5x16 The Body

Här pratar vi mest om Säsong 5

Ditt betyg på "The Body":

1
0
Inga röster
2
0
Inga röster
3
0
Inga röster
4
0
Inga röster
5
1
1%
6
3
3%
7
1
1%
8
9
9%
9
9
9%
11!
75
77%
 
Antal röster : 98

Inläggav Nea » tor sep 09, 2004 21:05

sharatec skrev:/.../ även om jag för en gångs skull inte grät.

Tvärtemot mig då, sharatec. ;) Jag har aldrig gråtit åt det här avsnittet tidigare, men det kom faktiskt några tårar under Anya's förtvivlade tal den här gången.

The Body känns som ett väldigt 'naket' och avskalat avsnitt, vilket ger det en oerhört realistisk ton. Avsaknaden av musik gillar jag skarpt, det känns som om man är *där*, i scenen. Det känns som om man går vid sidan om Buffy och är närvarande i hennes chocktillstånd. Jag tycker Sarah är fullkomligt lysande under de första tio minuterna i avsnittet. Fullkomligt lysande. Jag blev därför väldigt förvånad när Drew Goddard säger att han tycker att hon aldrig varit bättre än i Conversations With Dead People. Hon är väldigt bra där också, men i detta avsnitt är hon outstanding.

Jag är en av de personer som inte har med The Body på min topplista. Jag gillar det verkligen, det gör jag, men jag älskar det inte.

Däremot älskar jag flera ögonblick, som t.ex:

- Det brutala klippet mellan gladare tider med gänget (santa talk and egg nog) till Joyce's livlösa kropp på soffan.

- Och som jag sa i I Was Made to Love You-tråden: SMG's lilla Mommy? är så otroligt hjärtskärande.

- När Buffy går till skolan för att berätta för Dawn. Just det ögonblicket när hon säger att det har hänt något, en olycka... Jag kan *känna* den där kalla paniken som kryper nerför ryggraden när man känner på sig, innan man ens får beskedet att det är för sent, det har hänt något som inte går att ta tillbaka. Just då när Dawn säger "Is she-- But she's okay... but it's serious... but...". Just det ögonblicket tar kål på mig. När man bara vet. Man vet.

- Den allra sista scenen när Dawn trevande sträcker ut sin hand mot Joyce's kalla, kliniska kropp och kastar ut frågan som vi väl alla frågar oss själva: "Where'd she go?"
"I walk, I talk, I shop, I sneeze. I'm gonna be a fireman when the flood rolls back" - Restless
Användarvisningsbild
Nea
Scooby
 
Inlägg: 526
Blev medlem: 29 mar 2004
Ort: Sydligaste delen av landet

Inläggav Emily » tor sep 09, 2004 21:44

Jag brukar ha svårt att gilla "annorlunda" avsnitter men den här var otroligt bra. Jag visste att hon skulle dö men ändå reagerade jag starkt.

Jag gråt nästan hela tiden (och igen när jag läste tidigare inlägg).
Jag hittade min pappa död så jag vet hur det känns.
Speciellt den här:
"We aren't supposed to move the body!" She covers her mouth in shock as she realizes what she's said
Fast jag sade in i telefonen att han är död, fattar du inte han är död.
(men det är över tio år sedan så det är bra nu)

Rörande: Willows obeslutsam med tröjan och Anya's "I don't get it" tal.

När Buffy ringde till Giles väntade jag nästan att hon skulle ringa till Angel. Jag vill se honom trösta Buffy!!




svårt att skriva sånt här på svenska
Angelus: Violate our women!
Användarvisningsbild
Emily
Minion
 
Inlägg: 140
Blev medlem: 19 apr 2004
Ort: Västerås

Inläggav VelocityBoy » tor sep 09, 2004 22:18

Emily skrev:svårt att skriva sånt här på svenska


Du är inte ifrån sverige ursprungligen då?
Användarvisningsbild
VelocityBoy
Zeppo
 
Inlägg: 3507
Blev medlem: 06 feb 2004
Ort: Stockholm (ex-Luleåbo)

Inläggav VelocityBoy » tor sep 09, 2004 22:38

"The Body" var inte ett top 10 avsnitt till att börja med för mig (go ahead och peka ut hur ni alltid har tyckt att det har varit bäst... jag hade fel ni hade rätt ;) ) det är lite som att man märker de glada poplåtarna före den lugna fina låten för nu älskar jag det här avsnittet och det kvalar in på listan med lätthet.

Favoritdelen av avsnittet är, precis som Nea tyckte, de första 10 minuterna av avsnittet (det hade kunnat bara vara de 10 minuterna och det skulle ändå ha varit bland de bästa) Sarah dominerar som aldrig förr om man tänker på hur långa tagningarna är så inser man vilket jobb det är hon gör... älskar hur hon blir så osäker när hon talar med 911, när hon skriker Mom! åt Joyce, hur de har filmat henne så att hon ser så liten ut bredvid ambulanskillen osv...
Användarvisningsbild
VelocityBoy
Zeppo
 
Inlägg: 3507
Blev medlem: 06 feb 2004
Ort: Stockholm (ex-Luleåbo)

Inläggav Joamna » tor sep 09, 2004 22:50

Emily skrev:JNär Buffy ringde till Giles väntade jag nästan att hon skulle ringa till Angel. Jag vill se honom trösta Buffy!!


jag tänkte lite samma sak en liten sekund :rolleyes:
Användarvisningsbild
Joamna
Scooby
 
Inlägg: 674
Blev medlem: 26 jun 2004
Ort: Stockholm

Inläggav VelocityBoy » tor sep 09, 2004 23:01

Jag glömde att nämna hur mycket jag gillar scenen då Willow utmanar Xander på en boxningsmatch... man riktigt känner hur djup deras vänskap är i den scenen.
Användarvisningsbild
VelocityBoy
Zeppo
 
Inlägg: 3507
Blev medlem: 06 feb 2004
Ort: Stockholm (ex-Luleåbo)

Inläggav Koala » tor sep 09, 2004 23:17

VelocityBoy, word!
<poserdoser> Koala^^ då hade jag lesbisk sex med din mamma
Användarvisningsbild
Koala
Scooby
 
Inlägg: 763
Blev medlem: 08 aug 2004
Ort: Stockholm City

Inläggav Minsc_and_Boo » fre sep 10, 2004 2:31

Första gången jag såg avsnittet slog det mig inte lika hårt som den här gången. Första gången hade jag fullt upp med att vilja veta vad som hände, hur dom skulle rädda Joyce. Den här gången kunde jag släppa det och se karaktärerna, och verkligen gråta. Första gången blev jag bara så förvånad över att Joyce dött att jag inte riktigt tog in hela sammanhanget, men visst grät jag. Inte lika mycket som den här gången dock.

Det var det här avsnittet som gjorde att jag tog Anya till mitt hjärta och förlät henne för att hon var en okänslig jäkla bimbo. Det var äntligen här som jag förstod att Anya inte förstår sig på mänskliga känslor, hon har glömt bort dem. Hon är lite för Buffy som Spock är för Star Trek.

Tara visar också vad hon går för, som en sorts stöttesten i allt det hemska. Inte bara för Willow som hon älskar, utan även för Buffy: någon att dela bördan med. Det är inte för intet som Tara visar sig som vägledare i Buffys dröm under Restless.

Men den scen som slagit mig båda gångerna, var sista. När Dawn precis ska röra Joyce, och det bara bryter. Man vill nästan kasta sig över tv:n, skaka om den och skrika. "Vad händer? Vad händer nu? Jag vill veta!"
I wanna hurt you. But I can't resist the sinister attraction of your cold and muscular body.
-- Buffy 5x18; Intervention
Användarvisningsbild
Minsc_and_Boo
Minion
 
Inlägg: 92
Blev medlem: 30 aug 2004
Ort: Hellmouth; Stockholm

Inläggav latarmig » fre sep 10, 2004 2:58

Idag har det börjat röra sig på rankinglistan. Igår var det alla elvor plus ett par nior (har ju inte memorerat det, men ungefär så). Nu är spridningen betydligt större. Avsnittet verkar inte ha gått hem hos alla.

Bra att inte alla är fast i tanken att man måste gilla det här, även om det kan vara svårt för oss inbitna "The Body"-älskare att förstå hur det är möjligt att tycka annorlunda.
latarmig
Big Bad
 
Inlägg: 2342
Blev medlem: 23 feb 2004
Ort: Göteborg

Inläggav Nightcrawler » fre sep 10, 2004 9:30

Starkt och sorligt avsnitt, schysst skådespel...Ett mycket bra avsnitt, gillar det skarpt...Fast Spike är ju tyvärr inte med :(
'Well, the E-flat, it's doable but that diminished ninth, y'know, it's a man's chord. Now, you could lose a finger.'
Oz
What's My Line part II
Användarvisningsbild
Nightcrawler
Minion
 
Inlägg: 241
Blev medlem: 19 jul 2004
Ort: Norrköping

Inläggav Emily » lör sep 11, 2004 15:20

VelocityBoy skrev:
Emily skrev:svårt att skriva sånt här på svenska


Du är inte ifrån sverige ursprungligen då?


Nope. Jag är finsk Bild
Angelus: Violate our women!
Användarvisningsbild
Emily
Minion
 
Inlägg: 140
Blev medlem: 19 apr 2004
Ort: Västerås

Inläggav VelocityBoy » lör sep 11, 2004 15:39

Emily skrev:
Nope. Jag är finsk Bild


Ok du uttrycker dig helt klart bra iaf jag har absolut inga problem att förstå vad du menar.
Användarvisningsbild
VelocityBoy
Zeppo
 
Inlägg: 3507
Blev medlem: 06 feb 2004
Ort: Stockholm (ex-Luleåbo)

Inläggav Allycat » tis sep 14, 2004 19:30

Usch, vad bra! Såg det här avsnittet förra veckan, dagen innan min mormors begravning.
Det skulle jag inte ha gjort, för jag klarade inte av Anyas lilla "tal". :cry:
"You know; Buffy: sweet girl, not that bright"
Användarvisningsbild
Allycat
Minion
 
Inlägg: 93
Blev medlem: 14 sep 2004
Ort: Jönköping

Inläggav Off » tis sep 14, 2004 19:32

Oj, att se The Body dagen innan en begravning kan inte vara det lättaste. Jag
"mår inte bra" av att göra det ens när jag är som lyckligast.
Chuck D:
If you don't stand for something, you fall for anything
Harder than you think, it's a beautiful thing
Användarvisningsbild
Off
Chosen
 
Inlägg: 12866
Blev medlem: 12 sep 2003
Ort: Drrrty South - Malmö

Inläggav Allycat » tis sep 14, 2004 19:56

Nej, jag min idiot visste inte vad det var för avsnitt.
"You know; Buffy: sweet girl, not that bright"
Användarvisningsbild
Allycat
Minion
 
Inlägg: 93
Blev medlem: 14 sep 2004
Ort: Jönköping

Inläggav BePatient » tis sep 14, 2004 20:20

Känslan jag får när jag ser det här... är så stor. Jag har i princip bara upplevt nåt sånt här förut när jag såg år 2001 för första gången.
Så stor...
Inget med detta avsnittet, eller snarare denna timmen pur upplevelse, är fel. Men det räcker inte att stanna där, inget i det är fel, inget är heller okej, inget är bra.
Allt är fulländat briljant, perfekt. Allt.
Detta är den enda helt klockrena tian jag gett ett buffyavsnitt, låt oss hoppas det bara blir den första, och inte enda, för detta var...
stort.
BePatient
Minion
 
Inlägg: 157
Blev medlem: 01 jun 2004
Ort: Skåne

Inläggav Nightcrawler » ons sep 15, 2004 12:00

Håller fullstädnigt med...bra formulerat!
'Well, the E-flat, it's doable but that diminished ninth, y'know, it's a man's chord. Now, you could lose a finger.'
Oz
What's My Line part II
Användarvisningsbild
Nightcrawler
Minion
 
Inlägg: 241
Blev medlem: 19 jul 2004
Ort: Norrköping

Inläggav Joamna » tor okt 07, 2004 22:09

Såg just det här avsnittet med kommentarer av Joss, verkligen intressant. Mycket som bara blir bekräftat men otroligt mycket som man inte riktigt tänkt på..

Gick inte att hålla sig från att gråta trots att Joss pratade avsnittet igenom..
Användarvisningsbild
Joamna
Scooby
 
Inlägg: 674
Blev medlem: 26 jun 2004
Ort: Stockholm

Inläggav noike » fre okt 08, 2004 0:51

Jag tycker att det är väldigt rörande när Joss sörplar téet.
“It's like algebra. Why you gotta put numbers and letters together? Why can't you just go fuck yourself?”
Wayne, Letterkenny.

:: snow crunch :: poäng: 51 / 100 ::
Användarvisningsbild
noike
also cute and fluffy!
 
Inlägg: 39156
Blev medlem: 13 sep 2003
Ort: A crappy place

Inläggav Joamna » fre okt 08, 2004 10:57

noike skrev:Jag tycker att det är väldigt rörande när Joss sörplar téet.


Oh ja, tycker att han var väldigt rörande över huvudtaget. men téet var en hit..
Användarvisningsbild
Joamna
Scooby
 
Inlägg: 674
Blev medlem: 26 jun 2004
Ort: Stockholm

Inläggav Eisa » fre okt 08, 2004 18:13

jag gråter aldrig när jag ser det här avsnittet, av någon anledning sätter jag alltid gråten i halsen.
I used to be normal but it drove me mad.
Användarvisningsbild
Eisa
Zeppo
 
Inlägg: 3730
Blev medlem: 14 maj 2004

Inläggav caffeineaddict » fre okt 08, 2004 18:25

Mer och mer tror jag att jag är den mjäkigaste och den som har lättast till gråten på hela forumet... under The Body gråter jag innan titelsekvensen och slutar inte innan sluttexterna.


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36743
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav Tob » fre okt 08, 2004 18:29

caffeineaddict skrev:Mer och mer tror jag att jag är den mjäkigaste och den som har lättast till gråten på hela forumet... under The Body gråter jag innan titelsekvensen och slutar inte innan sluttexterna.


:D Det är nästan så man blir riktigt rörd ;)
World gonna end... where else would I want to be?
- Xander, Grave 6.22
Användarvisningsbild
Tob
Watcher
 
Inlägg: 6302
Blev medlem: 01 maj 2004
Ort: Borås

Inläggav caffeineaddict » fre okt 08, 2004 18:32

Men jag är ju liksom aldrig den som gråter annars... ytterst, ytterst sällan iaf. Det är just The Body som slår an någon not inom mig som så gott som inget annat gör...


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36743
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav Tob » fre okt 08, 2004 18:36

Jag gråter aldrig heller, men får dock väldigt ont i nedre strupen. Det blir som en klump där, och i allra värsta fall kan det komma tårar under Anyas i dont understans tal. Annars är det ett ytterst plågsamt avsnitt. Men ack så underbart, älskar att bli påverkad på något eller annat vis.
World gonna end... where else would I want to be?
- Xander, Grave 6.22
Användarvisningsbild
Tob
Watcher
 
Inlägg: 6302
Blev medlem: 01 maj 2004
Ort: Borås

Inläggav Joamna » fre okt 08, 2004 18:41

Tob skrev:Jag gråter aldrig heller, men får dock väldigt ont i nedre strupen. Det blir som en klump där, och i allra värsta fall kan det komma tårar under Anyas i dont understans tal. Annars är det ett ytterst plågsamt avsnitt. Men ack så underbart, älskar att bli påverkad på något eller annat vis.


Genom mycket av avsnittet kan jag hålla tillbaka tårarna någorlunda, men Anyas i don´t understand tal är verkligen helt omöjligt. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sett det..
Användarvisningsbild
Joamna
Scooby
 
Inlägg: 674
Blev medlem: 26 jun 2004
Ort: Stockholm

Inläggav Pazuzu » fre okt 08, 2004 18:50

Jag grät inte heller under avsnittet, men givetvis är det sorgligt. :(
Serious sport is war minus the shooting. - George Orwell

Dolores capitis non fero. Eos do.
[size=9][b]
Användarvisningsbild
Pazuzu
Big Bad
 
Inlägg: 2446
Blev medlem: 31 maj 2004
Ort: Kalmar

Inläggav caffeineaddict » fre okt 08, 2004 18:55

Jag tror folk skiljer för mycket på "gråter" och "tårar i ögonen", "klump i halsen" o.s.v. Jag bryter inte ihop i någon sån där snyftig, snorig hög som man gjorde när man var liten och någon stal ens röda plastlastbil i sandlådan, men ett par tårar rinner onekligen från ögonen, och eftersom det är en så ovanlig händelse för mig så låter jag dem rinna.


"Ma'am, cheese is on it's way. Here's an interim banana."
- VEEP


MP3 | CD | DVD/BD | BF:s favoritfilm 1940-1949: omröstning

Användarvisningsbild
caffeineaddict
Tyrolerhatten
 
Inlägg: 36743
Blev medlem: 17 sep 2003
Ort: Inte Norrköping längre, har jag fått påpekat för mig.

Inläggav Pazuzu » fre okt 08, 2004 18:59

Det är faktiskt rätt sällan jag gråter till filmer där det är riktigt sorgligt, utan mer till filmer som är vackra. Låter helsjukt, jag vet, men ett exempel är Ladyhawke.
Serious sport is war minus the shooting. - George Orwell

Dolores capitis non fero. Eos do.
[size=9][b]
Användarvisningsbild
Pazuzu
Big Bad
 
Inlägg: 2446
Blev medlem: 31 maj 2004
Ort: Kalmar

Inläggav Tob » fre okt 08, 2004 19:36

caffe: Precis, jag gråter aldrig, men får ofta en "klump i halsen" och "tårar i ögonen", men att dem börjar falla är ytterst sällan.

I Big fish när tiden stannar under cirkusen och Ed går framemot Sandra är ett kritiskt ögonblick för mig. Den scenen är ju så förbannat vacker/underbar/fantastisk....you name it.
World gonna end... where else would I want to be?
- Xander, Grave 6.22
Användarvisningsbild
Tob
Watcher
 
Inlägg: 6302
Blev medlem: 01 maj 2004
Ort: Borås

FöregåendeNästa

Återgå till Buffy Säsong 5



Vilka är online

Användare som besöker denna avdelning: Inga registrerade användare

cron