av A bear » lör okt 03, 2009 17:55
TOPHER: The human mind is like Van Halen. You can't just pull out one piece and keep replacing it, or it degenerates.
Det här var väl ursprungligen schemalagt som 2.03, och ska jag vara helt ärlig är jag inte säker på varför de bestämde sig för att flytta på det. Det känns inte så där väldigt mycket mer publikfriande för att dra in fler tittare - å andra sidan har jag alltid varit allergisk mot såna där "Don't take my BABY!"-Sally-Field-historier, så jag kanske inte kan avgöra det.
Därmed inte sagt att det är ett dåligt avsnitt, tvärtom, riktigt bra. Det avancerar en hel del var karaktärerna är just nu - både Echo, Ballard och Adelle - och förklarar dessutom Echos vaknande självmedvetande bättre än de tidigare avsnitten gjort. Och snacket mellan Echo och Ballard i slutet är fint - inte 100% olikt Giles och Buffy i "Lie To Me".
ECHO: I'm awake now. I don't wanna go back to sleep.
Sen visst, det lider lite granna av det där klassiska Whedonknepet ("Fredless", "The Message", etc) där en figur säger saker som LÅTER mycket hemskare än det är bara för att en annan karaktär helt ska missförstå situationen. "I'll get rid of the baby", jo tackar. Och jag gillar skräckfilmsstämningen i slutet, som vänder lite grann på det: Echo som the boogeyman. (I förra avsnittet citerade hon The Stepfather, här är det väl snarast The Hand That Rocks The Cradle...)
Och så får vi ju se Nov... Madeleine igen. Yay.
Och så får Topher lite mer hybris också, vilket knappast skadar.
"There's been a contamination."
"You're like the Michael Jordan of being a sonofabitch."
"I've been saying, anybody who didn't get that this is the last season after this scene was missing the point." - Joss Whedon, 7.01