Film 5: The Curse of Film

[Rombat]

Vi såg för ett tag sen en trailer på The Last Station och jag tyckte den verkade bra, så jag sa "den måste vi nog ha". Kanske tänkte jag att vi först skulle se den, men maken beställde den. Den handlar om Trotskisterna och Trotskij själv. Idel bra skådespelare, men inte riktigt den filmen som jag uppfattade från trailern.

Handlar inte den filmen om Tolstoj?

[Rombat]

Kanske därför den inte levde upp till förväntningarna.

"- Var fan är ishackan?"

[Binchy]

Du har så rätt så. Jag blandade ihop gubbarna. I hang my head in shame...

[A bear]

Another Earth.

Årets Moon?

Rhoda är 17 och har precis fått reda på att hon kommit in på astrofysik på stort fint universitet. Hon firar. Halvfull sätter hon sig vid ratten, vrider på radion medan hon kör hemåt. DJ:en pratar om att man precis upptäckt en ny planet, likadan som jorden, nära nog att se med blotta ögat. Rhoda tar ögonen från ratten, tittar upp mot himlen... och plöjer rakt in i en annan bil och utplånar en familj.

Fyra år senare kommer hon ut ur fängelset, till en grå värld av depression och skuld. På himlen blir den andra jorden bara större och större för varje dag. När hon upptäcker att pappan i familjen hon körde på har vaknat ur koman och nu lever ensam med en flaska söker hon upp honom för att gottgöra... eller något.

Långsamt, meditativt, drömskt, enormt snyggt gjort och spelat. Riktigt mjuk sci-fi, med alternativa världar och möjligheter och rymdresor men som ändå helt och hållet handlar om två människor. Borde kanske jämföras med Melancholia, men den har jag inte sett än, så jag säger det igen: Årets Moon? Den skulle nog vilja vara årets Solyaris, riktigt så bra är den inte, men jag tycker mycket om den.

[AKS]

Den lät intressant!

[A bear]

Coriolanus

Det där med att flytta Shakespeare till nutid är alltid lite knepigt. Hur gärna man än tycker att historien är tidlös finns det alltid någon bit som hindrar en att berätta precis den historia man egentligen vill, någon liten scen som gör det tydligt att det här är en 400 år gammal text.

Coriolanus, knappast en av Willies mest kända pjäser, lyckas ändå bättre än de flesta. Första halvan är smått lysande: Ralph Fiennes flyttar fram historien till en 2011 års romersk republik som är ett 90-talets Jugoslavien by any other name (filmad i Belgrad, om nu någon missade övertonerna), fotograferat genom en lins som sett Occupyrörelser och eurokrascher, Irakkrig och Call Of Duty. Krigshjälten Martius återvänder från kriget mot separatisterna, med hederstiteln Coriolanus efter staden där han ensam slaktade dussintals män, kvinnor och barn, och nu ska han naturligtvis belönas med politisk makt... men Rom är i uppror, folket är dödströtta på att svälta medan de rika lever i överflöd, och Martius är ju bara en soldat, van vid raka befälskedjor där olydnad besvaras med döden. När han nu måste söka folkets kärlek fastnar han mellan sin egen arrogans och den där tunna linjen mellan demokrati och populism, att försvara folket och att skydda det mot sig självt, omgiven av smarta politiker som styr i folkets namn men inte har någon tanke på att låta folket ta ifrån dem deras makt.

One fire drives out one fire; one nail, one nail;
Rights by rights falter, strengths by strengths do fail.

Fiennes vill säga mycket här, om ett imperium som byggt sin makt på militärmakt men sedan inte kan stänga av den när deras eget folk reser sig mot dem, om manipulation och egenintresse och svårigheten att försvara demokratin med demokratiska medel, och så länge texten stödjer det är det ett riktigt starkt politiskt drama med riktigt otäcka scener av gatustrider i Västeuropa. Tyvärr var det ju inte egentligen den historien Shakespeare skrev, och när Coriolanus under andra halvan kommer att handla mer om frågan vad heder och ära för den enskilde människan är för något tappar den en del. Men det är fortfarande mycket snyggt, med några riktigt fina insatser - Fiennes själv käkar sceneri så spottet sprutar, James Nesbitt lismar arslet av sig, och gamla Vanessa Redgrave är fullkomligt lysande som Martius mor. Jag vet inte när jag såg tanten så här bra sist, men hon njuter verkligen.

Det är riktigt bra. Bristerna, sådana de är, ligger nog lika mycket hos Shakespeare som hos Fiennes.

4/5

[eriked]

Audition

[A bear]

[sfinx]

Den 19 november. ABFhuset.
Filmvisning: Gazas tårar/Tears of Gaza (11:30 - 12:45 Hedénsalen, våning 4)

Jag kommer att vara där också.

[caffeineaddict]

JFK, blir bara bättre och bättre varenda jäkla gång. Vad jag längtar tillbaka till den tiden då Oliver Stone gjorde riktig badass-film som gjorde folk förbannade och som använde varenda trick i boken, istället för mjäkig film som får folk att rycka på axlarna och glömma bort att de ens tittar på en Oliver Stone-film.

[A bear]

Shark Night 3D.

Nä, det här var ju inte särskilt

Kom igen nu Björn.

Men den är ju inte bra nånstans!

Den heter Shark Night 3D. Vafan förväntar du dig? Gudfadern? Hajen?

Jag förväntar mig att bli underhållen.

Men så bli det då. Var inte så jävla pretto. Allt måste inte vara bulgariska skilsmässodramer.

Jamen alltså, jag gillade ju Piranha 3D. Jag gillade Snakes On A Plane (för att inte tala om Flight Of The Living Dead). Och hela poängen med den här var att den här skulle göra samma sak som de gjorde: en idiotisk idé som fungerar för att den är så fullkomligt over the top och har tempo och schvung som gör att man inte vill se felen.

Jaha, och?

Det gör den inte. Alls. Inte för fem öre. Den är inte kul. Valfri SyFy-film har fler kul idéer än den här har. Den är långsam, dum, o-rolig, fantasilös. De enda scenerna som fungerar ens avlägset är de som snor rakt av från Hajen, Cabin Fever eller Deliverance, för att inte nämna att hajarna...

Det låter väl inte så ila?

...för att inte nämna att hajarna är snodda rakt av från Deep Blue Sea.

...

Vad tyst du blev.

...Deep Blue Sea?

Ja. Fast den var mycket mycket bättre.

...Vart hade du det där bulgariska skilsmässodramat, sa du?

[herdware]

Fire & Ice: The Dragon Chronicles
En liten besvikelse. Jag hade förstås inte väntat mig något mästerverk men trevlig underhållning för stunden.
Trots skådisar som Amy Acker, Cabral Ibacka och John Rhys-Davies är detta inget att ha. Drakarna ser inte ut som något jag skulle kalla drakar. Tråkig, oorginell och outvecklad historia. Skådespelare som inte bryr sig.
Naturen och kulisserna är dock fina. Musiken är inte så illa heller. 2/5 (svag).

[Rombat]

Rekommenderar denna istället.

[herdware]

Rekommenderar denna istället.

Det tror jag säkert att du gör.

[caffeineaddict]

Det här kan bli YAY eller meh: James Ellroy (min favoritförfattare på papper, men hans manuskarriär har varit ganska tveksam) skriver filmen om den verkliga historien som inspirerade The Shield, med en väldans trevlig cast (Sigourney!) toppad av en uppenbarligen all barrels loaded-Woody Harrelson.

[AKS]

Låter onekligen intressant!

[Rombat]

[adolvsson]

På papperet intressant, ja, men jag tycker inte trailern lovade mycket gott. Hoppas förstås jag har fel. Förstås.

[noike]

Jag hoppas att filmen inte har samma woody-går-i-slowmotion-procent som trailern.

[A bear]

Buscemi!

[sjostrand]

The Future (av och med Miranda July)



Igår så såg jag på Miranda Julys senaste film. En mycket värdig uppföljare till "Me and you and everyone we know".
Om man gillade hennes förra så tror jag att man även gillar denna. Eller om man som jag är väldigt förtjust i knäppa halv-independent relationsdramor om människor i 30-årsåldern.
För det är vad det här är också. Med starka "arty"-infuenser. Det märks att Miranda är en videokonstnär snarare än en filmskapare.

Den handlar om ett par i 35-årsåldern som lever ett ganska tråkigt och händelsefattigt liv.
Så därför bestämmer dom sig för att adoptera en sjuklig katt. En katt som förväntas leva ett halvår. De finner detta lagom ansvarstagande och efter det kan de återgå till sitt normala liv.
Men när de får höra att om de tar hand om katten väl kan den leva upp till fem år till. Men de måste vänta 30 dagar innan de får hämta katten.
Då drar de den självklara slutsatsen: Vi är 35 år nu, när katten dör så är vi 40. Och 40 är ju i princip 50 och vid 50 tar ju livet i princip slut. Alltså tar vårat liv slut om en månad. Har vi gjort allt vi vill med våra liv?

Vill man läsa mer om tolkningen av filmen så rekomenderar jag dessa två SPOILERfyllda artiklarna:
http://www.newyorker.com/online/blogs/movies/2011/08/the-future-paw-paw.html
http://www.newyorker.com/arts/critics/cinema/2011/08/08/110808crci_cinema_lane

[caffeineaddict]

Anna vann biobiljetter till den igår. Problemet är väl att den inte går upp på bio någonstans i närheten av oss.

[sjostrand]

Anna vann biobiljetter till den igår. Problemet är väl att den inte går upp på bio någonstans i närheten av oss.

Hurra! Grattis!
Den är väl värd en längre utflykt för att se!

[A bear]

Anna vann biobiljetter till den igår. Problemet är väl att den inte går upp på bio någonstans i närheten av oss.

Ni får komma och hälsa på, den går upp på min kvartersbiograf. Låter som om jag borde gå och se den. Double bill med Me And You... kanske?

[noike]

Anna vann biobiljetter till den igår. Problemet är väl att den inte går upp på bio någonstans i närheten av oss.

Ni får komma och hälsa på, den går upp på min kvartersbiograf. Låter som om jag borde gå och se den. Double bill med Me And You... kanske?

Då ska jag försöka se den om två veckor.

[Tinder]

Tänkte göra lite skamlös reklam för Umeås enda b-filmsklubb här ifall vi har några umeåbor som är intresserade.
Vi är en filmförening i Umeå som ser som vår uppgift att främja och lyfta fram den alternativa filmkulturen som går utanför den kommersiella mittfåran vilken dominerar dagens filmutbud. Detta är filmföreningen för dig som vill se annat är svenska polisfilmer och hollywoodrullar man redan sett.
Den filmkonst vi huvudsakligen inriktar oss på är så kallad ”b-film” inom genrer som Sci-fi, skräck och fantasy. Fokus ligger på produktioner gjorda före 1990-talet. Våra teman kan vara allt från dvärgfilm, indonesisk fantasy, italiensk giallo till turkisk superhjältefilm. Det kan vara filmer som svartvit sci-fi till finsk independent film eller amerikanska slashers. Kort sagt nästan vad som helst som våra medlemmar tycker är intressant att se och inte känns för mainstream.
Så alla umeåbor som vill se alternativ film titta in på http://paracinema.se och anmäl er och ni som inte bor i umeå som tex. A bear ta dig hit ändå en vecka och se film med likasinnade
För att inte bara göra egen reklam så måste jag säga att Tintin var en positiv överraskning och inte alls så dataspelsgrafisk som jag trodde innan och så undrar jag om nån varit och sett Drive? blev bjuden på den förra helgen men jobba då fast blev nyfiken på den ändå. Är den sevärd?

[caffeineaddict]

Synecdoche, New York händer på riktigt!

Five years ago, a relatively unknown (and unhinged) director began one of the wildest experiments in film history. Armed with total creative control, he invaded a Ukrainian city, marshaled a cast of thousands and thousands, and constructed a totalitarian society in which the cameras are always rolling and the actors never go home

http://www.gq.com/entertainment/movies- ... rzhanovsky

[A bear]

Hoppsan:



Ballard och Bale, together again.

[sfinx]

Så mycket i Minority report som inte håller. Försöker se klart innan jag går och diskar.

[noike]

Så mycket i Minority report som inte håller. Försöker se klart innan jag går och diskar.

Första halvtimmen är bra, sedan blir det en dålig kopia av Jagad.