Såja, då har jag sett mitt första Fireflyavsnitt.
Spontana intryck:
- Signaturmelodin låter så mycket Townes Van Zandt att jag var tvungen att dubbelkolla, men nädå, det är Joss som skrivit den och någon annan som sjunger. Öht väldigt bra soundtrack i alla fall.
- Öppningsscenen, även om den verkar lyft dels från "Aliens" och dels från varannan krigsfilm som någonsin gjorts, har en magnifik avslutning. Scenen där Mal står i slow motion medan den lille fege blir nerskjuten bakom honom... briljant.
- Jag gillar själva upplägget. Även om jag inte är överförtjust i scifiserier så har jag alltid gillat tanken på att så fort människan vänjer sig vid rymdfärder blir det ungefär lika glansigt och glamoröst som valfri busstation. Och det känns ju - raketer och strålpistoler undantagna - mer som western hur somhelst.
- Storyn i avsnittet känns inte överdrivet originell, men utmärkta presentationer av alla inblandade och av hela upplägget. Hoppas se mer av reverserna eller vad de hette - folk som voltar rymdskepp ner genom atmosfären måste vara kul.
- Lite knepigt är det till en början att ha Fillion, Torres och Baldwin som
hjältar, men hjärnan lär sig snabbt att förbise det. Och jag gillar Jewel Staite.
- Jayne rockar på 80 minuter mer än Gunn gjorde på fyra säsonger
Angel. Hur Noike kunde byta bort honom som avatar begriper jag inte.
- Liiite stör jag mig på de där jäkla uniformerna som alliansen har. Finns det verkligen inget annat sätt att markera vilka som är onda än att styra ut dem i naziuniformer?
- Jacott har nu varit med i alla tre serier, och inte överlevt 42 minuter en enda gång. Tänk om han hade fått rollen som Riley... hmmm...
- Mycket naket som känns lite spekulativt. You see me complaining?
- Inte sådär väldigt många ögonblick där man bara vill hoppa upp och ner och sjunga "Joss Whedon, shalalalala", men "Kaylee's dead" är en lysande scen. Liksom dinosaurierna. Och:
- Anyone gets nosy, just shoot'em.
- Shoot'em?
- Politely.
EDIT: Just det, kom på en sak jag störde mig på: språket, som i sann scifianda är likadant som det som talas i USA 2005 fast med typ ett halvdussin nya glosor och att de då och då brister ut i haranger på [något språk jag inte känner igen]. En kliché jag aldrig gillat med scifi; ändrar sig språket över några hundra år så är det mer än ordet för "goddamn" som ändrar sig. Då får man antingen hitta på ett helt nytt eller "översätta" det till nutidsspråk.
Nåja. Jag gillar nog det här betydligt mer än jag gillade "Welcome To The Hellmouth" och "City Of" första gången jag såg dem. Sen om serien som helhet lever upp till det på bara 14 avsnitt... tja, vi får se.