Part 1:Jag gillar det här avsnittet, men jag tycker inte att det är lysande direkt. Den mörka stämningen tycker jag verkligen om och avsnittet får mig att gråta en hel del, vilket jag inte hade förväntat mig. Det som jag inte gillar är en del av humorn, som Buffybot i skolan och vampyren i motorcykelbaren, det tycker jag inte är kul alls.
Snygg "Previously on..." igen. det känns som det var jättelänge sen jag såg s1-3 när jag ser det där.
Bra scen på kyrkogården. Jag älskar Giles humor: "I just have to die for a minute". Och så är det kul att se Spike och de andra skämta med varandra, man märker att de har kommit varandra rätt nära. Xander som blir skrämd av Willows röst i sin hjärna gillar jag också.
Anya och Giles som bråkar om statyn.
Jag älskar hennes bittra kommentarer om att Giles aldrig åker.
Dawn och Spikes scener är helt underbara. Det fick mig att gråta när man ser hur dåligt samvete Spike har för att han inte lyckades hålla sitt löfte till Buffy. "No. I'm not leaving you to get hurt. Not again."
Och så sorgligt igen när Buffybot säger "You know I admire your brain almost as much as your washboard abs." och Spikes reaktion på det.
Scenen i Xanders lägenhet där de pratar om Buffy är väldigt rörande. Jag tycker så synd om willow där. "I'm not gonna leave her there."
En annan rörande scen och en av de bästa i avsnittet är den på flygplatsen. Den fick mig att gråta igen. "This is impossible, really."
Så fint att Giles och Xander kramar varandra också.
Favoritcitat:
Giles: You might have let me in on your plan while he throttled me.
Spike: Oh, poor Watcher. Did your life pass before your eyes? Cuppa tea, cuppa tea, almost got shagged, cuppa tea?
Betyg: Stark 7:a
Part 2:Jag gillar det här avsnittet nästan lika mycket som Part 1, men jag vet inte riktigt varför. Det är rätt så segt när Buffy vandrar omkring och så gillar jag inte motorcykeldemonerna.
Jag tycker det är riktigt roligt när Spike letar efter vapen och försöker ta upp ett kors men bränner sig på det. "Brilliant."
Willow och Xander i skogen är kul. När han tror att att de följer polstjärnan och sen när Taras ljus kommer emot dem.
Coolt sätt som Spike snor motorcykeln på!
Jag gillar scenen med Buffy och Dawn uppe i tornet, den är fin. "You told me I had to be strong and I've tried. But it's been so hard without you."
Och sen är det så sorgligt att se Buffys tomma ansiktsuttryck när Dawn kramar henne nere på marken.
Favoritcitat:
Xander: Okay, this is really starting to grate my cheese. These woods aren't that big. Now, I know we've been going straight because I've been following the North Star.
Willow: Xander. That's not the North Star. It's an airplane.
Xander: Nah, that's not an airplane, it's definitely... a blimp! But I can see how one... could make that airplane mistake.
Betyg: 7