av MissKittyFantastico » tor feb 28, 2013 0:20
Chess på Göteborgsoperan
När jag lyckades kläcka ur mig att jag nog ville gå och se Chess så var alla föreställningar slutsålda, men så strax innan jul så släpptes ett antal extraföreställningar som inte annonserats så mycket, så vi fick riktigt bra platser, tredje raden mitt framför dirigenten.
Jag tyckte att det var väldigt bra. Jag har inte sett Chess tidigare utan bara hört lösryckta låtar framföras, så jag hade inte helt koll på handlingen, men det gick bra ändå. Jag tjuvlyssnade på några i pausen som pratade med en man som spelat i en annan uppsättning av Chess och den här skilde sig en del från originalet. Vissa saker var bortplockade och andra tillagda. Den här versionen fokuserade lite mer på de inblandades känslor och lite mindre på den politiska delen.
När Philip Jalmelid sjöng Anthem eller I mitt hjärtas land som den hette här, så kom tårarna. Jag får känsloöverslag ibland när något är lite för fint, sorgligt, vackert, bra etc och då börjar skvalet, så tårar är ett tecken på att det är riktigt bra.
Evelyn Jons var fantastisk som Florence. Imponerad av att hon trots gravidmage kunde kuta upp och ner i trappor i högklackat. Det hade inte jag klarat, även utan gravidmage. Vet inte hur många föreställnignar hon skulle göra efter den här, för det började visst bli dags för mammaledighet. Såg Evelyn Jons i konserthuset förra året när Peter Jöback hade en musikalkväll. Hon och en tjej till framförde Defying gravity så jag fick rysningar. Riktigt duktig sångerska som är uttrycksfull på scenen.
Gillade rekvisitan, där allt var målade platta skivor. Det var snyggt. Samma med husen.
Jag är väldigt nöjd med min kväll.
"Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något. Till exempel karameller." -Kim"'Ohana means family, family means nobody gets left behind. Or forgotten." -LiloEn sån där