Amalia True och Penance Adair glänser. Opiumöppningen var mysig.
Sen var det lite segt ett tag. Sexklubben är inte så kul. Att tjejens kraft var att ha koll på klockan kunde varit roligt, men blev inte det. När Swan var elak mot Frank Mundis försök att intala sig att han är en hyvens karl var en ljusglimt. Mundi är en bra karaktär.
Men efter en seg första hälft tände det till. Scenerna med förhöret med hon som mördat sin dotter, sen vattenvandraren, och sist sekvensen med sång, skjutning och uppslutning var alltihop effektivt drama.