6x03 - Afterlife

Här pratar vi mest om Säsong 6

show me the digits

1
0
Inga röster
2
0
Inga röster
3
0
Inga röster
4
0
Inga röster
5
0
Inga röster
6
1
3%
7
5
13%
8
17
43%
9
10
25%
10
7
18%
 
Antal röster : 40

6x03 - Afterlife

Inläggav Off » mån sep 22, 2003 17:15

That's the thing about magic. There's always consequences. Always!


IHHHH kalla kårar. Den första halvan av detta avsnitt med en Buffy som står å skriker på Tara å Willow och Anya som skär sig i ansiktet kan vara bland de mest kusliga scener som varit i Buffy. Tycker det byggs upp en riktigt bra stämmning som jag tyvärr måste säga går bort sig lite av den enkla anledningen att demonen inte är någon större motståndare.

Dock kommer ju avslöjandet om att Buffy varit i himmeln och nu upplever varje stund på jorden som ett helvete som en riktig suckerpunch i den sista scenen :( . Då Buffy reser sig upp å går ifrån Spike medans hon säger "They can never know. Never." blir man själv helt förstörd.

Avsnittet får bara en 7a pga att demonen i sin riktiga form känns lite uddlös å inte alls så häftig som när den besatte folk.
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav caffeineaddict » mån sep 22, 2003 18:15

S6 började starkt och fortsätter starkt. Detta avsnitt är ordentligt kusligt och gripande om vartannat, även om Offs kritik att demonen kanske är lite svag i slutändan stämmer... men det finns massor med scener som faktiskt får det att krypa lite under huden.

Men de är de två Buffy/Spike-scenerna som gör att jag tycker avsnittet är riktigt, riktigt bra. Den sista scenen är en chock, en av de största och modigaste val Joss & Co överhuvudtaget har gjort, och tar andan ur en. Det känns som jag hyllar Sarah Michelle Gellar i varenda inlägg jag skriver, men med god orsak. Hon får visa nya sidor av Buffy här, och klarar det utmärkt.

Och scenen när Spike får reda på att hon är tillbaka i livet är också alldeles fantastisk: "147 days yesterday, 148 today. Except today doesn't count, does it?". Jag hyllade Marsters scen i Beneath You häromdagen och här är ytterligare ett sånt där ögonblick som får en att vilja anordna allmänna parader till hans ära.

Betyg: en stark åtta.


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36734
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav noike » mån sep 22, 2003 23:49

Även om avsnittet innehåller riktigt bra saker -- bland annat det som tagits upp ovan -- tycker jag att utfyllnaden mellan dessa bitar drar ner tempot på tok för mycket. Det är ett bra avsnitt efter man tittat färdigt på det, men när man ser det pendlar i varje fall jag mellan uttråkad och på helspänn.
Don't judge a book by its cover... by its leather cover... by its human skin-looking cover.
Don't ever judge that book. — Welcome to Night Vale.

:: snow crunch :: poäng: 51 / 100 ::
Användarvisningsbild
noike
also cute and fluffy!
 
Inlägg: 39153
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: A crappy place

Inläggav sus@n » ons feb 04, 2004 21:13

mycket kusligt avsnitt - sitter på helspänn hela tiden. Och slutet var fint. Spike är bara för underbar "every night i saved you"
Användarvisningsbild
sus@n
Witch
 
Inlägg: 4024
Blev medlem: 26 dec 2003
Ort: Torekov/Skåne/Sverige

Inläggav Noggster » fre feb 13, 2004 16:04

Såg det igår (har nallat säsong 6 boxxarna av kaos!).
Var enligt mig ett väldigt bra avsnitt och det var tamigfan läskigt åxå,
menar jag var ju inte beredd på att bli skrämd under ett buffy avsnitt...

Måste dock hålla med Off om att demonen är väldigt mesig i slutet då det tappar all sin läskighets-faktor.

Slutscenen mellan buffy å spike är som ni har nämnt väldigt bra.. att få veta att hon var i "himlen" var chockande, även om jag suttit å klurat på varför buffy skulle hamnat i nån helvettes-dimension från början.

9/10

Det ska bli kul att titta på framtida avsnitt... Och till sist måste jag nämna att det ser väldigt läskigt ut med en opening credits utan Giles.
Användarvisningsbild
Noggster
Zeppo
 
Inlägg: 3371
Blev medlem: 29 jan 2004
Ort: Stockholm

Inläggav noike » tis mar 16, 2004 1:33

Jag tycker inte om hur Buffy använder himmelbiten för att förklara att jorden är helvetet för henne. Hon säger angående sin vistelse där "and I knew my friends were safe and happy." Hännes vänner bor i Sunnydale, där är ingen säker någonsin. Jag kan förstå att hon tror det när hon är där uppe, men när hon kommer tillbaka borde hon komma över den här illusionen nästan direkt. Staden översvämmas av demoner for fuck sake.
Don't judge a book by its cover... by its leather cover... by its human skin-looking cover.
Don't ever judge that book. — Welcome to Night Vale.

:: snow crunch :: poäng: 51 / 100 ::
Användarvisningsbild
noike
also cute and fluffy!
 
Inlägg: 39153
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: A crappy place

Inläggav caffeineaddict » tis mar 16, 2004 9:06

noike: Jag tycker att det hon känner är förståeligt, bl.a. eftersom det inte var en "illusion", utan ett nytt "hem" där hon mådde riktigt, riktigt bra. Hennes uppdrag och ansvar har tärt på Buffy sen hon var 15. Every single night, the same arrangements. Alltid en ny strid. Ofta en ny förlust. The weight of the world. Aldrig, aldrig vila. Jag ser det som om en soldat kommit hem från ett krig till en plats som han/hon älskar och kan slappna av på, bara för att helt plötsligt kastas tillbaka ut i djungeln på obestämd tid, för att alla de man tycker om tror att "OJ, ville du inte det?".

Dock tycker jag också att hela "I knew my friends were safe and happy"-biten är intressant eftersom de så tydligt INTE var det. De var ensamma, deprimerade och mer eller mindre konstant i fara. Men å andra sidan, hur skulle någon kunna vila i efterlivet om man ändå var tvungen att hela tiden oroa sig över och tänka på hur de man älskade hade det tillbaka på jorden. We have to lie to make you feel better. Det är nog ända sättet att få evig vila.

Jag tycker det är ett riktigt starkt drag av Joss & Co., och tycker verkligen det känns rätt för karaktären.


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36734
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav noike » tis mar 16, 2004 10:37

En illusion kan vara bra eller dålig för en. Just här behövdes den för att upprätthålla lyckan, vilket är helt okej när hon var där uppe. Jag tycker bara att när hon kommer tillbaka så uppträder hon okaraktäristiskt. Hennes viktigaste saker i livet var vänner och familj, så hon är alltför frånvarande. (resten av S6:Jag tycker inte att hon borde bli överlycklig eller så, bara gnälla mindre. Fast nu när jag tänker efter så passar det ändå in, i och med att hon i the Gift tog första bästa utväg för att slippa vara slayer.)
Don't judge a book by its cover... by its leather cover... by its human skin-looking cover.
Don't ever judge that book. — Welcome to Night Vale.

:: snow crunch :: poäng: 51 / 100 ::
Användarvisningsbild
noike
also cute and fluffy!
 
Inlägg: 39153
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: A crappy place

Inläggav caffeineaddict » tis mar 16, 2004 15:50

Precis. Jag älskar att precis som Spike säger så HADE Buffy en death wish (spoiler S7):som iofs går i vågor, men som jag inte tror försvinner förrän i sista sekunderna av Chosen,och även om hennes självmord var ett sätt att rädda världen och hennes vänner, så var det ÄVEN ett sätt att uppfylla denna death wish, som en slags bisarr "bonus".

Att hon är frånvarande är väl just också det att hon känner att hon gått igenom något som ingen av de andra (förutom Spike, som ju är den hon talar med i det här avsnittet) kan riktigt förstå. Och dessutom, även om hon egentligen inte vill, så hyser hon säkert vissa illvilliga känslor mot dem för att de tog tillbaka henne från hennes lyckliga tillstånd.

Maybe I'm crazy, men jag tycker det håller ihop väldigt väl karaktärsmässigt.


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36734
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav Noggster » tis mar 16, 2004 18:42

Japp, tyckte det funkade perfekt. Nu har jag aldrig dött och kommit till himlen och sen blivit ivägdragen därifrån. Men det var nog på liknande sätt man skulle kunna tänka sig reagera.
Användarvisningsbild
Noggster
Zeppo
 
Inlägg: 3371
Blev medlem: 29 jan 2004
Ort: Stockholm

Inläggav caffeineaddict » tis mar 16, 2004 19:58

Noggster: Hehe, bra förklarat! :)


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36734
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav sus@n » tis mar 16, 2004 20:00

detta avsnittet är så bra!

* spike som gråter (Always consecuenses)
* How long was I gone?
* Buffys tal till w/t
* Anya med kniven
* Dawn "Idiots"

Bara sååååå bra Bild
Användarvisningsbild
sus@n
Witch
 
Inlägg: 4024
Blev medlem: 26 dec 2003
Ort: Torekov/Skåne/Sverige

Inläggav caffeineaddict » tis mar 16, 2004 20:06

Är Anya med kniven BtVS läskigaste ögonblick? Mycket, mycket möjligt...


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36734
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav sus@n » tis mar 16, 2004 20:10

ja det är mycket möjligt.. för man är ju inte beredd.
däremot vet jag att vissa (mina kompisar) blev rädda när gentlemannen i hush dök upp i fönstret (de skrek) medan jag satt helt lugn fast jag visste ju om det!
Användarvisningsbild
sus@n
Witch
 
Inlägg: 4024
Blev medlem: 26 dec 2003
Ort: Torekov/Skåne/Sverige

Inläggav caffeineaddict » tis mar 16, 2004 20:59

Ja, när Gentlemen skrämmer Olivia hoppade jag också till första gången. Inget är ju lika läskigt när man vet om det.

(spoiler Angel S2):Sen så kanske det bara är jag, men när killen i början av Dead End hugger en kniv i sitt eget öga så slår jag nästan baklängesvolter av rädsla varenda gång. Det är så jävla... oväntat! Trots att man vet att det ska komma...


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36734
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav Langtry » tis mar 16, 2004 21:01

Kollade på Hush i helgen men ett nyblivet Buffyfan och hon hoppade till och skrek när de dök upp utanför fönstret.
De ser riktigt obehagliga ut med sina förvridna leenden och sådant.

That'll put marzipan in your pie plate, Bingo!
Användarvisningsbild
Langtry
Zeppo
 
Inlägg: 3857
Blev medlem: 14 feb 2004
Ort: Luleå

Inläggav Noggster » tis mar 16, 2004 21:07

Hush är läskig ja, men Anya med kniven skrämde mig really bad.
Användarvisningsbild
Noggster
Zeppo
 
Inlägg: 3371
Blev medlem: 29 jan 2004
Ort: Stockholm

Inläggav Tob » mån jul 19, 2004 6:47

Som många redan har nämnt så lyckas det avsnittet faktiskt med att vara ganska ruggigt. Något man inte är alltför bortskämd med. Måste säga att jag är mycket förtjust i Buffy/Spike konservationen i slutet.

Anya briljerar som vanligt!

Att inte Giles är med i vinjetten känns inte bra, höll på att få en chock när jag såg första avsnittet när han endast stod med som Special Guest Starring. Men jag antar och hoppas för allt i världen att han kommer tillbaka, vore ju katastrof annars.
World gonna end... where else would I want to be?
- Xander, Grave 6.22
Användarvisningsbild
Tob
Watcher
 
Inlägg: 6302
Blev medlem: 01 maj 2004
Ort: Borås

Inläggav yazze » tor sep 23, 2004 9:52

Måste säja att det var nog d läskigaste serie avsnittet på länge ja sett och ja sitter ju även och ser Arkix sässong 1 just nu och detta överklassade d stort så läskigt. :P
Även mycket bra och starkt avsnitt tycker jag, stark slut scen :cry: . Ja håller dock inte med er om att demonen var lite för lätt i slutet. Okej d var lite kort figth, huvet direkt, men demonen var ju väldigt stark i sin naturliga form så då är det inte så konstigt att den är klenare i den fasta formen. Tyckte även den såg mycket mäktigt ut i slutet när den var spöklikt och flög omkring.
Sässong 6 börjar bra hoppas d håller i sig.
Användarvisningsbild
yazze
Scooby
 
Inlägg: 607
Blev medlem: 23 sep 2004
Ort: Darkness fall

Inläggav Koala » tor sep 23, 2004 16:55

Hittils måste jag säga att denna säsong är mycket bra. Allt är snyggare, kvickare och allmänt bättre.. Förutom buffy.

Om de inte förändrar på denna komplexa, ledsamma, dystra Buffy så är hennes karaktär förstörd. Det var den idealistiska-princip-före-passion-tänkandet som gjorde Buffy så bra. Hoppas verkligen de löser upp detta senare i säsongen.
<poserdoser> Koala^^ då hade jag lesbisk sex med din mamma
Användarvisningsbild
Koala
Scooby
 
Inlägg: 763
Blev medlem: 08 aug 2004
Ort: Stockholm City

Inläggav Illyria » tor sep 23, 2004 17:33

Yes, God forbid att en karaktär utvecklas efter omständigheterna och har/visar fler dimensioner. Hemskt!
Användarvisningsbild
Illyria
Watcher
 
Inlägg: 7856
Blev medlem: 26 maj 2004

Inläggav Nea » tor sep 23, 2004 17:37

Jag vet att både Off och caffeine har nämnt den här scenen redan, men slutscenen är en av mina absoluta favoriter genom hela serien så jag måste också nämna den. ;)

Jag tycker det är intressant hur Scooby-gänget bara förutsätter att Buffy varit i helvetet och att de återuppväcker henne för att de tror att det är för hennes bästa men också för att de behöver henne och vill ha sin vän/syster tillbaka. Å det allra minsta så förtränger de åtminstone möjligheten att hon varit någon annanstans. Jag tycker det är - om inte själviskt, så i alla fall ganska oansvarigt av dem att inte utforska mer om vart Buffy egentligen har tagit vägen - innan de bestämmer sig för att hämta tillbaka henne. Willow vill att Buffy ska vara tacksam, men det slår henne aldrig att det kanske inte finns något att vara tacksam för. Vilket bara gör den sista scenen så oändligt mycket mer gripande. Jag kan aldrig förstå hur Buffy kan kallas självisk. Jag har aldrig kunnat förstå det innan den scenen, och jag kan kan definitivt inte förstå det efteråt. När Buffy bestämmer sig för att hennes vänner (och Dawn) ska vara lyckligt ovetande om vad de har utsatt henne för (även om det är omedvetet), det tycker jag är höjden av osjälviskhet.

BUFFY
Wherever I ... was ... I was happy.
At peace. I knew that everyone
I cared about was all right. I knew it.
Time didn't mean anything, nothing
had form... but I was still me, you
know? And I was warm and I was
loved... and I was finished.
Complete. I don't understand about
dimensions or theology or any of ...
but I think I was in heaven.

Spike stares, takes it in. She looks at him.


BUFFY
And now I'm not.


SPIKE
Buffy--


BUFFY
I was torn out of there. My friends
pulled me out. And everything
here is bright and hard and violent...
Everything I feel, everything I touch...
this is Hell. Just getting through the
next moment, and the one after that...
knowing what I've lost ...

BUFFY
They can never know. Never.

~


Så bra, så otroligt bra.
"I walk, I talk, I shop, I sneeze. I'm gonna be a fireman when the flood rolls back" - Restless
Användarvisningsbild
Nea
Scooby
 
Inlägg: 526
Blev medlem: 29 mar 2004
Ort: Sydligaste delen av landet

Inläggav Off » tor sep 23, 2004 17:48

Spoiler Angel s04
Som när Cordy försvinner. Angel tar reda på var hon är och tror att hon har det bättre där. Därmed gör han inget åt saken
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav Ai » tor sep 23, 2004 17:51

Var det jag som nös eller blinkade eller nåt, eller var det verkligen så att femman klippte bort när Spike ränner näven i krypt-väggen? Är dom rädd för att barn ska ta efter och slå knytnävarna i väggarna? :eek:

Annars älskar jag just den scenen.

Uh ... I do remember what I said. The promise. To protect her... If I had done that ... even if I didn't make it ... you wouldn't have had to jump. But I want you to know I did save you. Not when it counted, of course, but ... after that. Every night after that. I'd see it all again ... do something different. Faster or more clever, you know? Dozens of times, lots of different ways ... Every night I save you.


Hur skuldkänslorna bara väller ur Spike i den monologen gör det nästan ont att titta på honom. Lysande.

"Med ett schysst järnrör kan man slå världen med häpnad!"
SockerConny

Michael: YOU FUCKED A MURDERER??
Hunter: What's the big deal? I used a condom.
Brian: Well, your safe sex lecture paid off...

QaF 3x13

Zoë född 21/10-05 3710 g 52,5 cm
Användarvisningsbild
Ai
Watcher
 
Inlägg: 6016
Blev medlem: 27 jul 2004
Ort: Gävle (Söööööööööder)

Inläggav Koala » tor sep 23, 2004 18:03

Illyria skrev.
Yes, God forbid att en karaktär utvecklas efter omständigheterna och har/visar fler dimensioner. Hemskt!


Inte alls poängen. Handlar om att de inte klarar av att skildra det bra.
Hobbydjupt.
<poserdoser> Koala^^ då hade jag lesbisk sex med din mamma
Användarvisningsbild
Koala
Scooby
 
Inlägg: 763
Blev medlem: 08 aug 2004
Ort: Stockholm City

Inläggav Joamna » tor sep 23, 2004 18:43

Nea skrev:Jag tycker det är intressant hur Scooby-gänget bara förutsätter att Buffy varit i helvetet och att de återuppväcker henne för att de tror att det är för hennes bästa men också för att de behöver henne och vill ha sin vän/syster tillbaka. Å det allra minsta så förtränger de åtminstone möjligheten att hon varit någon annanstans. Jag tycker det är - om inte själviskt, så i alla fall ganska oansvarigt av dem att inte utforska mer om vart Buffy egentligen har tagit vägen - innan de bestämmer sig för att hämta tillbaka henne. Willow vill att Buffy ska vara tacksam, men det slår henne aldrig att det kanske inte finns något att vara tacksam för. Vilket bara gör den sista scenen så oändligt mycket mer gripande. Jag kan aldrig förstå hur Buffy kan kallas självisk. Jag har aldrig kunnat förstå det innan den scenen, och jag kan kan definitivt inte förstå det efteråt. När Buffy bestämmer sig för att hennes vänner (och Dawn) ska vara lyckligt ovetande om vad de har utsatt henne för (även om det är omedvetet), det tycker jag är höjden av osjälviskhet.


Tänkte precis likadant. Tänkte det redan några avsnitt tillbaka sedan då de pratar om återupplivandet av Buffy och Willow säger att hon inte tänker lämna henne i en helvetes dimension. Känns mer som att hon försöker övertyga sig själv om att det de gör är rätt än att hon verkligen tror på det hon säger.
Buffy hade förstått vad som menades med "death is your gift" om bara de andra fattat det och sett friden i henne när hon var död utan att tänka på sig själva hade de förstått att det var bäst som skedde.
Har verkligen aldrig heller förstått hur man kan kalla Buffy självisk..
Användarvisningsbild
Joamna
Scooby
 
Inlägg: 674
Blev medlem: 26 jun 2004
Ort: Stockholm

Inläggav Mackan » tor sep 23, 2004 18:57

Ett lite ojämnt avsnitt men med några ordentliga ljuspunkter. Spike är riktigt bra och slutscenen tycker även jag är lysande, en rejäl twist första gången man ser den. Men däremellan är det stundtals lite segt och jag tycker många av de andra skådisarna går lite för mycket på halvfart för att det ska bli ett riktigt högt betyg.
There are 10 types of people in the world: Those who understand binary, and those who don't...
Användarvisningsbild
Mackan
Minion
 
Inlägg: 75
Blev medlem: 12 sep 2004
Ort: Stockholm

Inläggav VelocityBoy » tor sep 23, 2004 19:19

Ai skrev:
Uh ... I do remember what I said. The promise. To protect her... If I had done that ... even if I didn't make it ... you wouldn't have had to jump. But I want you to know I did save you. Not when it counted, of course, but ... after that. Every night after that. I'd see it all again ... do something different. Faster or more clever, you know? Dozens of times, lots of different ways ... Every night I save you.


Hur skuldkänslorna bara väller ur Spike i den monologen gör det nästan ont att titta på honom. Lysande.


Det är defintivt min favoritscen ifrån avsnittet och en utav de bästa i serien (Jane Espenson har själv sagt att "-every night I save you" är hennes egen favorit bland det hon har skrivit) man förstår verkligen hur fruktansvärt mycket han har saknat henne och hur han har mått så dåligt över att ha svikit hennes förtroende... :cry:
Användarvisningsbild
VelocityBoy
Zeppo
 
Inlägg: 3507
Blev medlem: 06 feb 2004
Ort: Stockholm (ex-Luleåbo)

Inläggav Illyria » tor sep 23, 2004 23:11

Koala skrev:Handlar om att de inte klarar av att skildra det bra. Hobbydjupt.

Det finns många grader av depression och emotionella problem och hur de manifesterar sig, inte nån viss gräns för om det är "hobby" eller inte. Och i jämförelse med andra säsonger, är detta mindre djupt? Sen måste ju serien också behålla sig själv till en viss grad och fortfarande vara just "Buffy the vampire slayer".
Användarvisningsbild
Illyria
Watcher
 
Inlägg: 7856
Blev medlem: 26 maj 2004

Inläggav Koala » tor sep 23, 2004 23:41

Enligt mig är det hobbydjupt. Man rör runt i ämnen man pratar om i Etik och Livsfrågor A i gymnasiet.
Det jag älskade hos buffy som person var den simpla idealismen. Serien klarar inte av denna nivå enligt mig. Det saknar buffy-känslan och blir den show man trodde det var innan man började kolla på den.
<poserdoser> Koala^^ då hade jag lesbisk sex med din mamma
Användarvisningsbild
Koala
Scooby
 
Inlägg: 763
Blev medlem: 08 aug 2004
Ort: Stockholm City

Nästa

Återgå till Buffy Säsong 6



Vilka är online

Användare som besöker denna avdelning: Inga registrerade användare