Såg detta igår med de 2 tidigare. Jag är kass på att hålla isär olika avsnitt så det kanske slinker med något om de tidigare också. Men därför brukar jag alltid hålla till i det jag såg senast så jag inte spoilrar i alla fall. (om någon skulle göra som jag och upptäcka Buffy 100 år efter alla andra).
Jag tyckte det var alldeles för uppenbart från början av avsnittet att det var Amanda som var potential. Scenen med henne och Buffy i skolan kändes övertydlig och onödig. Även detta kändes uppenbart/fånigt; Att Dawn skulle få
tro att hon var potential efter att ha känt sig obetydlig och utanför när Buffy håller på med alla potentials. Att Dawn bestämmer sig för att gå själv tillsammans med Amanda utan minsta lilla påle, och tänkte döda vampyren i skolan. Eh, hallå?
Jag är inte helt nöjd med säsong 7 hittills. Tycker för mycket har varit lite för klyshigt. Som scenen i avsnittet innan detta tror jag det är när Buffy besegrar megavampyren. Varför står de andra och bara tittar på? De kunde väl åtminstone försöka distrahera honom lite eller vad som helst. Nä Willow bara säger "Wait" för att Buffy ska visa hur en riktigt slayer gör, eller vad? Och kommentaren att lektionen var slut eller vad det var i slutet var bara...
Men vad jag gillar hittils är Spike och Buffy. (Jag håller på Bangel om jag inte sagt det tidigare, men jag gillar kemin i Spuffy och Bangel känns ganska avlägset just nu, även om jag fånler vid varje tillfälle de nämner varandra. ) Jag gillar hur allting verkar knytas ihop och hur så mycket som hänt tidigare tas upp igen. Det känns att det är en sista säsong.
Det bästa med detta avsnittet var Xander och Dawn i slutet.
