6x08 - Tabula Rasa

[Lipton]

Nja men tror du verkligen att det har med kyssen att göra (lite tveksam)?
Hon är mitt i en fight, förtrollningen släpper, hon tittar förvånat upp och springer. Det hinner gå någon sekund från det att hon inte har något minne alls så hinner hon komma att tänka på det.

Angel spoiler?
I help the hopeless. I'm a vampire with a soul."
Är det Angel koppling måntro?

[VelocityBoy]

Nja men tror du verkligen att det har med kyssen att göra (lite tveksam)?
Hon är mitt i en fight, förtrollningen släpper, hon tittar förvånat upp och springer.

Jag mindes lite fel här tydligen... jag hade för mig att besvärjelsen avbröts då hon satt gränsle över honom. Jag tror dock att det hänger ihop iaf hon vill inte (eller hon vill men hon vill inte att hon skall vilja det ) umgås med Spike, vill inte att de skall ha något gemensamt vill absolut inte att de skall kyssa varandra så när hon inser vad som har hänt så springer hon.

Angel spoiler?
I help the hopeless. I'm a vampire with a soul."
Är det Angel koppling måntro?

Very much so indeed

[Lipton]

Ok, så ungefär vad du menar är att sist de träffades så kysstes de och sedan ville Spike tala om det men inte hon, hon tycker att det är mer eller mindre pinsamt, och i det här stadiet vill hon inte träffa honom alls, så när hon ser honom efter att förtrollningen släpper så tänker hon typ "jääck spike, vad har hänt här " och springer.

[VelocityBoy]

Lipton: Inte riktigt (men nästan) de minns ju vad som har hänt och Spike och Buffy kom överrens som Joan och Randy, de fungerade som ett team och de drogs till varandra direkt (nästan) och det är nog inget som Buffy vill tänka på då det skulle betyda att det finns en attraktion mellan dem som är mer än bara en kyss i efterdyningarna av en besvärjelse.

Iofs så borde ju Buffy inse att Spike har varit viktig för henne under början av säsongen men även det förträngs nog gärna.

[Lipton]

Ok, det låter som något jag kan hålla med om.
Stackars Buffy som kämpar emot sig själv och gör allt för att vara olycklig,
som även Spike säger åt henne vid något tillfälle.

[VelocityBoy]

Stackars Buffy som kämpar emot sig själv och gör allt för att vara olycklig,
som även Spike säger åt henne vid något tillfälle.

Jo hon gör det inte lätt för sig vår tjej

Spoiler Buffy s6 ep 17

Spike: See I've figured it out, love. You can't help yourself. You're not drawn to the dark like I thought. You're addicted to the misery.

[Joamna]

Sista scenen till låten Goodbye too you är lysande!
Blickutbytet mellan Buffy och Spike, närbild på gråtande Willow, Dawn som springer ifrån Tara, och även Buffy-Spike kyssen. Allt blir bara så starkt eftersom hela minnes förlust grejjen mest blir rolig, och sen slungas man tillbaka till verkligheten med en käftsmäll.

[Nyx]

Håller med Flisa om "Goodbye to you"-scenen. Det är just sådana stämningsväxlingar som är BtVS signum och storhet! Att kunna skifta blixtsnabbt från underbart rolig komedi till att kraschlanda i verklighetens hela smärta.... det är stort.

Ang. varför Buffy springer iväg när hon får tillbaka minnet: jag upplever det som att hon drabbades av hela sin efter-graven-depression efter att ha haft ganska kul som "Joan the Vampire Slayer" och att hon då helt enkelt ville vara ensam med sin smärta. Hon vill inte tröstas av Spike, vill inte släppa in honom som hon ju faktiskt gjort vid ett par tillfällen redan under säsongen, kanske, som VB sa, för att hon är rädd att det skulle leda till ytterligare kyssar... (jahapp, nu höll jag med VB igen, börjar bli repetitivt ). Buffys situation precis före förtrollningen hade ju just blivit än mer eländig eftersom Giles tänker lämna henne (som så många män tidigare i hennes liv - pappan, pojkvänner). Inte undra på att det gör ont!

[Joamna]

Ang. varför Buffy springer iväg när hon får tillbaka minnet: jag upplever det som att hon drabbades av hela sin efter-graven-depression efter att ha haft ganska kul som "Joan the Vampire Slayer" och att hon då helt enkelt ville vara ensam med sin smärta. Hon vill inte tröstas av Spike, vill inte släppa in honom som hon ju faktiskt gjort vid ett par tillfällen redan under säsongen, kanske, som VB sa, för att hon är rädd att det skulle leda till ytterligare kyssar... (jahapp, nu höll jag med VB igen, börjar bli repetitivt ). Buffys situation precis före förtrollningen hade ju just blivit än mer eländig eftersom Giles tänker lämna henne (som så många män tidigare i hennes liv - pappan, pojkvänner). Inte undra på att det gör ont!

Här får jag hålla med dig då Samma anledning som när hon först vänder bort huvudet från Spike vid baren i slutet, hon är rädd för att det ska leda till fler kyssar, och det försöker hon undvika även om hon itne lyckas..

[Lipton]

Lånehajen säger att Spike är *chutzpah* i sin kostym på slutet, någon som vet vad det betyder, ser ut som ett judiskt ord.

[latarmig]

http://www.wordsmith.org/words/chutzpah.html

[Lipton]

Då hade jag rätt det var ett judiskt ord.

latarmig: tack för länken.

[RalfiParpa]

"I'm like a superhero or something!"
Godkänt avsnitt som bara är dåligt om man jämför det med musikalen. Mycket känslor och Giles/Spike-kramen är ett av säsongens bästa ögonblick.

Sju.

[caffeineaddict]

Love, love, love, love, LOVE it!

Joss skriver i häftet till megaboxen: "A hugely proud achievement, simply because it came right after the exhausting musical, was gut funny and quite moving, and proved that the episodes we really care about each season number twenty-two and not one less."

Så jag skriver bara: "Medhåll (but what was up with that 'I In Team'/'Goodbye Iowa'-stuff?)."

En alldeles underbar blandning av drama och humor, och som Joss säger blir det nästan ännu mer imponerande just för att det gör ett sådant intryck efter ett så extraordinärt avsnitt som OMWF.

[Lipton]

Ja det tåls att säga många ggr, detta är helt enkelt det bästa avsnittet.

[Binchy]

Älskar det här avsnittet, hur många roliga repliker som helst. Dawn som dissar Joan/Buffys namn och Joan retalierar "you should talk, Umad!". Och alla andra repliker som alla redan har nämnt.

Det är lite jobbigt att ha kommit in så här sent i Buffyforum, alla tankar man har medan man läser en tråd, och tänker skriva i sitt inlägg, har ju någon annan redan tänkt, när man läser vidare. Men jag är mycket glad att jag hittade hit, känns som att man genast fick 4-500 nya vänner.

[gaspode]

Det är lite jobbigt att ha kommit in så här sent i Buffyforum, alla tankar man har medan man läser en tråd, och tänker skriva i sitt inlägg, har ju någon annan redan tänkt, när man läser vidare. Men jag är mycket glad att jag hittade hit, känns som att man genast fick 4-500 nya vänner.

Visst är det jobbigt! Du kan ju alltid göra som AKS gjorde i Angel S5 när hon alltid såg avsnitten några dagar senare än oss andra och skriva dina tankar först för att läsa vad andra skrivit sen..

[Binchy]

Så kan man ju göra förstås, och att härma Gudinnan kan väl aldrig bli fel.

[bumbi]

nästan bästa s.6 avsnittet en klar 9a!
hur roligt som helst

[Tob]

Buffy visar i inledningsekvensen återigen hur hon mest bara vill fly. Ingen jättestor grej direkt men Spike vill diskutera och Buffy vill inte alls diskutera. Buffy säger precis innan vinjetten att bara hon kunde sluta rädda Spikes liv så skulle mycket bli så mycket enklare. Jo, jag förstår henne, hon känner en dragning till Spike men hela tiden intalar hon sig att det är fel, fel och åter igen fel. Med Spike död så skulle hon inte bli så dragen till honom, för utåt sett, så som hon intalar sig själv så finns det ju ingen dragning.

Willow och Taras relationen är i kris. När Willow återigen tar upp att använda magi för att manipulera folks viljor och sinnen så sätter Tara stopp. Att Willow inte inser hur illa Tara tycker om att använda magi till vardassysslor och speciellt i så egoistiska syften som Willow är inne på är helt otroligt. Hon hjälper inte direkt till för att få deras relation att flyta på. Tara är sviken, otroligt sviken och när sem senare kommer fram till att Willow inte får använda magi på en vecka så inser Tara att det är ett omöjligt uppdrag, men vill ändå ge Willow en ärlig chans, när det sedan i slutet av avsnittet kommer fram vad Willow har gjort så blir det en bekräftelse för Tara. Hon visste vad som skulle hända och hade redan innan bestämt att hon skulle lämna Willow för ett tag. Tårarna som Tara fäller är för Willows falskhet, hon lovade att hålla upp med magi men har brutit det illa kvickt.

Spoiler angående Xander och Anya
Intressant att Xander och Anya knappt har någon replikväxling alls, knappt någon interaktion mellan varandra överhuvudtaget, eller minns jag fel? Med tanke på vad som händer och hur deras förhållande krashar till sist.

Willow och Tara finner varandra och det känns som ett bevis för att dem verkligen är menade åt varandra.

Buffy blir genast på gott humör när hon inser att hon är en superhjälte av något slag. Inga problem här inte. Dräpa demoner och vampyr, inga bekymmer här inte. Naturligtvis fungerar det inte så, när hon sedan får tillbaka minnet så kommer även problem. Buffy flyr och vill vara ensam.
När Spike sedan försöker närma sig henne på baren så flyr hon igen, men i sista scenen så står dem åter igen och kysser varandra. Ja vad säger man.

Tabula Rasa är riktigt bra. Här finns den där humorn som aldrig Trion kommer i närheten av. Här finns det tunga dramat, slutscenerna som är mycket vacker komponerat till Goodbye To You. Tara lämnar Willow och nog tycker jag att Willow får skylla sig själv, det är inte mer än rätt, men ändå så sitter jag där och snyftar rejält när Willows tårar faller och hennes underläpp börjar fladdra, dame you Alyson.

Alldeles för mycket tankar när man ser detta avsnittet, det finns så mycket små underbara guldklimps ögonblick i avsnittet att man nästan druknar i det och det är svårt att struktura upp alla tankar på ett vettigt sätt. Kanske aningen sämre än OMWF men inte är det mycket.

[Hitoride]

en utav mina favoritavsnitt.
jag ger den en 9a.

[BePatient]

Säsong sex har visat sig vara precis så oerhört deprimerande och mörkt som en vän till mig sa. Alla bedrar varandra, för att inte tala om hur alla som egentligen inte passar ihop hånglar och ligger med varann.

Gud vad jag älskar denna säsongen.

[Hitoride]

Sjukt bra avsnitt, ja det kan man verkligen kalla det! *smile*
Däremot inte det bästa avsnittet men helt klart en 7a ^_^

Man blir lite deprimerad i slutet då man menar Tara...
men man får ju se sen!!

[xAMNESIAx]

Tabula Rasa är, i särklass, det roligaste avsnittet i hela Buffy serien. Det är just komedin som man minns när man tänker tillbaka på avsnittet, men Tabula Rasa fungerar på så många olika nivåer. Dessutom så händer det jävligt mycket som för storyn frammåt, mycket att bygga vidare på. S6 tillhör inte mina favorit säsonger, men de första avsnitten är helt underbara. Jag kommer att ge Tabula Rasa en 10, vilket vid första anblick kan verka lite högt. Men jag kan inte, hur mycket jag än letar, finna några fel med detta avsnitt. Det har den perfekta "Buffy blandningen" av komedi, drama, action och underbara karaktärer som ständigt utväcklas.

10/10.

[A bear]

WILLOW: Let Lethe's Bramble do its chore. Purge their minds of memories grim, of pains from recent slights and sins.

Hur följer man upp mästerverket "Once More With Feeling"? Med ett nästan lika bra avsnitt. Upplägget är ju helt perfekt; först verkar allt bli ett riktigt tungt avsnitt, där allting som vi lärde oss i OMWF måste konfronteras och benas ut - vad ska vi göra med Buffys ångest, med Spikes obesvarade kärlek, med Taras beslut att lämna Willow, med Giles beslut att lämna stan, med Xander och Anyas skräck inför ett liv tillsammans, med Dawns ensamhet. Speciellt som ingen verkar veta hur man ska hantera det annat än att fortsätta på samma vis; Buffy flyr, Willow tror sig kunna ställa allt tillrätta...

...och vips, så glömmer vi allt det där. Bokstavligen. Och i tjugo minuter är det ett av de roligaste avsnitten i hela serien, där alltihop ställs på sitt huvud; Joan tycker det är skitkul att ta ansvar (speciellt för sin syster) och banka vampyrer, Randy är en av de goda, Tara och Willow dras till varandra, Giles blir automatiskt patriarken med ett väldigt gott skäl att stanna, Anya och Xander kastar knappt en blick på varann, Dawn får vara lillflickan och bli omhändertagen... alla får plocka fram sina bästa sidor, utan att behöva tänka på allt det otäcka som hänt de senaste åren. (Jag vet inte vad man ska lägga in i det att de som har mest att vilja glömma - Buffy och Spike - är de som inte ens minns sina namn.)

Och vilken humor det är sen.

SPIKE: You need to give me asylum.
XANDER: I'll say.

RANDY: Oh, listen to Mary Poppins. He's got his crust all stiff and upper with that nancy-boy accent. You Englishmen are always so... Bloody hell! Sodding, blimey, shagging, knickers, bollocks, oh God! I'm English!
GILES: Welcome to the nancy tribe.

RANDY: 'Made with care for Randy.' Randy Giles? Why not just call me 'Horny Giles,' or 'Desperate for a Shag Giles'? I knew there was a reason I hated you!

JOAN: Monsters are real. Did we know this?

XANDER: Now I'm not sure what I am so bear with me here. Now I lay me down to sleep, uh, shabat Israel, uh, om, om.

GILES: Um, son. Come here. Um, please.
RANDY: Um...
GILES: Yes, um...
RANDY: Right.
GILES: Good, then.

RANDY: I must be a noble vampire. A good guy. On a mission of redemption. I help the hopeless. I'm a vampire with a soul.
JOAN: A vampire with a soul? Oh my god, how lame is that?

GILES: Come down, and we will go about fixing this in a sensible fashion!
ANYA: Sensible! You think it's sensible for me to go down into that pit of cotton-top hell, and let them hippity-hop all over my vulnerable flesh?

Som alltid är en trevlig lögn att föredra framför en hemsk sanning. Men till slut kommer sanningen alltid fram - precis som i OMWF. Xander trampar på en kristall, och allt faller sönder. Och de sista fem minuterna är något av det sorgligaste i hela serien... (resten av säsongen)
Första gången jag såg detta trodde jag att Tara skulle gå samma väg som Oz och Riley och försvinna helt ur serien. Och även om det antagligen hade varit det bästa för alla inblandade så... puh.

Fanken vet förresten om inte kyssarna i slutet av OMWF och Tabula Rasa är ett väl så gott bevis som våldtäktsförsöket i "Seeing Red" på att Spike inte är Buffys sanna kärlek. Det är ju knappast förälskelse som får henne att söka sig till Spike här. Som sagt, även om det är en kärlekshistoria som är mycket mer intressant än Bangel så är den inte alltid helt trevlig...

[OhMySpike]

Mycket bra avsnitt. Scenen när Xander ska be på alla möjliga språk, för att han inte vet vad han tror på - I just love it. Den är verkligen härlig

[Bender]

Ett riktigt bra avsnitt och en värdig efterföljare till OMWF, det var riktigt roligt och det kändes ett tag som "the Cube" fast med minnesförluster, att alla lär känna varandra för första gången fast i det här fallet också att dom inte vet vilka dom själva är.

Sen var det såklart sorgligt på slutet när Tara gav upp, Giles åkte iväg och Buffy var ensam på the Bronze. Väldigt vacker musik till allt också!

[Tea]

Sen var det såklart sorgligt på slutet när Tara gav upp, Giles åkte iväg och Buffy var ensam på the Bronze. Väldigt vacker musik till allt också!

Ja Michelle gör ett klockrent framträdande. Kunde inte ha varit bättre.

[AKS]

Jepp, som alla redan sagt så är detta ett riktigt bra avsnitt. Enligt mig finns det dock två roligare i BtVS: Bewitched, Bothered... och Something Blue. Men de ca tjugo minuter av humor vi får här är lysande. (Det finns dessutom paralleller till Something Blue: Willow som inte lärt sig läxan två år senare utan återigen utsätter sina vänner för fara genom magi [Tara gjorde ju nåt liknande i Family] och hmm.... glömde bort vad mer jag tänkt skriva. Oh well. )

Mina favoritscener är definitivt Rupert-Randy-scenerna. Undras varför Giles känner en (djuptliggande) besvikelse då han ser Spike? Om man aldrig haft förväntningar på nån så kan man väl inte vara besviken? I alla fall är det roligt att han känner så eftersom de då drar slutsatsen att de är släkt och det blir roligheter av det hela.

Rupert-Anya (med olika uttal) är också himla kul. De har liksom en minihistoria i detta avsnitt och den slutar lyckligt. Förutom att det sen blir mycket pinsamt. Och alla kaniner! Så roligt!!

SMG är så jäkla bra då Buffy får tillbaka sina minnen. Man kan se hur allt ramlar ner över henne och hon går från att vara på topp som "Joan the Vampire Slayer" till att hamna i avgrunden.

Och några av klippen i det avslutande montaget är riktigt bra. Stackars, Dawn! Nu får hon, efter allt, nästan vara med om en sorts skilsmässa i familjen igen. Att Willow och Tara är viktiga för henne, särskilt efter att de haft ansvaret för henne i tre månader, är ju självklart. Jag älskar även Buffys och Spikes kyss.

8 av 10

[Echolls]

Nja, jag har aldrig gillat det här avsnitt så mycket som de flesta verkar göra. Vissa saker är riktigt roliga och det är klart över medel, men det är också vissa delar som inte alls funkar för mig. Överlag så tycker jag inte om när de försöker komma på vilka de är och vad som har hänt, även om en del detaljer är roliga som Rupert/Randy. Dawn och Buffys scener när de pratar om sina namn gillar jag inte alls, det känns bara så krystat. Scenerna i kloakerna är väldigt tråkiga och inte på något sätt underhållande. Och hur hade Willow tänkt sig med formeln egentligen? Jag brukar försöka att inte bry mig så mycket om sådana småsaker, men hon läser den ju bara så att Buffy och Tara ska glömma. Tänk om de andra pratar med dem om det som hänt då?

Men det jag ogillar mest i avsnittet är Spikes replik: "We kissed, Buffy." Jag hatar den. Han låter som en förmanande pappa eller något. Det är nog inte James fel, för det känns inte som en replik som går att leverera på ett bra sätt. Men ja, den irriterar mig verkligen, speciellt eftersom den dyker upp i flertalet "Previously on..." om jag minns rätt. Eller så har den bara etsat sig fast i min hjärna.

Nu låter jag väldigt negativ vilket jag inte är egentligen. Jag gillar avsnittet, även om jag blev fruktansvärt besviken första gången jag såg det efter allt bra jag läst om det. Den här typen av avsnitt är nog inte min grej, för jag har för mig att jag inte gillar (spoiler AtS) Spin the Bottle så mycket heller. Men nu ska jag fokusera på det jag gillar här.

Jag älskar Spike som hånar namnet Rupert, speciellt hur han säger det och sen när han tror att han heter Randy Giles. När alla skriker när de ser vampyrerna utanför dörren är också väldigt kul. Men Spikes "Fine! Take your damn spikes!" och hans ansiktsuttryck när han säger det får mig nog att skratta (eller snarare le, jag brukar inte skratta för mig själv) mest av allt. Andra favoriter är Anya som trollar fram allt möjligt, hennes tjafsande med Giles, hans "Look! One-way ticket to London, and out of this engagement!" och så deras kyss.

Buffy och Spikes tjafsande är också roligt och såklart det här:

Spike: I must be a noble vampire. A good guy. On a mission of redemption. I help the helpless. I'm a vampire with a soul.
Buffy: A vampire with a soul? Oh my god, how lame is that?

Slutet är väldigt, väldigt bra. Synd att jag inte gillar låten särskilt mycket bara. Giles som åker är så jobbigt och jag tycker oerhört synd om Dawn, men det bästa och mest tragiska är Buffy/Spike. Jag tycker så synd om honom när han försöker gå fram till henne och hon vänder sig bort, men jag tycker ännu mer synd om honom när de kysser varandra eftersom han blir grovt utnyttjad av personen (jag vägrar skriva "kvinnan") han älskar. Jag förstår att Buffy söker tröst, men jag tycker bara att det hela är hemskt och kände att det aldrig skulle kunna sluta bra när jag såg avsnittet första gången.

Hur mycket ska jag behöva gråta den här säsongen egentligen förresten? Jag har gjort det till nästan varje avsnitt hittills.

Favoritcitat:

Giles: As proprietor of a magic shop, I propose we fight them. We can use things here in the shop, you know, magic... tricks or whatever they're called.

Betyg: 7

Jag inser att det nog kan verka som att jag var full när jag skrev allt det här svamlet, men det var jag tyvärr inte.