Not a big bad
Först av allt måste jag poängtera –
Cordelia saves the day!
Än en gång bevisas det att en av orsakerna till att Buffy är så svårt att besegra är att hon omger sig med kompisar, hennes ”gang”, the slayerettes, eller vad det nu var Willow döpte dem till. Denna gång spelade Cordelia en helt avgörande roll.
Den andra punkten som måste tas upp är den kraftigt viktiga frågan...
Var Joyce förhäxad av demonen på något sätt, eller var hon
HELT DUM I HUVUDET???
Argh, MOO, vilka otroligt irriterande idioter. Pöbel. Avskum.
Relationen mellan mor och dotter behandlas friskt i detta avsnitt, och det är en intressant studie. Redan i det absurda introt märks tydligt att Buffy antar moderns roll och Joyce antar rollen som den bångstyriga tonårsdottern. Absurt intro? Ja, jag trodde först att det var en mardröm Buffy upplevde, när Joyce kommer ut i natten (helt oskyddad) och går på vampyr- och slayer-safari. Nu när det inte var en dröm känns hela scenen fel.
Joyce beter sig som ett barn i hela avsnittet, ett irriterande och helt oattraktivt barn. I slutet verkar det ganska klart att hon var ”under the influence” av en läbbig demon, men det sägs aldrig rakt ut i avsnittet. Jag undrar om Joyce var sig själv eller ej? Låt oss jämföra med Willow’s häxa till mor. Hon omnämns i slutet, och då verkar det snarare som att hon av bekvämlighetsskäl glömt sina illdåd. Det rimmar illa med tanken på att de skulle varit påverkade av demonen. Istället antyder det att MOO utförde the Dark One’s gärningar med öppna ögon.
Så var Joyce sig själv? Om JA, så var hon inte sig själv.
Om Joyce nu är, typ, Buffy’s dotter, är det i detta avsnitt också tydligt att Giles är hennes far. Observera Buffy’s olika roller i följande två scener:
Joyce: I guess. It's just you can't... you can't make it right.
Buffy hugs her mother closely. Joyce begins to sob.
Buffy: (comfortingly) I know. I'm sorry. But I'll take care of
everything. I promise. Just try and calm down.
Cut to the library the next morning. Buffy looks up at Giles
standing at the top of the stairs to the book stacks.
Buffy: (upset) Don't tell me to calm down!
Avsnittet är skrivet två gånger av Jane Espenson. Story by samt teleplay by… Det gillar vi va? Hon skrev ju också för Firefly.
Buffy är mer läcker i detta avsnitt än vad hon varit på ett bra tag. Hon klär sig bra också, kolla in den snygga blå kappan i introt. Det finns scener där hon är otroligt snygg. Nu får man bara hoppas att Cordelia snart kommer tillbaka till gammal god form.
Några kul repliker från avsnittet, som liten minnesförstärkare:
Joyce: Are you embarrassed to be hanging out with your mother? I didn't hug you.
Buffy och Joyce i korridoren på skolan. Joyce's
I didn't hug var otroligt roligt, tyckte jag.
Sheila: Oh, hi, Bunny.
Willow’s häxa till mor på första MOO-mötet.
Buffy: Using what? A-a dictionary and 'My Friend Flicka'?
Buffy till Giles när polisen tagit alla böckerna och de behöver göra research. En ordbok och en barnbok!
Snyder: I love the smell of desperate librarian in the morning.
Principal Snyder gottar sig åt Giles när polisen tar alla böckerna. Enkla poäng hos den filmkunniga publiken…
Joyce: Just trying to make things better.
Joyce försöker helt plötsligt efterlikna en viss operatör.
Making better worlds. All of them. OK, Joss. Vi förstår nu, man ska inte göra världen bättre...
Buffy: My mom... said some things to me about being the Slayer. That it's fruitless. No fruit for Buffy.
Buffy är ledsen och pustar ut hos Angel.
Buffy: Like that kid in the story, the boy that stuck his
finger in the duck.
Angel: Dike.
Buffy gives him a confused look. Angel smiles.
Angel: It's another word for dam.
Buffy: Oh. Okay, that story makes a lot more sense now.
Buffy har hittat en mer intressant version av den kända barnsagan.
Och till sist ett klassiskt Cordelia-citat, för vilken citat-lista är komplett utan Cordy?
Cordelia: I swear, one of these times, you're gonna wake up in a coma.
Betyg: Underhållande, karaktärsutvecklande, lite smått irriterande, men till sist lite för svagt på vitala delar…betyget blir en 7:a