Jaså, här tänkte jag skriva ett Buffyrelaterat inlägg för första gången på år och dar, och givetvis har det redan diskuterats. Nåja, idag var iallafall första gången jag la märke till The Shins "New Slang" i avsnittet. Dessutom har man stoppat in Coldplay för att göra Zach Braff-känslan total, även om Him gjordes två år tidigare än Garden State. Men först hann nog Scrubs trots allt. I Him kändes popmusiken rätt malplacerad, men det återkommande förälskelseintrot sätter tonen bra.
Ansnittets roligaste replik.
One time, I found all this poetry under his bed. Turns out, he wrote it.
Storebrodern är faktiskt hur kul som helst. Roligare än Willows könsbytarhumor iallafall...
Selfless är visserligen en smula överskattat, men jag tycker ändå att dom lyckas sälja D'Hoffryns underliga agerande på slutet. Att då inleda det här avsnittet med en demon utsänd att ta kål på Anya är ju riktigt bissart. Dom är faktiskt inte tvungna att pressa in demoner i alla avsnitt. Det fungerade väl som ett sätt att få med Anya i gänget, men slarvigt skrivet är det.
Xanders flashback är så absurd att jag måste älska den.
Dawns karaktär behandlas som vanligt rätt respektlöst vilket är lite synd. Premissen för avsnittet förutsätter en viss förnedring, men hon är trots allt lika gammal som gänget var i säsong ett.
Trots scenen utanför rektorns fönster så har jag svårt att säga om det här avsnittet verkligen är så underskattat som jag ibland vill tycka.