Oh my. Vilken sörja av likadana avsnitt de tre senaste har varit. Jag blir så... besviken för det finns hittills *inget* avsnitt av S7 som sticker ut och det värsta är att jag antagligen måste vänta till Dirty Girls för det. Kanske Storyteller. Iofs CWDP sticker ut, men är för mycket yada-yada för mig = jag tycker inte om avsnittet så mycket. Hittills i säsongen inte en enda 8: a (eller bättre)! Och kanske bara två eller tre 7: or varav Him är en av dem. Vad är det som pågår?
Problemet är att arcen känns så stark på nåt vis, men inte är det. Det som förstör är the Potentials. I detta avsnitt tar de lätt upp minst 25% av tiden med gnäll. Gnäll, gnäll, gnäll. Okej, att de är rädda, men snälla, hade det kunna få ta upp 15% av tiden på sin höjd? Då hade vi kanske haft ett riktigt bra avsnitt här. Som det är nu så är detta avsnitt ytterligare ett i massan.
Fighten på slutet diggar jag dock även om jag fick nån konstig allergisk reaktion då Buffy sa "Here endeth the lesson".
Jag gillar också Spikes ansiktsuttryck då han inser att det är riktiga Buffy (scenen speglar en klassiker i Intervention). Nice! Men innan dess var det verkligen oroande för då man i 2-3 avsnitt tyckt att
Spikes scener varit tråkiga så börjar det bli riktigt underligt.
Läste på dvdforum.nu att jag tyckte att S7 höll en jämn nivå, precis som S3. Och på det sättet är de lika varandra. Jämna. Men 2002/2003 tyckte jag uppenbarligen att S7 var jämn på en högre nivå.

Det har jag i så fall inte tyckt sen jag såg avsnitten för första gången (och det är lätt hänt att man är mer positiv då, kan fortfarande inte förstå de positiva kommentarer jag lyckades få fram under Veronica Mars S2...). Sen slutet av S7 och framåt har jag alltid tyckt att S7 är den näst "sämsta" säsongen.
Nåväl, Showtime får 5 av 10. Lite jazz hands nu då det är showtime hade kanske hjälpt? Var är Tara då man behöver henne?
