---
The Killer In Me heter avsnittet och är, tack och lov, betydligt bättre än de tre senaste. Början är något svag och slutet lite för sentimentalt (plus att någon måste förklara för mig hur det blev dag när Kennedy förflyttades, eller om det var Amys förtrollning och isf hur de kom ur förtrollningen?), men allt som allt känner jag mig väldigt nöjd.
Först och främst: GILES LEVER! GILES ÄR GILES! GILES ÄR INTE THE FIRST, OCH GILES ÄR INTE GILES THE FRIENDLY GHOST! GILES ÄR JÄTTELEVANDE GILES!!!
:shock:
Giles tar med SIT:erna (som, förutom Kennedy, inte dyker upp alls) ut på samma ökentripp som han gjorde med Buffy i Intervention. När de är borta ringer Robson, och Xander får reda på att Giles kan vara The First. Så han, Dawn (hade hon ens en replik denna vecka?), Anya och Andrew kör ut i öknen och försöker röra Giles. Vilket de lyckas med.
Och Tony Head har återigen alldeles för lite tid, men är (som alltid) oerhört bra. "Wait a minute. You think I'm evil if I bring a group of girls on a camping trip and *don't* touch them?" är bland de absolut bästa replikerna hittills denna säsong. Nu hoppas jag bara att vi får reda på sanningen om harbringern med den stora yxan nästa vecka.
Mer stora utvecklingar: det ser med all sannolikhet ut som att Spikes chip nu är borttaget. Det börjar krångla, och Spike och Buffy beger sig till Intiative-grottorna för att hitta lösningen bland ruinerna. Detta är efter att Buffy försöker ringa Riley, och slutligen väntar ett gäng militärer på dem och Buffy får göra valet om vad de ska göra med chipet ("remove or repair?"). Vi får inte reda på vad hon väljer, men det verkar rätt uppenbart.
Den stora handlingen: Kennedy flirtar med Willow, de kysser varandra, och Willow får Warrens skepnad. Sedan börjar hon mer och mer förvandlas till Warren även personlighetsmässigt. Det visar sig att Amy har förtrollat Willow för att hon ska förvandlas till vad hon fruktar mest när hon känner sig riktigt skyldig över nåt (typ), och när hon kysser Kennedy känner sig Willow som att hon sviker Tara. Och i Warrens skepnad tvingas hon naturligtvis ta itu med sina känslor angående både Warrens och Taras död. Vilket betyder mycket Willow, och Aly Hannigan i toppform (YAY!). Tjejen som spelar Kennedy är tyvärr inte alltför bra, och slutet är något för sentimentalt även om hyfsat logiskt (när Willow slutar känna sig skyldig återgår förvandlingen). Men det är kul att se Amy igen (hon har ju varit med i varenda säsong förutom S5), och skönt att Willow får släppa ut den sorg som hon helt klart burit på hela säsongen.
Det innebär att vi förmodligen har en chiplös Spike, en klart levande Giles och en något mindre spänd och möjligen nykär Willow i nästa avsnitt. Det bygger upp mot en jäkla final.
Avsnittet är spännande och intressant, och i mitten riktigt otäckt bra. Nio avsnitt kvar, och det ser ut att gå uppför. Nu hoppas jag på en sjudundrande (för övrigt första gången i mitt liv som jag använt det ordet) slutsträcka för denna säsong och även möjligen för hela serien!
Det här var ju ett väldigt bra avsnitt, tycker inte Kennedy är såvärst dålig, fast när jag säger dålig så menar jag Fru Finn-dålig 
