av sharatec » mån maj 03, 2004 0:33
Det här är förmodligen min favoritsäsong (även om säsong 7 är uppe och knuffas i täten...), med mycket mörker och en underbar... vad ska man säga... Big Bad? Warren, alltså: känns avigt att jämföra honom med sådana som The Mayor och Glory, men som redan har nämnts så vållar han större skada än kanske någon annan. Människan som människans värsta fiende; en snygg hantering av att små människor kan kasta långa skuggor. Att ha sett den här säsongen höjer dessutom nöjet med att se om det redan trevliga I was made to love you...
Dessutom: Once more with feeling. Mer behöver egentligen inte sägas...
Liten spoiler för säsong 7, rejäl spoiler för 6 om vi nu spoilermärker sådant här...
Ett litet minus (som inte är någons fel, det bara blir så) är att jag känner mig lite blåst på en "sorgeperiod" i den här säsongen. Av någon underlig anledning är Tara en av mina favoritkaraktärer i Buffy, men det hindrar mig inte från att tycka att det är bra att de dödar henne: det leder fram till en dramatisk final, och dessutom växer hon kraftigt som karaktär under den här säsongen (och dör väl dessutom lycklig). Problemet blir bara att allting av nöden går så fort efter henne död, och även om vi snabbt ser reaktioner från Willow (surprise!), Buffy, Xander och Dawn (rörande!) så hinner man inte riktigt fokusera på dem; allting handlar trots allt om att stoppa Willows framfart.
När så säsong 7 tar vid är Tara långt ifrån bortglömd - och nämns då och då -, men trots allt har naturligtvis karaktärernas största sorg hunnit sjunka undan. Av den anledningen ser vi inte heller något av hur de tar hand om varandra, eller diskuterar sin sorg. Det kunde ha varit gripande, men, som sagt, dramaturgiskt svårt att få med.
Babbel, babbel... Underbar säsong.