: Willow, just remember, a vampire's personality has nothing to do with the person it was.

Hmmm.

WARREN: When you get caught - you'll lose them too. Your friends. You don't want that. I know you're in pain but-
WILLOW: Bored now.

Och nog skriker Warren, alltid. Och visst är det kul.




Och så avdelningen "Angel hinner före Spike med allt". Han är det även med de där upprepade replikerna från kvinnor vid omvälvande ögonblick.

DARLA (1753): Close your eyes.

BUFFY (1998): Close your eyes.

CECILY (1880): You're beneath me.

BUFFY (2000): You're beneath me.

Puh. Så. Fler?

[Nyx]

En uppenbar förstås:

Nikki Wood: The mission is what matters

Buffy: The mission is what matters

Och helt underbart trådinitiativ, A Bear!

Jag har länge väntat på att någon skulle ta upp t ex speglingen med "No you don't" från Dead Things. Het potatis som jag har försökt undvika att nämna, eftersom min syn på Spuffyförhållandet präglas av min stora förtjusning för Spikes karaktär.

En annan fras som återupprepas igenom hela säsong 7 och förändrar innebörd successivt är ju förstås

It's about power

som ju tydligt uttalat är satt som "mission statement" för säsongen och är intimt förknippat med hela "the First"-arcen. T ex används den som första och sista replik i Lessons. Först säger Buffy det till Dawn när hon undervisar henne i slayer-teknik på kyrkogården. Sist är det Buffy-slash-the-First som säger det till MadSpike i källaren efter den imponerande Big-Bad-morphningen... Återkommer med flera exempel!

[A bear]

En annan fras som återupprepas igenom hela säsong 7 och förändrar innebörd successivt är ju förstås

It's about power

som ju tydligt uttalat är satt som "mission statement" för säsongen och är intimt förknippat med hela "the First"-arcen. T ex används den som första och sista replik i Lessons. Först säger Buffy det till Dawn när hon undervisar henne i slayer-teknik på kyrkogården. Sist är det Buffy-slash-the-First som säger det till MadSpike i källaren efter den imponerande Big-Bad-morphningen... Återkommer med flera exempel!

Det där "It's about power" återkommer ju faktiskt genom hela serien, även om sjuan gör det väldigt uppenbart - det sägs ju något liknande i 5x12 "Checkpoint", Willow säger det i "Two To Go" och ej att förglömma

She alone will have the power to stand against the vampires, the demons, and the forces of darkness.

[Tam]

Kan BtVS och AtS så väl att "It's just a name" som Angel säger AtS 2x04 och sedan Wesley säger 2x11 betyder något extra. Vet inte ens om det var en medveten callback, men det är ändå så, att vara en fan gör en till en större fan. I dig that.

BtVS Dead things: Buffys "Dawnie, I have to" (callback till The Gift) ger ju en extra rysning om man minns dess ursprung.

Åh, om Firefly ändå fått fortsätta och saker som "Curse your sudden yet inevitable betrayal!" blivit hjätekrossare... Övertygad om att det hade hänt.

[A bear]

Åh, om Firefly ändå fått fortsätta och saker som "Curse your sudden yet inevitable betrayal!" blivit hjätekrossare... Övertygad om att det hade hänt.

Det finns ju åtminstone två förekomster i Fireflyverse:
1x12 "The Message" Traceys meddelande förstås
1x10 "War Stories" och filmen JAYNE: I'll be in my bunk.

WASH: You wanna fly this thing? Here, you fucking fly! I'll be in my BUNK!
(OK, det där sista är ur gag-reelen, men ändå... det räknas väl?)

[Tam]

(OK, det där sista är ur gag-reelen, men ändå... det räknas väl?)

Klart gag-reelen är canon.

[Nyx]

(OK, det där sista är ur gag-reelen, men ändå... det räknas väl?)

Klart gag-reelen är canon.

Inte att förglömma också den tredje callbacken i slutet av avsnittet (spoiler 1x10 "War Stories")Wash: We'll be in our bunk

[Tam]

(OK, det där sista är ur gag-reelen, men ändå... det räknas väl?)

Klart gag-reelen är canon.

Inte att förglömma också den tredje callbacken i slutet av avsnittet (spoiler 1x10 "War Stories")Wash: We'll be in our bunk

Serenity - the movie
"I'm a Leaf on the Wind. Watch How I Soar." har har ju också en jättearc betydlsemässigt på en minut. (Tänkte inte på hur jag versalerade förstabokstäverna. Suttit och döpt till mp3:or så det blev reflex. Låter det vara. Det är värdigt.)

[wyndham]

Och ingen har nämnt I Only Have Eyes for You? Ojojoj. "Same same, but different"-twisten dras ju till sin spets här. Varje replik i upplösningsscenen är som en knytnäve i tårkanalen. Ett av mina favoritavsnitt och det enda jag stör mig på är att just den scenen borde ha ännu mer fokus på bangelus-perspektivet.

Och även om tråden heter "Once More, With Feeling (ej avsnittet)", så får ju inte musikalen glömmas bort. De två versionerna av I'm under your spell är ju ett skolboksexempel på detta grepp.

[Gordo]

En till återkoppling till trådtiteln, vi har ju Xanders "Once more with even less feeling" i Freshman.

[Tam]

Och förstås
Nightmares

XANDER: Uh, our dreams are coming true?
GILES: Dreams? That would be a musical comedy version of this. Nightmares, our, our nightmares are coming true.

OMWF

WILLOW: I've got a theory. Some kid is dreaming and we're all trapped inside his wacky Broadway nightmare.

[A bear]

En variant på det är ju det här som görs i s2 och lite mer undanskymt i s5: att inleda och avsluta säsongen med scener som påminner om varann. Inte ordagrant, men som använder liknande händelser för att peka på teman.

Både i "When She Was Bad" och "Becoming Part 1" använder mörksens makter samma knep: lura i Buffy att de är ute efter henne när det är hennes vänner de vill åt. Det sätter fingret på en av Buffys svaga punkter - hennes eget ego, hon tar automatiskt för givet att det är henne de är ute efter - och på vikten av de andra; i WSWB behöver de bara offras, men i "Becoming" utgör de verkligen det stora hotet för Angelus - inte Buffy. Och ytterligare en liten detalj som gör att jag gillar serien: här får man aldrig den där standardTVrepliken "You know, I think we learned something today." Buffy lär sig INTE läxan efter första gången; hon borde kanske gjort det, men hon är inte perfekt. I WSWB får det inga allvarliga konsekvenser, i "Becoming" leder det till fullständig katastrof.

ANGELUS: And you fall for it every single time!

s5, som till stora delar handlar om hur Buffy ska kunna vara både människa och Slayer, inleds och avslutas med ett möte med en vampyr för att vi ska få en bild av vem och vad Buffy är. I första avsnittet är det Dracula själv; larger than unlife, med sekler av myter och specialförmågor och drama runt sig. Han är ute efter The Slayer. Han hittar henne, men det är inte en Slayer vilken som helst, utan en som inte spelar efter reglerna.

BUFFY: Do you know what a Slayer is?
DRACULA: Do you?
---
BUFFY: You've heard of me?
DRACULA: Naturally. You're known throughout the world.
BUFFY: Naw. Really?

Dracula må verka fånig, men han sätter fingret på något viktigt: Buffy är kluven. Hon är en vimsig ung tjej som blir imponerad av Count Famous, och hon är den främsta soldaten i ett evigt krig. I två avsnitt i rad har hon nu fått höra, av Dracula och av den första Slayern, att även om hon är "the good guy" så kommer hon från mörker. Att leva ett vanligt mänskligt liv är inte möjligt (hennes försök i början av "Buffy vs Dracula" får ju ett väldigt abrupt slut när Willows magi eller Draculas ankomst - vilket det nu är - förstör den där fina idyllen på stranden). Hon bankar skiten ur Dracula och skickar hem honom igen med lite kvicka kommentarer - men sedan går hon raka vägen till Giles och ber om hjälp. Hon vet inte vad hon är.

"The Gift" inleds med Draculas raka motsats: en vampyr som inte vet ett piss om mytologi, profetior och strid mellan ont och gott: han är bara ett rovdjur. Precis som Buffy enligt manualen måste bli.

BUFFY: You ever heard the expression, "biting off more than you can chew"? Okay, um, how about the expression, "Vampire Slayer"?
VAMPIRE: What the Hell are you talking about?

Buffy bankar skiten ur vampyren och han blir damm. Men hon är fortfarande kluven. Hon har precis fått höra att Dawn måste dö, och hon vägrar acceptera det. Hon kan inte vara både människa och Slayer.

TEEN: But... you're just a girl ...
BUFFY: That's what I keep saying.

Hon har ett par timmar kvar att leva. Under den tiden ska hon vägra acceptera Giles hjälp, hota med att sluta, banka skiten ur en Gud, och till slut inse att det finns ett sätt att lösa alltihop utan att vare sig människan eller Slayern måste förlora. När hon kliver av det där tornet gör hon det både som Slayer och som Buffy Summers.

[caffeineaddict]

CECILY (1880): You're beneath me.

BUFFY (2000): You're beneath me.

Alltid värt att lägga till det här: hur avsnittet där Buffy får reda på att Spike nu har en själ, alltså det han trodde skulle göra att han inte längre var "beneath her", heter "Beneath You", och hur det dessutom kopplas samman inte bara med replikerna ovan, utan även med:

From beneath you, it devours.

och Spikes parafrasering av detta i just "Beneath You":

It's what you wanted, right? (looking at the ceiling) It's what you wanted, right? And--and now everybody's in here, talking. Everything I did...everyone I-- and him... and it... the other, the thing beneath--beneath you. It's here too. Everybody. They all just tell me go... go... to hell.

Själen hjälpte inte av sig självt. Han känner sig lägre än någonsin. T.o.m. lägre än när han låg där på marken i "Fool for Love". Själen var inget automatiskt svar, han måste kämpa ännu mer, inte för att bli hennes som han först trodde. Utan för att bli en god man. Vilket får sin start i Buffy S7, men han kanske inte egentligen inte undanflyr sin rädsla för helvetet (liksom helvetet självt naturligtvis) innan "Hell Bound", där han för första gången riskerar sig själv och det han vill ha för någon som han inte uttalat är förälskad i (även om man naturligtvis kan diskutera precis hur djupt hans känslor för Fred gick).

Och om vi ska dra allt om helvetet in i ett kristet samband så undanflyr man inte helvetet innan man bekänt sina synder.

The lass thought I killed her family. And I'm supposed to what, complain 'cause hers wasn't one of the hundreds of families I did kill? I'm not sayin' you're right... 'cause, uh... I'm physically incapable of saying that. But, uh... for a demon... I never did think that much about the nature of evil. No. Just threw myself in. Thought it was a party. I liked the rush. I liked the crunch. Never did look back at the victims.

Det är efter "Damage" som Spike själv inte längre står under någon. Han har en själ, han har erkänt sina onda sidor. Och han har blivit en god man. Och i att vara en god man innebär att kampen för att fortsätta vara en god man aldrig slutar, något en viss annan besjälad vampyr aldrig slutar påminna oss om. "Let's go to work."

Oj, vad det där blev mycket. Inte säker på hur genomtänkt det är heller, men det bara flöt på.

[caffeineaddict]

Mer favoriter, lite uppenbara kanske.

GILES: We're at the center of a mystical convergence here. We may, in fact, stand between the Earth and its total destruction.

BUFFY: Well, I gotta look on the bright side. Maybe I can still get kicked out of school!

XANDER: Oh, yeah, that's a plan. 'Cause lots of schools aren't on Hellmouths.

WILLOW: Maybe you could blow something up. They're really strict about that.

BUFFY: I was thinking of a more subtle approach, y'know, like excessive not studying.

GILES: The Earth is doomed!

GILES: Aren't we going to discuss this? Save the world and go to the mall?

BUFFY: I'm having a wicked shoe craving.

XANDER: Aren't you on the patch?

WILLOW: Those never work.

GILES: And here I am, invisible to the eye, not having any say?

XANDER: See, I need a new look. It's this whole eye patch thing.

BUFFY: Oh! You could go with the full black secret agent look.

WILLOW: Or the puffy shirt, pirate-slash-poet feel. Sensitive yet manly?

XANDER: Now you're getting a little renaissance fair on me.

BUFFY: It's a fine line.

GILES: The earth is definitely doomed.

De här två är alltid skojiga. De retar alltid upp någon.

RILEY: Wheel never stops turning, Buffy. You're up, you're down ... it doesn't change what you are. And you are a hell of a woman.

SPIKE: When I say I love you, it's not because I want you, or because I can't have you. It has nothing to do with me. I love what you are, what you do, how you try. I've seen your kindness and your strength. I've seen the best and the worst of you and I understand with perfect clarity exactly what you are. You are a hell of a woman. You're the one, Buffy.

[A bear]

Snyggt om "Beneath you", där.

De här två är alltid skojiga. De retar alltid upp någon.

Hehe. Understryker ju bara Spikes öde: att alltid vara nummer två till allting.

Fast då vill jag kontra med den här också. Spike må vara evig tvåa, men han lär sig åtminstone sina läxor.

SPIKE: That was the best night of my life. And I've had some sweet ones. What are you looking at?
BUFFY: You got OFF on it.
SPIKE: Well, yeah. I suppose you're telling me you don't?

BUFFY: Spike?
SPIKE: It was the best night of my life. If you poke fun at me, you bloody well better use that 'cause I couldn't bear it. It may not mean that much to you but...
BUFFY: I just told you it did.

[Nyx]

Det är efter "Damage" som Spike själv inte längre står under någon. Han har en själ, han har erkänt sina onda sidor. Och han har blivit en god man. Och i att vara en god man innebär att kampen för att fortsätta vara en god man aldrig slutar, något en viss annan besjälad vampyr aldrig slutar påminna oss om. "Let's go to work."

Oj, vad det där blev mycket. Inte säker på hur genomtänkt det är heller, men det bara flöt på.

Bra flyt, caffe!
Och jag håller helt med dig om att Spikes utveckling mot att bli "en god man" bara tar sin början under Buffy s7. Uppskattar verkligen att de låter honom fortsätta den utvecklingen i Angel s5 och att han slipper bara vara "wisecracking ghost sidekick".

Och nej, jag blir inte uppretad av att Riley och Spike ekar varandra i sina omdömen om Buffy. Spike säger det så mycket bättre!

[noike]

En sak som speglar Buffy och att hon faktiskt inte alltid gör som hon lär ut sker i Lessons och Conversations With Dead People.

BUFFY: Who's got the power?
DAWN: He does.
BUFFY: Never forget it. Doesn't matter how well prepped you are or how well armed you are. You're a little girl.

Medan i Conversations with Dead People så tar Buffy på sig Dawns roll och eftersom hon inte har någon som påminner henne om att he's got the power, så glöms det bort riktigt snabbt när han börjar prata.

[Nyx]

Dracula må verka fånig, men han sätter fingret på något viktigt: Buffy är kluven.

Intressant belysning av viktig tematik under säsong 5, A Bear! Undrar just hur du kom att tänka på just Buffy vs Dracula..? Nochnoi Dozor*host...

[noike]

Dracula må verka fånig, men han sätter fingret på något viktigt: Buffy är kluven.

Intressant belysning av viktig tematik under säsong 5, A Bear! Undrar just hur du kom att tänka på just Buffy vs Dracula..?

Inte för att jag är A Bear, men fösta avsnittet i varje säsong visar upp mer eller mindre subtila tematiska trådar som kommer löpa under säsongen.

[Nyx]

Det är sant att Buffy inte alltid drar slutsatser och lär sig av sina misstag. Men ibland gör hon faktiskt det...

BUFFY: You don't ... have a soul! There is nothing good or clean in you. You are dead inside! You can't feel anything real! I could never ... be your girl!
SPIKE: You always hurt ... the one you love, pet.

Och bara en liten stund senare..

BUFFY: It wasn't the demons. It was Warren. He knew Katrina. He had something to do with it, I know it.
WILLOW: How can you be sure?
BUFFY: You always hurt the one you love.

A Bear och noike har helt rätt i att de ofta börjar och slutar en säsong med starka återkopplingar. Ytterligare exempel på detta är ju gravtemat i säsong 6.

[A bear]

Dracula må verka fånig, men han sätter fingret på något viktigt: Buffy är kluven.

Intressant belysning av viktig tematik under säsong 5, A Bear! Undrar just hur du kom att tänka på just Buffy vs Dracula..?

Inte för att jag är A Bear, men fösta avsnittet i varje säsong visar upp mer eller mindre subtila tematiska trådar som kommer löpa under säsongen.

Visst gör det, men just s5 och speglingen Dracula - Grändvampyren tycker jag är snygg. Om än inte i tydligaste laget.

Annan favorit där är ju faktiskt "Anne" - nej, det är inget jättebra avsnitt, men ändå: hela s3 kommer, med Faith, VampWillow, borgmästaren och "Helpless" och "Amends", att handla om det där med gott och ont INOM människor - inte goda mot onda varelser. Alla kan välja att handla gott eller ont, men man måste välja; man kan inte fly från valet.

[noike]

En annan sak med Anne. Du har hur helvetesdimensioner förändrar de som är däri under en längre tid, bryter ner dem. Detta kommer tillbaka med Angel när han dimper ner i slottet i Beauty & the Beasts.

Och även på sätt och ivs i mer avbrutna former i the Wish och Doppelgängland.

Edit: och i Graduation Day (och under resten av säsongen) så eftersträvar Wilkins om att göra om det här till en helvetesdimension igen, precis som de höll på med i the Wish. Så på sätt och vis så är han Anya, om än mer självisk och inte lika kraftful.

[Nyx]

Visst gör det, men just s5 och speglingen Dracula - Grändvampyren tycker jag är snygg. Om än inte i tydligaste laget.

Annan favorit där är ju faktiskt "Anne" - nej, det är inget jättebra avsnitt, men ändå: hela s3 kommer, med Faith, VampWillow, borgmästaren och "Helpless" och "Amends", att handla om det där med gott och ont INOM människor - inte goda mot onda varelser. Alla kan välja att handla gott eller ont, men man måste välja; man kan inte fly från valet.

Återigen hostar jag och pekar på Nochnoi dozor - valet mellan ljus & mörker

Hela säsong 3 handlar som sagt om gott/ont och gör det gärna genom att visa speglingar och alter egon - "what if"-karaktärer s a s. Buffy väljer att vara någon annan, Anne, och tar avstånd från sitt tidigare liv i början tills hon återvunnit sin styrka och tro på sin förmåga att göra någonting gott för andra i rollen som slayer. Faith skulle kunna vara Buffy, hon är hennes spegelbild och hennes förhållande till Borgmästaren speglar även Buffy/Giles-relationen. VampWillow vänder på allt som vi tagit för givet om Willows karaktär och som hon i Doppelgangland verkar hjärtligt trött på ( "Old reliable"). Helpless visar oss en Buffy utan slayerkrafter (huga ). De visar på alternativ inom människor, på gråskalor om man så vill. Här framträder Joss förtjusning för existensialismen igen... Vad är det han säger på kommentatorspåret till Objects in Space (spoiler Firefly 1x14)in a universe where nothing matters what you do is the only thing that matters...
eller någonting i den stilen. Detta känns som ett relevant tema i alla tre serierna. Kanske mest för Angel som verkligen brottas med sitt samvete och balanserar mellan ond/god mest av alla. I säsong 3-avsnittet Lovers Walk är det ju just existensialistbibeln La Nausée som Angel sitter och läser...

[A bear]

Återigen hostar jag och pekar på Nochnoi dozor - valet mellan ljus & mörker

Varför tror du jag gillade den?

Här framträder Joss förtjusning för existensialismen igen... Vad är det han säger på kommentatorspåret till Objects in Space (spoiler Firefly 1x14)in a universe where nothing matters what you do is the only thing that matters...

O! Det är ju en OMWF över två olika serier där!
Angel säger ju exakt samma sak i "Epiphany".

[Rombat]

Kom att tänka på detta när jag såg caffes inlägg om "The Earth is doomed". Buffy föreslår att Xander går för "the full black secret agent look" och Willow föreslår pirat-looken. Båda förslagen är kostymer som Xander haft på sig på halloween (s4 respektive s6).

Ok, kanske inte lika subtilt eller stämningssättande, men det går i skallen på mig varje gång jag ser "Chosen".

[Nyx]

Här framträder Joss förtjusning för existensialismen igen... Vad är det han säger på kommentatorspåret till Objects in Space (spoiler Firefly 1x14)in a universe where nothing matters what you do is the only thing that matters...

O! Det är ju en OMWF över två olika serier där!
Angel säger ju exakt samma sak i "Epiphany".

Exakt! De orden kommer från Epiphany men uttrycker exakt samma sak som Joss säger i sin commentary. (Jag gillar hur min hjärna fungerar ibland när jag har bråttom - den hittade Epiphanyorden automatiskt!) Och jag är visst inte den enda som har gjort den kopplingen. Hittade det här citatet idag från The Encyclopedia of Buffy studies (spoiler Firefly commentary 1x14):

Whedon Biographical/Philosophical Information

Whedon reveals insights into his own world view, and shares the following biographical information. At sixteen he experienced an "existential epiphany" while watching Close Encounters of the Third Kind. He was seized with feelings and revelations about "time, life, reality, and dying" or "the totality of things." He discerned no coherent patterns and realized that "real life was happening." A friend gave him a copy of Sartre’s Nausea, and it changed his life. He acknowledged a universe of "existential absurdism," and realized that we cannot stop or change aspects of existence. We must accept them. "Nothing can exist only slightly." This is Whedon’s credo, and the one he imbues in his OIS protagonists, Malcomb Reynolds. He notes that when Reynolds is confronted with realities, he is so aware that "the intensity makes him nauseas [sic]." Whedon reveals that he personally, finds a rapture in this intensity. He embraces the concept of "being outside of function." Like the ball on OIS, it is an object which can be thrown, but it is also round. The gun that River picks up can kill people, but it is also like a toy for the child-like innocent. The absence of a "grand plan" provokes the articulation of what seems to be Whedon’s hallmark work ethic. From Angel: "If nothing means anything, the only thing that means anything is what we do."

[Nyx]

Upprepade ord som beseglar någons öde... Aldrig har det väl gjorts snyggare än i Reunion:

Holland: "You don't kill humans."
Angel: "You don't qualify. You set things in motion, play your little games up here in your glass and chrome tower, and people die - innocent people."
Holland: "And yet I just can't seem to care.

Lilah: "For god's sake, help us."
Holland: "Angel - please. - People are going to die."
Angel: "And yet, somehow, I just can't seem to care."

[Tam]

The Gift:

SPIKE: I know you'll never love me. I know that I'm a monster. But you treat me like a man.

Seeing Red:

SPIKE: It's the chip. Steel and wires and silicon. It won't let me be a monster. And I can't be a man. I'm nothing.

Spike må vara evig tvåa, men han lär sig åtminstone sina läxor.

Is that what this is?

[Binchy]

En liten återkoppling:

I the initiative säger Willow till Riley "I'm not saying it's the key to her heart, but Buffy... she likes cheese."

I Restless så finns ju en "Cheese Guy".

[Nyx]

Ånej vad dum jag är som inte sett det tidigare! Tim Minear fick påpeka för mig i sin commentary till Home som jag såg imorse något som borde varit uppenbart från första början - nämligen att säsong 4 börjar och slutar med samma dröm om den lyckliga familjen:

ANGEL: "No! I'm starving. It's just... I wanna freeze this moment. You - Connor - all of us - safe - and happy - and together. Considering what we went through over the summer..."

WES (toasting): "To family."

ANGEL (raising his glass): "To family."

Och alldeles i slutet av Home får Connor äntligen upprepa skålandet:

CONNOR
I get to make the toast, OK? To family. (clinks glass with dad)

Den lyckliga familjen existerar. Och Angel kan inte ta del av den utan står utanför och tittar in. För evigt. Vackert gjort.