Film 5: The Curse of Film

[MissKittyFantastico]

Såg True Grit i förrgår och kan bara hålla med om hur bra den är och särskilt Hailee Steinfelds prestation. Jag gillar hur bestämd och försigkommen Mattie är. Samtidigt känns hennes tro på rättssystemet lite väl barnslig. Hon använder det förvisso mest som ett medel för att få folk dit hon vill, så hon har väl koll ändå, men det känns lite naivt ibland.

Det jag blev nyfiken på efter filmens slut är vad hände efter att huvudhandlingen slutat till filmslutet. Mattie verkar ha blivit så hård och ensam. Det var inte alls det livet jag hade velat att hon skulle få. Fast man kanske blir hård, kall och ensam av att vara så bestämd och hämdlysten som hon var.

5/5

[caffeineaddict]

Det finns ingen så fascinerande i filmvärlden som Werner Herzog. Jag kan inte hjälpa att undra om han inte hittat på hälften av sina historier, men ärligt talat bryr jag mig inte. Lyssnar på kommentarspåret till Aguirre och har inte kommit längre än fyra minuter innan han berättar att flera skrivna manusscener gick förlorade för att en full fotbollsspelare kräktes över hans skrivmaskin. Only Herzog.

[lilith]

Apropå Aguirre, så undrar jag varför Valhalla Rising blev så sågad. Jag ser stora likheter. Eller rättare sagt: VR vill vara A, men lyckas inte med det utan blir istället lite för långsam och pretto. Trots det tyckte jag den var sevärd. Hade dock inga som helst förväntningar. Men ändå, den filmen var liksom inte alls det jag trodde den skulle vara. Nån som sett den?

[A bear]

Sista Oscarrundan:

The Fighter har jag undvikit eftersom det är en boxarfilm med Marky Mark i huvudrollen. Men den har ju fått bra kritik, och Christian Bale och Amy Adams, och Aronofsky och så... Och jo, det är en välgjord film. Det är ytterligare in i raddan av amerikanska filmer som sneglar både på amerikanskt 70-tal (filmmässigt) och villkoren nere på botten i USA idag - någon borde skriva något om den här fascinationen för arbetarklassen som plötsligt blivit synlig på bioduken igen. Och jag gillar centrala konflikten mellan familjemedlemmar, det vi får av den. Men i slutändan är det ändå en boxarfilm med Marky Mark, och någonstans kör Barton Fink huvudet i väggen. 3/5.



The Kids Are All Right var däremot bättre än jag hade trott från beskrivningen - jag hade fått intrycket att den var mycket mer Hollywood än så här. Lågmält, enormt välspelat, okonstlat, kanske lite för okonstlat i att manuset ibland känns väl tunt. Men jag gillar att den vågar låta alla göra mer eller mindre småfel på begripliga sätt, och, tja... alltså, jag sitter hela tiden och tänker på Sideways, och precis som den så känns det någonstans som att den smakar gott men kanske inte mättar helt. Men en lagom 4/5 kan den få.

[MissKittyFantastico]

Black Swan

Objektivt kan jag tycka att det var en väldigt bra film, men det var inte min typ av film. Natalie Portman var självfallet lysande, det brukar hon vara och jag förväntar mig det. Själva förloppet och utvecklingen var intressant, men... det var inte min film. En trea känns lite snålt, så jag ger 4/5.


Winter's Bone

OMG! Vilken film! Trots att den var ganska långsam så gjorde stämningen att jag satt på helspänn igenom hela filmen. Ruskigt bra. Jennifer Lawrence var fantastisk. Det är lätt att dra paraleller mellan karaktären Ree i WB och Mattie i True Grit. Båda är väldigt bestämda och målmedvetna, men Ree känns för mig mer verklig än Mattie. Dessutom sympatiserar jag mer med henne för hon gör det hon gör för sin familj, Mattie gör det för sig själv även om hon nog inte tror det.

Helt klart favoriten hittills av Oscarsfilmerna. En solklar 5:a.

Oscarstoppen so far:
1 Winter's Bone
2 The King's Speech
3 True Grit
4 Inception
5 Black Swan
6 The Kids Are All Right


Att se:
The Fighter
127 Hours
Toy Story 3
The Social Network

[A bear]

Vi såg Exit Through The Gift Shop här förut. Riktigt jävla bra. Prankumentary kallas det av några, jag har ingen aning hur mycket av det som är på riktigt och hur mycket som är bluff, men oj vad det funkar som både hyllning och parodi på moderna konstvärlden.

Um...

Sen såg vi Blue Valentine också. Och visst, både Williams och Gosling är helt lysande och det känns verkligen som en Film. Men inte blir man glad av den, inte. Men rekommenderas för den som vill ha ett riktigt svartsynt och karaktärsbaserat relationsdrama.

[AKS]

Jag missade tyvärr Exit Through the Gift Shop trots att den visades här i lägenheten! Men de brottsstycken jag såg här och där tyckte jag verkade roliga.

Fick dock se hela Blue Valentine och gillade den verkligen. Men som sagt, ganska depp...

[gaspode]

Ja, the King's Speech, det var en bra film!
Blev oväntat gripen, tack vare bra många bra rollprestationer. Jag får väl säga att jag inte riktigt svalde Guy Pearce som Edward VIII dock.

Gillade den klart mer än både Inception och the Social Network, de andra två Oscarsfilmerna jag sett än så länge. Skall försöka komma iväg och se Black Swan nästa vecka.

stabil 8/10

[A bear]

Del Toros "Mountains Of Madness" nedlagd pga PG13-krav

Fhtagn också.

[noike]

Del Toros "Mountains Of Madness" nedlagd pga PG13-krav
Fhtagn också.

PG13-krav? What the fuck? De har Del Toro och insistserar att han ska göra Scooby Doo, vilka jävla idioter.

[A bear]

Såg Norwegian Wood igår. Mja, säger jag. Det är en sjuhelvetes vacker film, och gillar man snyggt kameraarbete med lååååånga tagningar som berättar historien utan ord är det svårt att bli missnöjd. Den där 5-minuterstagningen ute på ett blåsigt fält en tidig sensommarmorgon, till exempel, där han och hon rantar av och an och försöker få kontakt... Men när skådisarna öppnar munnen är manuset ofta lite väl kantigt och... tja, manusaktigt, Johnny Radioheads soundtrack är ofta snyggt men brer på alldeles för tjockt mot slutet, och Murakamis historia om minnet av en brytningstid har förvandlats till bara en kille som ligger med tokiga tjejer. 3/5; snyggt, men platt (-are).

[gaspode]

Betar, några veckor sen till partyt, av Oscarsnomineringarna en efter en.
127 Hours var i slutändan alltför begränsad av att man visste precis vad som skulle hända.
Man visste till och med exakt hur lång tid det skulle ta att komma dit. Det var ändå ganska imponerande bitvis, särskilt med tanke på dessa förutsättningar. Troligen den sämsta av nomineringarna hittills.

6/10

[gaspode]

Fast det var ganska kul att sen en film där en kille med en arm förde fram budskapet
"That's why you always leave a note!"

[Tam]

Fast det var ganska kul att sen en film där en kille med en arm förde fram budskapet
"That's why you always leave a note!"

[gaspode]

jag var såklart inte först att göra den kopplingen, men ändå

[Tomas]

[herdware]

[caffeineaddict]

IRLG, Martin! Hög tid för Arrested-omtitt. Vilket avsnitt är det där nu igen?

[Tomas]

IRLG, Martin! Hög tid för Arrested-omtitt. Vilket avsnitt är det där nu igen?

1x10

[noike]

Någon som har sett Rubber? (http://www.imdb.com/title/tt1612774/)

When Robert, an inanimate tire, discovers his destructive telepathic powers, he soon sets his sights on a desert town; in particular, a mysterious woman becomes his obsession

Något säger mig att filmen är lite för lång för sitt eget bästa.

[Tam]

Lawrence av Arabien. Sejtan vilken rulle!

[caffeineaddict]

Lawrence av Arabien. Sejtan vilken rulle!

Visst är det?

[caffeineaddict]

Make Way for Tomorrow (1937)

Kanske en av de sorgligaste filmerna någonsin. Visst drar den i många av samma strängar som mer berömda Tokyo Story och iom att den är från 1937 finns det bitar som känns mer än lovligt outdated. Men likväl, vilket jävla projekt och vilken dramatisk insikt som sträckte sig bortom allt Hollywoodskt den måste ha varit vid sin tid. Och sista tredjedelen går inte att komma ifrån som något av det finaste jag har sett Hollywood göra. Det är få filmer förunnat att få en att skratta OCH gråta så här mycket. Den fick mig att fundera över mig själv, och hur jag behandlar mina närstående. Hur många filmer gör det? Egentligen?

4,5 / 5

[adolvsson]

Någon som har sett Rubber? (http://www.imdb.com/title/tt1612774/)

When Robert, an inanimate tire, discovers his destructive telepathic powers, he soon sets his sights on a desert town; in particular, a mysterious woman becomes his obsession

Något säger mig att filmen är lite för lång för sitt eget bästa.

Jag vill minnas att just den kritiken hörts om filmen, ja, även från de som varit positiva i övrigt. Visades på filmfestivalen men tyvärr en av de jag fick välja bort.

[gaspode]

Never Let Me Go
Historien borde vara både hjärtskärande sorglig och ganska intressant, men den misslyckades tyvärr med att väcka dessa känslor hos mig.
Jag fick aldrig en fullgod känsla för att de lyckats bli så hjärntvättade att det aldrig var ett alternativ att fly. Det nämndes överhuvudtaget inte av någon som ett alternativ.
Det moraliska "dilemmat" i att odla organ på det här sättet berördes i princip en gång, och då med ett "ingen bryr sig" typ. Nu har jag ju inte läst boken och det kanske avhandlas bättre där, men det kändes i filmen som att det helt enkelt inte gick att övertyga tittarna att det här var en värld där detta tilläts fortgå, så man lät helt enkelt bli.
Tycker också att det var lite konstigt att de bemödade sig med att utbilda dem på ett traditionellt sätt, när de ändå inte skulle kunna använda sig av det.
Ett stort problem för mig var att jag tyckte att Kathys och Tommys kärlek fick alldeles för lite tid för att jag skulle känna den ordentligt. Det var ju lite jävligt när Ruth snodde honom, men sen förflyttades man plötsligt sju år framåt i tiden och Kathy var bara mer kär.

Det som var bra tyckte jag var Keira Knightleys och Carey Mulligans scener, särskilt när Ruth krossade henne, men också när hon till slut bad om ursäkt. Jag gillade även restaurangscenen som visade hur ovärldsvana de var, och scenen när bollen hamnade utanför grinden var snygg, synd att de sen var tvungna att överförtydliga den lite.
nåja, 6/10 tyckte jag ändå att den var värd, den var fin och med bra skådespeleri. Jag gick mycket in på detaljer som störde mig i recensionen, men filmen var ändå okej.

[noike]

Någon som har sett Rubber? (http://www.imdb.com/title/tt1612774/)

When Robert, an inanimate tire, discovers his destructive telepathic powers, he soon sets his sights on a desert town; in particular, a mysterious woman becomes his obsession

Något säger mig att filmen är lite för lång för sitt eget bästa.

Jag vill minnas att just den kritiken hörts om filmen, ja, även från de som varit positiva i övrigt. Visades på filmfestivalen men tyvärr en av de jag fick välja bort.

Det borde finnas en alldeles fantastisk kortfilm i den. Hoppas det kommer en sådan som director's cut.

[Murnau]

Never Let Me Go
Historien borde vara både hjärtskärande sorglig och ganska intressant, men den misslyckades tyvärr med att väcka dessa känslor hos mig.

Men läs boken då för helvete! Känner du fortfarande ingenting efter det så kommer jag nog börja bli lite orolig. Själv kommer jag att försöka undvika filmen tills åtminstone det har gått lite längre tid sen jag läste boken. Vissa starka läsupplevelser förtjänar att bevaras som dom är. Jag har fortfarande inte sett The Road av just det skälet.

Och alla frågor du ställer får fullt tillfredsställande svar i boken. Det håller jag såklart med om att det är en stor brist i filmen om den inte klarar av att förmedla det.

[Glorificus]

Never Let Me Go
Historien borde vara både hjärtskärande sorglig och ganska intressant, men den misslyckades tyvärr med att väcka dessa känslor hos mig.

Men läs boken då för helvete! Känner du fortfarande ingenting efter det så kommer jag nog börja bli lite orolig.

Huh, jag såg filmtrailern och blev väldigt pepp, så det fick mig att läsa boken... men Martins kommentar om filmen stämmer in ganska exakt på hur boken var för mig. Med The Road gillade jag däremot både bok och film.

[gaspode]

Det känns ju som de borde kunna ge allt sånt lite mer tid i boken iaf.
Kanske gillar man filmen mer om man läst boken och har känslor för karaktärerna...

Jag tyckte att filmen the Road var rätt bra medan boken var fantastisk.

[Murnau]

Never let me go: spoiler

I ett samhälle där odling av människor har utvecklats till något naurligt är det kanske inte så konstigt man inte pratar om det som något udda. Det är inte heller konstigt att förtryckarna, de "vanliga" människorna, rationaliserar och försöker att inte bry sig, eller att de förtryckta finner sig i sin situation och försöker skapa sig det bästa liv man kan inom dom ramarna som samhället satt upp.

Jag får en känsla av att ni Martin och Glory på något sätt förväntar er att Never let me go ska skildra den obehagliga människohandeln från point of view av vårt eget samhälle, men det är ju liksom inte alls förutsättningarna för historien känner jag.