Film 5: The Curse of Film

[noike]

Dredd.

Den tvättar bort den unkna smaken från Stallone/Schneider-filmen bra. Gillade en hel del faktiskt. Lite överdrivet användande av slow-motion ibland, ja, vi fattar vad slow-mo-drogen gör nu! Men trots sådant: subtilare än the Hobbit. Och scenen med Lena Headey där hon stod vid ett tungt maskingevär? Allt jag kunde tänka där var att Helen Mirren gjorde det där coolare i Red.

Och visst. Likheter med the Raid: Redemption finns i hur huset fungerar men jag tyckte det kändes mer logiskt här.

Karl Urban! Olivia Thirlby!

[A bear]

Regniga mellandagar ägnas åt att glo igen filmer från i år. Några värda att nämnas, av ett skäl eller annat:

Safety Not Guaranteed: romkom någonstans mellan Dead Like Me och Garden State; sarkastisk 20nåntingtjej (Aubrey Plaza) ska skriva en historia om en tok som annonserar efter kompanjoner för en tidsresa. Men är han så tokig? Ganska förutsägbar, men gör inte ont. Inte helt olik är Zoe Kazans Ruby Sparks som tar den gamla vanliga historien om en blyg kille som möter en vacker men tokig tjej och plockar glatt sönder den i småbitar - lite för glatt, kanske, det slutar aldrig vara en komedi, men det är kul att det finns lite kritiskt tänkande i den.

Bullhead. Belgisk lågtempothriller - tänk Guy Ritchie utan droger - som ibland gränsar till att ta i lite för mycket för att Säga Någonting, och ibland nästan går lite vilse i sin halvutsagda handling, men håller i två timmar utan att tappa farten och med jämna mellanrum exploderar riktigt snyggt. Gillar.

Take This Waltz. Michelle Williams i ett skilsmässodrama, har vi sett det förut? Jovisst har vi det, och det brukar ju vara riktigt jävla bra. Och när det sedan är en film av Sarah Polley dessutom vill jag gärna gilla det. Men Take This Waltz håller inte riktigt - lysande insatser av Williams, förstås, och även av Seth Rogen och Sarah Silverman (!) för att bevisa att komiker alltid funkar i dramatiska roller - men den går tyvärr lite vilse i försöket att balansera hipsterkomedi och diskbänksrealism, och slutar som ett par helt fantastiska scener i en film som saknar ett sammanhängande manus.

Flight är väl tänkt att ge Denzel Washington en Oscar, vilket är nästan lika deprimerande som filmen själv. Missförstå mig rätt, den är inte värdelös, de första 20 minuterna är faktiskt bland det bästa jag sett hela året, en sådan där scen där man sitter och gnager på fingernaglarna hela tiden. Sen följer tyvärr 90 minuter TV-drama om en man med Alkoholproblem, och flmen får hanka sig fram på enstaka scener (John Goodman! Gör karln annat än cameos nuförtiden?) och humorn i att sensmoralen blir: om ditt plan störtar, hoppas vid Gud att piloten är full och hög, för då klarar du dig.

[adolvsson]

Björn: På tal om Sarah Polley: Sett Stories We Tell? Om inte, rekommenderar jag att du så gör.

(älskade för övrigt Safety Not Guaranteed skitmycket)

[sfinx]

Råkade se The constant gardener helt oplanerat via tv11.
Det var inte något socialrealistiskt romantiskt drama ala Hollywood som jag fått för mig, utan riktigt bra.

[A bear]

Det finns ingen gud.

[A bear]

Django Unchained. The D is silent.

Alltså, det är lite svårt att tycka att kritikerna (Spike Lee mfl) inte har en viss poäng. Även om det inte är en film som blundar för hur illa slaveri var är det lite svårt att inte få intrycket att det hade löst sig om bara en vit man sagt åt dem att slå tillbaka. Och Tarantino gillar verkligen ordet "nigger". Och sen när gör Tarantino filmer där kvinnorna bara gråter och blir räddade?

Det sagt så är det en jävla åktur. Inte riktigt lika bra som Inglorious Basterds, den är lite för självgod för det, men Christoph Waltz och Jamie Foxx är ett härligt radarpar, Leo DiCaprio är en av de slemmigaste filmskurkarna sen... tja, Christoph Waltz, och när Tarantino väl släpper loss övervåldet (och JÄVLAR vad han gör det) är det svårt att inte garva. Sällan har så många som förtjänar det så mycket sprängts i så små bitar. Och framför allt i första halvan är det dessutom en av de snyggare westerns som gjorts på ett tag, rent landskapsporrmässigt. Leones anda svävar över den, inte bara i Sam Jacksons slutreplik.

[Spuffy]

Håller helt med.

[adolvsson]

Django Unchained. The D is silent.

Och sen när gör Tarantino filmer där kvinnorna bara gråter och blir räddade?

Tarantino har pratat om det här. Något om hur det har med filmen han ville göra och tidens anda, etcetera. Påstår inte att det ursäktar men att han är medveten innebär förhoppningsvis att vi snackar undantag istället för ny regel.

[sfinx]

Django Unchained. The D is silent.

Och sen när gör Tarantino filmer där kvinnorna bara gråter och blir räddade?

Tarantino har pratat om det här. Något om hur det har med filmen han ville göra och tidens anda, etcetera. Påstår inte att det ursäktar men att han är medveten innebär förhoppningsvis att vi snackar undantag istället för ny regel.

Kommer aldrig förstå filmskapare som ser den sortens problem och sedan inte gör sig fri från det och skapar något eget. Varför ens hålla på att fantisera. Jag har inte sett filmen, men jag antar att slavarna inte var muntra, dumma, och hade väldigt god taktkänsla? För ska vi följa hur människor beskrevs i sin nu/dåtid och göra fakta på det så hade vi fortfarande den sortens slaveri. Så det kanske att också ifråga sätta hur mycket kvinnorna grät förr, eller vem som berättade om hur kvinnor/slavar/män var. Männen svimmar inte nuförtiden av bara sinnesintryck, det gjorde de betydligt oftare förr. Är det med?
Jag ska nog inte se den...

Edit:
Det låter snarare som om han fångat dagens syn, än gårdagens med ursäkten; det var så förr. Rätta mig gärna om jag har fel.

[A bear]

Django Unchained. The D is silent.

Och sen när gör Tarantino filmer där kvinnorna bara gråter och blir räddade?

Tarantino har pratat om det här. Något om hur det har med filmen han ville göra och tidens anda, etcetera. Påstår inte att det ursäktar men att han är medveten innebär förhoppningsvis att vi snackar undantag istället för ny regel.

Och om det han gjorde var ett fullständigt realistiskt slaveridrama som eftersträvade autencitet i varje detalj hade den förklaringen låtit betydligt bättre. Men nu gör han ju en actionkomedi där tandläkare snackar sig igenom eldstrider, en förbannad föredettaslav i solbrillor slaktar rednecks i drivor, och människor exploderar när de träffas av en pistolkula. Och det är vackert så, men filmen hade inte mått dåligt av en Shoshanna eller Zoe Ball.

[A bear]

Bedevilled.

Hae-won har ett trist bankjobb och en steril lägenhet i Seoul. En kväll råkar hon bli vittne till hur en kvinna brutalt misshandlas till döds, och hellre än att identifiera gärningsmännen och dra på sig deras hämnd drar hon på semester till ön där hon växte upp och hälsar på sin barndomsvän Bok-nam. Hon behöver vila ut i en lantlig idyll. "Glöm att resa till Seoul", säger hon till Bok-nam när hon påminner henne att de skulle dit tillsammans, "det är minsann inte lätt att vara kvinna där. Du har det ju så bra här."

Det är ju bara det att ön i fråga visserligen har kvinnor i majoritet, men det är fortfarande männen som bestämmer allt. Och den kritvita välklädda Hae-won badar som i barndoms dagar i svala källor och sover långt in på förmiddagarna med dörren öppen mot brisen och vägrar att se att Bok-nam, ägd och misshandlad och våldtagen av sin käre make och hans bror utan att de äldre kvinnorna lägger sig i mansgörat, och med en dotter på väg att bli könsmogen, drivs alltmer desperat.

Man behöver inte veta att regissören Jang Cheol-soo är kompis till Kim Ki-duk för att ana att det inte kommer att sluta väl. Han är inte riktigt den bildpoet Kim är, men temat känns igen, och föga förvånande blir det rejäl våldsamt - både rent fysiskt, och genom att vår ingång i historien hela tiden är den som väljer att inte se, den som väljer att inte lägga sig i (och inte har helt dåliga skäl till det). Tänk Wicker Man-remaken med bin och allt, fast bra. Jävligt bra, faktiskt.

[caffeineaddict]

Och tekniskt gäller väl det här en serie, men på sätt och vis handlar det ändå mer om film så jag skriver det här: Anna och jag har nu sett de första fyra avsnitten av Mark Cousins The Story of Film: An Odyssey vars titel beskriver den ganska bra. Hela filmhistorien, dokumenterat och berättat av Cousins som är en av Storbritanniens största filmvetare. För de av er som är lite mer ordentligt filmintresserade är det guld. Mycket rena fakta vet man kanske redan, men värdet ligger i hur Cousins INTE försöker hålla sig objektiv utan låter sitt filmälskarhjärta styra till viss del. Han avslöjar preferenser, drar kopplingar mellan nya och gamla filmer, observerar väldigt snyggt hur det förflutna påverkat det som kommit senare och hur den samtida historien spelat in i detta. Hans syfte har väl egentligen vara att slita filmhistorien ur Hollywoods slutna händer. Nog sjutton måste Hollywood få spela in, men allt som allt tror jag inte han än så länge spenderat mer än en tredjedel av tiden där. Fyra (av femton) timmar in och vi är framme vid Andra världskriget. Väldigt, väldigt rekommenderat för de mer filmnördiga bland er.

Den här serien, som jag och Anna såg i somras och som var direkt episk för alla filmälskare, finns nu på Netflix för er som håller på med sådant. I alla fall om man har Media Hint installerat så som vi diskuterade i någon annan tråd.

[Tam]

Den ska ses. Ska bara se alla filmer som gjorts först så det inte blir några spoilers.

[slugslinger]

Ghostquake även kallad Haunted High


Den har Charisma Carpenter och Danny Trejo i sig så den måste jag(vi) kolla på nästa Film kväll i Ryssby

[herdware]

HELLS TO THE YES!
Henke - fixa!

[sfinx]

Born yesterday. http://www.imdb.com/title/tt0042276/

Vi lär oss om amerikansk demokrati och akta oss för fascism i Born yesterday nu på ettan. Och att miljonärer är dumma.
-You know what democratic means?
-Not republican

-If you steel from the goverment you steel from yourself you dumb arse.

Maktstrukturer och vikten av utbildning lite övertydligt "dolt" i en komedi.
Hur sjutton slank den här förbi McCarthy och blev inspelad?

Nästa filmkvällsmaterial helt klart.

[caffeineaddict]

Hur sjutton slank den här förbi McCarthy och blev inspelad?

Genom att vara gjord några år innan. Men säkert var det filmer som denna som fick honom att sätta igång förhören.

[sfinx]

Hur sjutton slank den här förbi McCarthy och blev inspelad?

Genom att vara gjord några år innan. Men säkert var det filmer som denna som fick honom att sätta igång förhören.

Den är gjord alldeles i början iof, jag blir nyfiken på hur filmer från Hollywood framför allt, hade sett ut idag om förhören inte hade börjat alls.

[lilith]

Beasts of the Southern Wild.
Mycket bra film. Den var precis så som jag hoppades att den skulle vara dvs lite som The Road fast vackrare omgivningar (oftast). Borde vinna minst ett pris på Oscarsgalan.

[caffeineaddict]

Lincoln

Väldigt välspelat, flera scener som stående för sig är själva är höjdare, men inget riktigt tempo, ingen riktig dramatisk nerv och i slutändan underhållande politiska intriger men aldrig något storartat.
3 / 5

[A bear]

^^ Skönt, då håller jag fast vid min Spielbergbojkott då.

Your Sister's Sister. Småputtrigt småtrevligt indieromkomstrekantsdrama med lite egna idéer men ingen riktig fart. Rekommenderas för folk som vill se snygga människor i stickade kläder gå på långpromenad i ett höstfuktigt New England.

[noike]

Your Sister's Sister. Småputtrigt småtrevligt indieromkomstrekantsdrama med lite egna idéer men ingen riktig fart. Rekommenderas för folk som vill se snygga människor i stickade kläder gå på långpromenad i ett höstfuktigt New England.

Som gjord för mig då alltså.

[caffeineaddict]

^^ Skönt, då håller jag fast vid min Spielbergbojkott då.

Det kan du göra. Det är i mångt och mycket hans fel att det inte fungerar, för skådespeleriet är ofta storartat (jag tänker inte gnälla om Day-Lewis och Tommy Lee Jones får varsin Oscar till, även om det är synd att det inte händer p.g.a. en bättre film), den ser bra ut (även om jag är lite trött på det här urblekta färgschemat) och det är onekligen en intressant politisk historia. Men det känns som om jag hade kunnat läsa historieboken den bygger på (som tydligen ska vara skitbra) och ändå fått mer fakta men ungefär samma nivå av drama.

[Murnau]

Ja det kanske man skulle göra. Läsa boken alltså.

[slugslinger]

Mår illa för jag fick nyss höra att dom har scoutat Jim carry och Adam sandler till Rocket Raccon

[caffeineaddict]

The Imposter

Årets mest fascinerande thriller är en dokumentär. Otrolig historia som berättas på ett så effektivt sätt att överraskningarna och twistarna fungerar lika väl som om det vore en fiktion med skrivet manus. Väldigt rekommenderat.

4 / 5

[A bear]

Life Of Pi. Tja, det var en snygg film. Borde kanske faktiskt passa på att se den i 3D också, det känns som att den faktiskt gör något med det. Fast lite grann får filmen mig att undra om boken verkligen var så här simpel när jag läste den, eller om det är filmen som förenklat. Misstänker att det är båda. Det finns bra idéer i den, men jag vill kasta saker på skärmen när filmen faktiskt rakt ut förklarar sin egen metafor på slutet. Men snygg är den.

[Tinwiel]

Den var ascool i 3D, tycker definitivt att du ska se den i det. Det var en stor del av behållningen. Jag hade läst boken innan så jag kände till grundstoryn men jag var ändå underhållen av storyn men framför allt av det visuella. I många filmer känns 3D-grejen rätt meningslös, bara som en ploj för att få ta mer betalt på bion men här kändes det som att de verkligen tänkt till när de gjort filmen, att de planerat det visuella efter hur det skulle se ut i 3D och bli största möjliga effekt. COOLT.

[sfinx]

Missa inte den Oscar nominerade dokumentären. SVT 1 ikväll kl 22:00
Om inte annat för att ha åsikter om den inför Oskarsgalan, jag har hört mycket bra om den.
http://www.svt.se/dox/fem-forstorda-kameror

[herdware]

Var det någon mer som såg DIE HART idag då?
(edit) Stava (/edit)