6x19 - Seeing Red

Här pratar vi mest om Säsong 6

Vad ger du Seeing Red för betyg?

1
2
3%
2
0
Inga röster
3
2
3%
4
0
Inga röster
5
1
1%
6
1
1%
7
2
3%
8
18
23%
9
27
34%
10
26
33%
 
Antal röster : 79

Inläggav Noam » lör okt 16, 2004 2:02

Jag tycker det tråkiga är att Buffy alltid tidigare lagt enormt stor vikt i att inte ramla in i klyshor och snarare gå rakt emot dessa och få till helt andra vinklingar. (Buffy's karaktär är väl det uppenbara exemplet på det).
Användarvisningsbild
Noam
Scooby
 
Inlägg: 833
Blev medlem: 26 sep 2004
Ort: Norrköping

Inläggav caffeineaddict » lör okt 16, 2004 2:07

Okej. Kortfattat tycker jag då att det likväl är en tillräckligt stark storyvändning och karaktärsutveckling för att det ska fungera väldigt väl för mig oavsett om det råkar nudda vid vissa klyschor eller inte.

Tack för en trevlig och intressant diskussion. :)


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36748
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav Illyria » lör okt 16, 2004 2:24

"Intressant" länk, allt jag läser där är försök att hitta fel, försök att få fram att det var för att Tara var gay som hon blev mördad. Jag kan se en kliché i att någon precis blivit sams/tillsammans igen och sen faller allt ihop och bara blir värre - för det är en rätt vanlig utveckling (filmmässigt). Men att det var för att hon/de båda är gay, allt jag har att säga åt det är pfft.
Senast redigerad av Illyria lör okt 16, 2004 2:26, redigerad totalt 1 gång.
Användarvisningsbild
Illyria
Watcher
 
Inlägg: 7856
Blev medlem: 26 maj 2004

Inläggav Giles » lör okt 16, 2004 3:11

fanken vilken bra avsnitt!

roligt, spännande och känslomässigt..

typiskt att de ska visas på en fredag så man får vänta en hel helg
innan man får se fortsättningen..

9 av 10
Joey: "there are no great actors, only small children"
Användarvisningsbild
Giles
Minion
 
Inlägg: 457
Blev medlem: 08 mar 2004
Ort: Göteborg

Inläggav latarmig » lör okt 16, 2004 5:12

caffeineaddict skrev:det handlar om hur mycket social kontext man önskar/vill att författare ska lägga in i sin berättelse, och hur mycket berättelsen helt enkelt är en berättelse som inte påverkar eller påverkas av den sociala kontexten. Det är en intressant aspekt men ur min synvinkel långt ifrån den huvudsakliga aspekten

Det följande har frågan om klyscha i fokus men det passar rätt bra att utgå från caffeines frågeställning.

När jag bedömer en TV-serie går jag i stort sett bara efter om jag vill fortsätta se den eller om jag lika gärna kan göra något annat. I de allra flesta fall blir det det senare, och jag använder mestadels TV-serier som kaleidoskop (färger som rör sig i rummet) medan jag arbetar. Jag jobbar ett tag, funderar, lägger ifrån mig boken tittar på TV:n några sekunder eller någon minut, innan jag sjunker tillbaka till arbetet. Det är sällan en TV-serie tar tag i mig.

När jag då fann att BtVS skilde sig från mängden (en serie som jag inte kunde slita mig ifrån eller låta bli att tänka på) var jag tvungen att fundera över varför, och de svar jag kommit fram till handlar alla om frågor om social kontext, nämligen att serien bryter mot konventionerna för hur TV får skapas. Att BtVS bryter mot inarbetade föreställningar har därför för mig (till skillnad från för många andra här) blivit av största vikt. Det bästa exemplet på dessa konventionsbrott är att huvudpersonerna är både onda och goda. När Buffy, Willow eller Xander handlar illa så är det därför att de är skrivna som människor, inte som TV-seriekaraktärer.

När jag första gången såg "Seeing Red" blev jag chockad av Taras död. Den kom som en blixt (ett skott) från en klar himmel, och var absolut inte någonting jag hade väntat mig. Van TV-tittare som jag är förväntade jag mig att hon skulle överleva. En introducerad karaktär som TV-tittarna har lärt sig att älska kan inte dödas hux flux, det är en regel jag kunnat i många år. Om en dylik karaktär ska lämna serien måste detta förberedas minutiöst. Därför tog jag de första sekunderna för givet att Tara skulle överleva, och hann också bli rätt sur över den förväntade upplösningen: Återigen har TV-seriemakare från USA visat sin inkompetens att skriva någonting annat än klyschor, tänkte jag. Men strax kom jag på att det här ju var ME, de hade dödat viktiga karaktärer förut, och de hade i avsnitt efter avsnitt visat att de kunde handla otillåtet. Det var därför med spänning jag såg nästa avsnitt, fortfarande med misstanken att de trots allt skulle förvandla det till en kliché och låta Tara mirakulöst överleva. De leker för övrigt med den idén i "The Body" när Joyce plötsligt vaknar till liv i ambulansen och alla börjar tala om ett mirakel. Det är klichéer som ständigt återkommer i amerikansk TV, så varför inte göra det nu också? Som tur var föll de inte för frestelsen utan gjorde istället någonting i mitt tycke unikt, någonting jag aldrig någonsin sett i en TV-serie (även andra länder inkluderade). De lät den älskade karaktären dö utan någon som helst förvarning. Märk väl att till och med Joyce död var väl förberedd, trots att den kom plötsligt (men som Tara så välfunnet förklarade för Buffy på sjukhuset är all död i en mening plötslig).

Att jag drar upp det här igen (jag har skrivit om det här i ett flertal trådar vid det här laget) beror på att tanken som introducerades här på Tara som lesbiskt offer, fick mig att tänka på att vad som är en klyscha inte är på förhand givet. Att se Taras död som en kliché har aldrig ens fallit mig in förut, jag har varit alldeles för upptagen med att häpna över MEs mod att frigöra sig från andra klichéer.

För att sammanfatta: Att en lesbisk kvinnas död kan ses som en kliché har jag inget problem med, det ingår i klichéarsenalen som manusförfattare har att arbeta med. Att Taras död skulle vara ett exempel på en sådan kliché finner jag så förvånande att det korsar gränsen till det oförståeliga.

Men måste Tara dö? Kan hon inte fortsätta leva? Givetvis kunde de ha gjort på något annat sätt, det finns aldrig bara en lösning, men jag har svårt att hitta något lika okonventionellt och dramatiskt effektivt som Taras död. Att det går att hitta andra lösningar gäller för övrigt inte bara Taras död utan även för att göra Willow ond, det går också att åstadkomma på annat sätt. Trettio sekunders funderingar kring demonisk inverkan, vampyrbett, minnesförlust etcetera gav till sist den här lösningen: Rack och Amy gaddar ihop sig, kidnappar Willow och ger henne en överdos magi, därefter ger sig alla tre på scoobisarna.

Men att hitta på en sådan alternativ lösning där Tara överlever löser väl ingenting? Frågan kvarstår: Om inte Tara ska dö, vem ska då göra det? Att alla överlever allting (i en sådan här serie) är väl den största klyschan (den mest vanliga lösningen) av alla?


Moderatorer: Skulle det inte vara bäst att skapa ytterligare en "Seeing Red"-tråd så vi har en där man bara diskuterar fram till och med avsnittet, och en som tar med de nästkommande avsnitten (och flytta hela den här diskussionen dit)? Det här är ju ett av de få avsnitt som faktiskt är riktigt svårt att diskutera utan att spoila. En annan (sämre?) lösning är att flytta den här diskussionen till tråden om hela säsongen.
latarmig
Big Bad
 
Inlägg: 2342
Blev medlem: 23 feb 2004
Ort: Göteborg

Inläggav Joamna » lör okt 16, 2004 11:13

Oj vilken diskussion.. Svårt att veta var man ska börja.
Nåväl. Det var iaf ett mycket bra avsnitt!

Var redan något spoilad om vad som skulle hända med Tara men det kom ändå som en chock. Hela avsnittet vaggande in en i en trygghet ända tills Warren kom tillbaka.
Påtalom Warren så har jag verkligen alltid avskytt honom. Det är någonting med hans ögon och hela hans uppenbarelse som får mig att må illa.

Har inte riktigt tid att rannsaka mig själv runt avsnittet just nu utan återkommer nog senare..
Användarvisningsbild
Joamna
Scooby
 
Inlägg: 674
Blev medlem: 26 jun 2004
Ort: Stockholm

Inläggav Nightcrawler » lör okt 16, 2004 11:26

Ett starkt, skönt, bra avsnitt med schysst Buffy-känsla...Bra cliffhanger, men vad som händer hädanefter är ganska självklart. Mina spekulationer:
Buffy överlever, serien handlar ju ändå om henne...Tara dör, och gänget vill inte återuppväcka henne efter vad som hände med Buffy...Willows styrs av ilska, sorg och hämndbegär och börjar använda magi igen. Och nu blir hon starkare än någonsin, vilket kommer orsaka problem både för henne och hennes vänner...
Det är vad jag tror...Nu är det ju bara tre avsnitt kvar av säsongen så vi får snart se om jag hade någorlunda rätt...Håller tummarna ;)!
'Well, the E-flat, it's doable but that diminished ninth, y'know, it's a man's chord. Now, you could lose a finger.'
Oz
What's My Line part II
Användarvisningsbild
Nightcrawler
Minion
 
Inlägg: 241
Blev medlem: 19 jul 2004
Ort: Norrköping

Inläggav Joamna » lör okt 16, 2004 13:15

Hittade ett Joss citat angående detta avsnitt, liknande saker har väl nämnts tidigare i tråden men jag tror ingen nämnt exakt detta citat. Om det redan finns här så ber jag om ursäkt i förväg..

I killed Tara. Some of you may have been hurt by that. It very unlikely it was more painful to you than it was to me. I couldn't even discuss it in story meetings without getting upset, physically. Which is why I knew it was the right thing to do. Because stories, as I have so often said, are not about what we WANT. And I knew some people would be angry with me for destroying the only gay couple on the show, but the idea that I COULDN'T kill Tara because she was gay is as offensive to me as the idea that I DID kill her because she was gay. Willow's story was not about being gay. It was about weakness, addiction, loss... the way life hits you in the gut right when you think you're back on your feet. The course of true love never did run smooth, not on my show. ... I love Amber and she knows it. Eventually, this story will end for all of them. Hers ended sooner .
(Joss, May 22, 2002, 2:27)
Användarvisningsbild
Joamna
Scooby
 
Inlägg: 674
Blev medlem: 26 jun 2004
Ort: Stockholm

Inläggav Off » lör okt 16, 2004 13:23

Tack Flisa. Det var det vettigaste jag läst på väldigt länge.
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav Dai » lör okt 16, 2004 13:39

Jag måste tyvärr sammanfatta detta avsnitt med ordet: Tomhet.

Håller med den minoritet som avskyr Taras död. Inte för att den skulle vara en klyscha. Tycker hela lesbiska teorin är långsökt och otillämpbar på detta. Och även om det skulle vara en klyscha, spelar det ingen roll. Man kommer aldrig undan dem helt och hållet. När det gäller idéer finns det inget nytt under solen. Nej, jag tror klyschförespråkarna egentligen drivs av en annan känsla som de försöker legitimera, nämligen känslan av tomhet, vilket jag inledde inlägget med. Det är av denna anledning jag gett avsnittet en 1:a. Willow-Tara-relationen var utan tvekan den jag investerat mest emotionell energi i. Att de bara ryckte undan den sådär lämnade först efter sig en känsla av ilska, och sedan bara sorg och tomhet. Relationerna i serien har för mig varit den största anledningen till varför jag följer den. De yttre händelserna är, ärligt talat, ganska ointressanta. Att de nu använt Taras död som en plot device för att göra Willow ond... Då tycker jag de lika gärna kunde skippat den plotten helt. För mig känns det inte särskilt upphetsande med ytterligare ett apokalypshot. Inte till det priset. Om de nödvändigtvis ville göra Willow ond, fanns det som tidigare nämts bättre lösningar. Och då kunde kanska Tara spela en roll i att i slutet rädda situationen. En klyscha? Måhända, men irrelevant för min del.

Den andra, enligt min mening, dåliga aspekten av avsnittet går i samma anda: Tomhet. Den sympati de byggt upp för Spike i S5 och S6 blev totalt förstörd i och med våldtäktsförsöket. Visst, han är ond, det är hans sanna väsen. En brysk påminnelse, som någon sade. Realistiskt. Men vad resulterar det i? Jo, besvikelse och en känsla av att inte längre bry sig om vad som händer honom. Han sade själv att han aldrig skulle skada Buffy. Det intressanta med honom var att han var ett monster som kunde älska. Inte att han fullständigt saknade självkontroll och försökte våldta kvinnan han älskade. Det gör honom bara patetisk.

För att sammanfatta: De ryckte helt i onödan bort den karaktär/relation jag kände starkast för och reducerade Spike till en loser. Detta lämnar efter sig tomhet och bristande engagemang, och det känns som att det inte längre spelar någon roll om Willow faktiskt lyckas med att förstöra världen. Faktum är att jag önskar henne lycka till.

Ps. Jag har inte sett fortsättningen på S6 eller S7. Möjligen kommer jag revidera mina åsikter ut i fall att kommande avsnitt visar sig innehålla någon slags genialisk tvist. Just nu känns det i alla fall inte så. Ds
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav Langtry » lör okt 16, 2004 13:44

Välkommen Dai =)

That'll put marzipan in your pie plate, Bingo!
Användarvisningsbild
Langtry
Zeppo
 
Inlägg: 3857
Blev medlem: 14 feb 2004
Ort: Luleå

Inläggav Dai » lör okt 16, 2004 14:00

Tackar :)
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav Off » lör okt 16, 2004 14:35

Välkommen Dai. Jag förstår dina synpunkter om Spike men det är just pga sådana åsikter som ME har försökt visa genom säsongerna att Spike fortfarande är ond. Att de skulle glömmat bort detta bara pga att figuren blev populär hade varit ett mycket sämre alternativ än vad de gjorde imho.
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav Noggster » lör okt 16, 2004 14:38

man får ju se i avsnittet då riley kommer tillbaka att han fortfarande är ondis. Det är ju i hans natur att inte förstå rätt och fel.
Det är därför han kan,(och nästan gör) våldta buffy.
Användarvisningsbild
Noggster
Zeppo
 
Inlägg: 3371
Blev medlem: 29 jan 2004
Ort: Stockholm

Inläggav noike » lör okt 16, 2004 14:54

Vissa inlägg har flyttats över till en ny tråd där avsnittet diskuteras med spoiler för hela serien. Det blir bäst så. http://www.buffyforum.se/viewtopic.php?t=1259
“It's like algebra. Why you gotta put numbers and letters together? Why can't you just go fuck yourself?”
Wayne, Letterkenny.

:: snow crunch :: poäng: 51 / 100 ::
Användarvisningsbild
noike
also cute and fluffy!
 
Inlägg: 39166
Blev medlem: 13 sep 2003
Ort: A crappy place

Inläggav latarmig » lör okt 16, 2004 15:32

Tack noike, det var uppskattat.

Mitt stora inlägg borde nog också flyttas dit (det med massiv spoilermarkering).
latarmig
Big Bad
 
Inlägg: 2342
Blev medlem: 23 feb 2004
Ort: Göteborg

Inläggav noike » lör okt 16, 2004 15:48

latarmig: kanske det, men det var ett av de som var svårast att avgöra. Och egentligen är det väl bara de två sista blocken som behöver vara inom svart? Resten var ingen spoiler mot vad som redan diskuterats öppet. Så jag bedömde textmassa mot nödvändig blockmassa och kom fram till att det får ligga kvar och peta i ögat på de andra.
“It's like algebra. Why you gotta put numbers and letters together? Why can't you just go fuck yourself?”
Wayne, Letterkenny.

:: snow crunch :: poäng: 51 / 100 ::
Användarvisningsbild
noike
also cute and fluffy!
 
Inlägg: 39166
Blev medlem: 13 sep 2003
Ort: A crappy place

Inläggav Dai » lör okt 16, 2004 17:13

Jag tycker att det är lite tråkigt att dela in allting i ont - gott, svart - vitt. Det som gjorde Spike intressant i S5 och S6 var att han har en väldigt ond sida men att han även har andra kvaliteter och kan kämpa mot den sidan. Det är just konflikten som var intressant. Tidigare fanns ett hopp om att han faktiskt kunde vinna - kanske inte få Buffy, men ändå vinna en seger i sig själv.

Jag tycker hela idén med själar är rätt konstig. Att själar kopplas ihop med samvete och känslor etc. Spike har visat genom sitt tidigare beteende att han har en själ. Bara förmågan att kunna älska visar ju detta. Visst, man kan invända med att han inte älskar Buffy, bara åtrår henne. Men det håller inte. Sorgen han visade när Buffy dog var äkta. Och tänk på att han efter det var enormt beskyddande om hennes syster, hjälpte Scoobiegänget med vampyrdräpande etc. För att inte tala om att han slutade sätta på Buffy-Bot.

Det jag alltså har problem med är att de tog en så kallad själlös varelse och gav honom massa själsliga egenskaper, bara för att sedan ta bort dem igen. Det är som att ta färgen svart, sedan göra den nyanserad (och betydligt mer intressant) och sedan göra den svart igen. Utan att förklara varför.
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav Noggster » lör okt 16, 2004 17:37

Han håller bara sitt löfte till buffy när han skyddar Dawn och hjälper Scoobisarna, han är egentligen inte alls god. Allt är ett löfte.
Och vampyrer kan ju känna känslor trots att dom inte har själ. Vilket jag tycker visas genom Spikes åtrå-känslor gentemot buffy.
Användarvisningsbild
Noggster
Zeppo
 
Inlägg: 3371
Blev medlem: 29 jan 2004
Ort: Stockholm

Inläggav Illyria » lör okt 16, 2004 17:40

Dai skrev:Håller med den minoritet som avskyr Taras död.

Är det en minoritet? Tror knappast en majoritet hoppar upp och ner av glädje pga att Tara dog.
Användarvisningsbild
Illyria
Watcher
 
Inlägg: 7856
Blev medlem: 26 maj 2004

Inläggav latarmig » lör okt 16, 2004 17:40

noike skrev:det får ligga kvar och peta i ögat på de andra

Ok, you're the boss. One poke in the eye coming up.

Noggster skrev:Och vampyrer kan ju känna känslor trots att dom inte har själ. Vilket jag tycker visas genom Spikes åtrå-känslor gentemot buffy.

Precis, det är ett misstag att koppla själen till känslor. Vampyrer har känslor. Däremot är det här ett misstag som Buffy ofta gör, hon kallar ibland vampyrer (särskilt Spike om jag minns rätt) för känslolösa.
latarmig
Big Bad
 
Inlägg: 2342
Blev medlem: 23 feb 2004
Ort: Göteborg

Inläggav Dai » lör okt 16, 2004 18:18

Illyria:
Ok, omformulering: Jag håller med den till synes minoritet av forumpostare som tycker att Taras död inte kan försvaras med olika argument som: "Det var nödvändigt för storyn" eller "Det var en välgjord tragedi som får tittarna att känna känslor" osv.

Noggster:
Tycker fortfarande inte det håller. Han beter sig inte som någon som motvilligt håller ett löfte. Tvärtom går han helt in i rollen som beskyddare. Han räknar var enda dag sen Buffy dog. Försöker komma på saker han kunde gjort annorlunda. Han beter sig som en good guy, åtminstone i hans mått mätt. Allt i hans sätt pekar på att han verkligen älskade Buffy.
Och om han saknar förmågan att skilja på rätt och fel som du sade tidigare, varför skulle han då från första början hålla löftet efter Buffys död? För det första finns inte Buffy längre kvar för att se om han håller löftet. För det andra vet han inte att det är fel att bryta ett löfte. Nej, jag tror han håller sitt löfte därför att han vill det. Av egen fri vilja.

Som sagt, själsbegreppet är tämligen oklart. Jag menar, så fort Angel råkar tappa sin själ blir han en brutal best, faktiskt mycket värre än Spike imo. Med själ var Angel kär i Buffy, utan själ ville han döda henne. Spike däremot saknade från början själ och betedde sig ändå som om han älskade henne. Om man kan känna "goda" känslor fast man inte har själ, varför blir då Angel ond när den försvinner? Borde han inte snarare bli som Spike? Dvs, fortfarande bry sig om Buffy och hennes nära och kära, fast skita i resten? Eller om själen inte har något med känslor att göra, borde det då ens förändra honom överhuvudtaget?
Senast redigerad av Dai lör okt 16, 2004 18:46, redigerad totalt 1 gång.
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav CheeseGuy » lör okt 16, 2004 18:35

Vampyrer är olika. Just Spike är väldigt annorlunda från andra (långt innan han fick chippet). T.ex. älskade Spike och Drusilla varandra, men Angelus älskade aldrig Darla.

Det Spike gjorde tycker jag inte alls var out-of-character. Han är ju besatt av Buffy, och han ångrade sig efteråt. Det är ju inte som att han blev ond igen (som han var i början av säsong 2).
Användarvisningsbild
CheeseGuy
Zeppo
 
Inlägg: 2705
Blev medlem: 05 okt 2004
Ort: Halmstad -> Lund

Inläggav Off » lör okt 16, 2004 18:55

Spike fick inte vad han ville och hade inte någon spärr, läs själ, som hindrade honom som hos normala människor. Liknande saker hade kunnat hända innan om inte chippet varit där.


Jag har alltid haft en känsla av att 5ans sändning av detta skulle leda till en bra tråd :)
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav noike » lör okt 16, 2004 18:59

CheeseGuy: från vad jag har sett så är det snarare Angelus som är väldigt annorlunda mot andra vampyrer. I varje fall de vi fått se längre stunder. Både Darla och the Master hade känslor om än perverterade med tiden och deras oliv. Angelus stod verkligen ut från dag ett, medan andra blir hejdukar.
“It's like algebra. Why you gotta put numbers and letters together? Why can't you just go fuck yourself?”
Wayne, Letterkenny.

:: snow crunch :: poäng: 51 / 100 ::
Användarvisningsbild
noike
also cute and fluffy!
 
Inlägg: 39166
Blev medlem: 13 sep 2003
Ort: A crappy place

Inläggav caffeineaddict » lör okt 16, 2004 18:59

I mitt tycke: bristen på själ innebär ett allmänt oförstånd att förstå begreppen "rätt" och "fel". Man har ingen känsla för moral, för vad som är acceptabelt och inte acceptabelt. Möjligen logiskt, men man bryr sig iaf inte om det. Det finns inte där, i maggropen, som det förhoppningsvis gör hos de flesta av oss människor.

Vad man däremot har, vilket bevisas av Spike & Dru och senare Spikes känslor för Buffy, är möjligheten att älska, vilket ligger väldigt nära besatthet. Man förstår dock fortfarande inte rätt och fel.

M.a.o. "Jag älskar den här blondinen, jag vill vara med henne, jag vill göra saker som får henne att må bra. MEN oj, en bebis! Som jag inte känner! Nifty snack!"

Utifrån detta tycker jag allt som händer Spike i S5 & S6 är logiskt.

Jag har förklarat detta utifrån mitt perspektiv (förmodligen ännu mer utvecklat) i Crush-tråden. Orkar inte länka just nu (rödvin, rödvin) men leta efter det långa inlägget som är helt inklätt i spoilermörker.

Spike älskar Buffy. Efter många om och men "får" han Buffy i den sexuella meningen. Sen får han inte det längre. Då vill han "ha" henne igen. Hans brist på själ innebär att han inte inser skillnaden mellan det han gör mot henne här och det han gjorde i 6.09 - 6.15. Förrän han ser att hon gråter, och han backar. "Oj, hon blev ledsen. Jag måste ha gjort fel." Bristen på själ betyder att hans känslor fungerar på ett ungt dagisbarns nivå (naturligtvis inte vad det gäller sex, men vad det gäller utforskandet av människors reaktioner på olika aktioner. "Hon gråter när jag kastar sand på henne" o.s.v.). Ingen större, mer omfattande bild. Bara här, nu och det han vill.
Senast redigerad av caffeineaddict lör okt 16, 2004 19:04, redigerad totalt 3 gånger.


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36748
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav Dai » lör okt 16, 2004 19:02

CheeseGuy:
Du har en poäng i att det Spike gjorde faktiskt inte var out-of-character. Jag tror den här diskussionen sker på två olika plan.

Det ena:
I min urpsrungspost uttryckte jag helt enkelt min besvikelse för att de lät Spike ge efter för sin onda sida och skada den person han älskade på ett så nesligt sätt. Jag tyckte det var en besvikelse och en signal att man faktiskt inte kan besegra sin mörka sida, vilket jag tyckte var trist. Hans kamp - och han själv - blev reducerad när han gav efter på det sättet.

Det andra:
handlar om känslors natur och hur själen påverkar varelser i seriens mytologi. Här tycker jag att manusförfattarna har rört till det en del med vissa självmotsägande element. Tycker inte det räcker med att säga att vampyrer är olika.
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav MTL » lör okt 16, 2004 19:05

Your shirt.

Trodde att jag med skulle börja gråta när Tara dog.
Sorligt, men oundvilkligt skulle jag säga,
detta håller spänningen uppe..
Hunk can mean a lot of things..bad things
Användarvisningsbild
MTL
Minion
 
Inlägg: 415
Blev medlem: 28 jul 2004
Ort: Linköping

Inläggav Dai » lör okt 16, 2004 19:10

Caffeineaddict:

Intressant inlägg. Ska fundera lite på det.

Undrar dock fortfarande hur du förklarar Spikes handlande från Buffys dödsögonblick fram till hennes uppvaknande?

Och varför tappar Angel alla känslor för Buffy när han blir av med sin själ?

Och innebär det att människor som är sociopater saknar själ? ;)
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav caffeineaddict » lör okt 16, 2004 19:13

Har snabbt scrollat igenom tråden och förståeligt nog handlar 95% om antingen våldtäktsförsöket eller de sista sekunderna.

MEN, det är ju ett så ytterst bra avsnitt även i övrigt!

Dawns glädje över Tara & Willow. Jonathan i demonskinnet. Xander vs. Warren. Båda de fantastiska Buffy & Xander-scenerna (särskilt den andra, snyft-o-rama). Jetpacksen. Spike och hans förvirring ("It won't let me be a monster. And I can't be a man. I'm nothing."). "Goodnight, bitch". M.m. m.m.

Med undantag för OMWF S6 bästa avsnitt.


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36748
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

FöregåendeNästa

Återgå till Buffy Säsong 6



Vilka är online

Användare som besöker denna avdelning: Inga registrerade användare

cron