VelocityBoy skrev
Jag tror att det beror på att Xander inte var värst sympatiskt skriven i säsong 6 och var kanske lite underanvänd i säsong 7 (även om jag tycker att han är suverän i s7 personligen)... ie han hade inte den starkaste finishen direkt.
Du har nog rätt, det krävs något annat om man ska bli allmänt älskad som exempelvis Spike.
Annars tycker jag att rollfiguren Xander liksom övriga figurer är ytterst välskriven. Brendon spelar honom dessutom övertygande och liksom de andra har Xander en underbar personlighetsutveckling över tiden. Men just det gör också att de liknar människor i ens vardag. Man bedömer i och för sig aldrig ens bekantas
rolltolkning, men väl deras personlighetutveckling, och det är inte alla människor man blir bekant med som man gillar odelat ju mer man lär känna dem. För mig är det så med både Xander och Buffy.
Deras roller ska givetvis inte skrivas om för att göras mer tilltalande, det vore katastrof. Istället är det just det som gör BtVS så speciellt, rollfigurerna kan misstas för människor med såväl brister som förtjänster, detta trots att det inte är fråga om någon socialrealism, utan tvärtom en ytterst bizarr värld (och då tänker jag inte på monstren utan på hur alla uttrycker sig, hur de agerar gentemot varandra och liknande). När det gäller människor av kött och blod gillar man vissa, ogillar andra och är likgiltig inför de flesta. Att det draget finns gör att BtVS känns äkta.
Hade jag bott i Sunnydale hade jag nog inte umgåtts med vare sig Buffy eller Xander (även om jag nog hade haft självbevarelsedrift nog att inte reta Buffy och om möjligt hålla mig på hennes sida). Förmodligen hade jag sökt Giles och Taras sällskap, varit lite småtänd på Willow på avstånd men aldrig vågat ta kontakt, och Spike hade jag skytt som pesten.