The Office / Extras (Gervais/Merchant)

[caffeineaddict]

Jag har bara sett UK och är osäker på om jag ska se US, jag vill inte bli besviken. Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan Tim och Gareth.

Eisa! Byt avatar du med, vår sida i kriget har en ny kämpe. Vill du vara Tim?

men...jag vill också vara gareth. men okej, du var faktiskt först till kvarn.

Så jävla bra att du valde en bild där han var EXTREMT lik gaspodes avatar också. Bästeisa!

[gaspode]

1x06:

började bra! "so what's a goblin?"
Sen mer jobbigt!
Kan fortfarande inte se de försonande dragen ni påstår finns hos David. I det här avsnittet trodde jag ju att det skulle komma, men så var det ju verkligen inte.

Har väldigt svårt att se nån gnista mellan Tim och Dawn, och Tim och Gareth har inte heller samma strålande förhållande som Jim och Dwight i US.

Jag inser att serien lider stort av att jag jämför med US hela tiden, men jag tror faktiskt inte att jag hade tyckt den var nåt särskilt om jag sett den först.

[gaspode]

Eisa! Byt avatar du med, vår sida i kriget har en ny kämpe. Vill du vara Tim?

men...jag vill också vara gareth. men okej, du var faktiskt först till kvarn.

Så jävla bra att du valde en bild där han var EXTREMT lik gaspodes avatar också. Bästeisa!

haha, vid första anblicken trodde jag det var Jim..

[gaspode]

Jag har bara sett UK och är osäker på om jag ska se US, jag vill inte bli besviken. Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan Tim och Gareth.

Förmodligen lider US av att jämföras med UK i början, precis som jag inte riktigt kan ta till mig UK nu, men jag tror att efter en säsong och lite till så kommer man kunna acceptera US för att vara en annan serie och tycka om den ändå.

[caffeineaddict]

Alltså, ju mer jag hör er som har sett båda versionerna tala om skillnaderna, desto mer misstänker jag att jag kommer tycka om serierna/skillnaderna ungefär som jag gjorde med UK/US-versionerna av QaF: UK är en kort briljant explosion av TV-fantastiskhet som dock är borta alldeles för fort, medan US är en längre historia som därför får möjlighet att utveckla saker betydligt mer och därmed börjar skina på sitt eget sätt (om än inte lika starkt) när den väl börjar berätta sina egna historier istället för att bara omvandla UK:s.

[Tinwiel]

Vad caffe sa (förutom att jag är uppriktigt kär i QaF US och tycker att QaF UK är bra men det är inte så mycket kärlek med i bilden där, bara gillande).

[gaspode]

nej, jag känner inte att caffes beskrivning stämmer.
Office US har skinit mycket starkare än UK verkar göra för mig.

UK är originalet, men hittills har de bitarna som jag gillar mest med US varit väldigt frånvarande i UK, medan bitarna jag ogillar med US har tagit större plats.

edit: Faktiskt så funkar kalles QaF-liknelse bättre för mig om man kombinerar det med Tinwiels QaF-gillande.
Är det vi som är så amerikaniserade?

[Tinwiel]

US får lovebunnies. Nuff said.

[noike]

edit: Faktiskt så funkar kalles QaF-liknelse bättre för mig om man kombinerar det med Tinwiels QaF-gillande.
Är det vi som är så amerikaniserade?

Jag är en sådan där jobbig människa. Jag håller med gaspode om the Office, men caffe om QaF.

[Tam]

Bara sett 11 The Office US-avsnitt än men det verkar som att jag - shock! horror! - håller med noike.

[HippieSpellan]

qafuk är lite bättre än qafus Första säsongen. Man vet aldrig vad som skulle hänt senare, det kan ha spårat ut eller vad som helst. jag älskar qafus eftersom det är längre. bara ett lite biinlägg

[gaspode]

jag har inte sett nån version av QaF, så jag vet inget om det där, jag jämförde vad kalle och hanna tyckte om QaF och applicerade det på mitt Office-tyckande. Något omständigt kanske.

2x01 nu: wow, David är nästan lika jobbig som Michael på bröllopet.
Tim är odräglig mot Dawn nu när han är lite chef.. är också jobbigt.

haha, Gareth när Tim försöker smidigt fråga om den nya tjejen har en pojkvän och hon inte svarar ordentligt. "So, have you got a boyfriend or not?"

Och sen lite mera av David Brent som är jobbig. suck.

[A bear]

Är det vi som är så amerikaniserade?

Ja.

[HippieSpellan]

jag har inte sett nån version av QaF,

det ska vi göra något åt.

[Eisa]

jag har bara sett den engelska versionen av QaF och den älskade jag, så jag lider lite av samma problem där som med TOUS, jag vill inte bli besviken. men jag ska lita på era omdömen och se de amerikanska versionerna av båda serierna.

[HippieSpellan]

man ska inte bry sig så mkt om att känna i första säsongen av qafus egentligen om man sett qafuk, utan mer koncentrera sig på resten. för detär fint. Men nu är jag ot=)

[Tinwiel]

UK 1x05
Vissa lite småroliga scener, men största behållningen av avsnittet var musiken som spelades på klubben, det var några godbitar där. Felix, The Shamen.. Roligt var också när Tim berättade om dom olika klubbarna. I övrigt var det väl bara Gareth som tillförde nåt. David var piiiinsam.

[Tinwiel]

Office 106 Första riktiga gapskrattet och en härlig dialog i en viss scen.
David och den han ska avskeda diskuterar midgets och dwarfs och skillnaden däremellan.
Gareth: So.. what's an elf?

Och hela diskussionen därefter var rolig.

So... is a pixie the same thing as an elf?



Gareth är ju lätt bästa karaktären i UK. Tim är ok också.

[caffeineaddict]

(spoiler 1.06) Såg precis färdigt sista S1-avsnittet på omtitten och jag måste säga att jag tycker dramat och karaktäriseringen är precis top notch (utöver då humorn som jag älskar, men om man inte skrattar så... är det ganska svårt att förklara varför jag tycker man borde skratta ). Jag känner t.o.m. massor med sympati för David Brent redan här, trots att han ofta är en sådan avskyvärd liten hora. Han vet ju helt klart själv hur hemskt folk uppfattar honom och fortsätter ändå kämpa och kämpa för att få folk att skratta och försöker bli en person med den sortens karisma och självförtroende som Chris Finch har naturligt, trots att Chris Finch är en direkt fruktansvärd människa (vilket jag ärligt talat inte tycker David är, bara en gravt misslyckad människa) och inte direkt den sortens role model David, eller någon, borde ha. Och då blir det inte lättare av att vara en person med värdelös humor vars kaputta självförtroende ligger och dör precis under ytan.

Sista scenen här är så talande för det. Jag tror verkligen på det David säger där. Hans högsta dröm är att folk ska uppskatta och tycka om honom, han har bara inte den blekaste jäkla aning om hur han ska göra för att det ska hända. "There goes David Brent. I must remember to thank him.".

Och Tim och Gareth är nog bäst av alla någonsin. Gareth när han sitter och gråter inne på kontoret... jag har inte ord.

[CheeseGuy]

Alltså, ju mer jag hör er som har sett båda versionerna tala om skillnaderna, desto mer misstänker jag att jag kommer tycka om serierna/skillnaderna ungefär som jag gjorde med UK/US-versionerna av QaF: UK är en kort briljant explosion av TV-fantastiskhet som dock är borta alldeles för fort, medan US är en längre historia som därför får möjlighet att utveckla saker betydligt mer och därmed börjar skina på sitt eget sätt (om än inte lika starkt) när den väl börjar berätta sina egna historier istället för att bara omvandla UK:s.

Jag har precis sett färdigt UK, och just nu känns det precis så. Där i slutet fanns ju till och med drama som verkligen kändes och engagerade. Men sen är US mer en feel good-serie också, medans UK är allmänt dyster och plågsam (jag gillar pinsamheterna förresten) och ibland vansinnigt tragisk. (spoiler hela UK) David i julspecialerna, fram tills de sista minuterna, fy fan...

David Brent är både ett större svin och mer misslyckad än Michael Scott. Just nu är David favoriten, men det är just nu. Resten av de stora karaktärerna är ungefär likvärdiga. Jag gillar Jim och Pam mer än Tim och Dawn, men det är ingen jätteskillnad. (spoiler hela UK) (Däremot var det inte förrän i slutet som jag verkligen brydde mig om Tim/Dawn-relationen, jämfört med Jim/Pam som var fantastisk från början.) Gareth och Dwight är bara jävligt roliga på olika sätt. När det gäller de mindre bikaraktärerna är det däremot utklassning för US (de får visserligen mer utrymme där också, så det är rätt naturligt).

[gaspode]

2x02:
Först och främst är det trist att inte "boyce och kim" är kvar

Rolig öppning när Gareth säger "I've been watching him like a hawk". och tystnaden och Tims blick. Och sen "Probably a bottle of something".
Tyvärr känns inte Tim/Dawn än. I US är Pam och Jim så ursöta att man direkt ser att de är menade för varandra. Här är det knappt att de har flörtat. Det avhjälps lite i det här avsnittet dock.
Sen lite jobbig David Brent. Dessutom en inte speciellt rolig scen när han försöker få fram att han varit Dawns role model.
sen är han jobbig lite mer, och så ännu lite till. jippie.

haha, Gareth! "One amendment. If you do go all the way with Tim, and you expect me to go in there afterwards, make sure he wears a condom. It's sort of a rule."

Kanske mest skratt hittills, men fortfarande oftare plågsamt än roligt.

[gaspode]

2x03 nu gav jag upp och snabbspolade det mesta med David. då blev det ganska okej, några rejäla skratt. särskilt
de körde lite practical jokes med Gareth. Gillade när Dawn vart lite sotis också, det var bra. det tar sig kanske ändå.

[AKS]

Mitt problem med David Brent i TOUK är att hans talking heads är så jäkla långa. Extremt långa. Annars har jag inget större problem med honom, men Gareth är väl typ bäst vill jag minnas.

[gaspode]

2x06
Green Wing-Harriet!


Jag kan nästan inte tycka synd om David, han har inte under hela serien visat några försonande drag. Han har varit helt och hållet självisk och självupptagen. Men visst känns desperationen när han inte vill bli kickad bra och äkta.

Var fint med Tim och Pam också.

[caffeineaddict]

(spoiler 2.01) Medan jag ändå tycker om det är det nog nästan det avsnitt i serien som blir mest plågsamt pinsamt för mig. Först med Davids misslyckade försök till välkomsttal (och jag skrattade så jag spottade vatten över halva vardagsrummet när han kommer igång med Basil Fawlty-nazi-imitationen). Här erkänner jag att jag nästan inte kan titta ibland, särskilt när rasistanklagelserna kommer igång.

Men Tim och Dawn är faktiskt precis underbara, det är så snyggt halvplacerat i bakgrunden hela tiden, jag är fruktansvärt förälskad i det.

[Tinwiel]

201
Alla Gareth-scener är guld, han är så bra. Han och Dwight är inte speciellt lika alls, men det gör inget, dom är bra på olika sätt. Man borde klippa ihop Gareth-scenerna så att man bara behöver se dom och slipper resten. Alla scener med David Brent får mig att må lite dåligt. Michael Scott är pinsam men hans tragiska liv och stora hjärta lyser oftast igenom så att man kan stå ut med honom ändå (även om han är svinjobbig), men jag står knappt ut med David Brent utan vill hålla för öronen och ögonen när jag ser honom. Roligt i avsnittet var: Gareth och några till sjunger mananana, Gareth talar om för den kvinnliga chefen att myten om svarta mäns penisar inte alls är en myt, för han har en tidning som bevisar motsatsen, och Gareth försöker flörta med en av de nya tjejerna.

[gaspode]

Slutomdöme och slutgiltig jämförelse med Office US

Det här är ju originalet, det måste man respektera. Och jag hade antagligen tyckt mer om det om jag sett det före US.

Office UK är mer realistiskt. Förutom David är karaktärerna mer som riktiga människor, och man kan känna åtminstone lite av dokumentärkänslan de vill ge.
Gareth är helt klart UK:s stora behållning!
Dwight skall väl vara hans motsvarighet i US, men de är inte särskilt lika som karaktärer, vilket antagligen gör det enklare att ta till sig Gareth för mig.
David får sitt första mänskliga avsnitt i sista delen av julspecialen, innan dess har han inte visat mig något som jag gillat på 2 säsonger.
Tim och Dawn fick aldrig det utrymme de förtjänade, deras kemi är inte på Jim/Pam-nivå, men ändå bra. Och ett fint slut fick de!
Deras pranks mot Gareth är också roliga, men bleknar när man jämför med "I hit myself with my phone."

Bikaraktärna och deras användande är snarast obefintligt i UK.
Såklart att de inte får plats när varje avsnitt måste innehålla minst 70% David Brent.

För mig känns det som att de som gör Office US har tagit bitarna ur Office UK som är bra och skruvat upp dem ett par hack, samtidigt som de gett bitarna som inte funkar mindre utrymme.

[Tinwiel]

202
Haha... den där utvärderingen och dialogen mellan David och han som tuggade tuggumi hela tiden var rolig. Eller lite rolig, på ett pinsamt sätt. Jag kanske tyckte att det var extra roligt pg av dom där två månaderna jag jobbade med att göra marknadsundersökningar och enkäter på telefon. Det var rätt många som svarade ungefär som "tuggummi-gubben". Man fick läsa svarsalternativen om och om igen.. och om igen.. och sen fattade dom inte ändå.

[caffeineaddict]

Tinnie, menar du 2.02? KEITH!

[Tinwiel]

Tinnie, menar du 2.02? KEITH!

Japp, jag menade 202, jag vet inte vart jag fick 206 ifrån (önsketänkande?). Heter han Keith? Tackar!