6x13 Dead Things

Här pratar vi mest om Säsong 6

På en skala, hur bra var det?

1
0
Inga röster
2
0
Inga röster
3
1
2%
4
0
Inga röster
5
0
Inga röster
6
1
2%
7
10
19%
8
19
35%
9
16
30%
10
7
13%
 
Antal röster : 54

Inläggav Capt. Peroxide » mån feb 26, 2007 17:18

Ai skrev:Han beter sig som många unga tjejer som i sin egen osäkerhet över sin person utplånar sig själv i ett ohälsosamt förhållande till nån skitstövel som tar det han får, för - hey! Gratis!

Där är nyckeln till försvaret av Spike som jag ser det. Fansen har här inte identifierat sig med Buffy. Dom har identifierat sig med Spike.

Jag inser att den här analysen får mig att låta som värsta rödstrumpe-feministen. Tro mig - det är jag inte. Och jag vet att detta händer också killar, men det händer nog oftare tjejer.
Tro mig, det händer killar också. De psykologiska orsakerna kan man bara spekulera i. Och konversationer som den här har jag haft vissa morgnar (fast ibland kanske bara tyst för mig själv):

SPIKE: What is this to you? This thing we have.

BUFFY: We don't have a thing. We just have... this. That's all.

SPIKE: Do you even like me?


Och jag identifierar mig som fan med Spike. Kanske inte just precis i dag, men tidigare i livet. Det var främst det som grep mig när jag började följa Buffy. För övrigt, vad är det för fel på en feministisk analys av en destruktiv relation? Eller du kanske tänkte på att det lät som om du tyckte att det bara var tjejer som kunde vara på the recieving end?

Dead Things är ett mycket bra avsnitt, det svartaste hittills i serien. "The Body" må vara allvarligast, men en förälders död i cancer är ju ändå en annan sak.

En helt annan sak som tas upp i avsnittet är Buffys skuldkänslor när hon tror att hon dödat Katrina. Varför, varför tror hon att något blir bättre för att hon går till polisen? Det är en moraluppfattning jag aldrig kommer att begripa, att det skulle vara något positivt i att "ta sitt straff" om man kan slippa.

Och på tal om straff, är det någon som vet faktabakgrunden till allt tjat om våldtäkter i amerikanska fängelser? Det dyker ju upp här också, när Katrina lovar att sätta dit Warren så han får känna på hur det känns att bli våldtagen i fängelset. Jag tror säkert att det förekommer, men ser man amerikansk film och TV kan man ju få för sig att det är mer eller mindre obligatoriskt för alla nya fångar som inte är typ K1-mästare eller har Nation of islam i ryggen.
Angelus Domini nuntiavit Buffiae,
Et concepit de Spiritu Sancto.
Användarvisningsbild
Capt. Peroxide
Minion
 
Inlägg: 291
Blev medlem: 17 jan 2007

Inläggav AKS » fre jun 29, 2007 0:21

Capt. Peroxide skrev:En helt annan sak som tas upp i avsnittet är Buffys skuldkänslor när hon tror att hon dödat Katrina. Varför, varför tror hon att något blir bättre för att hon går till polisen? Det är en moraluppfattning jag aldrig kommer att begripa, att det skulle vara något positivt i att "ta sitt straff" om man kan slippa.


Jag tror på nåt vis att en viss själviskhet ligger i grunden till det hela. Det är alltså inte för Katrinas skull som Buffy vill erkänna utan för sin egen skull. Visst, hon hamnar kanske i fängelse, men det straffet, det som kommer utifrån, kan vara lättare att leva med än de ständiga skuldkänslorna. Så, jag tror att det för Buffy är så att hon tar sitt straff och då kan hon gå vidare efter det och lämna det hela bakom sig för hon har ju blivit "straffad", men så lätt är det ju inte... Jag tror att en liknande process kan ligga bakom att vissa tjejer/killar skär sig själva. Smärtan/bestraffningen ger en paus från den smärta och de skuldkänslor som finns i själen/tankarna. Det som pågår inom en är alltid mer smärtsamt än det som kommer utifrån. IMO, naturligtvis. Summa summarum: i Buffys fall tror jag inte att det handlar om moral egentligen, men hon kan mycket väl tro själv att det är därför hon går till polisen.

Slut med amatörteorierna och till avsnittet...

Detta är en enorm kvalitetsförbättring jämfört med de tidigare fyra avsnitten. Detta avsnitt är verkligen mörkt, som tidigare nämnts, och enligt mig i det närmaste deprimerande. Jag förstår varför en del som gillar fluffy Buffy à la S1-S3/4 kan börja tycka att det blir riktigt jobbigt nu. Jag har stött på många på internet som verkligen hatar S6. Jag håller dock absolut inte med om det.

Dead Things innehåller enligt mig två standout-scener. Två i det närmaste "klassiska" scener.

Den första scenen är den som utspelas i gränden bakom polisstationen. Jag blir så arg på Buffy som tar ut sina egna problem på Spike. Hon är ju helt klart den som har makten i förhållandet, vare sig hon vill eller inte, och jag blir besviken på henne då hon slår på nån som inte försvarar sig. Jag blir dock också arg på Spike som kan försvara sig, men väljer att inte göra det. Jag ifrågasätter alltså inte scenen som sådan, eller mekanismerna bakom varför Buffy och Spike gör som de gör. Jag ifrågasätter faktiskt ingenting. Jag blir bara så förbannad. Vilket är en bra sak i detta avsnitt för scenen är verkligen lysande mörker. Buffys självhat då hon slår Spike speglar Faiths i Who Are You? då hon slår Buffy som ser ut som henne själv.

Den andra scenen som är fantastisk är den avslutande med Buffy och Tara. En mycket gripande scen där jag nästan gråter med Buffy på slutet.

Alltså, scenen med Katrina i källaren är verkligen hemsk. Det är verkligen våldtäkt och småpojkarna Andrew och Jonathan har inte ens tänkt tanken. Vilket enligt mig inte gör dem ett dugg oskyldiga utan bara till dumma små svin.

(spoiler S7) Alltså, Andrew som jag gillar så mycket i S7...? Kan knappt fatta det. För det första det med att han tydligen tycker att det är okej att göra en tjej till sexslav -- det finns ingen ursäkt -- och sedan så tycker han att det är cool att de kommit undan med mord? Bugger off!

Så, helt klart en solklar förbättring från tidigare avsnitt, men inte så där "wow" heller. 7 av 10.

EDIT:

Glorificus skrev:http://community.livejournal.com/seasonal_spuffy/87035.html

En lite annorlunda version av avsnittet... :D


Så bra! :D
Last.fm | Avatar av: B-F

Well done. Here come the test results: "You are a horrible person." That's what it says: a horrible person. We weren't even testing for that.
-- Portal 2

A pit is not complete without a Freeman climbing out of it.
-- vortigaunt i Half-Life 2: Episode 2
Användarvisningsbild
AKS
Official Goddess
 
Inlägg: 20301
Blev medlem: 13 sep 2003

Inläggav Echolls » mån jan 04, 2010 1:00

Det här avsnittet har alltid varit en personlig favorit. Det är så mörkt och bara helt fantastiskt. Det är inte det bästa avsnittet i serien, men det är det som påverkar mig mest och även det som är jobbigast att titta på. Ändå är det ett av de avsnitt som jag sett flest gånger. Hur jag gång på gång kan vilja se ett avsnitt som får mig att må dåligt på riktigt vet jag inte. Visst är sorgliga scener jobbiga, som när Buffy dödar Angel och när Buffy offrar sig i The Gift, men det här är så väldigt jobbigt på ett helt annat plan. Det är en känsla som inte är lik någon annan i serien. Varje slag som Buffy slår på Spike i gränden gör ont i mig. När jag såg avsnittet första gången var jag tvungen att pausa flera gånger. Jag blir så arg på Buffy där igen, Spike försöker ju bara stoppa henne för att han älskar henne. Men nej, inte nog med att hon misshandlar honom helt oförtjänt, han får även höra "No, you don't." när han säger att han älskar henne. Jag förstår inte hur hon kan vara så kall.

Tur att slutscenen finns så att jag kan förlåta henne lite i alla fall. Det är bra att hon inser att hon utnyttjar honom, för jag tror inte att hon älskar honom även om jag så gärna vill att hon gör det. Man kan inte behandla någon man älskar som hon gör. Jag tycker faktiskt väldigt synd om henne där trots att jag är så arg på henne. Det går inte att inte göra det när hon säger "Tell me that I'm wrong, please". Hela scenen gör mig tårögd, men just där börjar jag alltid gråta. Jag älskar ju trots allt Buffy och att se henne så ledsen gör mig ledsen. Efter det här avsnittet känns allt bara helt hopplöst, som att det aldrig kommer att bli bra igen. Nu är det väl inte riktigt samma sak vid omtittar eftersom jag vet vad som händer sen och slipper fundera på det, men jag kommer aldrig att glömma hur jag kände första gången jag såg det här. Och jag gillar ändå att må så fruktansvärt dåligt på grund av en serie på något sätt.

Jag älskar de flesta scenerna i avsnittet, men den i gränden och slutscenen är mina favoriter. Andra som är fantastiska är den på balkongen, den är så obehaglig och även scenen då Buffy står utanför kryptan och Spike känner att hon är där. Den är så stark och ger mig rysningar. En annan favorit är scenen med Buffy, Spike och Katrina. Den är läskig och väldigt snyggt gjord. När Buffy tror att hon har dödat henne känns det som att det nästan inte kan bli mörkare. Buffys drömscener måste jag också nämna, de är riktigt bra.

Det är så deprimerande när Buffy berättar för Dawn vad som har hänt och att hon tänker gå till polisen. Jag tycker väldigt synd om Dawn där, speciellt när hon säger "You can't even stand to be around me." :(

Senast jag såg det här avsnittet var med min syster och jag sa innan att jag tyckte att det är väldigt jobbigt att titta på. Efteråt frågade hon vad jag tyckte var jobbigt. Va? Det känns inte riktigt som att man ens borde titta på serien om man frågar en sån sak, det irriterar mig en aning. Vårt tittande rann ut i sanden kort efter det. :)

Favoritcitat:
Spike: You see ... You try to be with them, but you always end up in the dark... with me. What would they think of you if they found out all the things you've done? If they knew... who you really were?
Buffy: Don't.
Spike: Stop me. No, don't close your eyes. Look at them. That's not your world. You belong in the shadows... with me.

Betyg: 10 (något svag kanske)
Coma Summer
Användarvisningsbild
Echolls
Big Bad
 
Inlägg: 1241
Blev medlem: 20 nov 2005
Ort: Stockholm

Föregående

Återgå till Buffy Säsong 6



Vilka är online

Användare som besöker denna avdelning: Inga registrerade användare