6x19 - Seeing Red

Här pratar vi mest om Säsong 6

Vad ger du Seeing Red för betyg?

1
2
3%
2
0
Inga röster
3
2
3%
4
0
Inga röster
5
1
1%
6
1
1%
7
2
3%
8
18
23%
9
27
34%
10
26
33%
 
Antal röster : 79

Inläggav CheeseGuy » mån okt 18, 2004 13:00

Lipton skrev:När han senare åker i från SD så verkar han allt annat än ångerfull.


Det kan också bero på att han försöker samla mod för det han ska göra.
Användarvisningsbild
CheeseGuy
Zeppo
 
Inlägg: 2705
Blev medlem: 05 okt 2004
Ort: Halmstad -> Lund

Inläggav Mackan » mån okt 18, 2004 20:27

Jösses vad man missar om man är nerkopplad några dagar :).
Det är ju ett avsnitt som väcker starka känslor (och inte bara här... serien lär ha förlorat 15% av tittarna över en natt när detta avsnitt sändes för första gången i USA).

Vill annars kommentera några av Dais & CyberAls inlägg som på pricken uttrycker det jag har försökt fomulera för mig själv:

Dai skrev:Willow-Tara-relationen var utan tvekan den jag investerat mest emotionell energi i. Att de bara ryckte undan den sådär lämnade först efter sig en känsla av ilska, och sedan bara sorg och tomhet. Relationerna i serien har för mig varit den största anledningen till varför jag följer den.


CyberAl skrev:Jag kommer till samma slutsats som dig... tomhet... hänsynslös tomhet.. W+T var den absolut största anledningen till att jag älskade Buffy och verkligen såg fram emot nästa avsnitt. Jag njöt i fulla drag av varenda avsnitt.. när den hörnstenen slogs undan då försvann det största dragplåstret med serien.
...
men absolut inte värd priset på långa vägar.. jag håller med dig... relationerna är det enda som betyder något, och det vet Joss... han har vid flera tillfällen sagt att de (writers) på ett tidigt stadium förstått att "the monster of the week" var rätt ointressant i det stora hela.. trots det så pajjar han hänsynslöst W+T's relation utan någon som helst respekt.. utan enbart för att ta handlingen dit han vill..


Kunde inte ha sagt det bättre själv.
There are 10 types of people in the world: Those who understand binary, and those who don't...
Användarvisningsbild
Mackan
Minion
 
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 sep 2004
Ort: Stockholm

Inläggav latarmig » mån okt 18, 2004 20:41

Mackan skrev:
CyberAl skrev:relationerna är det enda som betyder något, och det vet Joss... han har vid flera tillfällen sagt att de (writers) på ett tidigt stadium förstått att "the monster of the week" var rätt ointressant i det stora hela.. trots det så pajjar han hänsynslöst W+T's relation utan någon som helst respekt.. utan enbart för att ta handlingen dit han vill..


Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Håller med, kunde inte heller ha sagt det bättre själv. Men jag lägger till: Wow, fantastiskt Joss. Här ges ingen pardon. Vi är TV-publik och vi ska lida - och det gör vi. Det är lika hemskt varje gång jag ser Tara falla ihop.
latarmig
Big Bad
 
Inlägg: 2342
Blev medlem: 23 feb 2004
Ort: Göteborg

Inläggav Melwa » tis okt 19, 2004 9:07

Jag ger avsnittet en 9:a, det är helt fantastiskt. Slutet är dock väldigt hemskt, eftersom Tara var en av mina absoluta favoritkaraktärer...
Användarvisningsbild
Melwa
Minion
 
Inlägg: 53
Blev medlem: 04 okt 2004
Ort: Bollnäs

Inläggav Eisa » tis okt 19, 2004 10:04

hela det här begreppet med God och Ond känns för mig lite luddigt. vad gör en människa (vampyr) ond respektive god? det finns ju killar och tjejer i det verkliga livet som våldtar...är de då onda? känns som ett mycket dramatiskt ord. jag tror inte spike var medveten om att det faktiskt handlade om våldtäkt, inte ens när buffy sade nej. jag vill mer se det som att han var inne i ett vakuum han inte vaknade upp ur förrän buffy knuffade undan honom, och att han då insåg hur fel han hade handlat. om jag inte har missuppfattat det hela har hela deras sexuella relation varit mycket destruktivt och svårdefinierat, inte undra på att han då reagerar som han gör. därmed inte sagt att jag försvarar hans beteende, tvärtom. jag tror bara han inte insåg att han faktiskt var på väg att göra något mot hennes vilja, förrän efteråt.
I used to be normal but it drove me mad.
Användarvisningsbild
Eisa
Zeppo
 
Inlägg: 3730
Blev medlem: 14 maj 2004

Inläggav VelocityBoy » tis okt 19, 2004 10:49

Eisa: jag tror som sagt inte heller att det var meningen att attackera Buffy och jag tror att Spike tänkte om Buffys nej att 'om jag bara fortsätter så kommer hon att förstå' utan att begripa vilket övergrepp det är... men det gör ju inte det hela bättre det visar ju bara på att Spike iom att han är utan själ är en fara för sin omgivning hur mycket han än försöker och hur mycket han än älskar dem.
Användarvisningsbild
VelocityBoy
Zeppo
 
Inlägg: 3507
Blev medlem: 06 feb 2004
Ort: Stockholm (ex-Luleåbo)

Inläggav Eisa » tis okt 19, 2004 10:54

Vb: absolut...men å andra sidan kan folk med en själ vara minst lika farliga. titta bara på warren och willow, bägge hade drivkrafter bakom sina handlingar, precis som spike. egentligen är detta en mycket svår sak att diskutera eftersom manusförfattarna bestämt att vampyrer utan själ är onda, förutom spike som vi skall se som ett särfall. hur skall man som publik avgöra spikes handlingar som antingen goda eller onda när det verkar som om inte ens författarna vet?
I used to be normal but it drove me mad.
Användarvisningsbild
Eisa
Zeppo
 
Inlägg: 3730
Blev medlem: 14 maj 2004

Inläggav Off » tis okt 19, 2004 10:56

Eisa skrev:Vb: absolut...men å andra sidan kan folk med en själ vara minst lika farliga. titta bara på warren och willow, bägge hade drivkrafter bakom sina handlingar, precis som spike. egentligen är detta en mycket svår sak att diskutera eftersom manusförfattarna bestämt att vampyrer utan själ är onda, förutom spike som vi skall se som ett särfall. hur skall man som publik avgöra spikes handlingar som antingen goda eller onda när det verkar som om inte ens författarna vet?


Dem har väl snarare försökt visa att han är ond? På något kommentatorspår pratar dem om att folk började tycka han var god så de försökte hela tiden påminna om att han var ond.
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav VelocityBoy » tis okt 19, 2004 11:03

Eisa: Det är onekligen så att det är lite grumligt att hänga upp ondska på om man har en själ eller inte...

Men man kanske se det som att om man saknar en själ så har man inga grundläggande spärrar som säger åt en att vara god medans en människa som är ond har de spärrarna men korsar dem iaf. En varelse utan själ saknar mao förutsättningarna för att vara god medans en människa alltid har valet.

Spike försöker att vara god men han famlar då han inte förstår meningen med konceptet ont och god och för eller senare kommer han att göra ett misstag (det är lite som att det inte går att helt tämja ett stort kattdjur det har sina instinkter kvar (fråga Siegfried ;) ).
Användarvisningsbild
VelocityBoy
Zeppo
 
Inlägg: 3507
Blev medlem: 06 feb 2004
Ort: Stockholm (ex-Luleåbo)

Inläggav Eisa » tis okt 19, 2004 11:34

off skrev:

Dem har väl snarare försökt visa att han är ond? På något kommentatorspår pratar dem om att folk började tycka han var god så de försökte hela tiden påminna om att han var ond.


de har väl inte direkt försökt visa att han är god, men de har definitivt utpekat honom som ett särfall. redan i säsong 2 påpekas det ju att han är drusilla har spår av mänsklighet i sig. ytterligare vill de mena på att han efter ett bra tag med chipet och relationerna med scoobisarna har lärt sig att uppföra sig. dock är det ett koppel som han går med på att bära mycket på grund av sin kärlek till buffy, men jag tror knappast angelus hade gått med på något dylikt. (vilket har diskuterats ingående i andra trådar, jag vet)

jag tror det hela hade blivit mycket enklare om de redan tidigt i säsongen definierat själen, och dess exakta innebörd.
I used to be normal but it drove me mad.
Användarvisningsbild
Eisa
Zeppo
 
Inlägg: 3730
Blev medlem: 14 maj 2004

Inläggav caffeineaddict » tis okt 19, 2004 12:51

Eisa skrev:jag tror det hela hade blivit mycket enklare om de redan tidigt i säsongen definierat själen, och dess exakta innebörd.


Men det hade inte blivit hälften så många roliga och intressanta debatter och tankar om ämnet, vilket kan ha varit ett medvetet syfte i sig.

Det är svårt att posta när man håller en macka i ena handen.


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36748
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav Lipton » tis okt 19, 2004 13:52

Det här med våldtäkt är ju en ond handling vare sig man har en själ eller inte, om man sen inte förstår att man gjort fel så är man ju farlig för sin omgivning och risken att man gör det igen är överhängade. Spike är svår för det verkar som att han förstår och bryr sig, men å andra sidan så struntar han i att han gjort fel. Han säger ju fler gånger att han ska visa bitchen mm, om han inte samtidigt hatar henne så borde han inte säga så tycker man, eller om inte hon älskar honom så hatar han henne. Han är verkligen förvirrande.
-Hop on board, gorgeous.

Squishy, squishy
Användarvisningsbild
Lipton
Big Bad
 
Inlägg: 1507
Blev medlem: 27 aug 2004
Ort: Dalarna.

Inläggav Dai » tis okt 19, 2004 15:04

latarmig skrev:Men jag lägger till: Wow, fantastiskt Joss. Här ges ingen pardon. Vi är TV-publik och vi ska lida - och det gör vi. Det är lika hemskt varje gång jag ser Tara falla ihop.


Håller inte med. Citatet som Joss sägs ha sagt, att "det vi vill ha och det vi behöver är inte samma sak", tycker jag inte går att tillämpa på detta. Visst, det är sant att i många fall är inte vill ha och behöver samma sak, men i andra fall är det det. Jag tycker inte att det finns något egenvärde i lidande för lidandets skull. Min uppgift som TV-publik är, enligt mig själv, knappast att lida. Visst, Taras död får mig att känna både ilska och sorg, men innebär detta att det är vad tittarna behöver? I det här fallet lämnade Taras död efter sig en känsla av tomhet och det är inte något som i alla fall jag behöver. Jag tycker att hela S6 har varit en enda lång tragedi. Innan detta avsnittet var det helt okej för mig, eftersom det fortfarande fanns kvar hopp om ett lyckligt slut, åtminstone för vissa. Seeing Red krossade det hoppet. Vill jag se tragedi och förlust behöver jag bara slå på nyheterna eller leva livet. Det finns inget originellt med lidande. Världen har det redan i överflöd. Därför vore det skönt med lite hopp i en sådan fenomenalt bra serie som Buffy.
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav Lipton » tis okt 19, 2004 15:15

Tycker att denna säsong är mer lättsam än s.5. då var det ju bara allvar och elände hela tiden.
-Hop on board, gorgeous.

Squishy, squishy
Användarvisningsbild
Lipton
Big Bad
 
Inlägg: 1507
Blev medlem: 27 aug 2004
Ort: Dalarna.

Inläggav Off » tis okt 19, 2004 17:11

Vill man inte se tragedi och lidande får man titta på vänner eller någon annan sitcom. Buffy har alltid handlat om tunga ämnen och känslor blandat med komik och action.
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav CheeseGuy » tis okt 19, 2004 18:05

Dai, du har nämnt just tomhet ett par gånger. Jag är lite nyfiken, är din huvudinvändning att Tara dör eller att hon försvinner från serien? Det är viktigt att skilja på.
Användarvisningsbild
CheeseGuy
Zeppo
 
Inlägg: 2705
Blev medlem: 05 okt 2004
Ort: Halmstad -> Lund

Inläggav Dai » tis okt 19, 2004 18:15

Off skrev:Vill man inte se tragedi och lidande får man titta på vänner eller någon annan sitcom. Buffy har alltid handlat om tunga ämnen och känslor blandat med komik och action.


Jag är ett stort Buffyfan och tycker serien har varit underbar före detta avsnitt, och de två följande avsnitten är också fruktansvärt bra. Jag kommer inte sluta se serien bara på grund av Taras död. Det innebär inte att jag inte har rätt att klaga över vissa val som manusförfattarna gjort. Bara för att jag är besviken, innebär det inte att jag kommer att bojkotta serien som helhet. Den är fortfarande riktigt bra.

Argument som att jag kan titta Vänner om det inte passar, låter bara nedlåtande (även om du kanske inte skrev det med den attityden).
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav Dai » tis okt 19, 2004 18:19

CheeseGuy skrev:Dai, du har nämnt just tomhet ett par gånger. Jag är lite nyfiken, är din huvudinvändning att Tara dör eller att hon försvinner från serien? Det är viktigt att skilja på.


Hm, jag är inte riktigt med på poängen med distinktionen. Utveckla gärna.
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav CheeseGuy » tis okt 19, 2004 18:23

Dai skrev:
CheeseGuy skrev:Dai, du har nämnt just tomhet ett par gånger. Jag är lite nyfiken, är din huvudinvändning att Tara dör eller att hon försvinner från serien? Det är viktigt att skilja på.


Hm, jag är inte riktigt med på poängen med distinktionen. Utveckla gärna.


Alltså, är det största problemet att händelserna är för tragiska (Edit: eller att du inte gillade sättet hon dog på, eller något sånt), eller att vi inte kommer att få se mer av Tara?
Användarvisningsbild
CheeseGuy
Zeppo
 
Inlägg: 2705
Blev medlem: 05 okt 2004
Ort: Halmstad -> Lund

Inläggav Dai » tis okt 19, 2004 18:28

CheeseGuy skrev:Alltså, är det största problemet att händelserna är för tragiska, eller att vi inte kommer att få se mer av Tara?


Tycker hela S6 har varit riktigt bra (och tragiskt) men jag skulle ha föredragit ett lyckligare slut mellan Willow och Tara helt enkelt. Relationen var en av mina favoriter och hade gärna sett den hålla ett bra tag till.
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav Off » tis okt 19, 2004 18:31

Dai: Det var inte meningen att låta nedlåtande men jag ser på inlägget att det kan uppfattas som sådant. Efter att ha läst en hel del på amerikanska forum där folk slutar titta på Buffy efter s05 pga 6x19 och all sorg i s06 så svarar man ibland utan att tänka efter då man skrivit om det så många gånger innan och då kan inläggen låta annorlunda än man tänkt.
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav Dai » tis okt 19, 2004 18:33

Off skrev:Dai: Det var inte meningen att låta nedlåtande men jag ser på inlägget att det kan uppfattas som sådant. Efter att ha läst en hel del på amerikanska forum där folk slutar titta på Buffy efter s05 pga 6x19 och all sorg i s06 så svarar man ibland utan att tänka efter då man skrivit om det så många gånger innan och då kan inläggen låta annorlunda än man tänkt.


Okej, det är lugnt. :)
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav noike » tis okt 19, 2004 19:22

Dai skrev:Citatet som Joss sägs ha sagt, att "det vi vill ha och det vi behöver är inte samma sak", tycker jag inte går att tillämpa på detta. Visst, det är sant att i många fall är inte vill ha och behöver samma sak, men i andra fall är det det. Jag tycker inte att det finns något egenvärde i lidande för lidandets skull. Min uppgift som TV-publik är, enligt mig själv, knappast att lida. Visst, Taras död får mig att känna både ilska och sorg, men innebär detta att det är vad tittarna behöver?


Det beror på hur man ser på tv-mediet. Jag ser det på samma sätt som jag ser litteratur, jag vill få ut något utav det. Gå igenom hela känsloregistret och bli förbannad och lyrisk på samma gång -- att plötsligt stanna upp efter ett avsnitt och tänka och se saker och ting på ett nytt sätt.

Detta är något som ignoreras på hela taget. Därav Offs Vänner-kommentar, för Vänner är comfort-tv vilket Buffy aldrig har varit -- detta har ingenting med värdesystem och att ser ner på de som ser på dessa program. Jag tror det är det som Joss syftar på med vad tittarna behöver, att ruskas om och se nya vägar och att underhållning kan vara precis lika smärtsamt som verkligheten.
“It's like algebra. Why you gotta put numbers and letters together? Why can't you just go fuck yourself?”
Wayne, Letterkenny.

:: snow crunch :: poäng: 51 / 100 ::
Användarvisningsbild
noike
also cute and fluffy!
 
Inlägg: 39166
Blev medlem: 13 sep 2003
Ort: A crappy place

Inläggav latarmig » tis okt 19, 2004 19:48

Dai skrev:Citatet som Joss sägs ha sagt, att "det vi vill ha och det vi behöver är inte samma sak", tycker jag inte går att tillämpa på detta.

Det finns ett flertal forumiter som lägger stor vikt vid vad Joss säger i kommentatorspår eller intervjuer, själv tillhör jag inte dem. Vad Joss tycker får han stå för själv. Så min åsikt här kommer inte från honom.

Dai skrev:Jag tycker inte att det finns något egenvärde i lidande för lidandets skull. Min uppgift som TV-publik är, enligt mig själv, knappast att lida.

Håller med om att det inte finns något egenvärde i att lida (i så fall hade ett lidande liv varit bättre än utan lidande). När det gäller TV-tittarens uppgift så tror jag inte vi har någon. Det vi har att göra är att sitta kvar, zappa vidare eller stänga av. När det gäller den andra partens uppgifter så blir det lite mer komplicerat. Ett TV-bolag har uppgiften att tjäna pengar (vilket vi här kan se som att förmå TV-tittaren att sitta kvar, köpa varenda utgåva av serien och så vidare). Även det är rätt enkelt, tjänar man inga pengar kan serien inte fortsätta. Skaparen (inklusive manusförfattarna) har en mer prekär situation, de vill naturligtvis både att serien ska gå bra så att de tjänar pengar och att den ses av så många människor som möjligt, å andra sidan har de artistiska ambitioner, de vill skapa någonting som de är nöjda med. Så länge detta går att göra utan att det kommer i konflikt med ambitionen att tjäna pengar är allting fortfarande frid och fröjd. Men vad händer vid de tillfällen när deras kreativitet säger en sak och allt vad de vet om vad som går hem talar ett annat språk? Det är vid sådana tillfällen skapare och manusförfattare har att visa sitt artistiska mod. Detta händer säkerligen ibland, och konstigt nog visar i vissa fall fall till och med produktionsbolagen prov på ett dylikt.

Dai skrev:Innan detta avsnittet var det helt okej för mig, eftersom det fortfarande fanns kvar hopp om ett lyckligt slut, åtminstone för vissa.

Här tror jag att vi har ett av huvudskälen till att vi ser serien så olika. Nu kommer vi tyvärr in på argument som jag dragit rätt många gånger förut på det här forumet så jag får be er andra läsare om tålamod när jag än en gång nödgas falla in i gamla hjulspår. Min enda förklaring till att jag fallit pladask för ett tonårsgäng som sysslar med det okulta är att serien bryter mot inarbetade konventioner gällande vad som får och inte får hända i TV-serier. Både när det gäller film och serier vet tittaren i vanliga fall på några minuter (film) eller avsnitt (serier) vem som är god, ond, vem som kan dö och vem som kommer att leva vidare och så vidare (den lilla hundvalpen i det övertända huset kommer till sist springande och klarar sig i sista sekund). Det finns många sådana regler och BtVS bryter mot de flesta. De håller inte ens fast vid det mest elementära som att hjältinnan alltid är god och alltid räddar den utsatta/hotade. Istället är BtVS farlig. Människor kan dö. Inte bara de andra, de som ändå inte spelar någon roll (skurkar och tillfälliga karaktärer), utan dem vi älskar. Vi (TV-tittare) är inte säkra, det kan hända oss att vi förlorar en av våra kära. Joyce blev sjuk. Det fanns ingen mirakelmedicin. Hon dog, och vi var alla på hennes begravning. De flesta av oss grät och samtliga av oss sörjde. BtVS är farlig... för oss. Det är därför jag älskar serien, den är i mina ögon unik i det att jag för en gångs skull inte på förhand vet hur det kommer att gå. Att hjältinnan och hennes närmaste är hotade händer i all action, det är inget nytt. Det nya är att det inte är några tomma hot.

Dai skrev:Vill jag se tragedi och förlust behöver jag bara slå på nyheterna eller leva livet. Det finns inget originellt med lidande. Världen har det redan i överflöd. Därför vore det skönt med lite hopp i en sådan fenomenalt bra serie som Buffy.

Skiljelinjen mellan verklighet och fantasi är intressant. I de allra flesta fall är denna linje klar och tydlig när vi jämför TV-serier med verkliga livet. Karaktärerna kan i och för sig ha det svårt, ibland mycket svårt, men det ordnar sig alltid till slut. I verkligheten kan vi också många gånger vara lika lyckliga som de kan vara på film, på samma sätt som vi ibland kan uppleva ett lika stort helvete som vad som kan fantiseras fram av skickliga manusförfattare - men i verkliga livet är det inte självklart att vi till sist drar det längsta strået.

Att du är mån om att bevara och upprätthålla skiljelinjen mellan fantasi och verklighet (om jag har tolkat dig rätt), medan jag gärna ser att man inkorporerar ovissheten (äkta ovisshet, med kraft bakom orden), har jag förstått som den stora skillnaden i vår syn på TV-serier. Med andra ord: Jag har inget emot den numera närmast utdöda konstformen tragedi.
latarmig
Big Bad
 
Inlägg: 2342
Blev medlem: 23 feb 2004
Ort: Göteborg

Inläggav Dai » tis okt 19, 2004 20:53

noike och latarmig:
Det är intressanta synpunkter ni kommer med.

noike:
Ang. Vänner-kommentaren. Den händelseutveckling som jag skulle föredragit i Buffy skulle inte nödvändigtvis innebära att hela serien skulle bli comfort-TV. Den skulle fortfarande kunna vara mörk, smärtsam och behandla vissa ämnen som många andra serier inte gör. Därför tyckte jag kommentaren att gå över till Vänner eller dylikt bara för att man inte gillade ett visst händelseförlopp kändes som lite nedlåtande (fast Off har som sagt förklarat hur det låg till med kommentaren, så det är lugnt). Jag gillar ju trots allt hela Buffy-konceptet.

latarmig:
I princip håller jag med dig. Det finns som sagt många mallar som filmer och serier skapas efter och det kan vara bra att sticka ut från dem. Det är inte så att jag kategoriskt vill att fantasi och verklighet ska skilja sig åt - tvärtom. Det är mer en fråga om vad jag för tillfället behöver. När du skrev: "Vi är TV-publik och vi ska lida" tolkade jag det som ett allmängiltigt påstående av hur vi som TV-tittare ska förhålla oss till serien och det inträffade. Min poäng var att alla ser på den med olika ögon och det går inte att säga vad människor behöver i generella termer - de vet bara de själva. Och det skiftar beroende på i vilket stadie av sina liv de för tillfället befinner sig på.

När det gäller tragedier, tycker jag många är helt okej. Exempelvis tyckte jag filmen Vanilla Sky var riktigt bra och den får nog klassas som en tragedi. Den formen av tragedi jag inte gillar är: hjälten-och-alla-hans-eller-hennes-vänner-dör-i-slutet. Koreanerna gillar denna form av filmer. Själv tycker jag bara den tyder på bristande fantasi.

Tillägg i efterhand 1: Och frågan är om inte de ständiga tragedierna som präglat Buffy-serien på sistone snarare börjar bli en förutsägbar regel, än chokerande överraskningsmoment.

Tillägg i efterhand 2: Dessutom tycker jag, som jag tidigare nämnde, att relationerna mellan karaktärerna är det som gör serien riktigt bra (i än större utsträckning än karaktärernas potentiella förmåga att möta sin död vid varje hörn). De yttre händelserna och handlingen i Buffy tycker jag ofta kan te sig rätt plastiga och ointressanta (jämför bara vampyrgestaltningen i Buffy med Anne Rice's vampyrkrönikan - skillnaden är natt och dag). Det är karaktärernas utveckling med varandra som fungerat som det största dragplåstret för min del. Därav min besvikelse av att förlora en av de mer gripande kärleksrelationerna jag sett på TV.
Dai
Demon Fodder
 
Inlägg: 26
Blev medlem: 16 okt 2004

Inläggav sprite » mån dec 06, 2004 19:51

VelocityBoy skrev:Nea: Som forumets mest talföra Spuffy shipper så tycker jag att scenen naturligtvis är otäck (och välspelad) men jag tycker att den fungerar ändå. Spike utan själ saknar moralkompass, han har under hela säsongen försökt att leva efter mottot "vad skulle Buffy tycka" men när han sätts under svår press (Buffy ger honom motstridiga signaler... hon gör slut med honom men är svartsjuk när han ligger med Anya) så fungerar inte det som "själ" längre, ie han förstår inte Buffy, och istället är han vilsen och hans rovdjurs/demon natur tar över och han är återigen ett monster, en vampyr utan själ, som tar vad han vill när han vill, ME vill visa att utan en själ kan aldrig Spike vara med Buffy

(Jag vill speciellt poängtera att jag inte skyller någon del av våldtäkts försöket på Buffy här... hon sa nej alltså är det ett våldtäktsförsök och Spike får fullt ansvar för sina handlingar).

Spoiler Buffy s6, ep 20-22

Det fantastiska med demonen/vampyren Spike är att hon mot alla regler förstår att han har gjort fel och att han skaffar sig en själ för att ge Buffy det hon förtjänar det vill säga en person som aldrig skulle skada henne (här är ju ME som vanligt lite otydliga då personer med själar också utför de mest hemska brott, se Warren under avsnittet)

För mina och många andras åsikter om paret Buffy/Spike finns det en tråd i s7 forumet som heter "Älskar Buffy Spike?"...



:)
"If you dont stop being such a bitch, maybe i will bite you."
Användarvisningsbild
sprite
Minion
 
Inlägg: 96
Blev medlem: 27 nov 2004

Inläggav sprite » mån dec 06, 2004 20:02

Eisa skrev:hela det här begreppet med God och Ond känns för mig lite luddigt. vad gör en människa (vampyr) ond respektive god? det finns ju killar och tjejer i det verkliga livet som våldtar...är de då onda? känns som ett mycket dramatiskt ord. jag tror inte spike var medveten om att det faktiskt handlade om våldtäkt, inte ens när buffy sade nej. jag vill mer se det som att han var inne i ett vakuum han inte vaknade upp ur förrän buffy knuffade undan honom, och att han då insåg hur fel han hade handlat. om jag inte har missuppfattat det hela har hela deras sexuella relation varit mycket destruktivt och svårdefinierat, inte undra på att han då reagerar som han gör. därmed inte sagt att jag försvarar hans beteende, tvärtom. jag tror bara han inte insåg att han faktiskt var på väg att göra något mot hennes vilja, förrän efteråt.


Vad kan man säga? Du skriver väldigt bra och får fram det man själv känner. Jag håller med dig helt!
"If you dont stop being such a bitch, maybe i will bite you."
Användarvisningsbild
sprite
Minion
 
Inlägg: 96
Blev medlem: 27 nov 2004

Inläggav VelocityBoy » mån dec 06, 2004 20:47

Sprite: Kul att du gillade det jag skrev men jag skrev om den texten till en mer genomarbetad och genomtänkt version på sidan sex i den här tråden, titta gärna på den.
Användarvisningsbild
VelocityBoy
Zeppo
 
Inlägg: 3507
Blev medlem: 06 feb 2004
Ort: Stockholm (ex-Luleåbo)

Inläggav sprite » tis dec 07, 2004 19:09

VelocityBoy skrev:Sprite: Kul att du gillade det jag skrev men jag skrev om den texten till en mer genomarbetad och genomtänkt version på sidan sex i den här tråden, titta gärna på den.


Det ska jag!
"If you dont stop being such a bitch, maybe i will bite you."
Användarvisningsbild
sprite
Minion
 
Inlägg: 96
Blev medlem: 27 nov 2004

Inläggav sprite » tis dec 07, 2004 19:59

Off skrev:Dai: Det var inte meningen att låta nedlåtande men jag ser på inlägget att det kan uppfattas som sådant. Efter att ha läst en hel del på amerikanska forum där folk slutar titta på Buffy efter s05 pga 6x19 och all sorg i s06 så svarar man ibland utan att tänka efter då man skrivit om det så många gånger innan och då kan inläggen låta annorlunda än man tänkt.


Va..? är inte folk där kloka eller ? ;)
Sluta titta efter säsong fem..?! Då missar man ju det bästa i hela serien!

Sedan kan jag själv tycka att det ibland blir lite för mörkt.
Jag hade gärna sett att Tara överlevt och jag hade verkligen inte behövt våldtäcktscenen.
Slutet hade kunnat varit ljusare och det finns delar i säsong sex (se ovan) som jag hade klarat mig utan men jag älskar ändå säsongen.

jag tycker att slutet i säsong sju är MYCKET MYCKET värre. Där är det ju väldigt depprimerande, men jag antar att man pratar mer om det i säsong 7.

Säsong sex känns för mig mer äkta, ärlig och intressant. Man blir verkligen påverkad av den. På både gott och ont. Den berör verkligen mig i alla fall.

Nu kanske en del blir arga..men jag tycker att säsong 1-3 känns lite mer som för barn. Som en lite tuffare sabrina eller nåt (ok, nu kanske jag tog i för mycket.. ) . Jag säger nu inte att jag inte gillar de säsongerna, för det gör jag, men de påverkar inte mig på samma sätt.

Tycker för övrigt att disskusionerna här är väldigt intressanta. Det är mycket som upprör och väcker känslor.
"If you dont stop being such a bitch, maybe i will bite you."
Användarvisningsbild
sprite
Minion
 
Inlägg: 96
Blev medlem: 27 nov 2004

FöregåendeNästa

Återgå till Buffy Säsong 6



Vilka är online

Användare som besöker denna avdelning: Inga registrerade användare

cron