av caffeineaddict » fre sep 19, 2003 17:37
Mera gamla godingar. En åtta fick avsnittet (liksom de flesta mot slutet av S7, förutom Lies... och naturligtvis Chosen):
---
Whoa! Jag kände mig något skeptisk när jag såg att Joss överlät två av de fem sista avsnitten någonsin till Drew Greenberg och Rebecca Rand Kirshner. Men än så länge har det fungerat rätt väl, för veckans Empty Places är tveklöst Greenbergs bästa avsnitt någonsin. Och, i den sista scenen, tar handlingen en oerhört oväntad (men ändå inte oförberedd) vändning.
Jag undrar precis hur detta kommer påverka fortsättningen. Mindre Gellar i de sista avsnitten? Ingen Gellar alls (nej, knappast, men vem vet?)? Hursomhelst följer det logiken i vad jag tidigare har tyckt och tänkt om Buffy som general och hennes tilltagande känslokallhet under denna säsong. Jag längtar oändligt till Kirshners uppföljning nästa vecka (och det är nog första gången som jag längtat ordentligt efter ett Kirshner-avsnitt). Vilken del (om någon alls) kommer Buffy att spela i kampen mot Caleb? Hur kommer detta påverka Calebs plan? Och vad är denna plan exakt (han kunde väl knappast förutsäga detta?)? Hur kommer Faith fungera som ny ledare? Är jag den ende som tycker (och trodde) att Giles skulle väljas till ny ledare?
Jag hade stora förhoppningar om att vi skulle få en återgång till grundvänskapen mellan Buffy, Willow & Xander i detta avsnitt p.g.a. Xanders förlorade öga. Det får vi, till viss del, även om inte lika mycket som jag hoppades. Scenen mellan Willow och Xander var underbar men alldeles för kort (det måste erkännas, jag har nästan aldrig sett en sådan kemi mellan skådespelare som den mellan Hannigan och Brendon), och medan Buffy inte klarar av att släppa fram sina känslor ens inför de två så får hon ett sådant ögonblick senare när hon tittar på fotot av de tre från säsong 2.
Hela avsnittet flöt på bra, och hade dessutom en del humor (det var något slags genidrag att teama upp Spike med Andrew). Men det var som sagt den allra sista scenen som verkligen var briljant. Jag återkommer till ordet "modigt" om och om igen, för det är verkligen vad det är att ta dessa oväntade men logiska vändningar så nära slutet. Bara tre avsnitt kvar, vilket gör mig deprimerad, men förhoppningsvis blir det bara ännu bättre fr.o.m. nu. Om Greenberg kunde ge sitt allt i sitt sista avsnitt så får vi hoppas att Kirshner också klarar det.