av caffeineaddict » tor dec 02, 2010 23:47
86: The Exorcist
Jag såg den här filmen för första gången när jag var relativt ung (13?) och då hade en helt annan uppfattning om vad skräckfilm var för något. Skräckfilm var Alien, Halloween, Scream... Exorcisten är inte det. Exorcisten får all sin kraft ifrån sin att Friedkin lägger sin närmast dokumentära stil, i stort samma stil som han använde för att bli en regissörs-stjärna med French Connection två år tidigare, på en genre som fram tills dess (och oftast även efter dess) har definierats av helt andra stilistiska konventioner. Skräckfilm må ha varit skrämmande men den berörde sällan därför att det så uppenbart var FILM, från Hitchcocks hårda snygga vinklar till Screams självironi. Men Exorcisten... Exorcisten bröt gränserna mellan film och verklighet och var övernaturligheten passade in i det här. Människorna och hur de tolkades och filmades kändes så verkliga att det kändes som om det kunde inträffa i grannhuset. Det var överarbetade ensamstående mammor och deras döttrar som påminde om människor vi alla känner, inte bouncy cheerleaders och ironiska klysch-karaktärer. Dessutom var det en film som bara blev bättre för var gång, för poängen var inte bara att chocka och skrämma, utan även att ifrågasätta och diskutera allt ifrån familjestrukturer till religion. Den tänkte samtidigt som den skrämde och den fick allt att kännas lika verkligt som det man såg i närmaste dokumentär.
Plus: "Your mother sucks cocks in hell, Karras!"
87) Grizzly Man
"I believe the common character of the universe is not harmony, but chaos, hostility, and murder." -- Werner Herzog
88) Kagemusha
89) The Elephant Man
