av latarmig » tis maj 24, 2005 11:57
Med tanke på diskussionen om att falla för BtVS direkt eller vara mer svårflörtad, tar jag i gammal god BF-anda tillfället i akt och citerar mig själv från en saligen insomnad tråd.
----------------------------------------------
"För att ta det från början brukade jag sitta och slötitta på "Äventyrssöndag" på 3:an för ett par år sedan. Där körde de Hercules, Xena och lite annat i den lättare slapstick komedi/äventyr för barn, -genren. Det gillade jag, det var tillräckligt hjärndött för att jag skulle slippa engagera mig, och tillräckligt kul för att jag inte skulle stänga av.
Sedan började 4:an sända Buffy, och eftersom jag redan trodde mig veta vad som väntade, började jag se serien. Jag tog för givet att den bara var ännu ett tidsfördriv som de övriga, och första säsongen fick mig inte heller att ändra uppfattning. Eftersom jag inte brydde mig såg jag bara något avsnitt då och då, och varje gång tog det nog en kvart eller så att få det avsnitt jag såg att hänga ihop med det avsnitt jag sett innan (för flera veckor sedan).
Jag kommer ihåg att första gången jag tänkte, "det här är ju riktigt spännande" var när det började dra ihop sig i slutet av säsong tre, men jag minns också hur besviken jag blev av säsongsöppningen i säsong fyra. TV Fyra Plus hade nu tagit över men slutade att sända efter några få avsnitt och jag blev utan Buffy (jag antar att rätt många här känner igen sig i den situationen).
Fortfarande var jag inte fast. För mig var Buffy bara en äventyrsserie, och enda skillnaden var att jag nu tyckte det var en bra serie.
Någon gång i november (tror jag) förra året [2003] var jag less och uttråkad och ville muntra upp mig själv med någonting meningslöst. Jag började fundera över möjligheterna att ladda ner tv-program, bränna dem och se dem på TV:n. Men vad skulle man ladda ner? Valet stod till slut mellan Andromeda och Buffy (ett absolut krav var att jag inte skulle riskera att bli engagerad, sånt hade jag dåligt med tid för). Tre saker talade för Buffy, dels hade jag blivit irriterad över att fyran slutade sända, dels gick den inte redan på tv (vilket Andromeda gjorde), och dels var det betydligt lättare att hitta Buffy-avsnitt på hubbarna än det var att hitta avsnitt av Andromeda.
Samtidigt fick jag förskräckligt mycket att göra och kunde inte titta på tv, så datorn stod på och laddade hem episod efter episod utan att jag såg dem. Till sist var nästan alla säsongerna nedladdade, samtidigt som jag åter fick lite mer fri tid. Ett maratonrace tog sin början. Jag såg samtliga säsonger i ett svep. Dagen började med frukost, sedan åkte TV:n på och jag tittade på Buffy hela dagen och vidare till sent inpå natten (bara små pauser för middag och att koka kaffe godtogs). Därefter var det dags att gå och lägga sig, sätta klockan på ringning för att inte sova bort för mycket tid, och göra om proceduren. Jag vet inte hur lång tid det tog att se alltihop, men det gick undan.
När jag nu såg alltihop i ett svep fastnade jag redan för första säsongen. Jag blev viss om att serien hade något speciellt som andra serier inte hade. Jag visste också vad det var - en underström av gravallvar - även om jag så tidigt i serien inte kunde sätta fingret på det.
Mitt nuvarande omdöme - att BtVS är det bästa jag överhuvudtaget sett på TV - fällde jag under tiden jag såg säsong fem. Hur skulle jag kunna veta att följande säsong skulle visa sig vara ännu ett strå vassare?"