7x04 Help

[malavel]

Matt: Förstod det. Evil you! Bara för att jag har noll koll på vad som hänt i BtVS.

[virve]

Helt ok avsnitt. En sexa.

Scenen vid kyrkogården var jättefin! Jag som är så blödig började nästan att gråta...

Hyfsad historia med rätt schysst slut.

[A bear]

Notera att boken Cassie läser är "Slakthus 5" av Kurt Vonnegut - en bok om en man som har blivit "unstuck in time" med följden att han ser hela sitt liv, vet exakt var när och hur han kommer att dö och har lärt sig acceptera det. En bok som passar bra ihop med temat för avsnittet: ibland kan man inte hjälpa. Men man försöker ändå. Boken är full med meningslösa dödsfall som varje gång torrt kommenteras med "så kan det gå". Vilket inte gör att de känns mindre meningslösa.

Vilket väl tyvärr passar ett smått meningslöst avsnitt. Förutom den korta kyrkogårdsscenen och ett par foreshadows rätt trist; Cassie är kanske en fascinerande figur, men hon påverkar ju inte mer efter detta... så hela avsnittet kokas till slut ner till lärdomen att inte ens en slayer kan rädda alla. Och det är viktigt, men om Buffy inte fattat det vid det här laget...

[VelocityBoy]

Cassie är kanske en fascinerande figur, men hon påverkar ju inte mer efter detta... så hela avsnittet kokas till slut ner till lärdomen att inte ens en slayer kan rädda alla. Och det är viktigt, men om Buffy inte fattat det vid det här laget...

Jag har inte som krav att det skall få långtgående konsekvenser för att det skall vara bra (även om det här kanske har det, se nedan). Jag tycker att avsnittet är bra det enda som är synd är att själva kultgrejen har gjorts förrut, det är inget jättefel men man kommer alltid att tänka på det.

Jag hävdar, som jag har skrivit förrut, att den hoppfulla, optimistiska Buffy som klättrade upp ur graven i "Grave" fick sig en ordentlig knäck av Cassie historian

Spoiler Buffy s7 ep 5
Redan i nästa avsnitt så är hårda Buffy tillbaka när hon tar beslutet att döda Anya, det är som att hela hennes nya positiva världsbild raseras och helt plötsligt är hon tillbaka till hopplösheten i slutet av s5 och s6

Intressant det där med "Slakthus 5" visste inte om det.

[A bear]

Jag hävdar, som jag har skrivit förrut, att den hoppfulla, optimistiska Buffy som klättrade upp ur graven i "Grave" fick sig en ordentlig knäck av Cassie historian

Bra poäng iofs. Men det känns ändå lite tungrott; även "Lessons" handlar ju om människor hon inte lyckats rädda - behöver vi verkligen två avsnitt på det temat så nära inpå varandra? Kunde de inte skrivit ihop det lite mer?

Men hur som helst tror jag det jag stör mig mest på är att jag inte gillade "Reptile Boy" förra gången heller, och reprisen av det känns ännu onödigare. Jag har inget emot att de återknyter till tidigare säsonger - det är halva nöjet med s7 - men här görs det väl uppenbart och nästan helt utan humor. Och jag HATAR ungen från "Tummen mitt i handen".

[VelocityBoy]

Bra poäng iofs. Men det känns ändå lite tungrott; även "Lessons" handlar ju om människor hon inte lyckats rädda - behöver vi verkligen två avsnitt på det temat så nära inpå varandra? Kunde de inte skrivit ihop det lite mer?

Jo iofs men samtidigt så har jag aldrig sett på "Lessons" som att det handlar om personer hon inte kunde rädda (vilket det förstås gör på ett sätt) utan det var mer bara en säsongsöppning med några random monster inslängda så för mig känns det inte tjatigt... enbart "Lessons" hade inte räckt till iaf.

Men hur som helst tror jag det jag stör mig mest på är att jag inte gillade "Reptile Boy" förra gången heller, och reprisen av det känns ännu onödigare. Jag har inget emot att de återknyter till tidigare säsonger - det är halva nöjet med s7 - men här görs det väl uppenbart och nästan helt utan humor. Och jag HATAR ungen från "Tummen mitt i handen".

Men det har den varma och charmiga Cassie och nya uppgraderade Dawn och det gör skillnad för mig.

[A bear]

Bra poäng iofs. Men det känns ändå lite tungrott; även "Lessons" handlar ju om människor hon inte lyckats rädda - behöver vi verkligen två avsnitt på det temat så nära inpå varandra? Kunde de inte skrivit ihop det lite mer?

Jo iofs men samtidigt så har jag aldrig sett på "Lessons" som att det handlar om personer hon inte kunde rädda (vilket det förstås gör på ett sätt) utan det var mer bara en säsongsöppning med några random monster inslängda så för mig känns det inte tjatigt... enbart "Lessons" hade inte räckt till iaf.

Inte som den är nu, nej, den hade givetvis behövts skrivas om. Men överhuvudtaget tycker jag det är ett av problemen med s7: de tar för lång tid på sig att komma fram till poänger, säger saker minst tre gånger innan de kommer fram till slutsatser och lärdomar. Tjat tjat tjat. De borde ha kunnat tajta upp delar av historien direkt, och låta andra ta mer plats.

I och för sig kom jag på en bra grej med "Help": vi får lära känna rektor Wood lite bättre. "The hood?" "Beverly Hills." Väldigt välskriven bifigur, det där.

Spoiler s7:
Månntro han skrevs in just för att bemöta anklagelserna om klichémässigt avlivande av minoriteter? "Jo, vi tog död på lesbianen, men vi lät negern leva!" (enorm mängd smiliesar här så ingen tror att jag menar allvar med den kommentaren).

[latarmig]

En poäng med kulten är att allt är mer eller mindre som det var förr. När Buffy och de andra gick på high school var det de som sysslade med det ockulta. De var för övrigt inte ensamma, det visade sig ju vara ett ganska utbrett fenomen när MOO slog till (Gingerbread, 3x11). Skolan ligger fortfarande på helvetesgapet och att ungdomarna dras till magi ser jag därmed som naturligt. Jag gillar dessutom att man nu fick se det ur ett mer vuxet (det vill säga ur Buffys och scoobisarnas) perspektiv.

Spoiler, resten av s7. Svar på Björns spoiler.
Varför smilisar? Det är nog ingen dum tanke. Förmodligen kan ingen TV-serieskapare blunda för hur man ska behandla minoriteter och de kan heller inte strunta i krav från sitt TV-bolag, eller låta bli att bry sig om allmänna opinioner.

[Binchy]

Som sagts redan tidigare här så känns detta lite som en remake av Reptile Boy, åtminstone delar av det. De andra delarna är bra. Jag gillar skarpt scenen med killen som INTE vill prata med Buffy, och de sitter och stirrar på varandra i flera minuter (som tur är inte i realtid, men man fattar ju att de suttit där en stund). Det krävs ju en viss mental styrka att sitta och stirra på någon, ännu mer om man inte känner vederbörande. Kul när Dawn är hos council-Buffy, att man inte ser henne utan bara Buffy. Det tar ju visserligen inte många sekunder innan man vet vem som sitter i stolen, men ändå kul. Willow på kyrkogården är ju otroligt lågmäld och rörande, men varför lägger hon dit flera stenar? Hade för mig att man la dit en sten när man besökt graven.

[latarmig]

Willow på kyrkogården är ju otroligt lågmäld och rörande, men varför lägger hon dit flera stenar? Hade för mig att man la dit en sten när man besökt graven.

Någonstans här på forumet (förmodligen i den här tråden) förklaras att det är en judisk tradition. Detaljerna kommer jag tyvärr inte ihåg.

[Binchy]

Ja, att det är en judisk tradition visste jag, men jag hade för mig att man la dit en sten och inte flera.

[VelocityBoy]

Kul när Dawn är hos council-Buffy, att man inte ser henne utan bara Buffy. Det tar ju visserligen inte många sekunder innan man vet vem som sitter i stolen, men ändå kul.

Det är, enligt mig, en utav de absolut roligaste scenerna i hela serien.

[Tob]

Jag tycker faktiskt om inledningen av säsong 7. Skönt med en något lättsamma stämning, men utan att för den saken skull tappa fokusering helt. Cassie tycker jag är fashinerande och uppbyggnaden av avsnittet känns riktigt bra. Tyvärr är slutet ett riktigt magplask, det känns riktigt tamt, och hade det inte vart för att Cassie (inte speciellt förvånande ändå) dog så hade känslan av slutet kännts ännu klenare.

Jag föredrar helt klart depressiva och riktigt tunga Buffy i säsong 6, men mycket av det som gör att jag en gång i tiden föll för serien pladask och nu har en nära fanatisk relation till den återfinns i avsnitten här. Dem härliga karaktärerna och dess relationer, humorn som passar mig som handen i handsken, välskrivna dialoger osv.

[A bear]

SPIKE: Yes. There's evil. Down here. Right here. I'm a bad man. William is a baaad man. I hurt the girl.
BUFFY: Spike, stop it! What did you do?
SPIKE: I hurt you, Buffy, and I will pay. I am paying because I hurt the girl.

CASSIE: She'll tell you. Someday she'll tell you.

(s7 för säkerhets skull)
Jag har aldrig riktigt köpt att det Cassie syftar på är "I love you". Det som Spike framför allt vill ha i "Beneath You" och "Help" verkar ju vara förlåtelse, inte kärlek. Han skaffade själen för att vara värdig Buffy, men med den kom det dåliga samvetet över vad han gjort mot henne och en ganska stark övertygelse att han INTE är värdig henne. Och i så fall är det lite svårt att hitta vad det är Cassie syftar på.
"I'll help you" (Sleeper)?
"I believe in you, Spike" (Never Leave Me)?
"I'm not ready for you to not be here" (First Date)?
Eller något annat? "I believe in you" ligger väl närmast till - speciellt som det är det som håller liv i Spike över de två närmaste avsnitten - men ingen av scenerna håller riktigt den OOOOMPH som man tycker skulle krävas av en så stor grej. Vi väntar hela säsongen på att Buffy ska ge Spike förlåtelse, och sen får man gå tillbaka och rota för att hitta det... lite slarvigt, tycker jag.
Annars, vid omtitt, får jag medge att "Reptile Boy"-grejen undantagen så håller faktiskt avsnittet helt OK. Ett par fina Willow/Xanderscener ("I'm over you now, sweetie." "LUUUUV poems!"), Buffys "Blue Clam Cult"-skämt, och Dawn får spela någorlunda mogen och får till och med en beundrare.
Vad hände med honom?
Och slutscenen är rätt fin också. OK avsnitt. Får en känsla av att jag kommer att uppvärdera s7 en smula den här omgången.

[xAMNESIAx]

Jag tycker faktiskt om inledningen av säsong 7. Skönt med en något lättsamma stämning, men utan att för den saken skull tappa fokusering helt. Cassie tycker jag är fashinerande och uppbyggnaden av avsnittet känns riktigt bra. Tyvärr är slutet ett riktigt magplask, det känns riktigt tamt, och hade det inte vart för att Cassie (inte speciellt förvånande ändå) dog så hade känslan av slutet kännts ännu klenare.

Jag föredrar helt klart depressiva och riktigt tunga Buffy i säsong 6, men mycket av det som gör att jag en gång i tiden föll för serien pladask och nu har en nära fanatisk relation till den återfinns i avsnitten här. Dem härliga karaktärerna och dess relationer, humorn som passar mig som handen i handsken, välskrivna dialoger osv.

Instämmer, instämmer och instämmer.

(Hur lat är jag? Citerar andras kommentarer istället för att skriva egna.)

6/10.

[Isabella]

Ja, Scenen vid Taras kyrkogård är fin Avsnittet var okej (Som jag alltid skriver). Tycker det var synd att Cassie inte fick leva men men...

[love_buffy_4ever]

har två frågor;
"she'll tell you, someday she'll tell you" som cassie säger till spike. symboliserar det 7x22 när buffy säger "I love you" till spike? det var bara en känsla jag fick. (spoiler 7x22)

och
när buffy säger: "you can make a difference" till cassie och hon svarar: "and you will". symboliserar det när buffy o hennes vänner besegrar helvetesgapet i sunnydale? (spoiler 7x22)

om nån vet då... och jag är ledsen om någon skrivit det innan men jag har bråttom och hinner inte läsa igenom allting. glömmer bort att fråga annars.. =P

[Glorificus]

Det är något man får tolka själv som tittare, men det är vad som brukar anses vara den mest troliga tolkningen. Finns inte direkt något annat att peka på.

[caffeineaddict]

Det är något man får tolka själv som tittare, men det är vad som brukar anses vara den mest troliga tolkningen. Finns inte direkt något annat att peka på.

S7: Eventuellt "I believe in you, Spike" från Never Leave Me. Kommer ihåg att vissa av oss trodde det när avsnittet sändes första gången.

[AKS]

I nån annan tråd har jag förklarat hur bra jag tycker att Azura Skye är i detta avsnitt. Och det är hon. Avsnittet som sådant känns dock lite... tråkigt för det mesta. Jag gillar Cassie så no problems där, men det är nåt med tempot som gör att avsnittet kändes lite off.

Men Skye är som sagt bra, google-scenen är bra, Dawn hos Buffy är bra...

5 eller 6 av 10

Rent spontant satte jag en 6:a innan jag hann tänka till riktigt, men se den som en svag 6:a så har vi nog ett rättvist betyg där.

[Hajskaft]

Personligen tycker jag att scenen när Willow besöker graven är nog för motivera hela avsnittet, men jag älskar å andra sidan Tara... Att de hade med det där med att Willow lägger dit stenar är enligt mig ett av många bevis på vilken bra koll de som skrev serien hade.

(Väldigt off-topic kan nämnas att jag en gång pratade med en judinna som menade att stenarna ursprungligen även var ett sätt att hindra de döda från att gå igen, vilket kanske är en tolkning man inte vill applicera här...)

Spoiler 7x07, Conversations with dead people
(...å andra sidan: tänkte man att det är därför Tara inte dyker upp i CWDP så skulle ju serien ha slagit nytt rekord i genialiskt sammanhängande story...)

Jaså? Jag är själv judinna och det jag har faktiskt aldrig hört, att stenarna skulle hindra de döda att gå igen, jag alltid fått lära mig att stenarna ska symbolisera kärlerk som aldrig dör. det är ju traditionellt för andra att lägga blommor på gravar, men blommor vissnar och dör, det gör inte stenar.

[Echolls]

Det här är ett helt okej avsnitt, men nej, jag gillar inte känslan i den här säsongen riktigt. Och det blir mycket värre sen med the Potentials. Jag hatar verkligen dem. Den är inte dålig eller så, men det känns bara som att det är något som inte stämmer riktigt. Sen är storyn i det här avsnittet inte den bästa heller. Jag har svårt att känna med en karaktär som jag inte "känner".

Buffy/Spike-scenen i källaren. "I hurt you, Buffy, and I will pay. I am paying because I hurt the girl."

Scenen med Willow som besöker Taras grav är också fin.

Favoritcitat:

Willow: Have you googled her yet?
Xander: Willow, she's 17.

Betyg: 6

[noike]

Det här är ett helt okej avsnitt, men nej, jag gillar inte känslan i den här säsongen riktigt.

Rundgång, och inte på det där riktigt bra Sonic Youth-sättet.